sig själva genom onödiga regler, sade aposteln Paulus: ”Var är då den lycka ni hade?” (NW) Vidare sade han: ”Om någon menar att han är något, när han ingenting är, så bedrar han sitt eget sinne. Men må han pröva vad hans eget verk är, och då skall han ha orsak att fröjdas med avseende endast på sig själv, och inte i jämförelse med den andre.” — Gal. 4:9—15; 6:3, 4, NW; 2 Kor. 10:12.

19. a) Vilka skyddande ting som Jehova ger bör de kristna sätta värde på och respektera? b) Vilken verkan har en förståndig syn på tjänsten för Gud?

¹⁹ Var och en av Jehovas vittnen måste naturligtvis godta Jehovas faderliga tuktan. (Hebr. 12:7—11) Man måste vara öppen för skriftenliga råd från medkristna och bör arbeta i överensstämmelse med församlingen. (Gal. 6:1; Hebr. 13:17; Fil. 1:27) Man måste också utöva självbehärskning, så att man inte låter ofullkomliga mänskliga böjelser ta överhand. (1 Kor. 9:26, 27; Ords. 6:9—11) Likväl krävs det inte att Jehovas tjänare skall driva på sig själva i orimlig grad. Det kan till exempel hända att du planerar att använda en viss tid i tjänsten på fältet. Men om du blir uttröttad, är det då inte bättre att du stannar upp och vilar några minuter, och sedan sätter i gång på nytt, än att du skall känna dig pressad att fortsätta utan att göra någon paus? Kan inte detta i själva verket göra det möjligt för dig att tjäna Jehova bättre på grund av att du är avspänd, lycklig och i stånd att tänka klarare? Eller om du är frusen och uttröttad, är det då inte bättre att du gör ett uppehåll för att få en varm dryck och bli uppvärmd och vederkvickt, och sedan fortsätta, än att du obevekligt tvingar dig framåt med fara för din glädje och effektivitet? Jesus arbetade av hela sin själ, men han insåg ändå behovet av att vila då och då, och han var inte skuldmedveten då han gjorde det. (Mark. 6:31, 32) Dessutom är det så att ”ett glatt hjärta gör ansiktet ljust”, och de människor som du vittnar för kan inte undgå att bli gynnsamt påverkade om du är lycklig. — Ords. 15:13.

20. Vad kommer resultaten att bli, om du verkligen finner glädje i din tjänst för Jehova?

²⁰ Gläd dig därför över din tjänst åt Jehova. Njut av den och finn behag i den. (Fil. 4:4) Jehova vill inte att din tillbedjan av honom skall vara en börda. Om du gläder dig över din tjänst, kommer ditt hjärta att förmå dig att göra ännu mera. Lycka smittar av sig, och en sådan ande kommer att visa sig i hela församlingen. De nya kommer att lägga märke till det och kommer likaså att förstå att Jehovas vägar verkligen är till behag, och de kommer att förena sig med dig i lycklig tjänst för honom. — Sak. 8:23.

Inblick i nyheterna

Religionen och kriget mot råttorna

● Indiens väldiga befolkning utgör en nästan ständig uppfordran för livsmedelsproduktionen. Regeringens växtskyddsrådgivare dr S. N. Benarjee riktade nyligen uppmärksamheten på ett säreget förhållande i förbindelse med nationens krig mot hungersnöden: konkurrensen mellan människor och råttor. Denne biolog sade: ”Båda åstundar vi samma föda. ... Det råder en oerhörd konkurrens mellan råttorna och oss själva för att få överleva.” Indiska vetenskapsmän beräknar att det finns 2,4 milliarder råttor i landet eller omkring 5 råttor per människa, och man menar att råttorna konsumerar omkring 2,4 millioner ton spannmål per år.

Andra länder står visserligen inför liknande problem, men här råder ett ovanligt förhållande. Hängivna hinduer hyser en viss vördnad för råttor, liksom för ormar och apor. I Rajasthan finns ett tempel som helgats åt dyrkan av råttor, och i det moderna Calcutta finns en råttpark, där djuren myllrar mitt på ljusa dagen. Nu måste regeringen finna på ett sätt att föra krig mot råttorna utan att kränka de religiösa åskådningarna.

Helbrägdagörelse genom tro?

● Vad uträttar egentligen de nutida helbrägdagörarna? För att få reda på det var dr William A. Nolen med vid ett helbrägdagörelsemöte, som hölls av en berömd ”kristen” helbrägdagörerska i en stor hörsal i Minneapolis. Han berättar om sina intryck i tidskriften ”McCall’s” (september 1974). Efter musik och bön sade helbrägdagörerskan Kathryn Kuhlman:

”