Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • w76 1/11 s. 485-490
  • Kärleksfull tillsyn bygger upp

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Kärleksfull tillsyn bygger upp
  • Vakttornet – 1976
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • När det uppstår personliga problem och familjeproblem
  • Att bistå alla i tjänsten på fältet
  • När du har bibliska frågor
  • Gensvar till de äldstes råd
  • ”Växa upp i alla avseenden”
  • Äldste som presiderar på utmärkt sätt
    Vakttornet – 1975
  • Förordnade äldste till att vara herdar för Guds hjord
    Vakttornet – 1972
  • ”Påminn er dem som har ledningen bland er”
    Vakttornet – 1983
  • Dra nytta av era äldste
    Tjänsten för Guds rike – 1978
Mer
Vakttornet – 1976
w76 1/11 s. 485-490

Kärleksfull tillsyn bygger upp

”Låt oss i stället, i det vi talar sanningen, genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus.” — Ef. 4:15.

1. Hur beskriver bibeln den kristna församlingen och dess tillsyningsmän?

ALLTEFTERSOM vi närmar oss den ”stora vedermödan”, fortsätter vår uppskattning av den kristna församlingen att fördjupas. Aposteln Paulus beskrev denna den levande Gudens församling som ”en pelare och ett stöd för sanningen”. Han talade också om ”pelare” med hänsyftning på vissa tillsyningsmän i församlingen, vilka genom den heliga anden var förordnade ”till att vara herdar för Guds församling”. Det är på liknande sätt i den kristna församlingen i vår tid — tillsyningsmän är på teokratiskt vis förordnade till att bygga upp den i kärlek. — 1 Tim. 3:15; Gal. 2:9; Apg. 20:28.

2, 3. a) Vilka ”gåvor” gav Kristus åt församlingen, och vad var syftet med dem? b) Vilket utmärkt exempel bör tillsyningsmän försöka följa?

2 ”Och han [Kristus] gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare, i avsikt att föra de heliga till rätta igen, för tjänsteverksamhet, för uppbyggande av den Smordes kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen mans ställning, till det mått av kroppslig resning som hör den Smordes fullhet till; för att vi inte längre skall vara spädbarn, som kastas av och an liksom av vågor och förs hit och dit av varje lärdomsvind genom människors knep, genom slughet i att finna medel till förvillelse.” — Ef. 4:11—14.

3 Även om vi inte har de ”apostlar” och ”profeter” som tjänade med ett särskilt uppdrag i den första församlingen, förordnas ändå fortfarande evangelieförkunnare, herdar och lärare av den heliga anden till att ta ledningen i Guds tjänst. Vilket utmärkt exempel har inte dessa i Jehova själv, våra ”själars herde och tillsyningsman”! (1 Petr. 2:25) Hur ömt leder han inte fåren på ”rättfärdighetens stigar för sitt namns skull”! (Ps. 23:1—6, NW) Hur omtänksamt och förstående sörjer han inte för fåren! ”Ty så säger Herren, Jehová: Se, jag själv, ja, jag skall fråga efter mina får och vårda mig om dem. ... Jag vill föda dem på gott bete. ... Det borttappade skall jag uppsöka, och det förskingrade skall jag föra tillbaka, och det brutna skall jag förbinda, och det sjuka skall jag stärka.” (Hes. 34:11—16, Åkeson) Jehova ser till att alla ”fåren” blir undervisade genom hans hustrulika organisation, deras ”moder”, så att de kan ha överflödande frid och vara fast befästa i rättfärdighet. — Jes. 54:13, 14; Gal. 4:26.

4. Vad har blivit resultatet av att ”de heliga” blivit förda ”till rätta igen”?

4 Detta, att ”de heliga” blir förda ”till rätta igen”, har gått framåt under årens lopp. Allteftersom insiktens ljus lyser allt klarare har gamla uppfattningar blivit ersatta. Nu, på 1970-talet, kan det med rätta sägas att ”dagen har nått sin höjd” bland Jehovas folk och att församlingen är ”fullvuxen”. Över hela världen är Guds hjord enad i en ”enhet i tron”, som står i tydlig kontrast till söndringarna bland de världsliga babyloniska religionerna, särskilt de som finns inom kristenheten. Aldrig tidigare har en sådan enhet setts över hela jorden som den som nu finns i varje land bland Jehovas kristna vittnen. I det de är enade i att tala bibelns sanning och i kärlekens band påverkas de inte av de våldsamma ”lärdomsvindar” som nu hemsöker kristenheten. De har varit ihärdiga i fråga om att rätta sig efter Paulus’ förmaning: ”Låt oss ..., i det vi talar sanningen, genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus.” — Ef. 4:15; Ords. 4:18, Åkeson.

5, 6. a) Vilka frågor är på sin plats när det gäller äldsteanordningen? b) Hur bör vi betrakta denna anordning?

5 På senare år har vi vunnit djupare uppskattning av Guds anordning med att förordna äldste i varje församling. Detta är till välsignelse för oss. Men inser vi allesammans detta helt och fullt? Är det somliga som fortfarande är benägna att betrakta de äldste från en blott och bart mänsklig och köttslig ståndpunkt? Är somliga ovilliga att dryfta trängande personliga problem med en äldste? Är det somliga som ifrågasätter förmågan hos en äldste i deras egen församling att förstå deras problem och ge tillbörliga skriftenliga råd? Menar de att den enda lösningen är att skriva till Sällskapet Vakttornet? Sällskapet och Jehovas vittnens styrande krets vill naturligtvis gärna hjälpa i den mån de kan. Men kom ihåg att de äldste, som är förordnade av helig ande, är den styrande kretsens representanter på platsen och är i den ställningen att de kan begrunda alla faktorer.

6 Vi bör aldrig ringakta äldsteanordningen. Det är en kärleksfull anordning av Jehova att äldste ”vakar” över våra själar. — Hebr. 13:17; Ps. 19:8—10.

7. a) Vilka ”bördor” kan vi bära åt varandra? b) Vad är den ”börda” som var och en själv måste bära?

7 I detta hänseende är det nyttigt för oss att vi granskar Paulus’ ord i Galaterna 6:2, 5 (1917): ”Bären varandras bördor” och: ”Var och en har sin egen börda att bära.” Är detta en motsägelse? Nej, ty i detta sammanhang är det skillnad mellan ”börda” och ”börda”. I det första fallet är det grekiska ordet för ”börda” baʹros, som alltid syftar på någonting som är besvärligt och tungt. Om således en kristen kommer i någon andlig svårighet, som är svår för honom att bära, bör kärleksfulla medtroende uppfylla ”Kristi lag” genom att räcka en hjälpande hand. Alldeles särskilt bör äldste hjälpa till. Den nedtyngde bör inte tveka att söka sådan hjälp. Men samtidigt måste han bära ”sin egen börda”. Här använder Paulus det grekiska ordet fortiʹon, som betecknar någonting som skall bäras, utan någon hänsyftning på dess vikt. Det är en ”börda”, som vi alla har att axla, oberoende av omständigheterna — vår egen börda av ansvar att bevisa oss trogna som en överlämnad slav åt Jehova Gud. — Gal. 6:4; 2 Kor. 10:12.

8, 9. I vilken utsträckning kan de äldste hjälpa till med att bära dina bördor?

8 Om du behöver hjälp med att bära dina ”bördor”, tveka då inte att söka hjälp och råd från de äldste. De kommer med glädje att bistå dig i den utsträckning det är möjligt. Men du bör inte förvänta att de äldste skall fatta besluten åt dig. Besluten är din egen personliga ”börda”, ditt ansvar. Det är inte tillbörligt eller rimligt att fråga en äldste: Vad skulle du göra, om du var i min ställning? Han är inte i din ställning. Men han kommer gärna att gå igenom skriftställen med dig och hjälpa dig att överväga angelägenheterna i ljuset av bibelns principer. (Ords. 11:14) Ofta blir svaret på en fråga eller ett problem klart och tydligt, när man talar igenom saken med någon som har god bakgrund i fråga om biblisk kunskap och praktisk erfarenhet. Det kan hjälpa dig att själv fatta ditt beslut. — Ords. 15:22.

9 Äldste kan ge hjälp på många sätt. Hur då?

När det uppstår personliga problem och familjeproblem

10. a) Vad är det förståndiga handlingssättet, om du inte kan övervinna någon svaghet som håller i sig? b) Vad visas genom orden ”smörja ... med olja”, och vem kan vara till bästa hjälp i detta avseende?

10 Kämpar du med en svaghet som håller i sig, trots samvetsgranna ansträngningar att komma till rätta med den? Jakob 5:13—15 ger rådet: ”Är det någon som lider ont bland er? Han må hålla ut i bön. ... Är någon [andligt] sjuk bland er? Han må kalla till sig församlingens äldste, och de må bedja över honom och smörja honom med olja i Jehovas namn. Och trons bön skall göra den opasslige frisk, och Jehova skall resa upp honom. Och om han har begått synder, skall det förlåtas honom.” När bokstavlig olja gjuts ut på ens huvud, har det en lugnande och uppfriskande verkan, och så är det också när Guds ord tillämpas på en andligt sjuk person — det lugnar, visar till rätta, tröstar och botar honom. (Ps. 141:5; Jes. 1:6) Ingen kan hjälpa på ett bättre sätt i detta avseende än en förstående äldste.

11. Hur kan somliga finna hjälp i fråga om att vinna ett rent samvete?

11 Har du i det förgångna följt något orätt handlingssätt, som gör att du känner bedrövelse, skam och tvivel på att Jehova har förlåtit dig? En äldste kan hjälpa dig att granska ditt förändrade handlingssätt och din förändrade inställning för att se om det finns något verkligt skäl att inte tro att Jehova har förlåtit dig. Kom ihåg hur Natan, en profet och utan tvivel en äldste i Israel, blev använd av Jehova till att hos kung David skapa ”ett rent hjärta” och ”en ny ande” (NW). (2 Sam. 12:1—13; Psalm 51) Alldeles som det förhöll sig i Davids fall kan du vara säker på att Jehova kommer att höra uppriktiga böner som vittnar om sinnesändring. Sedan du har ändrat sinne och vänt om, kan du gå framåt med ett rent samvete, i det du uppskattar Jehovas barmhärtighet. — Ps. 86:15—17; Apg. 3:19, 20.

12. Hur kan äldste kanhända bistå när någon har problem med hälsan?

12 Är du modfälld på grund av ett hälsoproblem? En äldste kan inte bota genom ett underverk, men han kan ge värmande uppmuntran och kanske praktiska förslag till att hjälpa dig att hålla ut och bevara glädjen. Tala med honom om det. De som ”presiderar ... i Herren” är de som skall ta ledningen i att tala ”tröstande till de nedstämda själarna”. De äldste är de som kan hjälpa till med att stärka ”maktlösa händer” och ge ”kraft åt vacklande knän”, och de kan säga ”till de försagda: ’Varen frimodiga, frukten icke.’” Äldste kan verkligen hjälpa till att uppehålla dig andligen. — 1 Tess. 5:12, 14; Jes. 35:3, 4.

13—15. Vilket praktiskt bistånd kan äldste ge med avseende på a) familjeproblem, b) personliga misshälligheter?

13 Har du ett problem i familjen — kanhända något som hör samman med en icke troende make? Du är utan tvivel förtrogen med bibelns råd, t. ex. råden i 1 Korintierna 7:10—16 och 1 Petrus 3:1—9. Men du undrar: Hur kan jag tillämpa bibeln för att få större framgång? En äldste kan vara i stånd att ge de praktiska råd som du behöver. Han kan vara i stånd att komma på besök, när ni båda är hemma tillsammans, och så hjälpa till att lösa spänningarna och ge användbara förslag till att förbättra förhållandena.

14 Ofta har den icke troende parten blivit överhopad med negativa uttalanden om Jehovas vittnen från arbetskamrater eller släktingar — sådant som gäller neutraliteten, blodet, ”helgdagar” eller bilddyrkan. På ett förstående sätt kan en äldste förklara hur allting är förbundet med den stora positiva stridsfrågan som gäller Riket, vilket ger bestående lycka och frid och ”tillfredsställer allt levandes önskan”. — Ps. 145:9—16, NW.

15 Har du haft någon personlig misshällighet med någon, en sak som har orsakat sårade känslor, så att det har varit svårt att uppnå försoning? Det kan hända att du har haft ett problem med att försöka tillämpa det goda rådet i Efesierna 4:26, 32. Om du talar med en äldste om saken, kan han vara i stånd att hjälpa dig att ha överseende med försyndelsen. Om det visar sig tillrådligt, kan han ordna det så att han talar med er båda och bistår er med att finna en lösning genom att tillämpa bibelns principer. — Ps. 119:97; 133:1.

16. Hur kan äldste hjälpa blyga personer?

16 Är du mycket blyg, så att du har problem i fråga om att samtala med andra och finna glädje i umgänget med dem? Om du frågar en äldste, kan han vara i stånd att hjälpa dig att i större grad ta initiativ i fråga om att tala med andra. Han kanske kan visa dig hur du kan finna verklig glädje i ditt umgänge med andra vid mötena såväl som vid andra tillfällen. ”Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust”, och när ditt eget ansikte blir ljusare, kommer du att mer och mer känna glädjen av vänskapsförhållandena bland Jehovas eget folk. (Ords. 15:13) Äldste, ni kan ta initiativ i att hjälpa blyga personer att bli mera utåtriktade. — Joh. 13:34, 35; Fil. 2:4.

Att bistå alla i tjänsten på fältet

17. På vilka sätt kan äldste bistå i att föra ”till rätta igen” med avseende på problem man träffar på i evangeliseringsarbetet?

17 Enligt Efesierna 4:8, 11 är ”evangelieförkunnare” inbegripna bland Kristi ”gåvor i form av människor”. Ja, i sin egenskap av evangelieförkunnare har de äldste privilegiet att inte bara gå före med ett nitiskt exempel i kungörandet av Riket, utan också att hjälpa sina bröder och systrar att utveckla förmågor i denna tjänst. Somliga kan redan vara nitiska i att sprida lösnummer och litteratur från dörr till dörr. Andra kan ha fallenhet för att göra återbesök hos intresserade personer och sätta i gång nya studier. Andra kan utmärka sig i att undervisa vid bibelstudier och i att leda de nya till mötena. Äldste kan hjälpa till med att öva förkunnare av Riket i att utvidga sin verksamhet och bli skickliga på andra områden. De kan hjälpa medlemmar av hjorden att bekämpa modfälldhet på grund av ett svårt distrikt eller när svåra problem i livet hindrar deras tjänst. — Jes. 32:1, 2.

18. Vilken inställning och tillit bör de äldste uppmuntra och understödja?

18 De äldste kan ge praktisk handledning i fråga om förberedelse för arbete på fältet, kanske öva in bibliska predikningar tillsammans med de nya. De kan uppmuntra och understödja en sund inställning till Jehovas tjänst. Att man sprider mycket litteratur på fältet tyder inte alltid på framgång, eftersom det också är önskvärt att sätta i gång bibelstudier och ge god undervisning med tanke på att göra lärjungar. (Matt. 28:19) De äldste kan uppmuntra alla och envar till fortsatt flit i att predika ”de goda nyheterna” och till att vara vaksamma med tanke på den stora tidsnöden. (Mark. 13:10, 32—37) När äldste och alla andra i hjorden arbetar hårt i tjänsten på fältet, kan vi lita på att vi har änglars vägledning och Jehovas välsignelse när det gäller att samla in ”dem som hör honom till”. — 2 Tim. 2:19; Matt. 25:31—33; Mark. 4:3—8.

19. Hur kan äldste uppmuntra blivande och redan verksamma pionjärer?

19 Önskar du utvidga dina privilegier, kanhända bli ”pionjär”, en som förkunnar de goda nyheterna hela sin tid, eller ”hjälppionjär”? Också i fråga om detta kan en äldste hjälpa dig med praktiska förslag. Genom sin erfarenhet är han vanligen förtrogen med de förändringar som måste göras, de problem som man kommer att möta och det slags schema som måste utarbetas. De äldste kan hjälpa dig att göra anordningar för att samarbeta med andra som använder hela sin tid till att förkunna om Riket. Din tjänst tillsammans med dessa kan bygga upp dig, och ni kan alla finna glädje tillsammans, då ni får god framgång. — 1 Tim. 4:15.

När du har bibliska frågor

20. Hur kan de äldste vara till hjälp i fråga om att finna svar på bibliska frågor?

20 Har du svårt att finna svaren på bibliska frågor? Äldste kan vara i stånd att visa dig hur du gör effektivt bruk av Watch Tower Publications Indexes. Om dessa hjälpmedel inte finns på ditt språk, kan de äldste visa dig andra praktiska sätt att ta reda på svaren. I många fall kanske en äldste kan hjälpa dig att finna just det skriftställe du vill ha reda på. Om du först söker bistånd av en äldste, blir det sällan nödvändigt för dig att skriva till Sällskapet Vakttornet för att få ett svar. — Joh. 5:39; Apg. 17:11.

21, 22. a) Vilka frågor är det bäst att inte bry sig om? b) Ge exempel på frågor som kan ge en grundval till att bygga upp tron.

21 Det finns emellertid somliga frågor som det är bäst att inte bry sig om. Spekulativa funderingar ger bara ”upphov till frågor att forska i snarare än till att något från Gud förvaltas i tro”. (1 Tim. 1:4) När det gäller att bygga upp tro, av vilket värde är det då att för de äldste eller för Sällskapet lägga fram sådana problem som: Hur skulle det ha varit, om Adam hade ätit av livets träd innan han blev utdriven ur Eden? Vad skulle Jehova ha gjort, om Jesus inte hade visat sig trogen medan han var på jorden? Kommer något slag av pengar att användas i den nya ordningen, och hur förhåller det sig med maskiner, bilar, television och datorer? Skulle vattenbaldakinen kring jorden ha fallit, om Adam inte hade syndat? Hur snabbt färdas änglarna, och hur lång tid tar det för en andevarelse att färdas från himmelen till jorden?

22 De som ödmjukt söker sanningen kommer i stället att ställa frågor av det slag som uppriktiga sanningssökare ställde till Jesus. — Matt. 9:14; 13:10; Mark. 9:11; 10:9, 10; Joh. 3:4; 16:17, 18; Apg. 1:6.

Gensvar till de äldstes råd

23. a) Vilka motiv har äldste när det gäller att ta vård om hjorden? b) Hur kan de äldste ”föra” somliga ”till rätta igen” och göra detta ”i en ande av mildhet”?

23 De äldste bör vara synnerligen intresserade av att hjälpa alla att uppnå målet evigt liv. Detta betyder inte att de måste gräva i varje privat förhållande i människors liv. Men det kan vara tillfällen då de äldste finner det nödvändigt att tala med vissa personer om deras uppförande. Om de lägger märke till att någon i församlingen gör sådant som kan sätta hans andlighet i fara eller till sist leda till att han avfaller från sanningen, då är det deras skyldighet att varna honom. Följaktligen kan de hjälpa honom att ”kväva det i sin linda”, så att säga, innan han kommer så långt att det inte finns någon återvändo och han hamnar i allvarlig synd. ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad.” (Gal. 6:1) Råd och förslag kan ges, och bör tas emot, i en ”ande av mildhet”.

24. a) Varför ger äldste ut av sig själva till förmån för ”fåren”? b) Men vilka synder bör de hänskjuta till den dömande kommittén?

24 En äldste kan således vara till ovärderlig hjälp, när det gäller att rikta uppmärksamheten på en tendens, också i små ting, som skulle kunna leda till allvarliga problem. ”Mina bröder, om någon bland er skulle ha farit vilse från sanningen och en annan omvänder honom, då skall ni veta att den som omvänder en syndare från hans vägs villfarelse skall rädda hans själ från döden och skall överskyla en mängd synder.” (Jak. 5:19, 20) Underherdar till Kristus inser mycket väl att ”det inte [är] någon önskan hos ... [Fadern] som är i himmelen att en av dessa små skulle gå under” och att det blir ”glädje i himmelen över en enda syndare som ändrar sinne”. (Matt. 18:14; Luk. 15:7) Dessa äldste ger därför ut av sig själva för fårens skull. Men fall av grov synd hänskjuter de till den dömande kommittén i församlingen.

25. Vilken hjälp skulle en äldste kunna ge i fråga om att föra ett oregerligt barn ”till rätta igen”?

25 Den unge sonen till en kristen mor, som är hustru till en icke troende man, kan uppföra sig oregerligt i Rikets sal. I omtänksamhet och med takt kan en äldste tala med modern och erbjuda sig att hjälpa henne med problemet. Om hon är villig att ta emot sådana råd, kan äldstebrodern föreslå praktiska sätt att ge tuktan i hemmet, så att barnet kan få hjälp att odla ett gott uppförande, respekt för andra och, framför allt, egenskapen kärlek. Ett regelbundet studium med barnen kan hjälpa ”problembarnet” att ta emot kärleksfullt bistånd genom detta medel. Ett tillrättaförande som sker i hemmet kan inom kort komma tydligt till synes i ett gott uppförande vid mötena i Rikets sal. — Ords. 22:15; 23:13, 14; 5 Mos. 11:18, 19.

26. Vad kommer resultatet att bli av ödmjukhet i fråga om att rätta sig efter de äldstes råd med avseende på kläder och frisyrer osv.?

26 Ibland kan de äldste behöva rikta uppmärksamheten på klädstilar eller ett yttre som för in en atmosfär av världslighet i församlingen eller som kan ge dem som befinner sig utanför den ett oriktigt intryck. (1 Tim. 2:9, 10; Rom. 12:2) Det kan vara lika svårt för dem att ge dessa råd som det är för somliga som har en oberoende ande att ta emot dem. Men vad kommer att leda till harmoni, endräkt och frid i församlingen? Jo, att vi ödmjukt följer råden från de ”äldste”, som har uppriktig omsorg om vår andliga välfärd. Och kom ihåg att ”ödmjukhet har sin lön i HERRENS [Jehovas] fruktan, i rikedom, ära och liv”. — Ords. 22:4; 1 Joh. 2:15—17.

27. Hur kan äldste vara till värdefull hjälp i att uppmuntra andra bröder i församlingen?

27 De äldste bör med värme uppmuntra andra bröder att trakta efter utökade privilegier i församlingen. ”Om någon traktar efter en tjänst som tillsyningsman, är det ett utmärkt arbete han önskar sig.” (1 Tim. 3:1) Alla har förmågor som kan utvecklas med hjälp av Jehovas ande, och alla överlämnade bröder bör vara angelägna om att bli så nyttiga som möjligt i den kristna församlingen. De äldste kan stimulera denna positiva inställning hos andra och öva dem att ta emot och fullgöra ansvarsuppgifter. — Matt. 6:33; Fil. 3:13.

28. Vilket andligt gagn kan bli resultatet av att äldste uppmuntrar till att göra framsteg med hjälp av teokratiska skolan?

28 Alla i Guds hjord — unga och gamla, bröder och systrar — kommer att uppskatta omtänksam herdeomvårdnad. Som exempel kan vi tänka att en kristen kvinna kanske är rädd för att skriva in sig i teokratiska skolan. Men kärleksfull och förstående uppmuntran från en äldste kan ge henne mod att ta del i detta privilegium. Uppmuntrande råd från den äldste som presiderar över skolan kan hjälpa många att bli duktigare arbetare på fältet. Ett villigt gensvar på råd och uppmuntran från de äldste kan leda till utmärkt andligt gagn.

”Växa upp i alla avseenden”

29. Vilket mål bör de äldste och alla andra i församlingen ha?

29 Av vad är de äldste mycket intresserade? De vill se att alla i församlingen fortsätter att ”växa upp” och blir mera Kristuslika i sin tjänst och sitt levnadssätt. Alla bör, vare sig de har kommit tillsammans med Jehovas vittnen bara några månader eller under många år, ha andliga framsteg som mål. Guds organisation går framåt. Den saktar aldrig farten. Så varför skulle vi sakta farten?

30. Varför bör alla villigt ge gensvar till de äldstes herdeomvårdnad?

30 Liv — själar — är inbegripna. Detta är orsaken till att de äldste är intensivt intresserade av varje individ i församlingen. Därför bör alla ägna noggrann uppmärksamhet åt Hebréerna 13:17: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” Det är genom sin nitälskan i Guds tjänst och sin omtänksamma herdeomvårdnad som de tar ledningen. Att de vakar över era själar betyder inte att de gräver i privata angelägenheter, utan i stället betyder det att de är vaksamma i fråga om er andliga välfärd, för vilken de har ett innerligt broderligt intresse. Det är verkligen en glädje för herdarna, när hjorden ger gensvar på deras kärleksfulla tillsyn. Vi uppmanas med rätta att ”efterlikna deras tro”. — Hebr. 13:7.

31. Vilken inställning bör alltså församlingen ha till de äldste?

31 Dessa ”gåvor i form av människor”, de äldste som evangelieförkunnare, herdar och lärare i församlingen, är verkligen en läglig föranstaltning från Jehova genom Kristus Jesus. Låt oss, i det vi erkänner dem som en sådan föranstaltning, se upp till deras nitiska föredöme och inte tveka att gå till dem med våra problem och frågor. De är verkligen de som är ”givna” för att hjälpa oss i kärlek, för att vi skall ”växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus”. — Ef. 4:7, 8, 11, 15.

[Bild på sidan 488]

Att ta ledningen i tjänsten på fältet och samarbeta med andra är en viktig del av de äldstes arbete

    Svenska publikationer (1950–2025)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela