Ni skall inte längre vandra alldeles som nationerna vandrar

”Fortsätt inte längre att vandra alldeles som nationerna också vandrar ... så länge de är i mörker vad sinnet angår.” — Ef. 4:17, 18.

1. Varför är de upplysningar som följer här mycket viktiga?

Det moraliska tillståndet jorden utöver håller drastiskt på att förvärras. Vissa slag av underhållning, som för flera år sedan skulle ha ansetts skrämmande, har nu blivit mycket populära bland hopen av människor. Sådant inflytande hotar till och med den kristna församlingen. Vad kan man göra för att motstå sådana tendenser? De artiklar som följer här är avsedda att ge en del meningsfulla svar.

2, 3. a) Vad liknade Jesus och Paulus de kristnas uppförande vid? b) Vilket rykte har Jehovas vittnen i allmänhet, men vad har hänt med några enskilda personer?

² ”Ni är världens ljus”, förklarade Jesus Kristus. En kristens uppförande förväntas lysa klart i en moraliskt mörk värld. Paulus förmanade alla lärjungar som ”lever i en förvänd och fördärvad värld” att förbli ”skinande ... ljus på en mörk plats”. Men de där första lärjungarna, som visserligen hade gemenskap med Jesus och apostlarna, var fortfarande ofullkomliga människor. Om de inte tog sig i akt, kunde de bli påverkade av den moraliska miljö som präglade en ”förvänd och fördärvad värld”, och i en frestelsestund skulle de kunna överge sin kristna moral. Ja, det hände faktiskt att några vände tillbaka helt till mörkrets gärningar. — Matt. 5:14; Fil. 2:15, Phillips’ (engelska) översättning; Fil. 3:18, 19.

³ Så förhåller det sig också i vår tid. Påtryckningarna finns där för att få oss att vända tillbaka till denna världens mörker. Beklagligt nog har några kristna gett efter för påtryckningarna. Även om Jehovas vittnen i stort är kända utöver världen för det hederliga och moraliska liv de för, har några enskilda personer upphört att vandra som ”ljusets barn” och har måst avlägsnas från församlingen. Deras uppförande är inte längre föredömligt. Vad kunde bidra till sådana obehagliga händelseutvecklingar? — 1 Kor. 5:13; Ef. 5:8.

PÅTRYCKNINGAR FRÅN VÄRLDEN

4. Vad har hänt med moralen i världen, och hur bekräftas detta av de slag av underhållning som är populära i dag?

⁴ Det är uppenbart att den världsvida moraliska miljön har försämrats. Många i världen har ”förlorat all moralisk känsla”. (Ef. 4:19) Man kan tydligt och klart skönja det i de olika slag av underhållning som är populära i dag. Varför välja ut just underhållning? Därför att vi kan få veta mycket om en människas böjelser av vad hon ägnar sig åt sedan hon utfört sitt förvärvsarbete, när hon kan göra vad hon önskar göra. Vad en människa gör med sin fritid, när hon ”är ledig”, så att säga, uppenbarar en hel del om hennes verkliga jag. Att döma av de beryktat dåliga slagen av underhållning, som är på modet i dag, är den moral som kännetecknar dagens värld mycket låg. Men påverkas du av allt detta usla och tarvliga?

5. Varför är det lämpligt att vi begrundar råd hämtade från Efesierbrevet?

⁵ Kom ihåg att vi inte är de första kristna människor, som kommit att leva i en tid av sjunken moral. Beskrivningen av människor som ”förlorat all moralisk känsla” var tillämplig på några som bodde i Efesus i Mindre Asien under kristendomens allra första tid. Aposteln Paulus’ brev till de kristna i Efesus bör vara av synnerlig betydelse för oss, eftersom han i det går till botten med vad det innebär att vandra som ”ljusets barn”. Hans råd är i sanning tillämpliga nu i de kritiska ”yttersta dagarna”, då många till bekännelsen kristna älskar ”sinnliga njutningar”. — 2 Tim. 3:1—7, 13.

HUR NATIONERNA VANDRAR

6, 7. a) Vad uppmanas de kristna, i Efesierna 4:17, att inte längre göra? b) Hur ”vandrade” folk i nationerna i det första århundradet?

⁶ I Efesierna 4:17 uppmanade Paulus sina medkristna: ”Fortsätt inte längre att vandra alldeles som nationerna också vandrar i sina sinnens fruktlöshet.” Hur ”vandrade” folk i nationerna på den tiden? Ett ögonvittne i första århundradet har bekänt:

”Människor söker sinnliga njutningar på alla håll. Ingen last håller sig inom sina gränser. ... Vi är överväldigade av glömska av det som är hedervärt. Människor ... blir nu nerhuggna för ro och nöjes skull ... det är ett tillfredsställande skådespel att se en människa förvandlas till ett lik.”a

Många människor som saknar ett verkligt mål i livet överbetonar förlustelse, jakten efter sinnlig njutning från vilket håll som helst.

⁷ Det forntida Efesus var väl lämpat att sörja för en människas längtan efter förströelse. Där fanns en väldig amfiteater med 25.000 sittplatser och ett stadion, dvs. en löparbana, som kunde erbjuda skådespel till fröjd för vilken som helst smakriktning. Dessa byggnadsverk var produkter av det dåvarande världsväldet, det romerska väldet, om vilket en historieskrivare har sagt: ”Rikets moraliska tillstånd utgör sannerligen i några avseenden en av de mest skrämmande bilder historien känner.”

KÄNSLOLÖSA HJÄRTAN

8. Vilket slags hjärta har de människor som vår uppmärksamhet riktas på i Efesierna 4:18, och vad innebar det grekiska ordet ursprungligen? b) Uppstod ett sådant tillstånd plötsligt?

⁸ Paulus talar om att människorna är ”i mörker vad sinnet angår ... på grund av deras hjärtans känslolöshet”. (Ef. 4:18) Deras hjärtan saknade känsla. Det grekiska ordet som svarar mot ”känslolöshet” kan härledas till beskrivningen av en sten som var hårdare än marmor. Ordet användes inom medicinen med hänsyftning på de förhårdnader som småningom kan bildas i och omkring några ledgångar i kroppen (giktknutar), tills alla rörelser förhindras genom förlamning. Hjärtat hos sådana förmörkade människor hade långsamt blivit känslolöst, helt okänsligt, hårt som en sten. Detta skedde inte över en natt utan var en gradvis fortgående process. Deras val av underhållning påverkade direkt den här processen. Hur så?

9, 10. Vilket slag av underhållning var populärast i första århundradet, och hur påverkades åskådarna?

⁹ Vet du vilket slag av underhållning som var populärast på den tiden? Gladiatorsspelen, där en människa ofta ställdes upp till strid på liv och död med en annan människa eller med ett djur. Tänk dig scenen: Stadion är packat av tusentals åskådare; några sitter i skuggan av ett praktfullt soltak av siden. Vacker musik och doften av parfymerat vatten, som flyter utmed gångarna, ger en behaglig bakgrund, som dämpar de ljud och lukter som vittnar om död. Plötsligt reser sig hela människomassan och skriker vilt: ”Döda honom! Ge på honom! Huden full! Varför möter han svärdet så fegt? Varför hugger han så lamt?” All denna organiserade människoslakt skedde, enligt vad en som var med vid spelen sade, för att man skulle få ”lite roligt, lite spiritualitet och avkoppling”.

¹⁰ Människor som kunde titta på sådana strider och vilkas ögon kunde frossa på sådana blodpölar fann andra slag av underhållning långtrådiga och ointressanta. Som en historieskrivare sammanfattade saken: det ”gjorde slut på styrkan hos medkänslan med lidandet, [en känsla] som tydligt skiljer människan från djuren”.

11. Är följande påstående riktigt eller oriktigt? — Eftersom gladiatorsspelens tid är förbi, kan våra dagars underhållning inte frambringa människor med känslolösa hjärtan. Varför svarar du så?

¹¹ Ett otroligt tillstånd, kanske du säger. Men kan man inte spåra en jämförbar situation i våra dagar? Visst är gladiatorsspelens tid förbi för länge sedan, men hör här vad en erfaren nyhetsreporter meddelar:

”Döda henne! Ge på henne, en gång till! Som svar på repliken ’gav’ mördaren ’på henne’. Han pepprade henne med kulor. ... De som gav order om avrättningen — tre personer, som satt bakom mig i salongen, var i alla andra avseenden biobesökare av helt vanligt slag.”

Ett enstaka fall? Knappast. Det är faktiskt så att de mest omtyckta filmerna och TV-programmen i många länder ofta är de som är våldsbetonade. Sådan underhållning har bidragit till att skapa hjärtlösa människor, som har ”upphört att känna smärta” eller några som helst samvetsstyng. — Ef. 4:19, Rikets mellanradiga översättning.

DE HAR HÄNGETT SIG ÅT TYGELLÖSHET

12. a) Vilken ytterligare beskrivning ger Efesierna 4:19 av hur folk i nationerna vandrade? b) Vad innebär ”tygellöshet”, och var detta något som återspeglades i underhållningen på den tiden?

¹² Aposteln Paulus tillfogar att folk i nationerna inte bara hade känslolösa hjärtan, utan att de också hade ”hängett sig åt tygellöshet för att i girighet åstadkomma allt slags orenhet”. (Ef. 4:19) Vidare talade han om ”otukt” och om ting som det är alltför ”skamligt till och med att tala om”. (Ef. 5:3, 12) I första århundradet var det återigen underhållning, i det här fallet scenen eller teatern, som i hög grad bidrog till att man hängav sig åt detta. Vad kunde man då få se?

”Bedragna äkta mäns äventyr, äktenskapsbrott och amorösa intriger var det huvudsakliga ämnet för handlingarna. Man drev med dygden, ... allt heligt och vördnadsvärt släpades i smutsen. I fråga om oanständighet, ... orent tal och åtbördsspråk, som våldförde sig på skamkänslan, var dessa skådespel värre än allt därjämte. De som dansade balett slängde av sig sina dräkter och dansade halvnakna, ja också helt nakna, på scenen. Konsten lämnades ur räkningen, allt utformades enbart för att ge sinnlig tillfredsställelse.” — Gerhard Uhlhorn: The Conflict of Christianity with Heathenism, sid. 120.

Upprörande! Det är ”tygellöshet” i sammandrag, för det grekiska grundordet syftar på snabbhet att söka sinnlig njutning av vilket slag som helst. Det gäller skamlöst förakt för anständigheten, i det man slutar bry sig om vad människor säger eller tänker.

13. Är liknande ”tygellöshet” mycket uppenbar i vissa slag av underhållning i denna tid?

¹³ Är det annorlunda i dag? Sexuell omoraliskhet har genomsyrat det stoff man bjuder på i olika medier för underhållning. I somliga länder har pornografiska filmer till och med visats i TV och på så sätt nått ända in i hemmen. Vilket gensvar ger då tittarna? I Italien hände det, när en pornografisk film visades i TV, att livet i ”staden nästan stod stilla så länge programmet pågick”.

14, 15. a) Vad innebär ”girighet” (Ef. 4:19), och framskapas detta av vissa slag av underhållning i vår tid? b) Kan åt Gud överlämnade kristna påverkas av att för nöjes skull titta på sådant stoff som betonar det sexuellt omoraliska?

¹⁴ I sin beskrivning av innehållet i många filmer och av folks inställning har en person framhållit:

”Huvudbeståndsdelen i flertalet nya filmer är sexscener med nakna människor — heterosexuella, incestuösa eller homosexuella — ...” I sin avslutning skrev han: ”Kort och gott kan man säga att tillståndet i vårt samhälle nu har blivit sådant att allting går för sig, allt är tillåtet, och inga gränser dras upp för den enskildes aptit, för hans strävan att tillfredsställa sina önskningar och vilda påhitt.”

¹⁵ Sådana människor är, alldeles som aposteln Paulus beskrev dem, personer som ”i girighet [söker] åstadkomma allt slags orenhet”. Ja, i ”girighet” (”merägande”, Rikets mellanradiga översättning), en sniken åstundan efter att tillfredsställa sin aptit på det otillständiga och att mätta sina känslor till vilken moralisk kostnad som helst. (Ef. 4:19) Om en kristen skulle titta på sådant lastbart stoff, skulle då inte detta påverka hans tankar? En som hade sett flera filmer av det här slaget tillstod:

”Du glömmer aldrig de där scenerna [som skildrar sexuell omoraliskhet], ju mer du tänker på dem, desto mer märker du att du vill göra vad du har sett. ... Filmen får dig att tycka att du faktiskt går miste om något.” En annan tillade: ”Man börjar fundera på hur det skulle vara att göra det där.”

Alla kanske inte har upplevt detta, men faran finns där. Vårt sinne kan lömskt påverkas.

ETT MORALISKT UNDER

16. Vilken rik välsignelse hade de kristna fått, enligt Efesierna 1:6—8, och hur hade detta påverkat deras liv?

¹⁶ Vilken kontrast utgör inte detta till deras handlingssätt i första århundradet som uppriktigt följde Kristus! Dessa hade en gång vandrat under påverkan av den tingens ordning och dess ”härskare”, Satan, och själva deras natur hade varit att göra ”de ting som köttet ... ville”. Men de ändrade sig. Kristendomens upphöjda sanningar gav dem en fullständigt ny syn på livet. Att tänka sig, Gud var villig att offra sin egen Son, sin ”älskade”, så att de kunde få sin tunga syndaskuld förlåten! Vilket högt pris! Vilken barmhärtighet och oförtjänt omtanke! ”Denna [oförtjänta omtanke] lät han [dvs. Gud] överflöda gentemot oss i all vishet och sunt förstånd”, framhöll aposteln Paulus. De hade således inte bara kunskap om sanningen, utan de fick också ”sunt förstånd” till att framgångsrikt kunna ta itu med livets dagliga problem. — Ef. 1:6—8; 2:1—5.

17. a) Vilket vittnesbörd har vi om att kristendomen var en religion kännetecknad av kraft? b) Hur kom dess moraliska kraft till synes?

¹⁷ Deras religion kännetecknades av kraft. Guds ande hade väckt upp Jesus från de döda till en upphöjd ställning högt över varje världslig myndighet. Samma kraft är nu, säger aposteln, verksam gentemot dem ”som tror”. (Ef. 1:19—21) Vilka resultat åstadkom den inte i dessa troendes liv! Genom att vi begrundar frågan om moralen kan vi klart inse styrkan hos kristendomen i första århundradet. I den forntida världen var sexuell omoraliskhet den norm man följde. Den romerske filosofen Cicero anförde rentav följande:

”Om någon anser att unga män helt skulle förbjudas kurtisaners [prostituerades] kärlek, är han sannerligen till ytterlighet sträng. ... Ja, när har inte sådant skett? När har någon någonsin anmärkt på det?”

Men ”ljusets barn” slet sig ändå loss och höll sig undan från sådana sedvänjor. Det fanns ingenting i människans hela historia som kunde jämföras med det moraliska under som kristendomen åstadkom.

LJUSETS BARN UPPFÖR SIG ANNORLUNDA

18. Hur skulle de första lärjungarna visa att de satte värde på att de var ”heliga människor”?

¹⁸ De här lärjungarna hade höga normer att leva efter. Därför gav Paulus rådet: ”Otukt och orenhet av varje slag . . . må inte ens nämnas bland er, alldeles som det anstår heliga människor.” (Ef. 5:3) De skulle inte bara låta bli att ägna sig åt sådant, utan de skulle också avhålla sig från att tala om sådant i syfte att erfara någon sinnlig njutning. Hur mycket annorlunda var inte hans tänkesätt än somliga människors i våra dagar som tycker så här: Så länge man inte faktiskt begår en omoralisk handling, är det inte något orätt att titta på sådant och tala om sådant för nöjes skull!

19. Vad ansåg kristna skribenter på 100- och 200-talen om a) ”skamlösheten på teatern” och ”barbariet på arenan”? b) att se på när ”en man dödas”? c) sådant som kunde göra att de blev ”upptända av begär” eller lusta? d) Hur kan man lära sig att göra det som är orätt?

¹⁹ Vad ansåg de första kristna om gladiatorsspelen och teatern, som ”var på modet”, när det gällde underhållning? Lägg märke till följande kommentarer av några till bekännelsen kristna skribenter, som levde på 100- och 200-talen:

”I fråga om att tala, se eller höra har vi [kristna] ingenting att göra med dårskapen på cirkus, skamlösheten på teatern, barbariet på arenan. ... Varför skulle vi väcka anstöt hos er, om vi förutsätter att det finns annat som kan bereda nöje och välbehag?” — Tertullianus.

”Vi, som menar att om man ser en man dödas, så är det nästan detsamma som att döda honom, har avsvurit [högtidligt frånsagt] oss sådana skådespel [gladiatorsspelen].” — Athenagoras.

”Scenens fördärvande inflytande är ännu mer besmittande. Komedierna handlar ju om hur jungfrur blir vanärade eller om skökors kärleksaffärer. ... Vad kan unga män eller jungfrur göra, när de ser att sådana ting utövas utan skam och gärna betraktas av alla? De påminns kraftigt om vad de kan göra och blir upptända av begär, som i synnerhet uppeggas av vad man ser.” — Lactantius. (Kursiverat av oss)

”Vad gör en trogen kristen mitt i allt detta, då han ju inte ens får tänka på det som är ogudaktigt? Varför finner han välbehag i lustans föreställningar ... ? Han lär sig att göra det, medan han vänjer sig vid att se på det. ... Vi blir fort vana vid det som vi hör och det som vi ser.” — Cyprianus.

20. a) Varför undvek de första kristna förnedrad underhållning? b) Varför var deras uppförande påfallande annorlunda?

²⁰ De här männen levde visserligen några år senare än de kristna i första århundradet, men av det återgivna ser vi hur de uppfattade en kristens ställning i de här frågorna. De höll sig undan från sådana förnedrade förströelser. De insåg hur inkonsekvent det skulle vara av dem som blivit upplyfta ur mörkret, som hade rensat bort oanständigt tal, våld och omoraliskhet ur sitt liv, om de avsiktligt slog sig ner för att titta på sådant för nöjes skull. Dessa kristna lydde mestadels Paulus’ råd: ”Var inte längre meddelaktiga i de ofruktbara gärningar som hör mörkret till, utan sök hellre till och med avslöja dem.” Deras av renhet präglade dagliga liv mitt i en fördärvad värld var ett medel till att ständigt ”avslöja” eller klandra folk i nationerna. Inte att undra på att de av den ogudaktiga världen betecknades som ”fiender till mänskligheten”. Dessa lärjungar visade med glädje att de stod under ett bättre inflytande än deras köttsligt sinnade medmänniskor. De visade klart och tydligt att de hade förnyats ”i den kraft som ... [påverkat deras] sinne”. Och hur annorlunda var inte denna ”kraft”! Andra människor kunde inte annat än lägga märke till dem. Är det inte sådana människor som vi vill vara? Oberoende av våra livsvillkor är det så att vi antingen frambringar ”ljusets frukt” eller vandrar som nationerna gör. — Ef. 4:23; 5:9, 11.

21. Varför bör vi i dag vara realistiska, då vi tänker på vårt val av underhållning?

²¹ Hur förhåller det sig då med vårt val av underhållning i dag? När vi eller våra barn sätter på TV eller går på bio, vad får man då se? Är det egentligen någon skillnad mellan vad vi väljer att se och ”skamlösheten” på den romerska teatern, ”barbariet på arenan”? Verkliga fall har uppenbarat att några kristna varit försumliga och blivit snärjda av omoraliskhet på grund av vad de tog för vana att titta på.

22. a) Var det lätt för de kristna i första århundradet att vandra som ljusets barn, och vad kunde de likväl göra? b) Vilka ytterligare frågor kräver svar?

²² I motsats härtill visade sannerligen dessa första kristna stor moralisk styrka! Trots att de levde i en värld där människors hjärtan blivit så stenhårda att de inte ens var medvetna om att de syndade och all skamkänsla och anständighet var som bortblåst, lyckades de hålla sinnet inriktat på det ”som är sant, ... av allvarlig betydelse”, det ”som är rätt, ... kyskt, ... värt att tycka om” och det som är dygdigt och ”berömvärt”. (Fil. 4:8) Hur kunde de bevara sådan styrka mitt i en omoralisk miljö? Kom ihåg att de bara var människor av kött och blod som vi är i denna tid. De hade ett grundbehov också av förströelse. Vad hade de för ”annat” som kunde ”bereda nöje och välbehag”? Hur kan vi ännu bättre efterlikna dessa gedigna exempel som vi har i sådana ”ljusets barn”? Detta är viktiga frågor som skall tas upp i följande artikel.

[Fotnoter]