Avdelningskontorets brev

Kära Bröder!

Säkert är ni alla intresserade av att få reda på om några av våra bröder och systrar är med bland de mer än 115.000 kubanska flyktingar, som på senare tid har kommit till Förenta staterna. Ja, omkring 3.000 av våra bröder och systrar fördes till olika läger i Förenta staterna, och deras fall behandlas nu av immigrationsmyndigheterna. Mer än 1.000 av våra bröder var bland de tusentals som transporterades till Miami i Florida, där Orange Bowls fotbollsstadion tjänade som ett tillfälligt uppsamlingsläger. Resten av dem har spritts ut på andra läger som regeringen har ordnat med. Man håller nu på med att registrera våra bröder och slussa ut dem i samhället.

Sällskapet sände omedelbart penningmedel, som skulle användas för att hjälpa bröderna. Man har ordnat med ytterligare bidrag för att hjälpa dem. Församlingar från Tampa till Florida Keys har bidragit med över tretton ton kläder, och i Miamiområdet har man skänkt omkring två ton mat. Våra bröder från Cuba är vid gott mod, och de tar vara på alla tillfällen att sprida de goda nyheterna bland andra flyktingar i lägren. Det rapporteras att deras uppförande har varit exemplariskt. Många av dem har fått utstå svår förföljelse på Cuba, men de är vid gott mod, och de är beslutna att fortsätta att vandra i ostrafflighet.

Vi tycker det är tråkigt att nu behöva meddela att fem medlemmar av Betelfamiljen och några andra personer i New York-området nyligen har blivit uteslutna. I några av Guds folks församlingar har somliga avfallit från organisationen och främjat sekteriska uppdelningar. (Tit. 3:9—11) Vi bör inte bli förvånade över att sådant händer, eftersom vi lever i tider som är svåra att komma till rätta med. Som vi känner till från vår bibelläsning, fick församlingen under det första århundradet också erfara att några vek av ifrån tron. — 1 Tim. 1:20; 4:1; 2 Tim. 2:17, 18; 1 Kor. 15:12, 13; Apg. 20:29, 30.

Vi hoppas att dessa människor skall vakna till besinning, ångra sig och återvända till Jehovas organisation, vilket skulle vara till deras eget eviga gagn.

Till sist hoppas vi att ni alla har varit med vid områdessammankomsten ”Guds kärlek” och att ni har haft fullt utbyte av den.

Era bröder

JEHOVAS VITTNENS STYRANDE KRETS

Att göra vad som är gott mot alla

¹ Jehovas vittnen är kända för att arbeta hårt. Men vi är inte de enda människor som arbetar. Det finns säkert många som arbetar lika hårt som vi gör. Efter en lång arbetsdag är säkert många världsmänniskor lika trötta som vi är. En hemmafru kanske förbrukar lika mycket energi, när hon är ute och handlar en förmiddag, som ett vittne gör under en förmiddag ute i tjänsten på fältet. En familjefar, som mixtrar med sin bil, kanske anstränger sig lika mycket som en broder som håller på och utarbetar sitt offentliga föredrag. En lång resa till Rikets sal är kanske inte alls lika ansträngande som en familjs veckoslutsresa ut till landet.

UNDVIK ATT ARBETA FÖRGÄVES

² Men ändå är våra ansträngningar i förbindelse med den sanna tillbedjan oerhört mycket mer värdefulla än något annat arbete man skulle kunna tänka sig att utföra. Varför? Därför att vi gör ”vad som är gott”. (Gal. 6:10) Den icke-kristne kanske arbetar så hårt att han blir alldeles slut i sina ansträngningar att gagna sina medmänniskor. Han kanske drivs av ädla idéer och mål, och ändå slår han så att säga ofta i luften. (1 Kor. 9:26) Det goda han utför blir kanske inte så bestående. Vi däremot vet att det vi utför i Jehovas tjänst inte är förgäves. — 1 Kor. 15:58.

³ Men hur gör vi ”vad som är gott”? Om man helt kort ser i vilket sammanhang Paulus yttrade dessa ord till galaterna, så säger det en hel del. Många kristna i Galatien, som tidigare hade tillhört den judiska tron, arbetade förgäves. De hade inte helt och fullt tagit emot den oförtjänta omtanken genom Kristus. De försökte således fortfarande visa sig vara rättfärdiga genom laggärningar. Dessa kristna förespråkare för judaismen menade att man skulle omskäras, och de höll fast vid den mosaiska lagens restriktioner när det gällde mat. Paulus försökte visa att sådana laggärningar är fåfänga och att frälsning enbart kommer genom tro på Kristus. — Gal. 2:16; 3:10—13.

⁴ Brevet gjorde säkert mycket ”gott”, när det gällde att föra galaterna till rätta. Det uppmuntrade kristna att ”göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron”. (Gal. 6:10) Paulus kan här ha tänkt sig att hjälpa kristna att sätta hela sin tro och förtröstan till Kristus och således leva enligt Guds andes vägledning. Vilket arbete kunde ha varit produktivare eller mer tillfredsställande?

⁵ Nutida kristna behöver också uppmuntran av varandra. Vi kan gå miste om syftet med Guds oförtjänta omtanke, om vi tror att man kan uppnå frälsning genom att uppföra sig efter vissa normer. Påtryckningarna från den här tingens ordning skulle kunna få oss att rucka på kristna moralnormer eller att förgäves sträva efter materiell trygghet. Alla bröder skall därför ha beröm för vad de gör för varandra.

VIKTIGA INSATSER

⁶ Ett färskt exempel på detta kan man se i det fina gensvar bröderna gav till Sällskapets uppmaning ”att hjälpa varandra”. Bröder har tagit initiativ att be ”faderlösa pojkar” följa med dem på bibelstudier. Systrar har hjälpt andra systrar, som inte har det så lätt hemma och som behöver uppmuntran. Detta är viktiga insatser! Det görs mycket för att hjälpa våra bröder att ”vandra genom ande”. Det är sant att detta kräver extra tid och ansträngning. Det kan vara tröttande. Men det är värt allt detta. Kanske du kan göra mer för att hjälpa ”dem som är besläktade med oss i tron”?

⁷ Låt oss inte heller glömma dem på våra distrikt som vi står i ”skuld” att dela med oss av de goda nyheterna till. (Rom. 1:14, 15) Många människor arbetar hårdare än någonsin tidigare bara för att få ekonomin att gå ihop. De som inte känner de goda nyheterna måste få veta hur de kan inrikta sina ansträngningar på att uppnå frälsning. Sällskapet har låtit trycka mycket litteratur för att hjälpa dem. Om er församling har äldre publikationer i lager, skulle det då inte vara förståndigt att se till att dessa böcker kommer ut till dem som vill ha dem och hos vilka de kan göra mycket gott? Denna månad kommer vi att erbjuda tre av våra äldre böcker för 5 kronor. Varför inte göra anordningar för att ta del i tjänsten det här veckoslutet?

⁸ Även om vi inte är de enda som arbetar hårt, så är det förvisso tillfredsställande att tänka på att det vi utför kan få bestående verkningar. Låt oss fortsätta att göra ”vad som är gott” till gagn för våra bröders andliga välfärd och också till gagn för de människor i världen, som ännu inte har smakat den sanna frigörelse som kristendomen medför. — Gal. 5:1.

Att göra vad som är gott mot de yngre

¹ Jehova har alltid brytt sig om dem som varit förtryckta. (Ps. 146:7—9) I forna tider gjorde han särskilda anordningar för att se till att det sörjdes också för de yngre som hade det svårt. Hans lag till israeliterna omnämnde särskilt den faderlöse. (2 Mos. 22:22—24) Vi i våra dagar är inte underställda den där forntida lagen, men lägger ändå inte principen i den ett ansvar på oss som kristna?

² I några av Jehovas vittnens församlingar finns det vad man kan kalla ”faderlösa” ungdomar. De har kanske icke troende föräldrar. Andra ungdomar har troende föräldrar, som kan behöva hjälp med att bistå sina barn andligen. Föräldrarna är kanske rätt nya i sanningen och inte i stånd att hjälpa sina barn så effektivt som de skulle önska. På grund av att det blir allt större påfrestningar av olika slag, har kanske några svårt att få tillräckligt med tid att studera med sina barn eller att arbeta tillsammans med dem i tjänsten på fältet osv. Andra föräldrar finner att även om de önskar ge den behövliga hjälpen, behöver de hjälp att få sanningarna från Guds ord att sjunka ner i sina barns sinnen och hjärtan.

VAD KAN DU GÖRA?

³ En fråga som alla i församlingen kan tänka allvarligt på är: ”Hur kan jag ge den hjälp och uppmuntran som behövs?” De som har uppgifter på mötena kan då och då låta de yngre medverka. Kan man använda fler av de yngre, som är exemplariska i församlingen, i punkter på mötena? (Apg. 16:1, 2) Även om somliga kanske inte kan uttrycka sig lika bra som andra, så kommer det att uppmuntra dem, och även andra, om man ibland också ger dem privilegier. Det kanske kräver mer tid att hjälpa somliga, men den här övningen, erfarenheten och uppmärksamheten kommer att ge rik utdelning, allteftersom våra samvetsgranna ungdomar växer till i sanningen.

⁴ Föräldrar har det gudagivna ansvaret att hjälpa sina egna barn. Men innebar detta att inte andra kan bistå dem? Inte alls! Och särskilt i sådana fall, som vi tidigare nämnt om, då föräldrarna finner det svårt. Du kanske kan inbjuda barn, som önskar ytterligare hjälp, att vara med när din familj studerar, går i tjänsten och kanske när man har någon hälsosam avkoppling tillsammans. Är inte apostelns uppmaning att vidga sig tillämplig här? — 2 Kor. 6:11—13.

⁵ Också de som inte är föräldrar kan vidga sig, när det gäller den tillgivenhet de visar de yngre, genom att tillbringa tid tillsammans med dem. Att de ger av sig själva bidrar till att uppmuntra och styrka de yngre.

⁶ Du kanske kan ta vara på de tillfällen, som ges före och efter mötena, att tala med de yngre. Detta bör vara mer än att bara säga ”hej” och ”hur har du det?” En äldste frågade en liten pojke hur han hade det, men innan barnet hann svara, började brodern tala med en äldre broder, som han önskade träffa. Senare kom den lille pojken fram och frågade brodern: ”Ville du verkligen veta hur jag har det?” Äldstebrodern erkände att den här erfarenheten lärde honom något.

⁷ De yngre är villigare att ge gensvar, om man vet vad de heter. Ja, de är också en del av församlingen, och de vuxna bör få till stånd ett gott förhållande till de yngre medlemmarna.