Hur kan vi bevara vår första kärlek?
1. Har Guds folk, nu i dessa yttersta dagar, som helhet förlorat den kärlek det först hade?
”DITT folk skall erbjuda sig villigt på din militära styrkas dag.” (Psalm 110:3, NW) Guds nutida tjänare har, som denna profetia förutsade, varit energiska i att göra Jehovas vilja, och de har hållit fast vid sin första kärlek till honom. Jehovas vittnen har som ett organiserat folk bevarat sin entusiasm och nitälskan för hans tjänst genom denna svåra tidsperiod som kallas ”avslutningen på tingens ordning”. — Matteus 24:3, 14.
2, 3. a) Vad kan göra att en enskild individ förlorar sin första kärlek? b) Vad bör vi göra, om vi upptäcker att en sådan attityd håller på att växa fram i oss?
2 Likväl kan en enskild kristen förlora den kärlek han först hade. De dagliga problemen kan leda till att han glömmer de storslagna ting Jehova har gjort för honom. Han kan bli trött på att vänta på att Jehovas uppsåt skall gå i fullbordan och kan börja känna sig dragen till de materiella fördelar som världen erbjuder eller känna ett behov av att ägna mera tid åt rekreation än han tidigare gjort. Sådana kristna förpliktelser som att vara med vid möten eller sammankomster, att förbereda tal och ta del i tjänsten på fältet kan börja kännas betungande.
3 Om vi upptäcker att sådana attityder håller på att växa fram i oss, bör vi följa Jesu råd till församlingen i Efesus och återigen utveckla den kärlek vi först hade, sträva efter att ”göra de förra gärningarna”. (Uppenbarelseboken 2:4, 5) Vi bör inse att vi måste återvinna vår tidigare innerliga kärlek till Jehova och vår nitälskan och entusiasm för hans tjänst. Hur kan vi göra det?
Utveckla kärlek till Jehova
4. Hur kan vi efterlikna psalmisten i fråga om hans fina inställning? (Psalm 119:97)
4 Den inspirerade psalmisten sade: ”Hur kär har jag inte din lag! Hela dagen begrundar jag den.” (Psalm 119:97) Vilket föredömligt sätt att se på Guds lag! Det är långt mera givande att tjäna Jehova med en sådan inställning än att behöva tvinga sig själv till att göra det som man vet är rätt. Man måste utveckla en önskan att göra det som är rätt, att göra det på grund av att man vill göra det. — Psalm 25:4, 5.
5. a) Vad rekommenderade Paulus som skydd för vår andlighet? b) Hur kan vi hålla detta skydd i fullgott skick?
5 Satan skulle gärna vilja driva oss därhän att vi förlorar vår första kärlek, för han är den störste fienden till vår andlighet. För att efesierna skulle kunna stå emot honom uppmanade aposteln Paulus dem att ta på sig ”den fullständiga vapenrustningen från Gud”. (Efesierna 6:13) I denna vapenrustning ingår fyra viktiga kristna kännetecken: sanning, rättfärdighet, tro och hopp om frälsning. (Efesierna 6:14—17; 1 Tessalonikerna 5:8) Vi lär naturligtvis känna dessa kännetecken när vi börjar komma in i församlingen. Men en vapenrustning i metall kan bli rostig, om den inte underhålls. Om vi inte underhåller dessa nödvändiga egenskaper, kommer vår andliga vapenrustning att på liknande sätt förfalla och inte längre skydda oss så bra som den borde. Vi måste med alla medel söka förhindra att någonting sådant inträffar.
Studium och begrundan
6. Hur löste en missionär problemet med att bevara sig andligen stark, medan han befann sig i fängelse?
6 År 1958 började missionären Stanley Jones avtjäna ett sju år långt fängelsestraff i ensamcell i Kina. Hur kunde han bevara sin kärlek till Jehova stark, trots att han var isolerad från sina kristna bröder och inte ens hade en bibel? Han berättar att han skrev ner alla skriftställen han kunde påminna sig och dessutom de bibelcitat han kunde finna under rubriken ”Religion” i de tidningar som ibland sändes till honom. Han byggde på så sätt upp en reservoar av bibeltexter som utgjorde grunden för det program han hade för personligt studium och begrundan. Eftersom han var omgiven av människor som var motståndare till hans tro, visste han att denna tro snabbt skulle försvagas, om han inte kunde hålla sitt hjärta och sinne fyllda med Guds tankar.
7. Vilket tryck utsätts vi för, och hur måste vi skydda oss för det?
7 Det är sant att de flesta av oss inte sitter i fängelse. Men likväl är det så att vi under en stor del av vår tid utsätts för den här världens tänkesätt. Även om den underhållning som världen erbjuder inte alltid direkt strider mot kristna principer, främjar den helt visst inte sådana ting som sanning, rättfärdighet, tro och hopp om frälsning. Om vi inte ägnar tid åt att stärka våra hjärtan och sinnen, kommer vi följaktligen med stor sannolikhet att bli svaga andligen, och vår kärlek kommer att svalna.
8. Vilken välsignelse får den som studerar Guds ord och sedan begrundar det?
8 Om vi verkligen ägnar tid åt att stärka oss med hjälp av personligt studium och begrundan, kommer vi att bli lika den man som ”har sin lust i Herrens [Jehovas] lag” och som tänker på den och läser i den med låg röst dag och natt. Psalmisten säger om en sådan man: ”Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv inte vissnar. Och allt vad han gör, det lyckas väl.” — Psalm 1:2, 3.
9. Hur kan vi utveckla en lust till att studera bibeln och till att begrunda den? (Psalm 77:12, 13)
9 Om vi skall vara realistiska, måste vi erkänna att det är många bland oss som inte har en naturlig fallenhet för studier. Men om vi bara vill, kan vi öva upp oss så att vi med glädje sätter oss och studerar. Tänk på den som sätter i gång att jogga på sin fritid. Till att börja med kommer troligen hans muskler att värka. Men undan för undan kommer hans kropp att anpassa sig, och om han härdar ut, dröjer det inte länge förrän han njuter av att jogga. Paulus sade till Timoteus: ”Öva dig ... ständigt själv med gudaktig hängivenhet som ditt mål.” (1 Timoteus 4:7) Att studera bibeln ingår som en del i den gudaktiga hängivenheten. (Ordspråksboken 2:1—6) Till att börja med krävs det kanske disciplin för att komma i gång. Men det dröjer inte länge förrän vi finner att det verkligen är intressant att lära känna nya ting eller att få en djupare förståelse av sådant som vi redan känner till. Vi kommer då att finna verkligt nöje i att studera. — Psalm 119:103, 104.
10. Varför behandlas vissa ting mer än en gång i olika studiematerial?
10 Några kan ha den åsikten att de inte längre behöver ägna tid åt personligt studium, eftersom de redan känner till grundlärorna i bibeln. De kan rentav klaga över att ett och samma ämne tas upp mer än en gång i de publikationer som är avsedda för bibelstudium. Men bibeln talar om behovet av ”påminnelser”. (Psalm 119:95, 99, NW; 2 Petrus 3:1; Judas, vers 5) Om vi inte ständigt påminner oss sanningen, Guds rättfärdiga normer, vår tro och vårt hopp om frälsning, kommer vårt hjärta att påverkas av andra ting.
11. Bland annat vilka ting behandlade Paulus i sitt brev till efesierna?
11 Vi kan se på Paulus’ brev till efesierna. Han påminde dem om vilken situation de befann sig i innan de blev kristna, och han talade om den organisation som de nu var en del av. (Efesierna 2:12; 4:4—6, 17, 18) Han nämnde Jehovas underbara uppsåt med mänskligheten och människans uppgift i samband med detta uppsåt. (Efesierna 1:8—12; 2:4—6) Och han påminde dem om kristna principer som skulle hjälpa dem att röna framgång i familjen och i församlingen. — Efesierna 4:1, 2; 5:21—6:4.
12. Varför underrättade Paulus efesierna om sådant som de redan kände till?
12 En del av det som Paulus skrev kan ha gällt sådant som var nytt för de kristna i Efesus, men mycket av det måste ha gällt sådant som de hört tidigare. Men Paulus ville i alla fall påminna dem om dessa ting och kanske ge dem ny insikt i dem. Han hjälpte på så sätt efesierna att polera upp sin andliga vapenrustning och att ”jämte alla de heliga fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är”. — Efesierna 1:15—17; 3:14—19.
13, 14. a) Hur kommer studium och begrundan att vara till hjälp för oss? b) Vilka andra ting ingår i ”vapenrustningen från Gud”?
13 Vårt personliga studium kommer också att bli till vederkvickelse för oss och kommer dessutom att berika vår förståelse av många grundläggande ting, förutom att det kommer att hjälpa oss att förstå de djupare tingen i Guds ord. (1 Korintierna 2:10) Vår ”vapenrustning från Gud” kommer på så sätt att hindra Satan från att lyckas få vår innerliga kärlek till Jehova och hans Son att slockna.
14 Aposteln Paulus nämnde bland annat två andra viktiga ting som ingår i vår andliga vapenrustning, ting som vi hittills inte talat något om. Han sade att de kristna skulle ha ”den utrustning som hör fridens goda nyheter till” som skor på sina fötter och att de skulle ta emot ”andens svärd, det vill säga Guds ord”. (Efesierna 6:11—17) Hur kan dessa ting hjälpa oss att bevara den kärlek vi först hade?
Förbli aktiv i att predika Riket
15. Vilket nytt sätt att ha ”rikligt att göra i Herrens verk” hittade en fängslad missionär på? (1 Korintierna 15:58)
15 När missionären Harold King år 1958 började avtjäna sitt fyra och ett halvt år långa fängelsestraff i Kina, ställdes han inför samma problem som Stanley Jones: hur han skulle kunna hålla sin första kärlek, sin djupa hängivenhet för Jehova, levande. Han säger: ”För att min uppskattning av de andliga tingen skulle hållas vid liv gjorde jag upp ett program för ’predikoverksamhet’.” Han utarbetade några predikningar från bibeln med hjälp av de skriftställen han kom ihåg och predikade för låtsasfigurer. Till sist ledde han ett låtsasstudium i bibeln. Vad blev resultatet? När han blev frigiven, var han redo och ivrig att få predika för verkliga människor igen!
16. Av bland annat vilken viktig anledning bör vi vara strängt upptagna i Jehovas tjänst?
16 Han introducerade härmed ett nytt sätt att tillämpa en viktig sanning: För att vi skall kunna hålla oss andligen friska och starka måste vi vara strängt upptagna i Guds tjänst. Aposteln Petrus sade: ”Gör ... ert sinne berett till arbete.” (1 Petrus 1:13) Och aposteln Paulus gav följande uppmaning: ”Bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk, och vet att er möda inte är förgäves i förbindelse med Herren.” — 1 Korintierna 15:58.
17. Vad är värt att lägga märke till när det gäller de trogna kristna i församlingen i Filadelfia?
17 Det är värt att lägga märke till att de kristna i Efesus lät den kärlek de först hade svalna, medan däremot de som tillhörde en annan församling i närheten var strängt upptagna i Herrens verk, och deras kärlek var fortfarande stark. Jesus sade till den trogna församlingen i Filadelfia: ”Jag känner dina gärningar — se, jag har inför dig ställt en öppnad dörr, som ingen kan stänga.” — Uppenbarelseboken 3:8.
18. Vilken verksamhet hjälper oss att hålla vår första kärlek levande?
18 Vilka gärningar hjälper ett nutida vittne för Jehova att bevara den kärlek han först hade? Bland annat gärningar som är i samklang med Jesu befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matteus 28:19) Harold King insåg hur viktigt detta var. Det gjorde också aposteln Paulus. Det är därför som Paulus gav efesierna rådet att de skulle ha ”den utrustning som hör fridens goda nyheter till” som skor på sina fötter och att de skulle vara utrustade med ”andens svärd, det vill säga Guds ord”.
19. Hur bygger predikoverksamheten, som är ett tecken på vårt nit, också upp vår nitälskan?
19 Det finns ett nära samband mellan nit och verket att predika och göra lärjungar. Det är sant att vår nitälskan gör att vi vill utföra detta verk. Men predikoverket kommer i sin tur att stimulera denna vår nitälskan. När Jesus hade predikat för en samaritisk kvinna, sade han till sina efterföljare: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig.” (Johannes 4:34) Han fick näring, blev uppbyggd, av att undervisa om sanningen. Samma sak händer oss när vi talar med andra om Guds rike. Denna verksamhet gör att viktiga fakta inpräntas i vårt sinne och hjärta, och den bygger också upp vår skicklighet att försvara sanningen. (1 Petrus 3:15) Eftersom Guds ande stöder oss i detta verk, blir vi dessutom ”glödande av anden” och får se den verka på andra. — Romarna 12:11.
20. Hur samverkar predikandet och det personliga studiet till att vi håller oss starka?
20 Är verket att predika för andra en ersättning för personligt studium? Nej, det är det inte. Det är nödvändigt att ha balans mellan dessa två verksamhetsgrenar. Om vi äter mycket fysisk mat, men inte rör oss, kommer vår kropp till sist att lida skada. Om vi i stället rör oss en hel del utan att äta tillräckligt med mat, kommer vi så småningom att bli fysiskt ”utbrända”. Om vi ägnar mycket tid åt personligt studium, men inte predikar för andra, kommer vi troligen att på liknande sätt förlora jämvikten. Aposteln Petrus förband ”arbete” med bevarad besinning. (1 Petrus 1:13) Om vi predikar för andra utan att ägna oss åt personligt studium — i synnerhet om folk som vi predikar för inte ger särskilt stort gensvar — kan vi bli ”utbrända”. Men om vi ägnar oss åt personligt studium och sedan går ut och berättar för andra vad vi har lärt oss, kommer vi att förbli andligen friska och starka.
Köp tid
21, 22. a) Vilket stort hinder har Satan rest upp för att göra det svårt för oss att bibehålla vår första kärlek? b) Vad rekommenderade Paulus att efesierna skulle göra för att övervinna detta hinder, och varför bör vi följa hans råd?
21 Stanley Jones beskrev vad som var ett av hans största problem i fängelset. Han sade: ”Jag hade så gott om tid.” Hans problem var det rakt motsatta till det som många Jehovas vittnen har. De flesta av oss har kroniskt ont om tid. Varför förhåller det sig så? Aposteln Johannes sade: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) Satans värld håller människor så upptagna hela tiden att de inte har så stor möjlighet att stanna upp och tänka, för att inte tala om att sitta ner och studera. Vi är inte någon del av världen, men vi känner helt visst verkningarna av dess levnadssätt. Genom att utnyttja dess inflytande vill den ”onde” hålla oss så strängt upptagna att vi inte har tid att utföra någon tjänst för Gud.
22 Paulus kände till detta problem och gav efesierna följande värdefulla råd: ”Ge därför noga akt på hur ni vandrar, att det inte är som ovisa utan som visa, i det ni köper den lägliga tiden åt er, eftersom dagarna är onda. Sluta därför upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt däremot att uppfatta vad Jehovas vilja är.” (Efesierna 5:15—17) Om vi inte köper tid för att göra ”Jehovas vilja”, kommer de påfrestningar som hör samman med att vi lever i dessa ”onda dagar” troligen att vålla att vår kärlek svalnar.
23. Hur bor vårt personliga studium och vår predikoverksamhet vara för att vi skall få hjälp att hålla vår första kärlek vid liv?
23 Det är sant att somliga kristna har många förpliktelser eller är sjuka och därigenom har ganska begränsade möjligheter att ta del i tjänsten för Gud. (Lukas 21:1—4) Men i överensstämmelse med Paulus’ råd till de kristna slavarna bör vi göra det vi kan och göra det av hela vår själ. (Efesierna 6:5, 6) Vi kan aldrig finna nöje i det personliga studiet, om vi bara så att säga stjäl några minuter till det mellan ett par TV-program. Det förhåller sig på samma sätt med tjänsten på fältet. Den kommer knappast att hålla vår första kärlek och nitälskan vid liv, om vi bara ägnar en symbolisk timme eller två åt den varje månad, medan vi dessemellan ägnar oss åt rekreation. — Jämför 1 Timoteus 4:8.
Be om hjälp
24. Vilket annat viktigt hjälpmedel nämnde Paulus for efesierna, ett medel som kan hjälpa oss att vara andligen friska och starka?
24 Paulus avslutar sitt resonemang om ”den fullständiga vapenrustningen från Gud” med att uppmana sina medtroende att ta emot ”andens svärd, det vill säga Guds ord, medan ni med varje form av bön och ödmjuk anhållan fortsätter att bedja i anden vid varje tillfälle”. (Efesierna 6:17, 18) Om vi håller nära kontakt med Jehova genom bönen, kommer vi inte att förlora vår första kärlek, även om vi måste uthärda många påfrestningar eller om vi i likhet med Johannes har tjänat i många år i den här tingens ordning. Paulus sade i ett annat brev: ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” — Filipperna 4:13.
25. Som en sammanfattning — vilka anordningar har Jehova gjort för att hjälpa oss, så att vi inte förlorar den kärlek vi först hade?
25 De flesta av oss känner sig allt emellanåt lite trötta. Men Jesu budskap till församlingen i Efesus visar att vi kan och måste se till att vi inte förlorar den kärlek vi först hade. Alldeles som Jehova hjälpte efesierna genom Paulus, Timoteus och andra kristna, hjälper han oss i vår tid genom sin organisation. Om vi i vår tur övar oss så att vi med glädje ägnar oss åt studium och begrundan och gör vårt sinne berett till det goda arbetet att berätta för andra om det vi lärt och samtidigt ber Jehova om hjälp att uthålligt göra hans vilja, utför vi ett gott arbete. Låt oss handla i överensstämmelse med det som aposteln Paulus sade till galaterna: ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” — Galaterna 6:9.
Hur skulle du vilja besvara följande frågor?
□ Hur kan det gå med vår kärlek till Jehova, om vi inte avsätter tid till att studera och begrunda Guds ord?
□ Varför är det värdefullt för oss att studera inte bara nya sanningar, utan också sanningar och principer som vi hört tidigare?
□ Varför är det viktigt att vi predikar för andra, om vi vill bevara vår första kärlek?
□ På vilket sätt samverkar studium och predikande till att vi håller oss andligen friska och starka?
□ Varför får vi aldrig glömma bönen i vår strävan att bevara den kärlek vi först hade?
[Bild på sidan 19]
Att studera kan vara ett nöje, och det håller vår kärlek till Gud ung
[Bild på sidan 21]
Om vi talar med andra om sanningen, stärks vår kärlek till Jehova