När David hörde detta, måste han ha insett att han handlade fel när han trodde på Sibas ord, och detta irriterade honom tydligen. Han ville inte höra något mer om den här saken, för han sade till Mefiboset: ”Varför ordar du ytterligare härom? Jag säger, att du och Siba skolen dela jordagodset.” — 2 Sam. 19:29.

Mefiboset blev inte stött över att David behandlade saken på det här sättet. Han var inte bekymrad över materiella förluster. För honom var det viktiga att David hade återvänt oskadd till Jerusalem. Mefiboset sade följaktligen: ”Han [Siba] må gärna taga alltsammans, sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid.” — 2 Sam. 19:30.

Mefiboset kunde ha varit bitter över sin lott i livet, men han uppskattade att han över huvud taget var vid liv. Med tanke på tidens omständigheter kunde han ha blivit dödad av David. Detta gjorde honom mycket tacksam för privilegiet att få äta vid kungens bord, och i ödmjukhet och lojalitet underkastade han sig kung Davids beslut. Mefiboset är sålunda ett strålande exempel på en man som satte värde på vad han hade, men som inte sörjde över vad han inte hade. Må också vi, i likhet med Mefiboset, visa uppskattning.

Inblick i nyheterna

En faders inflytande

● ”Den största överraskningen i samband med utvärderingen av [en tysk undersökning rörande barn och religion] var faderns roll”, rapporterar The German Tribune. ”Undersökningen visade att det är faderns positiva inställning till religion som ger äldre barn religiös kunskap och befrämjar religiös kontakt.”

Före den här undersökningen av Gisela Pannen vid lärarhögskolan i Neuss nära Köln, påpekades det i tidningen, hade man ”förmodat att modern hade det största inflytandet på barnets religiositet på grund av hennes huvudroll i samband med barnets uppfostran”.

Som familjens upphovsman visste Jehova utan tvivel vem han skulle ge ansvaret, när han inspirerade aposteln Paulus att säga: ”Ni, fäder, ... fortsätt att uppfostra ... [era barn] i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Ef. 6:4) Mödrar har naturligtvis också en viktig roll i samband med barnuppfostran, och omständigheterna kan ibland kräva att de får ta på sig hela ansvaret. Bibeln talar därför ofta om föräldrarnas gemensamma ansvar, till exempel när det heter: ”Hör, min son, din faders tuktan och förkasta icke din moders undervisning.” Timoteus’ mor Eunike var sannerligen en framgångsrik förälder också utan den hjälp som en troende äkta man kan ge. — Ords. 1:8; 2 Tim. 1:5; 3:14, 15.

Religionsfriheten ”utvidgad”

● I ett utslag, som enligt Associated Press ”i betydande grad utvidgar religionsfriheten i förvärvslivet”, förklarade Förenta staternas högsta domstol att en arbetare som slutar sitt arbete på grund av sin religiösa tro förblir berättigad till arbetslöshetsunderstöd. En stålverksarbetare i Indiana som är ett Jehovas vittne hade förflyttats till ett löpande band för montering av stridsvagnstorn från sin tidigare arbetsuppgift att framställa stålplåt. När han slutade sin anställning därför att det inte fanns några icke-militära arbetsuppgifter inom företaget, blev han nekad arbetslöshetsunderstöd från delstaten. Indianas högsta domstol gav myndigheterna rätt, eftersom domstolen menade att hans skäl för att sluta inte uppfyllde kravet att vara en ”välgrundad orsak”.

Men när målet kom upp i Förenta staternas högsta domstol, hade åtta av de nio domarna en annan uppfattning. ”Det är inte vår sak att säga att den gräns han drog var orimlig”, skrev chefsdomaren Warren E. Burger i utslaget. ”Domstolar är inga skiljedomare när det gäller bibeltolkning.” Domstolen sade att när en delstat nekar någon en viktig förmån ”på grund av ett handlingssätt som grundar sig på religiös tro och därigenom utsätter en religionsanhängare för avsevärt tryck att ändra sitt uppförande och bryta mot sin tro, då vilar en börda på religionen” som är i strid med grundlagarna.