Paulus’ brev till galaterna — ett budskap om goda nyheter
SEDAN aposteln Paulus börjat sitt brev till galaterna med hälsningar, skrev han: ”Jag förundrar mig över att ni så fort håller på att avlägsnas från honom, som kallade er ... , bort till ett annat slag av goda nyheter.” Och lite längre fram i brevet utbrast han: ”O ni oförståndiga galater, vem är det som har utövat ett ont inflytande på er?” — Galaterna 1:6; 3:1.
Varför var Paulus så upprörd över galaterna? Vad slags människor var de, och hur hade Paulus träffat dem? Vilket slags budskap om goda nyheter hade han gett dem? Och hur är det av praktiskt värde för oss i dag?
Människor och deras problem
Galaterna var huvudsakligen ett indoeuropeiskt folk av keltiskt ursprung från Gallien. Men de inbegrep också människor av andra nationaliteter. Den romerska provinsen Galatien hade enligt bibelns berättelse åtminstone fyra städer: Ikonium, Lystra, Derbe och Antiokia i Pisidien. Paulus besökte dessa städer på sin första missionsresa, och församlingar upprättades på dessa platser. (Apostlagärningarna 13:14—14:23) Den unge Timoteus var en av de första galaterna som blev kristen. — Apostlagärningarna 16:1, 2.
Efter Paulus’ första missionsresa genom Galatien samlades den styrande kretsen av apostlar och äldste i Jerusalem år 49 v.t. och fattade beslutet att de kristna inte behövde låta omskära sig. (Apostlagärningarna 15:1—29) Efter detta möte överlämnade Paulus och Silas denna del av de goda nyheterna till församlingarna i Galatien. — Apostlagärningarna 16:1—6.
En kort tid därefter blev emellertid Paulus upprörd över att höra att vissa i Galatien insisterade på att de kristna måste bli omskurna. Det var sådana som förfäktade judiska sedvänjor och som försökte få hedningar som blivit kristna att rätta sig efter vissa delar av den mosaiska lagen. De undergrävde också Paulus’ bemyndigande som apostel.
Det var för att ta itu med denna beklagliga situation som Paulus skrev till galaterna och uppmanade dem att ta sitt förnuft till fånga. Han skrev brevet antingen medan han fortfarande var på sin andra missionsresa, troligtvis i Korint, eller strax efter det att han anlänt till Antiokia i Syrien. Brevet kan därför ha blivit skrivet så tidigt som på hösten år 50 v.t. eller också så sent som år 52 v.t.
Paulus säger till galaterna att de som förfäktar judiska sedvänjor försöker förvända de goda nyheterna. Och alldeles som Paulus säger är det goda nyheter om Kristus Jesus. Ja, det är de goda nyheterna om den frihet som Kristus åstadkommer — frihet från slaveri under arvsynden och också frihet från slaveri under den mosaiska lagen. Därför upprepar Paulus två gånger den varningen att om någon, även en ängel från himmelen, förkunnade goda nyheter utöver vad han förkunnat som goda nyheter ”må han vara förbannad”. — Galaterna 1:7—9.
Vad åstadkommer då Paulus’ brev? För det första fastställer det klart och tydligt hans bemyndigande som apostel. För det andra ger det ett gott stöd åt den styrande kretsens beslut angående frågan om omskärelsen. Och det ställer köttets gärningar i kontrast till andens frukt och fäster vår uppmärksamhet på gärningar som behagar Gud.
Paulus försvarar sitt apostlaskap
Till att börja med fäster Paulus deras uppmärksamhet på den myndighet han fått och säger: ”Paulus, en apostel, varken från människor eller genom en människa, utan genom Jesus Kristus och Gud, Fadern. De goda nyheterna som förkunnades av mig såsom goda nyheter [är] inte ... något mänskligt; jag har nämligen varken tagit emot dem av en människa, eller blivit undervisad om dem, utan genom uppenbarelse av Jesus Kristus.” — Galaterna 1:1, 11, 12; Apostlagärningarna 22:6—16.
Paulus gör en kort sammanfattning av hur han förut hade gjort sig bemärkt inom judaismen, men efter sin mirakulösa omvändelse genom Kristus hade han gått för att förkunna de goda nyheterna i Arabien och Damaskus. Sedan berättar Paulus att han besökt Petrus i Jerusalem under femton dagar (år 36 v.t.). Det var inte förrän nästan fjorton år senare, år 49 v.t., som Paulus återvände till Jerusalem för mötet angående omskärelsen. (Galaterna 1:13—24) Han kallade judar som gav sitt stöd åt omskärelsen ”falska bröder” som försöker göra trogna kristna till ”slavar”. Men han sade: ”Dessa gav vi inte efter för såsom i undergivenhet, nej, inte för en stund, för att de goda nyheternas sanning skulle förbli hos er.” — Galaterna 2:1—5.
När vi tänker efter gav Paulus helt visst oss ett utmärkt exempel på ödmjukhet. Fastän han var en apostel, personligen utvald av Jesus Kristus, framlade han de goda nyheterna han predikade för den styrande kretsen och erkände dess myndighet. Visar vi i denna tid tillbörlig respekt för män som förordnats av den styrande kretsen och samarbetar med dem i att predika de goda nyheterna?
Paulus förfäktade senare sitt apostoliska bemyndigande genom att stå emot aposteln Petrus ansikte mot ansikte. Han gjorde så därför att Petrus på grund av människofruktan hade slutat upp att äta tillsammans med hedningar som hade blivit kristna. Paulus avslöjade Petrus’ felaktiga handlingssätt och frågade honom: ”Om du, fast du är jude, lever som nationerna och inte som judarna, hur kommer det sig då att du söker nödga folk av nationerna att leva efter judisk sed?” — Galaterna 2:11—14.
Tron är överlägsen laggärningar
Paulus uppmanar galaterna att komma till besinning och frågar: ”Fick ni anden på grund av laggärningar eller på grund av att ni hör genom tro?” Eftersom svaret är klart frågar han: ”Sedan ni börjat i anden, är ni nu i färd med att fullbordas i köttet?” Han påminner dem om Abraham, som fastän han inte var under lagen ”satte tro till Jehova, och det tillräknades honom såsom rättfärdighet”. Lagen tillades senare för att göra överträdelserna uppenbara. Den dömde i själva verket till döden dem som försökte hålla den. Men alldeles som Paulus förklarar dog Kristus som en människa som var förbannad, så att hans efterföljare skulle kunna bli befriade från lagen och leva genom tro. Inte desto mindre tjänade lagen det goda syftet att vara en uppfostrare som ledde judarna till Kristus. — Galaterna 3:1—29.
Eftersom galaterna har fått andligt sonskap och frihet genom Kristus, frågar Paulus varför de önskar återvända till slaveri under lagen och ge akt på dagar och månader och särskilda tider och år. Sådana som förfäktar judiska sedvänjor, säger han, ”traktar nitiskt efter er, inte på ett gott sätt, utan de vill utestänga er från mig”. Men Paulus ger uttryck åt sin kärleksfulla omsorg genom att säga: ”Jag åter befinner mig i födslovåndor tills Kristus tar gestalt i er.” — Galaterna 4:1—20.
Paulus använder sedan en illustration för att jämföra slaveriet under laggärningar med sann kristen frihet. Abrahams tjänsteflicka Hagar representerar lagförbundet och ”svarar mot det nuvarande Jerusalem, för det är i slaveri med sina barn”. Sara däremot representerar det abrahamitiska förbundet, och hon svarar mot ”Jerusalem där ovan”, som är fritt, ”och det är vår moder”. Alldeles som Ismael förföljde Isak, så motstod judarna de sanna kristna, den fria kvinnans barn. — Galaterna 4:21—31.
Stå fasta i kristen frihet
Med utgångspunkt från föregående illustration uppmanar Paulus: ”Till en sådan frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta, och låt er inte sättas fast i ett slavok igen.” Paulus betonar att om någon blir omskuren kommer detta att visa sig vara till ingen nytta. Den som gör det är pliktig att hålla hela lagen, och så går han miste om att vinna rättfärdighet genom tro. Paulus förklarar upprört: ”Jag skulle önska att de män, som söker stjälpa er, till och med skulle låta kastrera sig.” — Galaterna 5:1—12.
Fastän kristna har vunnit frihet, är det fara att denna frihet skulle kunna missbrukas för att tillfredsställa deras ofullkomliga kötts begär. Paulus ger därför följande varning: ”Ni blev ju kallade till frihet, bröder; använd bara inte denna frihet som ett motiv för köttet, utan var genom kärleken slavar åt varandra. Ty hela lagen är uppfylld i ett enda uttalande, nämligen detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’” — Galaterna 5:13, 14.
Men Paulus påpekar att vi har en ständig kamp mellan att tillfredsställa de köttsliga begären och att vandra genom ande. Han jämför köttets gärningar med andens frukt. Köttets gärningar ”är otukt, orenhet, tygellöshet, ... och ting som dessa. ... Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning.” Paulus visar att de kristna som vandrar ordningsamt genom ande också måste se till att de inte blir självupptagna, så att de ”eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra”. — Galaterna 5:15—26.
Förträffliga gärningar
I det avslutande kapitlet sammanfattar Paulus de förträffliga gärningar som en kristen kan ta del i, sådana som att bistå med att föra till rätta en som begått ett felsteg och att bära varandras bördor. Paulus förklarar att om en människa sår efter köttet, kommer hon att skörda förgängelse av sitt kött. Men om hon sår med tanke på anden, kommer hon att skörda evigt liv av anden. Därför uppmanas galaterna att ”göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron”. I sin avslutning framhåller Paulus motivet hos de judar som förfäktar judiska sedvänjor och som vill att de kristna skall bli omskurna. Det är för att ”de skall ha orsak att berömma sig av ert kött”. Men Paulus säger att han skall berömma sig bara av ”vår Herre Jesu Kristi tortyrpåle”. — Galaterna 6:1—14.
Paulus’ brev till galaterna är enastående genom att det öppet och rakt på sak tar itu med den tidens aktuella frågor. Den nytta det kommer att visa sig ha för oss i dag beror på hur väl vi följer de goda råd det innehåller.
[Karta på sidan 28]
(För formaterad text, se publikationen)
Korint
Antiokia
GALATIEN
Ikonium
Lystra
Derbe
Antiokia
SYRIEN
Medelhavet