Hur vi kan värja oss mot onda andar

Förledande spiritistiska förehavanden förekommer i alla länder. Vad kan du göra för att skydda dig själv och dina kära?

I VÅRA dagar är det angelägnare än någonsin att bedja: ”Fräls oss ifrån ondo” eller ”från den onde” (NW) — de sista orden i den mönsterbön som Jesus Kristus lärde sina lärjungar. (Matt. 6:13) De utgör en vädjan till Jehova Gud om att han måtte frälsa eller rädda oss från onda andemakter. Men vem är i själva verket ”den onde”, som vi måste värja oss mot?

Jesus Kristus avslöjade vem ”den onde” är. I liknelsen om ogräset på åkern sade han: ”Ogräset är ondskans [den ondes, Åk; NW] barn. Ovännen, som sådde det, är djävulen.” — Matt. 13:38, 39.

”Den onde” är alltså Satan, djävulen, en mäktig ond ande, och om honom heter det i bibeln: ”Hela världen är i den ondes våld.” (1 Joh. 5:19) Men Jesu föreskrifter om hur man bör bedja visar att det är möjligt att bli räddad undan ”den ondes” och andra onda andars våld eller makt. Bibelns skildring av all den nöd och vånda, som djävulen hopade över den rättfärdige Job och som Job likväl segerrikt genomled, belyser den här saken. Denna skildring är uppmuntrande, eftersom Job var en ofullkomlig människa, alldeles som vi, och ändå kunde han segerrik värja sig mot alla ”den ondes” illvilliga angrepp. — Job 1:1—2:10; 42:10—17.

Illasinnade, hänsynslösa onda andar

Men varför är det så angeläget att nu bedja: Fräls oss ifrån den onde? Därför att ett krig har utkämpats i himmelen, såsom Uppenbarelseboken 12 utvisar, och det har fått vittomfattande följder för jorden. Guds rike med Jesus Kristus som konung var segerrikt, och djävulen och hans demonänglar kastades ned till jordens närhet. (Upp. 12:7—9) De kastades inte bortåt, från mänskligheten, utan i riktning mot mänskligheten! Var detta ett gott förebud för dem som bor på jorden och vistas på havet? Nej! Bibeln framhåller att en nödens tid utan motstycke skulle inbryta: ”Ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.” — Upp. 12:12.

Djävulen och hans demoner har alltså kommit människorna nära, och de vet att den tid de har kvar är mycket kort. När Jesus Kristus drev ut demoner ur en man i första århundradet, bad de att han inte skulle befalla dem att fara ned i avgrunden, och därför lät Jesus dem fara in i en hjord på omkring 2.000 svin, som därpå störtade sig utför branten och ned i sjön, där de drunknade. (Luk. 8:27—33; Mark. 5:1—17) Om demonerna för 1.900 år sedan, medvetna om att de en dag skulle kastas i avgrunden, visade sig ha en sådan våldsam läggning, är de helt visst nu illvilligare och hänsynslösare än någonsin, när den tid är så nära då de skall kastas i avgrunden. Dessa vettvillingar till andar har satt sig i sinnet att söka vålla så stor förödelse bland mänskligheten som de någonsin kan, i synnerhet fördärva kristna personligheter, eftersom de står emot Gud, Guds rike, Kristus och alla som är Jehovas kristna vittnen. (Upp. 12:17) Av detta förstår vi hur angeläget det är att man vet hur man skall kunna värja sig mot de onda andemakternas angrepp.

Angrepp av många slag

Demonernas verksamhet tycks öka i växlande grad och i olika former från ort till ort. Ju allmännare det är i ett visst område med spiritistiska förehavanden, desto större problem är det troligt att man har som följd av den plåga och oro demonerna vållar.

Angreppen från de onda andemakternas sida kan vara av många slag. Genom faktiska händelser vet vi att det förekommer såväl kroppsliga, lekamliga, angrepp som angrepp mot sinnet. Man kan få en häftig stöt, ett slag på kinden, slungas till marken (Mark. 9:17, 18), man kan känna sig kroppsligen sjuk och ha svåra plågor utan att läkare kan finna någon orsak. (Luk. 11:14; Mark. 1:26; 9:25; Matt. 12:22) Man kanske blir störd då man försöker sova därför att man hör underliga ljud i huset. Täcket dras kanske av en, sängen rister, man ser en syn: ett ansikte eller ett par vilt stirrande ögon. Ofta hör den utsatte en ”röst”, som oroar och plågar honom. Rösten uppmanar eller befaller vanligen att personen i fråga skall handla på ett visst sätt, och om han gör det kan det leda till andligt sammanbrott, till våldsgärningar, sinnessjukdom eller självmord.

Hur människor blir andarnas offer

Men hur kan man bli offer för demonerna, bli utsatt för deras angrepp? Genom att syssla med sådant som är förbundet med spiritism, t. ex. astrologi, yoga, översensoriell förnimmelse, vattenletning med slagruta, hypnotism, rådfrågning av ouijabord eller pendel för att få veta framtiden. Bibeln fördömer klart och tydligt allt slags spådom, att man befattar sig med trolldom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, sysslar med besvärjelsekonster, frågar andar eller spiritistiska medier och söker råd hos de döda. (5 Mos. 18:10, 11; Jes. 8:19) Om någon ägnar sig åt sådana ting som har med ”avguderi”, ”övernaturlig makt” (NW), att göra eller umgås med människor som gör det, då försätter han sig följaktligen i en farlig situation. — 1 Sam. 15:23; 1 Kor. 15:33; Upp. 22:15.

Somliga försöker sig på ”teckentydning”, söker kanske tyda sina drömmar eller andra händelser i livet, som de sedan förbinder med sådant som inträffar längre fram. Detta är ytterst farligt. Vidare kan man bli utsatt för angrepp från demoner genom att vara otillbörligt intresserad av ockulta ting och fördjupa sig i böcker i sådana ämnen.

Andra människor får ett demoniskt tänkesätt, därför att de fyller sinnet med denna världens våldsmentalitet. De kanske regelbundet läser ockultistiska böcker eller detektivromaner eller ser TV-program med våld och dråp som ledmotiv. En kristen kvinna tog sig för att läsa sådana böcker trots rådet i Filipperna 4:8, och så småningom fick detta så hemska följder att hon bad om hjälp, därför att hon fruktade att hon skulle döda sin man och sina barn, som hon älskade varmt. Somliga människor söker inte hjälp utan ger vika för ett tvång att döda, såsom vi så ofta läser i tidningarna. I New York Times för 18 november 1965 stod till exempel följande att läsa om en yngling som vid ett bankrån hade skjutit på fyra personer och därvid dödat tre:

”Han sade att han drevs av ett tvång, som tog fast form i hans sinne i maj månad, blev till en ’bild’ av honom själv i färd med att skjuta fyra personer, bland dem en kvinna, där de låg på golvet. I juni, sade han, ’verkade det som om det inte fanns något annat’ i huvudet på honom. ... [Han] sade att hans revolver låste sig, när han sköt första gången, och ’jag ville rusa ut ur banken’. [Men] ’det var som om någon ryckte i mig’, svarade ynglingen. ’Jag kunde inte ge mig av. Jag måste skjuta dem.’”

Andra råkar illa ut därför att de vänder sig till helbrägdagörare som använder spiritistiska medel. Om man rådfrågar medicinmän, undergörare som påstås kunna bota sinnet, spiritualister och sådana som ställer ”psykiska diagnoser” eller som använder något slags behandlingsmetod som har med översensoriell förnimmelse att göra, kan detta leda till att man får kontakt med demonerna. I boken Evidence of Satan in the Modern World (Vittnesbörd om Satan i den nutida världen) berättas det om en kvinna som vände sig till en helbrägdagörare som var magnetisör för att få behandling; men när hon avvisade hans närmanden, förtrollade han henne, vilket ledde till att hon blev utsatt för många slags angrepp av demonerna.

Åter andra människor flyttar ovetande in i ett hus där demoner länge har härjat, och när de så blir angripna, beger de sig inte därifrån utan söker trotsa demonerna på deras ”hemmaplan”, ja, utmanar dem rentav på ett eller annat sätt, varigenom de drar svårigheter över sig.

Det visar sig mycket ofta att en person som oroas av demoner har någon släkting eller bekant som sysslar med spiritism. Vid närmare undersökning finner man vanligen att personen i fråga har fått en gåva av den som står under demonernas inflytande. En kort tid efter det att föremålet kom i huset började svårigheterna. Det händer ibland att när en spiritist har dött, tar en efterlevande släkting i oförstånd hand om spiritistens bohag och för hem det till sig med tragiska följder. Bilder och symboler som hör den falska religionen till har också varit ”oroshärdar”.

Lyssna inte till röster och oväsen från demoner

En av de vanligaste formerna av angrepp från demonerna är attacker mot sinnet; den onde anden talar så att man kan höra honom. Man kan klart och tydligt höra en ”röst”. Vad bör du göra, om du får höra en sådan röst? Bör du gripas av panik eller mena att du håller på att glida bort från den kristna tron? Nej, så får du inte alls tänka! Djävulen har länge gjort bruk av sådana angrepp genom det talade ordet. Han började med Eva. Men du behöver inte lyssna till en demons röst, såsom Eva gjorde! (1 Mos. 3:1—6) Tänk på att Herren Jesus Kristus var den starkaste personen i andligt avseende som levat på jorden, men han blev angripen. (Matt. 4:1—10) Om Jesus blev angripen på detta sätt, har vi då orsak att mena att ingen av hans efterföljare skulle få höra en ond andes röst tala till sig? Nej, det har vi inte alls! — Matt. 10:24, 25.

Om man skulle bli störd av en demonröst, bör man följa Herren Jesu Kristi exempel. Jesus Kristus vägrade att för ett ögonblick ta djävulens förslag under övervägande. Hör fördenskull inte på något som ”rösten” säger. Gör det som Gud säger. Om rösten uppmanar dig att stanna hemma från kristna möten, lyd då Gud, som säger att man skall gå till sådana möten. — Hebr. 10:25.

Rösten kan ge sig ut för att vara en god ande, smickra ens fåfänga, men det är en lögnaktig ande. Förkasta demoners förslag eller läror! (1 Tim. 4:1; 2 Tess. 2:9, 10; Joh. 8:44) Gud skjuter inte sitt heliga ord åt sidan; han ger inte några särskilda underrättelser åt enskilda individer i denna tid.

Demonrösterna kan söka få kristna äktenskap upplösta. I ett sådant fall hände det att när mannen blev tvungen att arbeta över, brukade han ringa upp sin hustru; litet senare väckte en ”röst” tvivel i hustruns sinne genom att hörbart säga till henne: ”Du förstår, han håller ihop med en annan kvinna; han älskar dig inte.” Om man sätter tro till en demonröst, kan man ödelägga sitt äktenskap och sitt andliga liv; tro på Gud, så kommer du att ha framgång. — Jos. 1:8; Ef. 5:21—33.

Ibland händer det att en demon inte talar så att man kan höra honom utan söker tvinga sina onda föreställningar på ens sinne. Man kan höra ett myndigt påstående ljuda i sinnet. Det är påstridigt och främmande för de på bibeln grundade trosuppfattningar man redan har. Förslagen och uppmaningarna är alltid i strid med Guds sanning.

Om du får höra röster eller av demoner framkallat oväsen, vad kan du då göra? Tänk på sådant som hör Gud till! Vägra att lyssna till demonerna! Slå så att säga dövörat till för dem och vänd dig omedelbart i bön till Jehova Gud om att han måtte frälsa dig. I Ordspråksboken 18:10 heter det att Jehovas namn ”är ett starkt torn”, och den rättfärdige skyndar till det och blir beskyddad. Om demonerna alltså angriper ditt sinne, måste du med all flit vända sinnet i motsatt riktning och med kraft skjuta undan dessa intryck som härrör från demonerna och se till att ditt sinne sysslar med sådant som hör Guds ord till, ja, kanske citera bibelverser högt eller med dämpad röst. (Fil. 4:6—8, 13) Följ ett sådant handlingssätt och ge inte efter, utan bed till Gud om kraft att bli ännu starkare som en kristen personlighet.

Undersök huset och bohaget

Den som är föremål för angrepp från demonerna bör lugnt, utan hysteri, undersöka huset och bohaget. I några få fall kan det vara huset som vållar störningarna, och det bästa är då att flytta ur det. En del demoner finner stort nöje i att ”spöka” på en bestämd plats. Om du blir störd kort efter det att du flyttat in i ett hus, bör du göra efterforskningar. Har huset stått obebott en längre tid? Varför det? Har folk oupphörligt flyttat in och flyttat ut? Varför i så fall? Är det känt för att vara ett spökhus? Grannarna vet vanligtvis hur det förhåller sig, även om den som sålt huset nästan alltid hemlighåller dylika fakta.a

Men om ett hus inte är känt för någon ockultism, bör man undersöka bohaget i stället för att tänka på att flytta. Om du någon gång har sysslat med svart magi, trolldom eller andra slag av spiritism, har du då bränt upp alla föremål med någon anknytning till demonism, sedan du lärt känna Guds sanning? Gör dig av med allt som har med demonism att göra. Vad var det de första kristna i Efesus gjorde? När de lärt känna den sanna kristendomen, brände de upp alla sina böcker om vidskepliga konster, fastän värdet av dem uppgick till en häpnadsväckande summa, 50.000 silverpenningar! (Apg. 19:18, 19) Det skulle ha varit oerhört farligt att behålla sådana böcker, som redogjorde för hur man utförde magiska konster; ja, att ha tillbehör till demonism av vad slag det vara må i sin ägo är mycket farligt. Man måste vara fullständigt fri från varje uns av spiritism, så att demonerna inte kan få något fotfäste.

En viktig fråga, som man bör ställa sig om man oroas av demoner, är denna: Har jag fått några gåvor av släktingar eller bekanta som sysslar med spiritism? Vilket föremål som helst från en sådan person kan ställa till trassel. I några verkliga fall har det rört sig om en radioapparat, en symaskin, ett par skor, smycken, en amulett eller maskot som skulle bringa ”tur”, en badkappa, en filt, en bok. För en kvinna tippade sängen överända på natten, när hon försökte sova på en madrass som hon fått av sin spiritualistiska mor. En ung dam fick 41 graders feber, när hon tog på sig ett plagg hon fått av en spiritualist.

En annan kristen kvinna behöll en handväska, som hon fått av en nära släkting som sysslade med spådom. När hon använde väskan i förkunnarverksamheten, fick hon tankar som kraftigt manade henne: ”Gå hem!” Onda tankar vällde upp inom henne, nästan som om hon hörde dem, och allt hon ”hörde” var emot Guds rike. Hon begrep sig inte på sig själv, då dessa negativa tankar trängde sig på henne, som hade hon hört dem i telefon, ja, hon klagade över att hon ”hörde sina egna tankar”. Först sedan hon gjort sig av med handväskan fick hon ro.

Ibland har någon blivit störd därför att han behållit ett brev från en spiritistisk släkting. En del personer har meddelat att de fått ro genom att bränna brev från släktingar som sysslar med spiritism. Ett föremål som man fått av en spiritist kan visserligen vara dyrbart, men är det värt den fara man utsätter sig för genom att behålla det? En kvinna plågades i åratal av demonerna; slutligen gjorde hon sig av med en hel del bohag som ägts av en spiritistisk släkting. ”Den materiella förlusten”, skrev hon, ”uppvägdes helt av det rofyllda lugn som lägrade sig över hemmet och familjen.”

Att föremål från spiritister kan vålla oro framgår klart och tydligt av att de som blir störda nära nog undantagslöst känner lindring och lättnad, när de gör sig av med dem. Principen är lik den som följs vid trolldomsutövning, då den demonpåverkade, som önskar åstadkomma en förtrollning, ser till att ett visst föremål kommer i det utsedda offrets ägo.

Ibland visar sig emellertid föremål, genom vilka demonerna upprättar förbindelse, svåra att bränna upp, vilket tyder på att demonerna är vreda därför att man söker förstöra dem. Somliga människor har funnit att det är svårt att bränna upp ouijabord eller böcker som handlar om ockulta ting. Andra har sagt sig ha upplevt liknande saker som den kvinna var med om, som fick en hel mängd svårigheter i hemmet sedan hon burit en klänning som ursprungligen tillhört en trollkvinna. När hon förstod vad det var som vållade tråkigheterna, ville hon bränna upp klänningen. ”Vi hällde bensin på den, så att den skulle brinna fort; men vi blev mycket häpna över att klänningen inte behagade brinna upp.” Framhärda i dina bemödanden att göra dig av med misstänkta föremål, så följer vanligen ett visst mått av lättnad och lindring.

Men när du gör efterforskningar om olika föremål, bör du vara förnuftig. Bränn inte upp allting i panisk förskräckelse. Bed till Jehova om vägledning i dina efterforskningar, så kommer han att bevara dig och frälsa dig från den onde.

Bär ständigt vapenrustningen från Gud

Alla kristna kämpar en kamp mot de ”onda andliga styrkorna”. Aposteln Paulus ger oss fördenskull rådet att vi skall ikläda oss ”den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ... kunna stå fasta mot djävulens ränker”. Alla som är föremål för angrepp från demonerna bör syna sin andliga vapenrustning. Är den svag på något ställe? — Ef. 6:10—18, NW.

Har du för det första dina ”länder omgjordade med sanningen”? Håller du dig tätt till Guds sanningsord, bibeln, och lever du helt i överensstämmelse med vad den lär? Har du alltid på dig ”rättfärdighetens bröstharnesk”? Envar som är ohörsam mot Jehovas befallningar och vänder sig till orättfärdighet utsätter sig för angrepp. (1 Sam. 15:22, 23) Är dina fötter dessutom skodda ”med den utrustning som består i de goda nyheterna om frid”? Tar du regelbundet del i att förkunna de goda nyheterna enligt Matteus 24:14? Om man inte har sina fötter skodda på det sättet, handlar man inte enligt Jakob 4:7 (NW): ”Var därför Gud undergivna; men stå emot djävulen, så skall han fly ifrån eder.” Det gäller alltså inte bara att stå emot djävulen, utan också att vara Gud undergiven! Om vi gör det ena såväl som det andra, kommer djävulen att fly ifrån oss.

Så har vi ”trons stora sköld, varmed ni skola vara i stånd till att utsläcka alla den ondes brinnande projektiler”. Den som blir angripen bör pröva sin tro och fråga sig: Beror de här svårigheterna på mig? Har jag gärningar som vittnar om min tro? Eller är min tro svag?

Tänk också över hurudan din sinnesinställning är. Vi måste ta ”emot frälsningens hjälm”. En sådan hjälm skyddar vårt sinne, bevarar vårt hopp. (1 Tess. 5:8) Men om vi matar sinnet med djävulens propaganda och låter oss uppfyllas av denna världens ande, då kanske vi förlorar vårt hopp, vår skyddande hjälm. Har du ditt ”sinne vänt till det som är därovan”? (Kol. 3:2) Eller fyller du det med denna världens ande, vilket i själva verket gör en människa till Guds fiende och gör henne ovärdig hans beskydd? (Jak. 4:4) Om du blir föremål för angrepp, behåll då denna ”hjälm” på genom att tänka på löftena i Guds ord och på hans fasta försäkran, som ger oss en grundval för våra förhoppningar om att vi till sist skall triumfera.

Du behöver också ”andens svärd”, Guds ord. Studerar du bibeln regelbundet; har du gjort det till en vana att dagligen läsa bibeln?

Slutligen bör det framhållas att många som utsätts för angrepp av demonerna inte är ”vaksamma med tanke på böner”. (1 Petr. 4:7, NW) De ber inte ”vid varje tillfälle ... i anden”. (Ef. 6:18, NW; Rom. 12:12) Bed om att Gud måtte frälsa och rädda dig, ja, gör det högt, om du blir angripen, åkalla Jehovas namn. (Ps. 121:1—3) Undvik allting som skulle kunna göra din tro om intet, din rättfärdighet, din tjänst för Gud, ditt hopp. Behåll din vapenrustning på.

När besvären håller i sig

Om de svåra förhållandena håller i sig, tänk då på att vi inte bör förvänta att bli fullständigt befriade från varje angrepp från demonerna; det är därför som vi måste ha på oss vapenrustningen till dess demonerna blivit oskadliggjorda av Gud. Men också svåra förhållanden som hållit i sig länge har man kunnat komma till rätta med, sedan man gjort ingående efterforskningar. En kvinna som besvärats av demoner i tjugofyra år gjorde sig till sist av med böcker om ockulta ting och meddelade därefter: ”Jag har inte blivit störd mera.”

Gör klart för dig att i de flesta fall kommer förbättringarna undan för undan. Jesus fick inte omedelbart lindring efter det första angreppet; han måste stå emot tre attacker! Går fienden till angrepp bara en enda gång när det gäller krig? Avvärj angreppen om och om igen! Ge inte efter en tum för demonerna! Säg aldrig: ”Om jag kan hålla ut”, utan bestäm dig för att stå dem emot i Guds kraft. Om vi tar på oss vapenrustningen, då kan vi förvänta att vi förmår ”stå emot på den onda dagen” och kan göra det med framgång. — Ef. 6:10—18, NW.

Den hjälp mogna kristna bröder kan ge

Försök inte kämpa denna kamp ensam. Sök hjälp, men aldrig från någon spiritist, utan från dina mogna kristna bröder. Tveka inte att gå till dem, därför att du menar att de inte vill tro på det som har inträffat. Dessa bröder vet att demonerna nu är verksammare än någonsin tidigare, och de kommer att förstå dig och hjälpa dig.

De kommer inte enbart att bedja för och med dig, utan de kommer också att gå igenom den här artikeln och andra artiklar med dig, för att hjälpa dig att skärskåda din andliga vapenrustning och se om den är ”fullständig”. (Jak. 5:13—15) Var öppen och ärlig mot dem. Rannsakande frågor kan hjälpa dig att komma på tänkbara orsaker till de besvär du har. Bröderna kanske ställer frågor till dig om gåvor som du fått vid den tid då du började bli störd och oroad, liksom frågor om ditt hem, dina släktingar och bekanta och din moral. De kanske rentav söker pejla dina motiv. Står du uppriktigt emot demonerna, eller känner du dig i viss mån stolt över den uppmärksamhet de visar dig? Är ditt motstånd bara halvhjärtat? Dina bröder kommer alltså att allvarligt bemöda sig om att ta reda på vad som är orsaken till problemet.

Följ sedan deras råd. Om du är för upptagen att ikläda dig vapenrustningen, hur kan du då förvänta beskydd? Om du inte går ut i förkunnartjänsten, kan ingen annan göra det i ditt ställe. Om du inte tillägnar dig bibelns råd, kan ingen göra det å dina vägnar. Om du fortfarande känner dig störd och oroad, kanske det kan bero på att du inte följer de goda råd du fått.

Och se slutligen till att det är Jehova som du i sanning fruktar och inte demonerna. (1 Krön. 16:25) Jehova är den Allsmäktige; han håller hela universum vid makt; och han kan uppehålla dig, så att du kan avvärja angreppen. (Ps. 16:8; 46:2; 55:23) Tänk på dessa lugnande, styrkande ord: ”Ofärd är icke att skåda i Jakob och olycka icke att se i Israel. HERREN, hans Gud, är med honom. Ty trolldom båtar intet mot Jakob.” — 4 Mos. 23:21, 23.

Detta innebär att om vi verkligen är trogna mot Jehova, kommer de onda andarnas angrepp att avvärjas. ”Den onde” och hans demoner kan störa, oroa och pröva oss, som de gjorde med Job och Jesus, men de kan inte vinna över oss. Segern är viss, om vi ihärdigt står dem emot. Var starka i tron, och gör detta till er bön: Fräls oss ifrån den onde.

[Fotnot]