Frågor från läsekretsen

● Vilka bevis finns det för att de som i Johannes 10:16 kallas ”andra får” är människor som skall leva på jorden under Guds nya ordning? — Italien.

Vilka de ”andra fåren” är kan vi avgöra genom att begrunda hela sammanhanget i det ljus andra skriftställen ger.

Jesus Kristus sade: ”Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig, såsom Fadern känner mig och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren. Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.” — Joh. 10:14—16.

Dessa ord visar att de som av Jesus betraktas som ”får” endast är de som känner hans röst, dvs. erkänner hans myndighet över dem såsom deras herde. Detta gör det klart att det fårahus med ”får”, som Jesus ställde i kontrast till de ”andra fåren”, inte kunde ha varit Israels nation, eftersom bara en liten kvarleva av denna nation erkände Jesus Kristus som sin herde. Vilka var då ”fåren” i fårahuset, som skulle utgöra ”en hjord” tillsammans med de ”andra fåren”? Skulle det vara de judiska lärjungarna, under det att de ”andra fåren” skulle vara de hedningar som längre fram upptogs som smorda kristna? Kommentatorer i kristenheten framlägger ofta denna förklaring, men den stämmer inte överens med andra skriftställen.

Vid tiden för Jesu jordiska förkunnartjänst fick alla som godtog honom som sin herde möjlighet att vinna medlemskap i det himmelska riket. Jesus sade till sina lärjungar: ”Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” (Luk. 12:32) Vid andra tillfällen omtalade Jesus Kristus dem som tillhörde denna ”lilla hjord” av lärjungar som sina ”bröder”. (Matt. 12:49; Mark. 3:34; Luk. 8:21; Joh. 20:17) När med tiden hedningar godtogs av Gud, blev smorda med hans heliga ande och kallade till himmelskt liv, blev de också ”Kristi medarvingar”, Kristi ”bröder”. (Gal. 3:27—29; Rom. 8:17) Det är därför logiskt att de ”andra fåren” är människor som inte är hans ”bröder” men förs i nära gemenskap med dessa.

Jesu Kristi ord om hur han kommer i Rikets härlighet bekräftar detta. Vi läser:

”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationer skall bli församlade inför honom, och han skall skilja människor, den ena från den andra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra.

Därpå skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: ’Kom, ni som har min Faders välsignelse, tag det rike i arv som är berett åt er från världens grundläggning. Ty jag blev hungrig, och ni gav mig något att äta; jag blev törstig, och ni gav mig något att dricka. Jag var en främling, och ni tog gästfritt emot mig, naken, och ni klädde mig. Jag blev sjuk, och ni såg till mig. Jag var i fängelse, och ni kom till mig.’ Då skall de rättfärdiga svara honom med orden: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat eller törstig och gav dig något att dricka? När såg vi dig såsom främling och tog gästfritt emot dig eller naken och klädde dig? När såg vi dig sjuk eller i fängelse och gick till dig?’ Och till svar skall konungen säga till dem: ’Jag säger er i sanning: I den utsträckning, vari ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.’” — Matt. 25:31—40, NW.

De ”får” som nämns här visas vara andra än Kristi bröder. Men i likhet med Kristi bröder erkänner de Kristus som sin ”Herre” eller herde. Eftersom båda skarorna är undergivna honom, utgör de en enda hjord. De får som omnämns här samarbetar helt och fullt med Kristi bröder, i det de ger dem aktivt stöd. Men hur skiljer de sig från Kristi bröder?

Det konungen Jesus Kristus sade till dem hjälper oss att förstå att det är fråga om två skilda klasser. Hans ord till ”fåren” lydde: ”Tag det rike i arv som är berett åt er från världens grundläggning.” (Matt. 25:34, NW) Detta skiljer sig från vad som sägs om Kristi ”bröder”. Det medlemskap i det himmelska riket som dessa ”bröder” skulle ta i arv var förutkänt före ”världens grundläggning”, dvs. före den tid då världen av människor blev till genom att det föddes barn åt de första människorna, Adam och Eva. Aposteln Paulus skrev till medkristna och förklarade: ”[Gud] utvalde oss i förening med ... [Kristus] före världens grundläggning.” — Ef. 1:4, 5, NW.

Skillnaden i tidsfaktorn när det gäller hur belöningen var förutbestämd pekar avgjort på två skilda bestämmelser. Beträffande Jesu ”bröders” arv skrev aposteln Petrus: ”Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt eder.” (1 Petr. 1:3, 4) Detta himmelska arv inbegriper att de skall utöva styre, eftersom det heter i Uppenbarelseboken 5:10 (NW): ”[Kristus] gjorde dem till att vara ett konungadöme och präster åt vår Gud, och de skall härska som konungar över jorden.”

Men över vilka skall Kristi ”bröder” härska? Över människorna på jorden. Detta är i överensstämmelse med Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Eftersom de ”andra fåren” inte är Kristi bröder, har de tydligen möjlighet att vinna de välsignelser som finns på en jord fri från sorg och död. Detta kommer att bli deras belöning under det styre som utövas av Jesus Kristus och hans medarvingar. Det är av detta skäl som det sägs att de tar i arv det rike som är berett åt dem ”från världens grundläggning”. Det grekiska ordet för rike syftar inte bara på de personer som utövar styre, utan kan också föra tanken till att ”regera” eller ”vara styrd av ett rike”. De ”andra fåren” tar således i arv det tillstånd som består i att de blir styrda av konungen Jesus Kristus och hans medkonungar, hans ”bröder”. Så snart som Adam och Eva började föda barn som skulle få möjlighet att komma under Rikets styre blev Guds löfte om ett sådant styre gällande. I denna bemärkelse blev ”riket”, dvs. det tillstånd som består i att människor blir styrda genom riket, berett åt människorna ”från världens grundläggning”.

Det vittnesbörd som ges av bibeln i sin helhet framhåller således att de ”andra fåren” är människor som skall vinna liv på jorden under det styre som utövas av Guds rike genom Kristus, vare sig de tillhör den ”stora skaran” av människor som överlever ”vedermödan” eller är uppväckta döda. — Apg. 24:15.