Fortsätt att vandra som ljusets barn
”Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i förbindelse med Herren. Fortsätt att vandra som ljusets barn.” — Ef. 5:8.
1, 2. a) Varför är det, i den här illustrationen, av yttersta vikt att mannen stretar framåt emot vinden? b) Varför måste en kristen kämpa för att undvika att vandra som nationerna?
MANNEN kämpade mot den våldsamma vinden. Varje steg medförde en stor ansträngning, men han stretade stadigt framåt. Varför ansträngde han sig så? Varför vände han inte om och gick i medvind? Därför att strax bakom honom fanns det en hotfull, djup och mörk gapande rämna. Han hade inget val om han ville leva. Det var inte att förundra sig över att han stretade framåt emot vinden.
2 I våra dagar försöker en bångstyrig vind, ”världens ande”, som dirigeras av Satan, svepa med sig hela mänskligheten på en väg som oundvikligt leder till en ”rämna”, till förintelse, i och med att Guds vrede kommer till uttryck. (1 Kor. 2:12; Ef. 5:6) För att en kristen skall kunna undvika denna vrede fordras det att han går emot vinden, så att säga. Han måste kämpa, om han skall vandra vidare som ett ”ljusets barn” och inte som ”nationerna . . . vandrar” eller uppför sig. — Ef. 4:17; 5:8.
MAN BEHÖVER INRE STYRKA
3. a) På vad för något måste vi, enligt Efesierna 3:16, inrikta våra ansträngningar, om vi segerrikt skall undgå att vandra som nationerna? b) Hur stärker vi vår ”invärtes människa”?
3 Vad måste vi inrikta våra ansträngningar på, om vi skall vara segerrika i den här kampen? Paulus svarar genom att mana oss ”att med kraft genom hans [Guds] ande göras starka till ... [vår] invärtes människa”. Detta område är det som vi måste arbeta på, nämligen den ”invärtes människan”, vad vi är inom oss, i ”hjärtats fördolda människa”. Det är detta som måste stärkas. Hur? Svaret finner vi i följande vers: ”Att genom tro få den Smorde att bo i era hjärtan med kärlek.” — Ef. 3:16, 17; 1 Petr. 3:4.
4. a) Vad är inbegripet i att vi låter Kristus ”bo i ... [våra] hjärtan”? b) Vilka avslöjande frågor bör var och en av oss begrunda?
4 Att få ”den Smorde”, Kristus, ”att bo i ... [våra] hjärtan” innebär först och främst att världens ande måste drivas ut. Hur skulle Kristi ande kunna fylla vår ”invärtes människa”, om Satan, den ”ande som nu är verksam i olydnadens söner”, alltjämt skulle verka inom oss eller började smyga sig tillbaka in i vårt liv? (Ef. 2:2) Fråga därför dig själv: ”Gläder jag mig fortfarande i mitt hjärta åt denna tingens ordnings sataniska ande? Finner jag nöje i sådant som återspeglar dess fullständiga avsaknad av moralisk känsla?” Vi kan lätt uppträda på ett visst sätt inför andra men i verkligheten, inom oss, vara ett helt annat slags människa. Kristus bor i våra hjärtan genom att vi låter hans exempel och läror påverka våra känslor och handlingar. Jesus sade bland annat att hans efterföljare inte skulle se på en representant för det motsatta könet, så att de grips av begär till honom eller henne. Lyder vi dessa ord i våra tankar? Undviker vi på verkligt allvar sådant som skulle kunna väcka sådana känslor? Tänk så här: Skulle Jesus ryckas med av den ande som präglar det slags förströelse som vi traktar efter? Har vi hans ande som innebär att vi inte bara älskar rättfärdighet utan också hatar laglöshet? Om det är så, då låter vi Kristi ande fylla vår inre människa, då har vi ”samma sinnelag” som den Smorde, Kristus. — Matt. 5:27, 28; Hebr. 1:9; 1 Petr. 4:1.
5, 6. a) Varför är personligt studium och begrundan något livsviktigt, om den ”invärtes människan” skall stärkas? b) Är intellektuell kunskap det fullständiga svaret; om det inte är det, vad behöver man dessutom?
5 Det är således livsviktigt att vi ägnar personligt studium och begrundan åt bibeln, om vi skall ”vara rotade och befästa på grundvalen, för att ... fullständigt ... vara i stånd till att jämte alla de heliga [insiktsfullt] fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är” av Guds sanningsord och framför allt vad det lär oss om det exempel på kärlek som Jesus Kristus har gett oss genom sitt liv och sina läror. Det som blivit djupt rotat kan inte lätt ryckas upp; vad som har blivit befäst på en stabil grundval kan inte lätt flyttas bort. Vi måste således se till att vår andliga rot och grundval förblir starka genom att vi låter kunskapen om Kristus flöda djupt ner i oss, till vår ”invärtes människa”. — Ef. 3:17, 18.
6 Men uppfatta aldrig saken så att detta, att ha Kristus boende i ditt hjärta, bara skulle innebära att flitigt samla ett stort antal bibliska fakta. Aposteln Paulus kände mycket väl till faran med en tro som uteslutande är baserad på intellektuell kunskap, och därför fortsätter han: ”Och att lära känna den Smordes [Kristi] kärlek, som överträffar kunskapen, för att ni må uppfyllas med hela den fullhet som Gud ger.” Det behövs mer än att fylla huvudet med vetande. Det är sant att ju mer du umgås med en människa, desto bättre förstår du hennes sätt att tänka. Men det är först då du börjar efterlikna den människan i hennes sätt att ha med andra att göra, eller då du söker efterlikna hennes levnadssätt, som du verkligen kan förstå hennes känslor. Inte heller kan man genom att bara läsa böcker fatta Kristi kärlek, men när man blir lik Kristus, då kan man, genom inlevelse i en sådan upplevelse, lära känna det som ”överträffar kunskapen”. — Ef. 3:19.
7. Är följande påstående riktigt eller oriktigt? — Eftersom Kristus var fullkomlig, är det för mycket att vänta att vi skall vara lika honom. Vad har du för skriftenligt skäl till ditt svar?
7 Vilket upphöjt mål! Vilket utmärkt exempel att söka efterlikna! Visst kan det låta som ett oerhört stort företag, men med Guds hjälp kan det förverkligas, trots våra ofullkomliga förmågor, för Paulus säger att Gud ”kan göra mer än övernog utöver allt vad vi ber om eller föreställer oss”. Frågan är: Gör vi vår del? — Ef. 3:20; se också 1 Petrus 2:21 och 1 Korintierna 11:1.
”TA AV ER DEN GAMLA PERSONLIGHETEN” MED DESS ”BEDRÄGLIGA BEGÄR”
8. a) Vilka slags begär kan, enligt Paulus, envist dröja kvar i den ”gamla personligheten”? b) Hur har somliga sökt rättfärdiga sitt val av förnedrande slag av underhållning, och är sådant resonemang skriftenligt sunt?
8 Den här uppmaningen gav aposteln Paulus i Efesierbrevet 4:22. Försök inte putsa upp den gamla personligheten, utan ”ta av er den”, bemöda er om att bli kvitt den. (Kol. 3:9) Varför det? Därför att dess ”bedrägliga begär”, som envist dröjer kvar i vårt illfundiga hjärta, kan fördärva den gamla personligheten eller vålla att den försämras mer och mer. (Jer. 17:9) För att rättfärdiga sitt stöd åt uppenbart förnedrande underhållning har somliga kristna resonerat så här: ”Mitt samvete oroas ju inte, så vad är det för fel?” Kan det vara så att det är fel på deras samvete och att deras hjärtas begär narrar dem? Enbart det förhållandet att vårt samvete inte oroar oss är inte i sig självt någon försäkran om att vårt handlingssätt är bra. Till och med aposteln Paulus medgav: ”Jag är nämligen inte medveten om något emot mig. Härigenom bevisas jag ändå inte vara rättfärdig, men den som bedömer mig är Jehova.” (1 Kor. 4:4) Mångas samvete i den korintiska församlingen av de första kristna hade blivit så okänsligt att de tolererade omoraliskhet ibland sig, ja, de skröt till och med om detta. Hur vilseledda och omdömeslösa hade inte deras samveten blivit! — 1 Kor. 5:1, 2, 6; Tit. 1:15; 1 Tim. 4:2.
9. Vilket oroande meddelande vittnar om att samvetet undan för undan kan förändras?
9 Det är lätt för oss att låta samvetet undan för undan bli besudlat av ”bedrägliga begär”. Från ett av Jehovas vittnens avdelningskontor i ett land i Europa kommer följande oroande meddelande:
”Säkert är det så att vara bröder för 10 år sedan inte skulle sett på flertalet av de filmer som nu visas; deras känsla för det anständiga har förändrats. Utan tvivel är det så att tendenserna i den här världen i viss mån har påverkat somliga av våra bröder.”
10. a) Hur gick det till att man fick folk i första århundradet att godta gladiatorsspelen? b) Vad kan vi lära av detta?
10 Mycket försiktigt, undan för undan, söker Satan få sina fördärvade normer accepterade. När man började anordna gladiatorsspel i Palestina, togs dessa till en början emot med ”fasa” av människor som var ”ovana vid sådana syner”, enligt historieskrivaren Livius, som levde i första århundradet och som tillägger:
”Därpå, genom ofta återkommande upprepningar, genom att ibland låta de stridande bara gå så långt att de sårade varandra ..., gjorde han synen välbekant och rentav välbehaglig, och hos många ynglingar väckte han glädje över vapen.”
Steg för steg dämpades deras känsla av skräck och avsky. Med tiden blev de allt mindre upprörda och blev i stället förtjusta deltagare i vad som försiggick. Satans metoder ändras sällan; var därför på er vakt så er kristna ”känsla för det anständiga” inte sakta förändras. Hejda dig och tänk efter: Hur långt har ditt samvete låtit dig gå? Är det för långt? Är ditt levnadssätt på underhållningens område obetydligt annorlunda än de människors som ”har förlorat all moralisk känsla”?
SKAFFA ER VISSHET OM VAD SOM ÄR VÄLBEHAGLIGT FÖR HERREN
11, 12. a) Varför är de råd som ges i Efesierna 5:10 och 17 så oerhört viktiga nu, och hur kan de tillämpas? b) Kan det förhållandet att fördärvad underhållning eventuellt har några nyttiga drag göra den godtagbar för en kristen?
11 Mycket som är moraliskt ruttet hålls fram för oss som vore det fullständigt sunt, friskt. Därför måste vi ”fortsätta med att skaffa ... [oss] visshet om vad som är välbehagligt för Herren”. ”Sluta därför [på grund av att dagarna är onda] upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt däremot att uppfatta vad Jehovas vilja är.” — Ef. 5:10, 17.
12 När det blir fråga om underhållning som världen bjuder på, är därför lösenordet selektivitet, mycket noggrant urval. Saken kan belysas med följande ord som någon har sagt: ”Större delen av filmen är ganska bra; men i många förekommer det sexuellt betonade scener, och om du vill se resten av filmen, måste du se på sex.” Men man kan fråga om detta, att se det mesta av den ”ganska bra” filmen, är värt den eventuella moraliska skadan från filmens ”sexuellt betonade scener”. Sådana scener, där man öppet visar vad som sker i hemlighet, bländar nu nära nog tittarna. Om Paulus sade: ”De ting som försiggår i hemlighet” bland folk i nationerna ”är det skamligt till och med att tala om”, vilken inställning bör vi då ha till att titta på någon som helst del av sådan underhållning? (Ef. 5:12) Hellre än att rådfråga de många reglerna i den judiska Talmud bör de kristna bruka sina egna ”uppfattningsförmågor” och ”sluta ... upp med att vara oförnuftiga [grek.: ”utan moraliskt förstånd”]”. (Hebr. 5:14) Det kan innebära att vi helt undviker vissa filmer eller TV-program, som annars kan ha vissa mycket underhållande drag. En till bekännelsen kristen skribent på 100-talet har i en essä om skådespelen gett följande utmärkta kommentar:
”Må så vara att du där [vid skådespelen] finner sådant som är njutbart, sådana ting som i sig själva är både angenäma och oskyldiga; rentav somligt som är utmärkt. Ingen späder gift med galla [som är bittert] ... det avskyvärda lindas i ett hölje som gjorts mycket aptitligt och getts den sötaste smak.” — Tertullianus: The Shows.
13. Hur kan man hjälpa någon som med ”tomma ord” söker kringgå bibelns rättframma råd?
13 Hur gott är det inte, när vi personligen kan uppmuntra varandra till ett levnadssätt som är ”välbehagligt för Herren”! En ung kristen har yttrat följande lovvärda ord: ”Jag tror att det finns andligt mogna tonåringar som gör en oerhörd ansträngning att försöka hålla sig på avstånd från omoraliska filmer och att därtill uppmuntra andra att hålla sig på avstånd från dem.” Men Paulus varskodde församlingen om att några skulle försöka kringgå de rättframma råden i bibeln, när han sade: ”Låt ingen bedra er med tomma ord, ty på grund av de förut nämnda tingen [otukt, orenhet, oanständigt tal osv.] kommer Guds vrede över olydnadens söner.” (Ef. 5:6) De som ägnar sig åt ”tomt prat” kan ha dåligt inflytande på andra. Med avseende på människor som envisas med att vandra oordentligt förordar aposteln Paulus följande:
”Men om någon inte är lydig mot vart ord . . ., håll då denne märkt, umgås inte längre med honom, för att han må skämmas. Och håll honom ändå inte för en fiende, utan fortsätt att allvarligt förmana honom som en broder.” — 2 Tess. 3:14, 15.
Just så, behandla honom inte som en ”fiende”, men umgås inte längre med honom sällskapligt på hans villkor. Kanske fattar han vad han behöver fatta för att rätta till sitt tänkesätt.
ALTERNATIV SOM LJUSETS BARN KAN VÄLJA
14, 15. a) Vad gjorde många världsmänniskor i första århundradet för att ”komma i stämning”? b) Vilka alternativ framhålls för de kristna i Efesierna 5:18, 19, och hur kan detta ha förefallit folk i nationerna?
14 Alla människor, unga och gamla, behöver viss stimulans, viss vederkvickelse, en förändring av livsrytmen, för att ge lyftning åt sinnet genom att bryta den dagliga rutinen. Det vanligaste bland världsmänniskor i första århundradet var att söka ”komma i stämning”, vederkvicka eller ”förfriska” sig genom att dricka sig druckna. Deras samkväm blev ofta rätt och slätt ”dryckesgillen”. Hur annorlunda skulle det inte vara bland de kristna! De hade en utmärkt källa där de kunde vederkvicka eller förfriska sig. Vad var det? Aposteln Paulus säger oss: ”Och berusa er inte med vin, vilket leder till utsvävningar, utan fortsätt med att bli uppfyllda av ande.” Guds andes påverkan skulle vara de kristna till det största välbehag. Deras otvungna samvaro skulle således inte återspegla de icke troendes ”utsvävningar” eller ”vilda leverne” (Becks engelska översättning). Eftersom Guds heliga ande uppfyllde deras hjärta, var det som gick ut ur deras mun något helt annat än det som gick ut ur de människors mun som var ”uppfyllda” av vin. I stället för att hänge sig åt slippriga sånger, ofta åtföljda av liderlig dans, vilket nationerna var välbekanta för, skulle de kristna följa Paulus’ nyttiga råd: ”Fortsätt med att ... tala sinsemellan med psalmer och lovsånger till Gud och andliga sånger, sjung och ackompanjera er med musik i era hjärtan till Jehova.” De skulle bli vederkvickta, förfriskade, invärtes. — Ef. 5:18, 19; 1 Petr. 4:3.
15 Hur urtråkigt föreföll inte allt detta folk i nationerna! Men ”ljusets barn” på den tiden gladde sig, eftersom de verkligen hade en annan ande. De fungerade som en enda, varmhjärtad familj, ”Guds husfolk”, där var och en använde sin ”gåva” till att bygga upp den familj som församlingen utgjorde. — Ef. 2:19; 4:7.
16. a) Vilken verkan får en varm ”familje”-ande på en församling, och varför bör man tänka på rådet i Jakob 1:27? b) Vilken eventuell fara bör man vara på sin vakt emot vid viss sällskaplig samvaro? c) Vad bör prägla det som man har för sig då kristna människor söker avkoppling och förströelse tillsammans?
16 Därför är det så i våra dagar att där en sådan varm ”familje”-ande finns i en församling, där finns det en naturlig önskan att komma tillsammans till möten, såväl som till mera otvungen samvaro, för ömsesidigt uppbyggande. Äkta kärlek manar till spontan omtanke om alla, unga och gamla, och i synnerhet om dem som är ”föräldralösa och änkor”. (Jak. 1:27) Men man får inte låta sällskaplig samvaro urarta, som det skedde i följande fall:
”Det hade varit en glad och tilltalande vigsel med utmärkta skriftenliga råd från den Ordets förkunnare som höll talet i samband med ceremonin. Sedan begav sig brudparet, tillsammans med flera hundra gäster, till en närbelägen lokal, där en fest skulle hållas. Men hur annorlunda var inte atmosfären! En grupp professionella musiker angav tonen genom att spela vild, sensuell musik så högt att flera av gästerna måste tacka och gå sin väg. Alkoholen flödade alltför fritt. Dansen återspeglade en vild, tygellös ande. Många gäster frågade: Varför fördärva ett glatt teokratiskt bröllop med att föra in världen till att svepa in det i?”
Vad kan man göra vid de tillfällen, då kristna människor söker avkoppling och förströelse? Det finns mycket uppbyggande att göra! En del saker som andra har funnit verkligt vederkvickande inom underhållningens område är omnämnda i följande artikel. Det viktiga är att det som sker måste vittna om att vi är ”ljusets barn” och att vi står under Guds andes inflytande och inte under ”världens ande”. — 1 Kor. 2:12.
ALLA ANVÄNDER SITT INFLYTANDE TILL DET SOM ÄR GOTT
17. Hur kan de äldste och andra som har ”andliga förutsättningar”, hjälpa dem som kan ha begått ”felsteg” inom underhållningens område?
17 När påtryckningarna från världen ökar, krävs det stor påpasslighet för att motverka dess ande i församlingen. De äldstes inflytande bör främja flödet av Guds ande. Ibland kan detta kräva att man söker ”föra . . . till rätta” någon vars tänkesätt har råkat ur jämvikt. En äldste, som oroades över världslighetens intrång i församlingen, skrev så här: ”Som äldste måste vi ta på oss en del av skulden för att några av oss har visat sig vara svaga, när det gäller att ge råd, då sådana behövs, och inte har trätt upp för vad rätt är.” Men inte bara de äldste, utan alla ”som har andliga förutsättningar [”andliga (människor)”, Rikets mellanradiga översättning; 1917]” skall vara villiga att ”söka föra en sådan [som begår ett ”felsteg”] till rätta igen i en ande av mildhet”. Sådana milda råd kan kanske hindra att ett enda ”felsteg” leder till en fortsatt egensinnig kurs och medför katastrof. — Ef. 4:11—14; Gal. 6:1.
18. Varför krävs det jämvikt?
18 Alla bör ha klart för sig att smaken varierar när det gäller val av underhållning. I stället för att vara mycket kritisk, kanske på gränsen till att vara ”alltför rättfärdig”, bör man uppmuntra till sådant som är lämpligt. Följ de normer som ges i bibeln. Låt kraften hos Guds ord röra deras hjärtan som begår ”felsteg”. — Pred. 7:17.
19. Hur kan föräldrar bruka sitt inflytande till sina barns bästa?
19 Föräldrar i synnerhet intar en utmärkt ställning för att kunna hjälpa sina barn. Aposteln ger fäder befallningen: ”Håll inte på med att reta upp era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” I det grekiska ord som är översatt med ”uppfostra” ligger tanken på varma känslor för barnet, för grundordet kan användas om en ”ammande mor [som] ömt vårdar” sina barn. — Ef. 6:4; 1 Tess. 2:7.
20. a) Varför krävs det tuktan? b) Vad bör föräldrar göra, med tanke på vad en ung förkunnare har sagt, och kommer barnen längre fram att uppskatta detta?
20 Sådan omsorg skulle förhindra att föräldrar blir likgiltiga för barnets val av underhållning. Djup kärlek till barnet skulle förmå en far eller mor att vara fast och bestämd ibland och göra bruk av ”tuktan” vid fostran av barnet. Det är i synnerhet på grund av kamraters påtryckningar som ett barn kanske gör invändningar mot vissa inskränkningar i dess frihet från föräldrarnas sida, kanske just på underhållningens område. En 21-årig heltidsförkunnare, som uppfostrades av gudaktiga föräldrar, hade följande att säga, när hon tänkte tillbaka på den tid då hon var i tonåren:
”Först några år senare insåg jag att den fostran jag har fått varit en fördel för mig, även om jag på den tiden ansåg att jag var den som förlorade. När det gäller föräldrar, kanske de tror att de förlorar barnet genom att vara fasta och bestämda. De förlorar det inte. De måste se på saker och ting långsiktigt. Det måste vara skrämmande för föräldrar när deras barn säger: ’Ah, mamma, Susanne kan göra det, och hon är ännu i sanningen, så varför tycker du att jag är på väg att lämna sanningen?’ Det måste vara mycket svårt för föräldrar att säga: ’Nej.’ Men det är först när man är äldre, många år senare, och när man ser tillbaka, som man kan säga: ’Tack, Jehova, för att mina föräldrar hade mod nog att sätta sig emot.’”
21. Vilken innerlig gemenskap bör föräldrar hjälpa sitt barn att bygga upp? Varför?
21 Men krafter utifrån eller tuktan är inte det fullständiga svaret. Aposteln Paulus talade om ”Jehovas ... allvarliga förmaning”. Grundorden betyder ordagrant att lägga Jehovas sinne inombords i någon som ett kontrollerande och reglerande inflytande. Arbeta på att hjälpa ditt barn att bygga upp gemenskap med Gud, så att barnet kommer att förkasta fördärvande slag av underhållning såväl som allt orätt uppförande. Såsom en ung förkunnare, som hade utvecklat en sådan gemenskap, sade: ”Det är inte så mycket fråga om något mellan mig och mina föräldrar, utan mellan mig och Jehova.”
22. Vilka förhoppningar kan vi hysa, om vi fortsätter att vandra som ljusets barn?
22 Detta berör oss alla; vad saken gäller är förhållandet mellan oss och Jehova. Må fördenskull inga bland Jehovas folk glömma vilka de är, nämligen ”ljusets barn”. Fortsätt att vandra som ljusspridare nu, njut av ett lyckligt och tillfredsställande liv och tänk på utsikterna till evig lycka i en ny ordning som snart skall förverkligas och där stimulerande moralisk oförvitlighet skall råda.
[Bild på sidan 11]
Att få ”den Smorde”, Kristus, ”att bo i ... [våra] hjärtan” innebär att världens ande först måste drivas ut.