Låt dina framsteg bli uppenbara i det att du påverkas av Guds ord
”Må vi i alla händelser, i den utsträckning vari vi har gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt enligt denna rutin.” — Fil. 3:16, NW.
1. Vilket nyttigt inflytande har kristet framåtskridande på andra i tron?
DE SÄKRA och stadiga framsteg som en kristen gör innebär inte bara att han själv under detta sitt framåtskridande känner sig mycket tillfreds, utan hans framsteg är också en uppmuntran och en orsak till glädje för hans medkristna. Vilken glädje känner vi inte, när de människor, som vi bistår genom att studera Guds ord med dem, gör stadiga framsteg, i det att de tillägnar sig den ena sanningen efter den andra, så att de får exakt kunskap i bibeln! Deras egen lycka, såväl som vår, når svindlande höjder, då de kommer så långt i sitt framåtskridande att de önskar överlämna sig åt Gud och bli döpta i vatten. Och hur värmer det inte ditt hjärta, när du får höra en av de nya svara för första gången vid församlingens Vakttornsstudium eller hålla sitt första övningstal i teokratiska skolan? Hur känner du det, när en ung broder har uppnått sådan kristen mogenhet som krävs av en offentlig talare och håller sitt första välutvecklade men kanske något nervöst framförda offentliga föredrag? Alla känner vi oss uppmuntrade av framsteg, eller hur? Vi har klart för oss att de framsteg som vi ser någon göra, därför att han låter sig påverkas av Guds ord, leder till liv; och om våra framsteg är en uppmuntran för andra, är detta i sin tur ett ytterligare utmärkt skäl till att vi bör gå framåt, inte sant? Det förhåller sig alldeles som aposteln Paulus skrev till den unge Timoteus, i 1 Timoteus 4:15, 16 (NW): ”Tänk på dessa ting; gå upp i dem, så att dina framsteg må bli uppenbara för alla människor. Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.”
2. a) Hur är Guds ord en mäktig kraft som påskyndar framåtskridandet? b) Hur hör våra öron ”ett ord bakom” oss till vår vägledning i denna tid?
2 Det finns en mäktig kraft som utgår från Gud och som stimulerar oss till att göra framsteg. I Hebréerna 4:12 läser vi: ”Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd ... och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” Vilken kraft att uppdaga och tränga igenom finns inte i Guds ord! Allting finns i detta ord till att undervisa oss, till att tukta oss och till att ingjuta hos oss en varm önskan att tjäna vår Gud, Jehova. Han har inte låtit oss vara utan välbehövliga råd och nödvändig vägledning, för att vi skall kunna ta itu med de svåra problem som vi dagligen ställs inför i denna laglöshetens tidsålder. Han har förutsett våra behov. Profeten Jesaja beskrev under inspiration det lyckosamma andliga tillstånd som Guds sanna tjänare skulle få åtnjuta i de ”yttersta dagarna”, och därpå talade han på förhand om det säregna sätt, på vilket Jehova skulle leda sitt folk. ”Din store lärare skall inte längre dölja sig, och dina ögon måste bli ögon som ser din store lärare. Och dina egna öron skall höra ett ord bakom dig som lyder: ’Detta är vägen, vandra ni på den’, ifall ni skulle gå åt höger eller ifall ni skulle gå åt vänster.” (Jes. 30:20, 21, NW) Vad är i dag detta ”ord bakom” oss? Inte något annat än vår store lärares, Jehovas, ord, som talar till oss genom hans skrivna ord och genom hans organisation i dag. När vi lyssnar uppmärksamt och får vårt förstånds ögon öppnade, då är det som om vi hörde och såg vår store lärare framför oss. Hans ord upplyser vår stig klart och tydligt, så att vi inte behöver tveka om hur och vart vi bör vandra. Vi kommer inte att vika av vare sig åt höger eller åt vänster, när vi ger akt på det, utan kommer att gå rätt fram på den väg som för till liv.
3. Vad förväntar Jehova av oss när det gäller vårt framåtskridande?
3 Jehova kan med all rätt förvänta att alla som lär känna honom skall göra säkra, stadiga framsteg. När vi studerar hans ord, lär vi känna hans oförtjänta godhet, som han har låtit människosläktet bli föremål för, och de föranstaltningar som han har gjort för vårt eviga väl. Han omger oss med sådan kärlek som vi behöver för att kunna växa andligen. Han ger oss tid att inhämta kunskap, att förnya sinnet, att överlämna oss åt honom och — ja visst — att sträva framåt mot kristen mogenhet. Han förväntar inte att detta skall ske på en dag, men han förväntar att vi skall göra stadiga framsteg i andlig tillväxt. Under det att vi gör framsteg, finner vi ofta att vi måste korrigera vissa levnadsvanor och sinnesinriktningar eller kanske ge upp något helt och hållet, om Guds ord skall kunna öva helt och fullt inflytande på vårt liv. Tänk på de goda råden i Jakob 1:21, 22 (NW): ”Lägg därför bort all smuts och den överflödande moraliska uselheten, och ta med mildhet emot inplantandet av ordet, som kan frälsa edra själar. Men bli ordets görare och inte endast hörare, annars bedrar ni er själva med ett falskt resonemang.”
4. Hur kommer det sig att några gör klena eller inga framsteg i andligt avseende?
4 Millioner människor i vår tid låter sig inte påverkas av Guds ord, då de får höra budskapet om Guds rike. De drar inte framåt på den smala vägen som leder till liv. Hos några väcker budskapet gensvar till en början, men på grund av det här livets bekymmer eller andra faktorer mattas deras framåtskridande av. (Matt. 7:13, 14; Luk. 8:11—14; Hebr. 6:1) Detta beror inte i allmänhet på att de förnekar sanningen eller på att de inte vill omfatta vissa läror. Du märker i stället ofta att det uppstått personliga problem eller problem i familjen, och vid en närmare undersökning visar det sig förmodligen att problemen uppstod därför att vederbörande inte helt och fullt tillämpade bibelns principer i livet. En man frågade Jesus: ”Herre, är det bara några få, som blir frälsta?” Jesus svarade: ”Ansträng er till det yttersta för att komma in genom den trånga dörren! Ty många, säger jag er, skall försöka att komma in men skall icke kunna det.” (Luk. 13:23—25, Hd) Det är inte lätt att fortsätta med att göra framsteg, i det att man låter sig påverkas av råden i Guds ord beträffande hur man bör leva, men Jehovas ”bud är inte tunga”, och vi får den fasta försäkran att det ok som Jesus bjuder oss att axla verkligen är lätt. — 1 Joh. 5:3, 4, Hd; Matt. 11:28—30.
5. Vilket råd ger oss Guds ord, för att vi skall undvika att ingå ett oförnuftigt äktenskap?
5 Låt oss anta att någon önskar gifta sig. Det finns en föreskrift i Guds ord om att vi kan gifta oss, ”blott det sker i Herren”. (1 Kor. 7:39; 2 Kor. 6:15) Men det händer ibland att en person fattar tycke för någon av det motsatta könet som ännu inte i likhet med honom själv är en åt Gud överlämnad kristen. Känslorna kan då ta överhand, och den döpte kristne börjar i sinnet rättfärdiga ett handlingssätt som är i strid med Guds ord. Detta skulle kunna leda till ett äktenskap med en icke troende, vilket skulle medföra onödiga hjärtesorger och sådana förhållanden som skulle kunna få den troende att kompromissa i fråga om sin tro. Om man undviker att knyta sådana förbindelser eller om man avbryter dem, kan man vålla sig själv tillfälligt lidande, men hur tacksam kommer man inte att vara senare, om man rättar sig efter Guds ord och går framåt i rätt riktning.
6, 7. a) Vilka principer måste en kristen familj ha till ledning, om den skall göra tillbörliga framsteg? b) Vad är det som behövs, om barnen skall fortsätta framåt på vägen mot livet?
6 Tänk också på de principer som gäller ledarskapet. Hur lycklig är inte den familj, som har ett kärleksfullt ”huvud” såsom äkta man och familjefar och där mor och barn respekterar hans ledarskap! Men hur beklämmande är det inte, när hustrun försöker vara den som styr och bestämmer i hemmet eller när den äkta mannen missbrukar sitt ledarskap och blir mer och mer lik en kärlekslös diktator. Sådant medför anarki i familjen. Där finns just ingen lycka. Familjen blir andligen sjuk, och snart önskar alla gå skilda vägar. — Ef. 5:21—23; Kol. 3:18, 19.
7 Guds ord har också mycket att säga om fostran av barnen. Den riktning, i vilken de gör framsteg, beror mycket på den kärleksfulla men ändå fasta fostran, grundad på Guds ord, som de får av sina föräldrar. Sådana föräldrar avhåller sig inte från att tukta barnet om det behövs. Hur nöjda och glada känner sig inte kristna föräldrar, och andra bland oss också, då vi ser de unga växa upp och hålla fast vid sanningen och Guds organisation i stället för att glida bort och uppslukas av denna världen. — Ef. 6:1—4; Kol. 3:20, 21; Ords. 1:8; 13:24; 22:6.
8. Vilka dåliga personliga vanor kan hindra några att göra framsteg?
8 Andligt framåtskridande kan hindras av många ting. Du har kanske fortsatt med att låta några dåliga vanor behärska dig, sedan du kommit ut ur världen. Tobaksrökning eller annat bruk av tobak, som alla vet är till skada för ens hälsa, har till exempel ett kraftigt grepp om somliga, och därför att de saknar självbehärskning och inte utövar stark tro på Jehova, fortsätter de med att låta denna dåliga vana behärska dem, vilket leder till en uppbromsning för dem i fysiskt och andligt avseende såväl som till ett dåligt samvete. I de fall, där viljan är svag i fråga om sådana här saker, återspeglas detta ofta i hur andra, allvarliga och betydelsefulla, saker handhas. Det kan också vara omåttlighet i mat eller dryck som verkar förslöande, som är lik en broms för ditt framåtskridande. Jakten efter nöjen och njutningar tillfredsställer kanske köttets begärelser men inkräktar mer och mer på vår tid och tar mer och mer av vår kraft, så att vi kommer att älska vällust mer än Gud. (2 Tim. 3:4) Av bibeln framgår det att motsättningen är stor mellan köttet och anden. Hur vi tänker är avgörande för vilken faktor som skall segra. — Rom. 8:12, 13; 12:1, 2.
9. Hur stor betydelse har våra tankar och vårt tal?
9 Ett världsligt tänkesätt och ett världsligt sätt att tala och uttrycka sig är avgjorda hinder för framåtskridandet. Guds ord innehåller denna förmaning: ”Må otukt och orenhet, av vad slag det vara må, eller girighet inte ens nämnas bland er, alldeles så som det anstår heliga människor; och inte heller ett skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som inte är passande, utan fastmer tacksägelse.” Om detta otvetydiga råd från vår store lärare väcker det rätta gensvaret hos oss, kommer vi att rena sinnet från alla oanständiga eller orena tankar och följa det nyttiga rådet i Filipperna 4:8 (delvis enl. NW) om att tänka på det som har vikt och betydelse, det som är rättfärdigt, rent och kyskt, det som är älskligt, det som blir väl omtalat, det som är dygdigt och lovvärt. — Ef. 5:3, 4, NW; 4:29—31; 1 Tess. 4:3—8.
10. Beskriv hur dåligt umgänge kan hejda vårt framåtskridande.
10 Och en annan sak: Hur är det med vårt umgänge med andra människor? Är vårt umgänge av det rätta slaget? ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (NW) Världsliga människors inställning, ambitioner och levnadssätt kommer med nödvändighet att påverka oss, om vi blir intima vänner med sådana människor. Sätt som ditt mål att vara tillsammans med dem som kan bygga upp dig andligen och som inte kommer att ödelägga ditt hopp, den andlighet och det goda samvete som du har inför Jehova. — 1 Kor. 15:33; Jak. 4:4.
11. Vilken inställning bör vi ha till pengar och materiella ägodelar?
11 Och när vi är sysselsatta med att skaffa oss vårt livsuppehälle i den här världen, är det ett och annat också i det sammanhanget som vi behöver tänka på. Går vi för det första så upp i det att vi börjar få kärlek till pengarna och den makt pengar kan ge oss? Tänk på att bibeln varnande säger att många i sitt begär efter pengar har låtit sig föras på avvägar, har villats bort från tron och tillfogat sig själva många kval. När en människa låter sig nöja med det nödvändiga och utövar gudsfruktan i förening med förnöjsamhet, blir detta verkligen en stor vinning för henne. — 1 Tim. 6:6—10.
12. a) Hur kan vårt förvärvsarbete hindra oss att göra framsteg hänemot mogenhet? b) Vilka skriftenliga principer kan hjälpa oss att bevara en rätt syn på tingen?
12 Vidare uppmanas vi att vara ärliga och rättrådiga, då vi utför vårt förvärvsarbete för att skaffa oss vad vi behöver. Är det som vi gör lagenligt? Är det hederligt? Är det förenligt med kristna neutralitetsprinciper? (Ef. 4:25, 28; Jes. 2:4) Är det bara ett medel att uppehålla oss och våra familjer i tjänsten för Guds rike och inte vår främsta sysselsättning både mentalt och fysiskt? Det blir visserligen svårare och svårare för sanna kristna att skaffa sig sitt livsuppehälle utan att vara direkt anslutna till djävulens vilddjurslika politiska organisation med dess våldsamma nationalism, men vi måste förbli neutrala och får inte med våra sinnen och händer stödja dess uppsåt och syften i strid mot Gud. (Upp. 13:16, 17) Om vi kompromissar i fråga om dessa principer, kommer vår nitälskan att kvävas; vi börjar känna oss olämpliga att utföra Jehovas heliga tjänst. Vi hindras i vårt framåtskridande, kanske så mycket att vi gör halt eller rentav viker av från vägen. Hur passande är inte Paulus’ råd i 2 Korintierna 7:1 (Hd): ”Sådana är de löften vi har fått, mina älskade. Därför bör vi rena oss från allt som kan befläcka kroppen eller anden och fullborda vår helgelse i gudsfruktan”! Till dem som önskar göra framsteg gav han denna förnuftiga förmaning: ”Må ... vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp, som är oss förelagd.” — Hebr. 12:1.
13. Vad kan vi behöva göra, då vi planerar våra förehavanden, så att vi får möjlighet att sätta de andliga tingen främst?
13 Under det att vi gör framsteg och ökar takten nu, på den här sidan Harmageddonstriden, kan vi i viss mån finna det svårt att hinna med allt som vi måste göra. Våra möten, vårt enskilda studium, vår förkunnarverksamhet, allt detta måste komma först. Om vi tycker att vi inte hinner med detta, beror det kanske på att vi är för upptagna med tidspillande förehavande av ringa eller inget verkligt värde för oss eller kanske inte har planerat och organiserat det vi har att uträtta, så att vi kan utföra det som är verkligt viktigt först, innan vi ägnar oss åt mindre viktiga saker. I Efesierna 5:15, 16 (NW) uppmanas vi: ”Vaka därför noga över att ni vandrar [ja, över att ni gör framsteg], inte såsom ovisa, utan såsom visa, i det att ni köper den lägliga tiden åt er, eftersom dagarna är onda.” Om vi skulle börja tycka att vi har för mycket att göra i den teokratiska verksamheten, bör vi ge akt på denna förnuftiga förmaning: ”Följaktligen, mina älskade bröder, må ni bli ståndaktiga, orubbliga, i det att ni alltid har fullt upp att göra i Herrens verk, då ni vet att ert arbete inte är förgäves i förbindelse med Herren.” — 1 Kor. 15:58, NW.
Exempel på framåtskridande
14. a) Vem var Jonadab, och vilket gensvar väckte Jehus inbjudan hos honom? b) Vad utgör Jonadabs villiga gensvar en bild av?
14 Eftersom bibeln säger att det som blev skrivet i forna tider skrevs till undervisning för oss, vill vi här en stund uppehålla oss vid några exempel på trogna tjänare i flydda tider som har låtit sina framsteg bli uppenbara i det att de påverkades av Guds ord. Du minns säkert Jonadab, Rekabs son. Han var inte en köttslig israelit, men han nitälskade för den sanna gudsdyrkan. I 2 Konungaboken 10:15, 16 läser vi om att Jonadab gick ut för att möta konung Jehu, då denne i vild karriär for åstad för att döda Baalsdyrkarna i Israel. Jehu fick se honom och undrade om också han ville följa med, i det han frågade: ”Är du lika redligt sinnad mot mig, som jag är mot dig?” Svaret kom utan ett ögonblicks tvekan! ”Jonadab svarade: ’Ja.’” Omedelbart blev han hjälpt upp i vagnen, och så for de i väg. Jonadab gav ett positivt gensvar, då han inbjöds att offentligen förena sig med Jehu och dem som gick i spetsen för att främja den sanna gudsdyrkan. Liksom de kvarvarande av de smorda måste efterlikna Jehu, måste Herrens ”andra får” i dag, vilka Jonadab förebildade, fortsätta med att ge gensvar såsom Jonadab gjorde. De önskar aktivt förena sig med Herrens smorda på jorden i denna tid för att kungöra Jehovas domar över djävulen och alla som står på hans sida och som snart skall bli förintade. Vilket utmärkt föredöme har vi inte i Jonadab, som visade en sådan positiv inställning!
15. a) Vad framhöll profeten Natan såsom den verkliga orsaken till att David lät sig dras in på syndens väg? b) Hur är David ett föredöme för vem det vara må som behöver tillrättavisas?
15 Låt oss nu betrakta ett exempel från en något skiljaktig synpunkt. David är en biblisk gestalt som vi kommer ihåg för hans fullkomliga hängivenhet för Jehova, men vi minns också att David syndade svårt vid ett tillfälle. Vad kan vi lära av den händelsen, som skildras i Guds ord, för att få hjälp att göra framsteg? Låt oss först läsa igenom 2 Samuelsboken 12:7—12. Av den här skildringen framgår det hur modig profeten Natan var, då han talade med David om hans synd; och ser du där, i vers 9, att det sägs att David inte bara hade tillåtit sig att begå äktenskapsbrott utan dessutom hade gjort sig skyldig till dråp? ”Varför har du föraktat Jehovás ord och gjort vad ont är inför hans ögon?” (Åk) David hade direkt satt sig över det sjätte, det sjunde och det tionde budet, som förbjöd dråp, äktenskapsbrott och begärelse till en annan mans hustru. Men hur reagerade nu David? Uppmanade han högdraget profeten att inte lägga sig i det som inte angick honom, och fortsatte han så på den felaktiga väg han hade slagit in på? Svaret ges i vers 13 (Åk): ”Då sade David till Natan: ’Jag har syndat mot Jehová.’” David bekände alltså genast sin synd och tog emot tillrättavisning. Detta ledde till att han framställde en innerlig bön till Gud om förlåtelse och upprättelse, som innefattas i Psalm 51. (Se överskriften till denna psalm.) Frågan ligger då nära till hands: Hur reagerar vi för råd, då vi får sådana? Erkänner vi ödmjukt att vi har felat och tar emot disciplinerande tillrättavisning, så att vi återigen kan göra tillbörliga framsteg? Låt oss, i likhet med David, påverkas av Guds ord och följa det, även om det gör ont ibland, under det att vi tänker på att Jehova agar dem som han älskar. — Hebr. 12:4—11.
16. Hur utgör apostlarna förträffliga exempel för oss i denna tid i fråga om det gensvar vi bör ge, då vi inbjuds att utvidga våra privilegier?
16 När det gäller att erkänna Guds ledning och vara villig att följa den, är apostlarna utmärkta föredömen för oss. I skildringen i Matteus 4:18—22 (Hd) får vi veta att kort efter det att Jesus hade börjat sin offentliga förkunnargärning vände han sig till Simon och dennes bror Andreas, som skaffade sig sitt livsuppehälle genom att fiska i Galileiska sjön, och sade till dem: ”Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.” Kom de med ursäkter för att klargöra varför de inte kunde följa Jesus? Nej, så här heter det vidare: ”Genast lämnade de näten och följde honom.” Kort därefter gav Jakob och Johannes ett liknande gensvar: ”De lämnade genast båten och sin far Sebedeus och följde honom.” Är vi villiga att göra sådana uppoffringar som apostlarna gjorde för att kunna sätta förkunnartjänsten först i vårt liv? Är vi villiga att avstå från ett bra förvärvsarbete, såsom apostlarna lämnade sitt fiskeri, och låta oss nöja med det nödvändigaste i livet för att kunna vara pionjärer eller tjäna där behovet av förkunnare av Riket är större? Hör vi vår store lärares röst, då vi genom Vakttornet och Tjänsten för Guds rike inbjuds att utvidga vår tjänst? Vilka storslagna möjligheter har vi inte i denna tid att göra framsteg!
17. Vilket råd från Guds ord får unga tjänare åt Jehova för att de skall kunna göra lämpliga framsteg?
17 Unga tjänare åt Jehova har ofta blivit påminda om Timoteus’ exempel på att göra framsteg i tjänsten. Timoteus lyssnade till sin mor och mormor, som trodde på Guds ord. Han lät sig påverkas, då han fick råd av äldre bröder, t. ex. Paulus, som skrev: ”Tänk på dessa ting; gå upp i dem, så att dina framsteg må bli uppenbara för alla människor.” Ger ni ungdomar er store lärare ett sådant gensvar nu i er ungdomstid som Timoteus gjorde? Ger du akt på Jehovas moderlika organisation, så att du kan göra tillbörliga framsteg? Lyder du dina jordiska föräldrar? Tar du emot råd av äldre medlemmar i organisationen? Tänk på det visa råd från Jehova som för till liv: ”Min son, bevara din faders bud och förkasta icke din moders undervisning. Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.” — 1 Tim. 4:15, NW; Ords. 6:20, 23.
18, 19. Vilka utomordentliga privilegier kan unga bröder och systrar få, i och med att de går framåt till mogenhet?
18 När du växer till i Jehovas tuktan och auktoritativa råd, hur söker du då uppnå ytterligare tjänsteprivilegier? Påminner du också i detta om Timoteus? Timoteus, som nu redan var tillsyningsman i unga år, följde Paulus’ faderliga råd: ”Var trägen i att ge dessa befallningar och undervisa om dem. Låt ingen någonsin se ned på din ungdom. Tvärtom, bli ett exempel för de trogna i tal, i vandel, i kärlek, i tro, i kyskhet. Fortsätt till dess jag kommer med att ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning. Var inte försumlig beträffande den gåva ... som blev dig given.” — 1 Tim. 4:11—14, NW.
19 Vilka storslagna, glädjebringande privilegier erbjuds inte åt alla unga bröder och systrar i Jehovas organisation nu i vår tid, t. ex. pionjärtjänst, tjänst inom något av Betelhemmen eller missionärstjänst efter en kurs vid Gileadskolan! Låt dina framsteg bli uppenbara såsom Timoteus gjorde med sina. Hur skulle du tycka om att få en sådan rekommendation av någon lik aposteln Paulus som den han gav Timoteus? ”Ty jag har ingen annan med ett sinnelag sådant som hans, som uppriktigt kommer att ha omsorg om det som rör er. Ty alla de andra söker sina egna intressen, inte Kristi Jesu. Men ni vet vilket bevis han gav om sig själv, att han likt ett barn tillsammans med sin fader slavade tillsammans med mig till befrämjande av de goda nyheterna.” Vilken utmärkt rekommendation! Vilket förträffligt exempel har vi inte i Timoteus! — Fil. 2:20—22, NW.
20. Nämn några sätt, på vilka vi kan visa att vi gör framsteg undan för undan.
20 Det finns så många olika sätt, på vilka unga och gamla i samma mån kan göra framsteg. Våra framsteg kommer till synes i vår villighet att axla ansvar för ett bibelstudium hemma hos någon, vilket vi kanske tidigare inte har känt oss skickade att leda eller har menat att vi inte hade tillräckligt med tid för. Det kommer också till synes i det sätt, på vilket vi bereder oss tillfälle att bistå någon av våra bröder eller systrar som har blivit svag andligen. Varje dag öppnar sig möjligheter för oss att gripa efter olika privilegier och således bidra till den sanna gudsdyrkans frammarsch. Vi kommer inte att hålla igen, om vi låter Guds ord påverka oss och spanar efter tillfällen att låta kärleken utgjuta en välsignelse över oss.
21. Vad bör vara uppenbart med avseende på oss, vare sig vi har varit anslutna till Guds organisation i många år eller bara en kort tid?
21 Nu inställer sig den här frågan: Var befinner vi oss just nu på det kristna framåtskridandets väg? Har vi nyligen slagit in på ”den vägen”, eller har vi haft gemenskap med Guds folk i många år? Är vi unga till åren, eller har vi blivit gamla i Jehovas tjänst? Går vi framåt i andlig tillväxt, eller märker vi att vi fortfarande är sysselsatta med sanningens elementära ting? Vilka omständigheter vi än befinner oss i eller hur långt vi redan kan ha skridit framåt bör vi fråga oss: Är vi medvetna om en stadig och säker andlig tillväxt hos oss? Lägger andra människor i vår omgivning märke till våra framsteg, inte för att lovorda oss eller avundas oss, utan så att de blir uppmuntrade och stimulerade att tillväxa i tro och goda gärningar? Låt familjen, vännerna i din bokstudiegrupp, ja, alla i församlingen, lägga märke till dina stadiga framsteg! Gläd tjänarnas hjärtan genom att låta dem se hur du växer till mogenhet och inte behöver särskild hjälp vecka efter vecka utan i stället kan hjälpa andra. Paulus gav den här förmaningen: ”Må vi i alla händelser, i den utsträckning vari vi har gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt enligt denna rutin. Bli samfällt mina efterliknare, bröder, och håll blicken fast vid dem som vandrar på ett sätt som överensstämmer med det föredöme ni har i oss.” — Fil. 3:16, 17, NW; Hebr. 6:1.
22. Vilken glädjebringande belöning kommer de människor att få som fortsätter att göra framsteg i överensstämmelse med Guds ord?
22 Och när vi talar om framsteg, måste vi tänka på att hela tiden, medan vi går framåt i andlig bemärkelse, går vi också framåt vad tiden beträffar. Vi befinner oss nu på själva tröskeln till Guds nya ordning. Om vi oförtrutet fortsätter att göra stadiga framsteg, kommer vi nu snart en dag att få det storslagna privilegiet att genomleva de stundande händelserna under den stora vedermödan, och därpå skall vi se oss omkring och upptäcka att ingenting är kvar av djävulens onda, fördärvade tingens ordning. Den kommer helt enkelt att ha smält bort i Harmageddons hetta. Endast de människor kommer att vara vid liv som har gjort sina framsteg uppenbara, i det att de påverkats av Guds ord. Hur lyckliga kommer vi inte då att vara över att dagligen ha följt Jehovas råd i Ordspråksboken 3:1, 2: ”Min son, förgät icke min undervisning och låt ditt hjärta bevara mina bud. Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig”!
[Bild på sidan 370]
Barn går framåt i rätt riktning när föräldrarna fostrar dem till att låta sig påverkas av Guds ord