Hur tar du emot råd?
VAD är syftet med råd som någon ger åt en annan? Det är att ge hjälp, vägledning eller insikt i fråga om att göra någonting. Det är bara Jehova Gud, Skaparen, som inte behöver någon som ger honom råd, alldeles som profeten sade: ”Vem kan giva honom råd och undervisa honom? Går han till råds med någon, för att denne skall giva honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?” — Jes. 40:13, 14.
Till och med den fullkomlige mannen Jesus Kristus, med all sin tidigare erfarenhet i himlarna, fick råd från Gud och följde dem. Han sade: ”Jag [gör] ingenting ... av mitt eget initiativ; utan alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting.” — Joh. 8:28, NW; 5:19, 30.
Nödvändigheten av att rätta sig efter råd
Det är alltså visst och säkert att ofullkomliga människor i högsta grad behöver råd för att förstå den rätta vägen och kunna tillämpa Guds ord i livet. Aposteln Johannes framhävde den situation som gör att råd är så nödvändiga, när han sade: ”Om vi säga, att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.” — 1 Joh. 1:8.
På grund av den nedärvda synden är det en naturlig benägenhet hos oss alla att harmas över råd, i synnerhet om rådet pekar ut ett misstag eller en svaghet. Jehova varnar: ”Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.” (Ps. 32:9) Den som hänger sig åt en anda av harm — ”förbliver hårdnackad”, blir oförnuftig och otillgänglig — kommer att ställas inför strängare åtgärder och restriktioner och till slut hamna i olycka. — Ords. 29:1.
Människor som är ödmjuka och vill gå framåt i insikt söker däremot råd. De är inte intresserade av att alltid ha ”rätt”, utan av att göra sådant som behagar Gud och blir till hjälp för andra. De inser därför att ”det finns frälsning i mängden av rådgivare”. (Ords. 11:14, NW) Om de begår ett misstag, är de glada över att få sin uppmärksamhet riktad på det, även om det ibland kan vara generande eller obehagligt. De vill undvika att upprepa någonting som är orätt eller mindre önskvärt, vilket skulle bli till deras skam. De följer Guds råd: ”Sök förvärva sanning och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.” — Ords. 23:23.
Tillbörlig ande och tillbörligt motiv när man ger råd och tillrättavisning
Råd kan ibland inbegripa tillrättavisning. Det hebreiska rotordet för ”tillrättavisa” har innebörden: ”avgöra angelägenheter, skapa ordning i angelägenheterna”. Tillrättavisning är, enligt bibeln, i sig självt ett vänligt och rättframt sätt att visa vad som är rätt och vad som är orätt i en fråga. Beroende på omständigheterna och inställningen hos den som blir tillrättavisad kan den vara åtföljd av förebråelse men behöver inte vara det.
Aposteln visade den tillbörliga ande som rådgivaren bör ha, när han talade om de äldstes ansvar i den kristna församlingen: ”Bröder, även om en man begår något felsteg, innan han blir varse detta, då må ni som äger andliga förutsättningar söka att åter föra denne man till rätta i en ande av mildhet, medan du för egen del håller ett öga på dig själv, av fruktan för att också du skulle kunna bli frestad.” — Gal. 6:1, NW.
Om alltså en äldste ser att en kristen broder till följd av oerfarenhet eller dåligt omdöme följer ett handlingssätt som mycket väl kan sluta på ett icke önskvärt sätt, kommer han inte helt enkelt att vända sig åt andra hållet och låta sin broder lida följderna. Inte heller kommer han att läxa upp honom. I stället förpliktas han av sin kärlek att för sin broder framhålla det farliga, oförståndiga eller orätta i hans handlingssätt eller tänkesätt och att göra detta i en ande av mildhet.
Motivet när man ger tillrättavisning är följaktligen att hjälpa den som blir tillrättavisad. Den som ger tillrättavisning är också intresserad av att bevara friden och en sund ande i församlingen. Om den som får tillrättavisning tar emot den på rätt sätt, undgår han att komma i svårigheter och att gå miste om ynnest i Guds ögon. Han kommer att ändra sig, åter bli förd till rätta.
Hur förhåller det sig om rådet vållar smärta?
Men hur förhåller det sig, om du menar att ett visst råd som du fått är mindre välbetänkt, kanske enbart är rådgivarens uppfattning? Innan du lämnar rådet utan avseende, bör du tänka på din egen inställning. Söker du behaga dig själv eller Gud? Det kan vara så att ditt handlingssätt inte är orätt i sig självt. Men är du obekymrad om vilken verkan det kan ha på andra? Aposteln påminner oss: ”Vi som är starka bör bära deras svagheter, som inte är starka, och inte vara oss själva till behag. Må var och en av oss behaga sin nästa i det som är till nytta för hans uppbyggande.” — Rom. 15:1, 2, NW.
För att ge oss vägledning så att vi handlar på ett sätt som behagar Gud sade Paulus också: ”’Allt är lovligt’; ja, men icke allt är nyttigt. ’Allt är lovligt’; ja, men icke allt uppbygger.” (1 Kor. 10:23) Inom den kristna lagens ram finns det stor handlingsfrihet, och den kristne måste avgöra många angelägenheter enligt sitt kristna samvete. Men han måste också ta hänsyn till andras samveten. Det är inte allting som bygger upp vare sig honom själv eller andra. Sådana ting kan mycket väl uppoffras, i synnerhet då kärleken och friden står på spel.
Ibland kan det ges råd som inte gäller ett orätt handlingssätt, utan i stället syftar till förbättring, framåtskridande. Låt oss säga att du får råd i fråga om beskaffenheten hos din offentliga högläsning. Detta kan komma som en chock, eftersom du tyckte att du läste mycket bra. Vad kommer du att göra? Varför inte ta reda på precis i fråga om vad din läsning är svag och vad som kommer att förbättra den? Det är säkert och visst att ingen av oss är en fullkomlig högläsare — det är obestridligt att det finns plats för förbättring. Öva högläsning. Innan du har en offentlig högläsning bör du förbereda dig genom att se efter hur orden uttalas och vad de betyder, tänka igenom satsernas innebörd och betoningen efter innehållet osv. Din högläsning kommer att förbättras, och du kommer att få större glädje av den.
Du kan också få rådet att vara mera vänskaplig i ditt umgänge med andra. Det kan handa att du själv menar att du har en vänskaplig personlighet. Men det är tydligen så att den inte är uppenbar för andra. Ta emot rådet som ett råd som har en viss grund; sträva efter att visa större intresse för andra; var mera utåtriktad, mera uttrycksfull, mera uppskattande. Du kommer inte bara att upprätta bättre vänskapsförhållanden, utan din egen ande kommer också att göra framsteg, och du kommer att känna dig lyckligare.
Om du skulle känna dig djupt sårad av råd, bör du komma ihåg Davids exempel. Han var föremål för mycken tuktan, men Gud fostrade honom för större ting. David sade av erfarenhet: ”Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det.” (Ps. 141:5) Även om rådet från en broder är svårt att ta emot, kommer det inte att döda dig, vare sig fysiskt eller andligen, men det kan visa sig vara likt lindrande, vederkvickande olja. Om du tar det till hjärtat, kommer du att få erfara uppfyllelsen av ordspråket: ”Den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.” — Ords. 13:18; Hebr. 12:11.