under en tid och ge honom hjälp. Men de kommer att äga tillfredsställelsen att veta att de, alldeles som det sägs i 2 Timoteus 4:2, har tillrättavisat och förmanat ”med all långmodighet och undervisning”. Resultatet är värt den tid och ansträngning som krävdes.a

23. a) Kommer de som ångrar sig och vänder om från ett orätt handlingssätt nödvändigtvis att fortsätta att ha alla de församlingsuppdrag som de hade tidigare? Ge skäl för svaret. b) Vilka faktorer kommer de äldste att ta i övervägande i varje enskilt fall?

²³ Det förhållandet att en person har tillrättavisat sig själv i sitt eget hjärta betyder inte nödvändigtvis att han skulle fortsätta att ha hand om alla de uppgifter i församlingen som han tidigare har skött. Alldeles som en person, som håller på att återhämta sig från en fysisk sjukdom, inte kan dra samma lass som andra, så är det med honom. De äldste kan anse det välbetänkt att inte använda en sådan person till ansvarsfulla uppdrag under en tid, i det de kanske menar att denna restriktion skulle kunna bidra till att personen i fråga blir förd ”till rätta igen”. (Gal. 6:1) Och när det gäller någon som ångrar sig bara som ett resultat av att han blivit tillrättavisad av andra, dvs. sedan han blivit övertygad om ett syndigt handlingssätt, för att man skall få honom att verkligen ångra sig, då kan han fråntas ansvarsfulla uppgifter eller privilegier såsom ett led i ”tuktan i rättfärdighet”. (2 Tim. 3:16; Hebr. 12:5, 6) I varje enskilt fall måste de äldste ta sådana faktorer i övervägande som hur allvarligt det orätta är som har blivit begånget, hur lång tid som har gått sedan det inträffade, de omständigheter som ledde fram till det och den grad i vilken vederbörande har visat ett mått av uppsåt bakom handlingen eller underlåtit att följa tidigare givna varningar och råd.

24, 25. a) Vad kräver dessa bibliska principer att de äldste visar? På vilket sätt? b) Vad återstår nu att begrunda?

²⁴ Allt detta kräver sannerligen balans och omdöme, urskillning och insikt. De äldste måste ta i noggrant övervägande både individens intressen och församlingens intressen som helhet. Först och främst måste de ha en stark känsla för sin förpliktelse inför Gud att förhindra att ett orätt handlingssätt tränger in i församlingen och sprider sig i den. Samtidigt måste de visa sig lika djupt angelägna om att alltid behandla sina bröder på ett sätt som återspeglar Jehova Guds egna visa och barmhärtiga vägar. — Jämför Apostlagärningarna 20:28—31; Judas, verserna 3, 4, 21—23.

²⁵ Hur förhåller det sig då med Paulus’ föreskrift att de som framhärdar i synd skall tillrättavisas ”inför allas ögon”? Låt oss undersöka hur denna föreskrift skall fullgöras.

Att ge tillrättavisning ”inför allas ögon”

”Bespottaren skall du slå, för att den oerfarne må bli klok; och den förståndige bör tillrättavisas, så att han må urskilja kunskap.” — Ords. 19:25, NW.

1. Inför vilka skall, enligt 1 Timoteus 5:20, de som framhärdar i att synda bli tillrättavisade? Varför är det så?

HUR förhåller det sig då med Paulus’ anvisningar till Timoteus att ”inför allas ögon” tillrättavisa dem som framhärdar i att synda? Detta har en bestämd avsikt, nämligen att ”de övriga också må hysa fruktan”, dvs. fruktan för att råka in på samma syndiga väg. (1 Tim. 5:20) Vilka omständigheter är det då som kräver tillrättavisning