Samarbeta med din kropps försvarssystem!

BILEN hade en hastighet av 185 kilometer i timmen när den smällde in i bakdelen på en annan bil som framfördes med hastigheten 90 kilometer i timmen. Ett av offren vid denna bilolycka var inte nöjd med den kompensation han fått utan stämde tillverkaren av den bil som hade körts så snabbt. Han hävdade att tillverkaren bar ansvaret därför att han hade satt bilen i stånd att färdas med sådan hastighet. Men domstolen som behandlade detta fall hade en annan uppfattning. Den hävdade att en tillverkares ”plikt är att undvika dolda defekter och latenta eller osynliga faror. Han förväntas inte förutse och skydda mot om grov vårdslöshet vittnande användning av hans produkt.”

Det finns somliga auktoriteter på medicinens område som skulle kunna sägas betrakta människokroppen på samma sätt som denne man betraktade den bil han hade blivit skadad av. Men alla har inte denna syn på saken. Somliga uppskattar i stället den vishet som är uppenbar i människokroppens utformning. Vetenskapsmannen W. B. Cannon har till exempel skrivit en bok som bär titeln ”The Wisdom of the Body” (Visheten hos kroppen). Vishet i utformningen kan emellertid inte hindra att missbruk leder till skada, och det är i detta avseende som många människor visar brist på gott omdöme. Som dr Linus Pauling uttryckte saken: ”Vi skymfar ständigt oss själva genom att göra sådant som våra kroppar aldrig har varit avsedda för.” Och vad blir följden? Att åldrande, sjukdom och död påskyndas.

När vi undersöker kroppen finner vi sannerligen att Skaparen gjort underbara anordningar för dess välbefinnande. Människan är ingen robot, utan har i stället förmåga och frihet att välja mellan ett förståndigt och ett dåraktigt handlingssätt och att ta konsekvenserna av detta val. I stor utsträckning är våra kroppars hälsa underkastad den gudomliga lagen: ”Vad människan sår, det skall hon ock skörda.” Om vi samarbetar med kroppens försvarssystem, kan vi minska sannolikheten för bristande hälsa och sjukdom. — Gal. 6:7.

Bland de försvarssystem varigenom kroppen vidmakthåller sin hälsa är dess immunologiska försvarssystem (däribland de vita blodkropparna och antikropparna), interferon, hormonerna och även huden. Alla dessa skulle kunna liknas vid soldater, poliser eller brandmän, som tjänar för att skydda en familj, en stad eller en nation mot hotande faror. Omdöme och sunt förnuft gör naturligtvis att medborgarna samarbetar med dessa försvarskategorier, om de vill åtnjuta skydd och trygghet. Och på liknande sätt måste en individ göra vad på honom ankommer. Han måste samarbeta med sin kropps försvarssystem, om han vill förbli vid god hälsa.

Det immunologiska försvaret

”Immunitet” har beskrivits som ”ett vardagligt ord, som i allmänhet används om det fulländade system av reaktioner varigenom kroppen försvarar sig mot invaderande mikroorganismer”. I dessa reaktioner är ett antal olika slag av vita blodkroppar inbegripna, vilka tjänar som försvarare av blodomloppets renhet. Dessa mångfaldigas kraftigt när främmande, skadliga eller sjukdomsalstrande organismer eller ämnen invaderar eller angriper kroppen. Diagnosen blindtarmsinflammation kan till exempel ibland bekräftas av vad som kallas ”blodbilden”.

Vad är det som får dessa vita blodkroppar att ingripa? Vad gör det möjligt för dem att känna igen dessa olika invaderande, främmande fiender, som också kallas antigener? Jo, gammaglobulinerna, ett av blodets äggviteämnen, bildar antikroppar, som fäster sig vid antigenerna och på så sätt visar att de är inkräktare, så att de vita blodkropparna kan angripa dem och tillintetgöra dem förmedelst enzymverkan. Man trodde tidigare att ett visst antigen fick plasmacellerna att producera en antikropp som var särskilt utformad för att passa till just detta antigen. Men nu känner man till att plasmacellerna kan innehålla tusentals olika slag av antikroppar, och när så bakterier angriper kroppen, förenar de sig med vilka som helst av ett visst antal antikroppar som råkar passa ihop ganska bra med dem.

Processen har illustrerats på detta sätt: I stället för att antigenet är som en man som går till skräddaren för att få en måttbeställd kostym (som man tidigare trodde), kan det liknas vid en man som går till en stor konfektionsbutik, som har tusentals kostymer av olika format och storlek, där han kan välja ut en av flera som passar honom ganska bra, men inte nödvändigtvis perfekt.

Vad händer därefter? En signal sänds ut av kroppen, och plasmacellerna börjar producera den speciella antikroppen i tusentals exemplar. Att antikropparna inte behöver passa perfekt framgår av att ympning med kokoppsvirus (som är mycket likartat men inte identiskt med smittkoppsvirus) kan frambringa immunitet mot smittkoppor.

Det tar tid för kroppen att producera alla dessa antikroppar, och därför dukar kroppen ibland under för inkräktarna och blir sjuk. Men om kroppen får tillräcklig tid på sig, vinner den i allmänhet slaget, och till följd av ökningen i antalet antikroppar kommer kroppen sannolikt att vara tämligen immun mot framtida angrepp. Det finns därför ett ordspråk som säger: ”Det finns ingen immunitet som går upp mot konvalescentimmunitet.” En person som haft smittkoppor som barn är till exempel i fortsättningen immun mot denna sjukdom. Med hjälp av ympningar har människan emellertid ofta kunnat ge kroppen en artificiell immunitet, till exempel mot sådana välkända sjukdomar som difteri, kikhosta, mässling och andra.

Somliga personer tycks sakna gammaglobulin i blodet och kan därför inte producera några antikroppar, varför de blir mottagliga för alla slags bakteriella infektioner. Detta är emellertid sällsynta undantag. De allra flesta personer äger denna mycket effektiva försvarsmekanism. Varför blir då somliga människor sjuka när de utsätts för skadliga bakterier, medan andra inte blir det? Därför att mer än en faktor är inbegripen. Till att börja med kommer generna in i bilden. Man känner till att benägenheten att få vissa sjukdomar är ärftlig, och därför kan det i stor utsträckning bero på den ärvda mottagligheten eller motståndskraften huruvida man blir sjuk eller inte. Om båda föräldrarna vore diabetiker, skulle det uppenbarligen vara mera sannolikt att man drabbades av infektionssjukdomar som hemsöker diabetiker. En sådan person skulle därför behöva vara mycket försiktigare än en person vars föräldrar åtnjuter stark hälsa.

En närbesläktad faktor som bidrar till att förklara varför somliga dukar under för infektioner, medan andra inte gör det, är att infektioner och sjukdomar inte bara är en fråga om virulens, dvs. bakteriens styrka, som man en gång trodde. Infektion är också en fråga om ekologi, dvs. värdorganismens eller din kropps tillstånd. Experiment har således visat att möss mycket snabbt dukar under för olika infektioner när de är utsvultna eller övergödda med vissa födoämnen. Men när mössen får den rätta dieten igen, återvinner de sin normala motståndskraft på bara några dagar. Så är det också med människor: mycket beror på kroppens allmänna motståndskraft.

Samarbeta med det immunologiska försvaret

Hur kan man samarbeta och stärka sin kropps immunologiska försvarssystem? Genom att helt enkelt använda sunt förnuft. Nöj dig inte bara med att du inte är sjuk. Ägna eftertanke åt att bevara en god hälsa genom en lämplig diet, vilket inte endast innebär att se till att du får tillräckligt med proteiner, fetter och kolhydrater (socker och stärkelse), utan också att du får de vitaminer och mineralämnen du behöver. En hamburgare och en läskedryck är inte någon väl avvägd måltid. Oraffinerade födoämnen, till exempel fullkornsvete, opolerat ris och sirap, samt rikligt med frukt och grönsaker kommer att bli till stor hjälp i detta avseende. Sedan gäller det att få den vila och sömn du behöver, regelbunden motion, om du har ett stillasittande arbete, och undvikande av omåttlighet av alla slag — detta kommer att hjälpa dig att stärka kroppens immunologiska försvarssystem.

Om du är återhållsam vid matbordet, kommer du i särskild grad att bistå ditt immunologiska försvar. Experiment med möss har sålunda visat att om de endast fick en tredjedel av den normala mängden föda, men det var näringsrik och väl avvägd föda, levde de mycket längre. Detta sägs bero på de förändringar en sådan diet åstadkommer i mössens immunologiska system. Även om dessa resultat gällde möss, sade immunologen dr R. L. Walford, som är knuten till medicinska fakulteten vid University of California i Los Angeles, att detta visade att det skulle vara förståndigt av människor att äta mindre och att en sådan diet skulle påbörjas tidigt för att bli verkligt effektiv, redan kort efter det att ett barn blivit avvant. — New York Times, 4 augusti 1971.

Interferon

En annan av kroppens försvarsmekanismer är interferon, ett ämne som upptäckts relativt nyligen och som för närvarande är föremål för intensiv forskning. Det produceras av kroppens celler som ett försvar mot virusinfektioner och skiljer sig från antikropparna i ett antal avseenden. Det är genast verksamt, medan det däremot för antikropparna tar tid att mångfaldigas. Det sägs således att ”interferon är närvarande på rätt plats, vid rätt tidpunkt och i tillräckligt hög koncentration för att spela en viktig roll vid tillfrisknandet från virusinfektioner”.

För det andra är interferon inte specifikt, i motsats till antikropparna, som endast påverkar ett visst antigen eller ett som är mycket likt detta. Ett invaderande virus får cellerna att producera interferon, som inte bara ingriper mot detta speciella virus utan mot en lång rad olika virus. För det tredje verkar inte interferonet på invaderande virus på samma sätt som antikropparna ingriper mot ett antigen, utan interferonet påverkar i stället kroppens celler och sätter dem i stånd att neutralisera virusets verkningar.

Trots att interferon är en proteinpartikel, behandlas det inte av kroppens immunologiska system som en främmande substans. Av denna orsak kan interferon överföras från en annan kropp eller till och med från en annan art utan att det bildas några antikroppar mot det. Men det är så dyrt att ur blod framställa interferon för medicinskt bruk att detta inte låter sig göra. Av den orsaken har medicinska forskare experimenterat med ämnen som kan stimulera produktionen av interferon i kroppens celler. De har kommit fram med ett sådant ämne, som de har kallat ”poly I:C”.

Vid experiment på möss med detta ämne har man funnit det vara ytterst effektivt. Tre timmar efter det att sjutton möss fått poly I:C och trettiotvå andra fått ett placebopreparata ympades de allesammans med en dödlig dos av mössens lunginflammationsvirus. Efter fjorton dagar var alla de sjutton möss som hade fått poly I:C vid liv, men endast en av de trettiotvå som hade fått placebopreparat hade klarat sig. Användning av poly I:C på människor befinner sig fortfarande på experimentstadiet.

Hur kan man samarbeta med interferonsystemet? Eftersom interferonet är riktat mot virusinfektioner och de vanligaste av dessa är de som drabbar näsans och halsens slemhinnor på vintern, kan allting som motverkar förkylning anses samarbeta med kroppens interferonsystem. Det finns ett antal sätt på vilka man kan göra detta. Ymnig tillförsel av citrusfrukter, särskilt grapefrukt och citron, innan man får en förkylning kan ge skydd mot denna infektion. Undvikande av feta och starkt raffinerade födoämnen, till exempel bakverk, mäktiga puddingar osv., har hjälpt många att klara sig från förkylningar. Och helt nyligen har man gett stor publicitet åt användning av C-vitamin vid bekämpande av förkylningar.

Det hormonella försvaret

Hormonerna har med rätta beskrivits som ”en annan sida av kroppens naturliga försvarssystem”. De kommer till vår hjälp när vi hotas av våld och hjälper oss att antingen kämpa eller ta till flykten. För vrede eller strid producerar kroppen noradrenalin, och för fruktan, flykt eller depression (det senare begreppet har kallats ”vrede riktad mot det egna jaget”) producerar kroppen adrenalin.

När man ställs inför valet mellan kamp och flykt, får olika hormoner lungorna att ta in mera luft än vanligt, hjärtat slår snabbare, blodtrycket stiger, blodet avleds från de inre organen till de organ där det behövs bäst, nämligen musklerna, hjärtat och hjärnan.

Hur kan man då samarbeta med kroppens hormonella försvarssystem? I huvudsak på två olika sätt. Allt du gör för att bevara en god hälsa (äter näringsrik föda, skaffar dig tillräckligt med vila och sömn osv.) ger dig en bättre reserv av krafter, som hormonerna kan påkalla när fara hotar. Och i synnerhet är det så att ju bättre du lär dig att behärska dina känslor, desto mindre kommer du att anstränga eller utsätta de vitala organen för påfrestningar. Det är sant som det bibliska ordspråket säger: ”Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv.” — Ords. 14:30.

Huden som försvarslinje

Man bör inte glömma att också huden tjänar som en viktig försvarslinje. Den skyddar sannerligen kroppen mot invasion av skadliga ämnen eller organismer. Den är väl lämpad för detta ändamål, eftersom den har ett yttre lager av döda celler, som är antiseptiskt och hålls fuktigt och smidigt genom svettning och avsöndring av ett oljigt sekret. Vad kan man göra för att samarbeta med denna försvarslinje i kroppen?

Om man får ett skärsår eller någon annan skada, är det mycket viktigt med en noggrann rengöring. För att hålla huden frisk behöver man också tänka på att tillföra kroppen den rätta näringen. Det heter till exempel att svåra hudåkommor ”visar sig tidigt och iögonenfallande” i många fall av ”näringsbrist”. Och även om det kan ha sina estetiska fördelar att duscha eller bada varje dag, kan det skada huden, om man använder stark tvål till övermått. Enligt en av Amerikas främsta allergiexperter ”kan en patient ta sin dagliga dusch utan att använda tvål och göra kroppen tillräckligt ren genom att lätt gnida huden med en torr handduk efter duschen”.

Om vi har sunt förnuft och är ödmjuka, kommer vi att ge äran åt den allvise Skaparen och tacka honom för vår kropps försvarssystem. Eftersom god hälsa är något mycket önskvärt, är vi förståndiga om vi samarbetar med dessa försvarsmekanismer.

[Fotnoter]