Barnmisshandeln — Vad kan du göra åt den
”EPIDEMIN” av barnmisshandel har nu antagit alarmerande proportioner. Många olika omständigheter och attityder påverkar föräldrar och leder till att små barn misshandlas, såsom framhållits i föregående artikel.
Hur kan föräldrar och andra vuxna övervinna benägenheten att misshandla barn? Ett sätt är att göra klart för sig vilka skadliga verkningar barnmisshandeln för med sig. Har du tänkt allvarligt på detta?
Ett forskarlag i Pittsburgh i Förenta staterna företog en undersökning av tjugo misshandlade barn. I en rapport angående denna undersökning heter det:
”De flesta föreföll vara mentalt, fysiskt och känslomässigt skadade för all framtid. Endast två av de tjugo kunde betecknas som fullständigt normala. Mer än hälften vägde för litet, somliga var höggradigt undernärda, sex uppvisade också tecken på skador på det centrala nervsystemet. I två fall var detta uppenbart en följd av slag mot huvudet. Tre barn i gruppen hade utpräglade fysiska skador: ett hade en skalldeformitet, ett annat förlamning i de nedre extremiteterna, och ett tredje hade en bestående ögonskada. Två andra var under medellängd och vägde för litet, fyra hade en intelligenskvot på under 80 i testerna, fyra var emotionellt störda; ungefär halva gruppen hade talsvårigheter.”
Visste du att liknande skador kan orsakas av att man ruskar ett litet barn? Även detta kan leda till bestående hjärnskador. Att man ständigt skriker åt barn och på annat sätt i ord angriper dem ger dem också skador för livet.
Skriften förmanar alla som önskar erhålla Guds godkännande: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er jämte all uselhet.” (Ef. 4:31) Detta angriper roten till så gott som alla fall av barnmisshandel, nämligen obehärskad vrede.
”Men jag har ett häftigt humör”
Är detta ditt problem? Vad kan du göra för att undvika vredesutbrott?
Det är viktigt att man skaffar sig en rätt syn på vrede. Utan tvivel har din egen erfarenhet lärt dig att det i våra dagars värld anses godtagbart att bemöta problem och påfrestningar med vrede och våld. Men har de två världskrigen och åtskilliga andra konflikter som blivit följden av denna inställning visat att den är gagnelig?
Enligt Skriften är vrede och våld inte ett tecken på styrka, utan på svaghet. Vi läser: ”En dåraktig man släpper lös sin vrede; en vis man väntar och låter den svalna.” (Ords. 29:11, New English Bible) För att illustrera det försvagade tillståndet hos en uppretad person säger bibeln vidare: ”Såsom en stad, vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man, som icke kan styra sitt sinne.” — Ords. 25:28.
Hur kan du bättre behärska ditt humör? Ett grundläggande steg är att hörsamma Skriftens ytterligare råd: ”Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man, på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.” (Ords. 22:24, 25) Det borde vara lätt för dig att följa detta råd, för sannolikt står det i din makt att välja vilka personer du regelbundet skall umgås med. Att du söker vara tillsammans med personer som har ett milt sinnelag kommer att hjälpa dig att bevara självbehärskningen.
Kan du undvika situationer, i vilka ditt barn sannolikt retar dig till vrede? Hur skulle det vara att ordna barnvakt medan du går och handlar eller att handla vid en tid, när andra familjemedlemmar kan ta hand om barnen? När barn blir griniga därför att de är uttröttade, slutar många förståndiga föräldrar upp med vad de än har för sig och sätter sig ner med barnen på någon lämplig plats. Några tröstande ord i stället för bannor, och de små lugnar vanligen ner sig.
Somliga kanske betraktar detta som ett överdrivet daltande med barn som borde ”veta bättre” än att ställa till bråk. Men ofta är barnen helt enkelt uttröttade av att ha varit i gång flera timmar eller på annat sätt ha uttömt sin energi. I sådana sammanhang uppmanar bibeln oss att beakta klagomål, i det den säger: ”Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.” — Ords. 21:13.
Kommer du ihåg när du var liten?
Ett viktigt sätt att undvika att bli förbittrad på barn är att påminna sig hur det var när man själv var liten. Följande erfarenhet, berättad av en journalist och mor, är lärorik:
”En dag steg en ung man på en buss med en skrikande och sprattlande liten flicka i sina armar. Det var allt han kunde göra för att hålla henne kvar. Medan hon tjöt för full hals, var han väl medveten om de ogillande blickarna från människorna i bussen. När den unge fadern slutligen fått en sittplats, tog han ett fast tag om den skrikande människoklumpen i sina armar och talade till henne med låg, stadig röst. ’Älskade Jenny’, sade han, ’jag vet precis hur du känner det. Du är så hungrig och trött. Det är en hemsk känsla. Du är alldeles uppjagad av allting. Du kan helt enkelt inte sluta gråta. Jag vet att du inte kan hjälpa det. Låt mig vagga dig. Jag lovar att vi skall vara hemma snart, så du kan få lägga dig i din säng, och att jag skall sjunga dig till sömns. Stackars liten, jag vet att du inte kan sluta gråta.’”
Vad blev resultatet av den här faderns ömma medkänsla med sitt barn? ”Efter några minuter, då budskapet om förståelse sipprade genom urladdningen, lugnade Jenny ner sig, började suga på sin tumme och somnade.” Iakttagaren drog följande slutsats av denna erfarenhet:
”Om föräldrar försöker leva sig in i vad barnet upplever — och erkänner att de känt på samma sätt för länge sedan — förändras hela situationen. Om du anser att ditt barn är en bortskämd unge som försöker göra dig vansinnig, då kommer önskan att slå tillbaka att bli överväldigande. Om du å andra sidan tänker för dig själv: ’När ett litet barn blir trött, rasar hela världen samman — och så måste det ha varit för mig också en gång’, då kan fostran till gagn för både föräldrar och barn ta vid.”
Tuktan utan irritation
Antyder detta att obetydliga kroppsliga tillrättavisningar kan anses som misshandel? Enligt vad undersökningar visat förefaller kroppsliga tillrättavisningar av egna barn i småbarnsåldern ingå i svenskt normalbeteende. En sådan tillrättavisning kan till exempel utdelas för att hindra barnet att bränna sig eller att sticka in fingrarna i en elektrisk kontakt. Denna typ av tillrättavisning torde framför allt användas, när barnet inte är mottagligt för tillrättavisningar i ord.
Även om tillrättavisningar av denna typ normalt inte är att betrakta som misshandel, är de inte alltid nödvändiga; inte heller är de effektiva när det gäller alla barn. Och har du lagt märke till att många föräldrar går till överdrift, när de utdelar fysisk bestraffning? De tappar humöret och delar ut slag långt utöver vad som är nödvändigt för att korrigera barnet. Undersökningar har visat att det övervägande flertalet av dem som misshandlar barn är föräldrar som går för långt, när de agar sina barn.
Skriften varnar för detta. Samtidigt som den uppmanar föräldrar att fostra sina barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”, varnar aposteln Paulus: ”Håll inte på med att reta upp era barn.” (Ef. 6:4) På ett annat ställe gav Paulus rådet: ”Ni fäder, reta inte upp era barn.” (Kol. 3:21) Detta utesluter brutalt slående eller annan fysisk tortyr, såväl som att man ansätter barn genom att ständigt skrika åt dem, förringa dem eller utsätta dem för andra psykiska oförrätter. Som ett mönster för ett uppförande som behagar Gud framhåller bibeln föräldrar som ”ömt vårdar” de små och är ”varsamma” med dem. — 1 Tess. 2:7.
Hjälp för föräldrar som misshandlar barn
För att övervinna problemet med barnmisshandel måste man först och främst hjälpa föräldern. I en artikel med rubriken ”It’s the Parent Who Needs Help” (Det är föräldern som behöver hjälp) påpekar Edward Edelson:
”I så gott som samtliga fall är botemedlet mot barnmisshandel att ge föräldrarna tillräcklig självaktning och värdighet, så att de kan uppnå den djupa vänskap de saknar. De flesta av dessa föräldrar har levat i obeskrivlig ensamhet därför att de varit rädda att bli bortstötta av umgängesvänner på samma sätt som de blev bortstötta av sina föräldrar. Endast detta slag av vänskap kan få föräldern att se barnet i rätt ljus — inte som en levande leksak ämnad att tillgodose förälderns behov, utan som en mänsklig varelse med eget liv och egna anspråk.”
För att uppnå viktig personlig gemenskap med andra vuxna har en del amerikanska föräldrar, som misshandlat barn, slutit sig samman i organisationer som ”Parents Anonymous” och ”Mothers Anonymous”. De träffas regelbundet för att bidra till att förbättra förhållandet mellan föräldrarna och barnen. På somliga platser i Förenta staterna finns det dagvårdscentraler avsedda för krissituationer, dit föräldrar kan lämna sina barn, när förhållandena blir påfrestande.
Men det finns något som är ännu effektivare än dessa världsliga instanser när det gäller att utveckla meningsfulla mänskliga relationer. Vad är det?
Vägledning som verkligen fungerar
Med avseende på Guds skrivna ord skrev aposteln Paulus: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig ... till korrigering”, även när det gäller skadade relationer mellan föräldrar och barn. (2 Tim. 3:16) Låt oss betrakta några grundläggande principer som befrämjar sådana förbättrade relationer.
Personer som studerar barnmisshandel säger att föräldrar, som misshandlar barn, förväntar oerhört mycket mer av sina barn än dessa rimligtvis kan ge. Bibeln verkar för att rätta till en sådan självisk inställning, i det den säger: ”Jag ... [säger] till var och en där ibland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka.” (Rom. 12:3) Vuxna kommer att vara benägna att hörsamma detta råd, när de inser bibelns sanning: ”Ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör, vad gott är, och icke begår någon synd.” (Pred. 7:21) Alla är behäftade med fel, vuxna såväl som barn; och när du tänker efter, finner du då inte att spädbarns och små barns ofullkomligheter är mindre klandervärda än vuxna människors ovänliga (ibland överlagda) handlingar?
Det är sant att det finns tillfällen då barn medvetet gör ”rackartyg”, och föräldrar blir rättmätigt förargade. Men föräldrar bör aldrig förlora självbehärskningen, när de utdelar tuktan. De måste komma ihåg Skriftens råd: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra”, och detta även när någon med all rätt ”har orsak till klagomål mot en annan”. — Kol. 3:13.
Bibelns höga normer för sexuell moral utgör ett ytterligare skydd mot barnmisshandel. Barn, vars föräldrar hörsammar Skriftens befallning: ”Flyn otukten”, behöver inte frukta grym behandling av besökande ”pojkvänner” eller ”flickvänner” till den förälder hos vilken de bor. — 1 Kor. 6:18, 1917.
Glädjen att intressera sig för andra
Guds ords överlägsenhet framstår speciellt när det gäller frågan om att föräldrar, som misshandlar barn, behöver utveckla givande relationer till andra vuxna. En princip som med all säkerhet kommer att ha framgång i praktiken återfinns i Filipperna 2:3, 4: ”Gör [inte] något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan [håll] med anspråkslöshet i sinnet ... före att de andra är er överlägsna, och [håll] inte med personligt intresse ... ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras.”
Men är detta förnuftigt? Är det praktiskt att behandla andra som ”överlägsna” en själv i dagens ogästvänliga värld? Jesus Kristus försäkrade att det inte bara är förnuftigt, utan att det också kommer att få människor att handla mot en själv på samma osjälviska sätt. ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er”, sade Jesus. ”För med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.” (Luk. 6:38) Varför inte pröva detta och övertyga dig om att Guds Son visste vad han talade om?
De bibliska principer som framhållits här fungerar verkligen, när de tillämpas. Skulle du vilja tillämpa dem med framgång i ditt liv? Detta kräver regelbunden samvaro med andra som anstränger sig för att förbättra relationerna till sina medmänniskor, däribland sina familjer. Var kan du finna sådana människor?
Jehovas vittnen samlas i sina Rikets salar till fem möten varje vecka. Vid dessa möten dryftas ofta bibelns principer för ett lyckligt familjeliv och hur föräldrar och barn verkligen skall kunna glädja sig åt att vara tillsammans. Du är hjärtligt välkommen att besöka närmaste Rikets sal. Man tar aldrig upp någon kollekt. Dessutom kommer Jehovas vittnen med glädje att leda ett kostnadsfritt bibelstudium med dig och din familj, antingen i ert hem eller på någon annan lämplig plats. Om du skulle vilja ha ett sådant studium, kontakta då bara vittnena i Rikets sal på orten eller skriv till utgivarna av denna tidskrift.