Ungdomar frågar:
Skulle kamratpåverkan kunna skada mig?
VARFÖR skulle tre unga män kliva in i bagageutrymmet i en bil och under en kort färd en vinterkväll stjälpa i sig en flaska vin, sex öl och en halv liter whisky? Hade någon hotat dem till livet om de hade vägrat? Nej, men de önskade bli godtagna i den mest ansedda klubben för män på deras universitet, och de var villiga att undergå denna intagningsritual. Därigenom skulle de visa att de var värdiga att få sina högt aktade kamraters godkännande.
Men när kvällen var över, var alla tre medvetslösa och en av dem helt blå. Den nitton år gamle Chuck dog av akut alkoholförgiftning. Man påstod att ingen tvingade Chuck att dricka mer än hans sedvanliga få öl. ”Men när man är i denna svåra och tvingande situation av påverkan från kamrater, blir det annorlunda”, sade hans mor. ”Hela världen hatar en ynkrygg.” I Chucks fall kostade det honom livet att han försökte bli godtagen av sina kamrater.
Du kanske tänker: ”Detta är ett extremt exempel. Det skulle aldrig kunna hända mig.” Men det åskådliggör tydligt den makt som kamratpåverkan har. Om du någon gång har varit i den svåra belägenheten att kämpa för att behaga gamla vänner eller anpassa dig efter nya, då vet du att påverkan från kamrater är en verklighet. Undersökningar har visat att något som i hög grad influerar människors liv är medlemskapet i en grupp. Att klara av kamratpåverkan är därför viktigt när du växer upp.
En del av att bli fullvuxen
Vi behöver alla anpassa oss efter tillbörliga normer för uppförande som samhället sätter upp. På grund av oerfarenhet har naturligtvis unga människor i viss mån ”ojämna kanter” i sina personligheter som behöver slipas till. Bibelns ord i Ordspråksboken 27:17 är praktiska: ”Järn ger skärpa åt järn, så skärper den ena människan den andra.” Alldeles som en järnfil kan göra den slöa eggen på en kniv vassare, så kan vår gemenskap med andra ”skärpa” vår personlighet. En sådan ömsesidig påverkan kan göra oss till bättre människor såväl som vederkvicka oss. Stödet från en kamratgrupp vars inflytande är sunt kan vara till hjälp när det saknas en förälder eller när vi inte får den tillbörliga uppmärksamheten hemma.
Det är helt naturligt att allteftersom man växer till, blir man mer medveten om hur andra betraktar en. Man önskar passa in i kamratkretsen. Man lär sig snart att de som är populära tycks ha roligast. ”Man ser det som något mycket viktigt att bli accepterad av andra ungdomar”, sade Debbie. ”Då jag var arton år var jag rädd för att bli impopulär, eftersom jag då inte skulle bli utbjuden och ha trevligt. Jag var rädd för att jag skulle bli isolerad och att ingen skulle be mig vara med om det roliga eller att jag skulle kallas en gammal nucka som inte kunde göra någonting.”
Vilka påverkar oss mest?
”De människor vars sätt vi tycker om och den grupp vi önskar vara en del av har det största inflytandet på oss”, sade professor James Comer vid Yale Child Center. Dessa är de som utövar den största påverkan på oss.
Debbie förklarade att då hon var i skolan fanns det somliga ungdomar som inte brydde sig om någonting — inte ens sina betyg. Andra såg ner på dem. ”Deras uppfattning om mig betydde ingenting”, medgav Debbie. ”Men det fanns andra som utmärkte sig i skolan, och jag önskade få deras godkännande. När de såg ner på mig, önskade jag gömma mig i en hörna och inte visa mig igen. Jag kände mig oduglig — utan något värde. Det var som om jag var en liten nolla som inte kunde göra någonting riktigt.”
Debbie gjorde under någon tid sådant som skulle vinna dessa kamraters godkännande så att hon skulle passa in. Du kanske förstår hur hon kände det. Har du någonsin haft på dig kläder som du i verkligheten inte tyckt om, bara för att vinna andra ungdomars godkännande? Har du någonsin låtit ditt tal eller ditt sätt att klä dig påverkas av andra? Då har du också fått erfara vad påverkan från kamrater innebär.
Men många tonåringar gör invändningar mot tanken att deras handlingar dikteras av påverkan från kamrater. Många tycker som sjuttonåriga Susie som sade: ”Någon annan kan verkligen inte få mig att göra någonting som jag inte själv vill.” Men kamratpåverkan kan vara så smygande att man inte omedelbart märker den. Ett exempel från bibeln på en man med höga principer som gav efter för påverkan från ”kamrater” visar dess försåtliga men obevekliga makt.
Aposteln Petrus och hans ”kamrater”
Aposteln Petrus var en av kristendomens pelare. Han var en modig man med starka övertygelser. Till att börja med var det uteslutande köttsliga judar, sådana som Petrus, eller judiska proselyter som tillhörde kristendomen. Sådana människor undvek icke-judar eller hedningar och såg till och med ner på dessa. Gud visade emellertid i en syn för Petrus att människor från alla nationer och raser, sådana som inte var judar, skulle kunna bli kristna och därigenom få Guds godkännande. Petrus ändrade därför sitt sätt att tänka. I stället för att undvika icke-judar hjälpte han dem andligen och till och med åt tillsammans med dem. Sedan försvarade han modigt sitt handlingssätt inför den tidiga kristendomens ledande män. — Apostlagärningarna 10:28; 11:1—18.
Tiden gick och Petrus bosatte sig i en stad där många icke-judar hade blivit kristna. Där i Antiokia umgicks han öppet med dessa hedningar som hade blivit kristna och åt tillsammans med dem. Men en dag kom några representanter från församlingen i Jerusalem och besökte Antiokia. Dessa män, judar som blivit kristna, tyckte fortfarande inte om att umgås med icke-judar eller hedningar. Petrus kände till deras känslor. Hur skulle han nu reagera?
När de kom till Petrus, skilde han sig från de hedningar som blivit kristna och åt inte längre tillsammans med dem. Han handlade mot just de principer han tidigare försvarat! Varför det? Därför att Petrus var rädd för att stöta sig med dessa besökare. Petrus värderade tydligtvis deras uppfattning om honom mycket högt. Han kan ha tänkt ungefär så här: ”Under den tid de är här skall jag handla enligt deras uppfattning, och sedan de gett sig av fortsätter jag att äta tillsammans med de kristna som varit hedningar. Varför låta dem avge en dålig rapport om mig på grund av en sådan liten sak?” — Galaterna 2:11—14.
Så försåtligt! Bibeln säger att Petrus och de andra som påverkades av hans dåliga exempel satte upp ett falskt ”sken” eller låtsades göra någonting som de i verkligheten inte trodde på. Med andra ord hade ”kamratpåverkan” gjort Petrus till en hycklare som förkastade sina egna principer.
Om detta kunde hända en mogen kristen, en av de tolv apostlarna, skulle det då inte också kunna hända dig? Petrus blev öppet tillrättavisad — inför alla — av aposteln Paulus därför att han ”var domfälld”. Anta att du lät påtryckningar från kamrater påverka dig i ett svagt ögonblick. Om du gör något som är orätt, hur känner du dig då efteråt? Kommer inte ditt samvete att anklaga dig? Du kan till och med bli tagen av polisen och skada ditt rykte. Är det värt det?
Men inte all kamratpåverkan är dålig. Hur kan du få nytta av god påverkan från kamrater och undvika dålig? Nästa nummer av Vakna! kommer att ge en del svar som kommer att vara till hjälp.
[Bild på sidan 25]
Alldeles som en järnfil kan ta bort ojämnheter på en kniv, så finns det egenskaper i vår personlighet som kan skärpas genom gott inflytande från kamrater
[Bild på sidan 26]
Påverkan från kamrater kan influera vårt sätt att klä oss och uppföra oss. Det är nödvändigt att vi utvecklar vår egen tankeförmåga
[Bild på sidan 27]
Även aposteln Petrus blev skadad av ”kamratpåverkan”. Skulle påverkan från kamrater också kunna influera dig negativt?