(Apg. 1:13, 24—26; 2:1, 37) Den dagen började församlingen med omkring ett hundra tjugo medlemmar och växte mirakulöst till omkring tre tusen. — Apg. 1:15; 2:37—41.

29. a) Hur visade församlingen att den erkände de tolv apostlarna såsom de medlemmar som utgjorde grundvalen? b) Vilken syn fick Johannes se av apostlarnas förhållande till hela församlingen?

²⁹ Alla dessa medlemmar av församlingen, de ursprungliga såväl som de nytillkomna, erkände de tolv apostlarna såsom de medlemmar som utgjorde grundvalen i det andliga Israel. Detta framgår av det som vi läser i Apostlagärningarna 2:42, 43 (NW): ”Och de fortsatte att ägna sig åt den undervisning apostlarna gav. ... I sanning, fruktan började falla över varenda själ, och många förebud och tecken började ske genom apostlarna.” Dessa apostlars förhållande till hela församlingen av andliga israeliter framställs i bild i aposteln Johannes’ syn av Kristi ”brud”, det nya Jerusalem. Om denna stad läser vi: ”Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar. ... Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stodo tolv namn: namnen på Lammets tolv apostlar.” — Upp. 21:1, 2, 12—14.

Den teokratiska organisationen att nu gå framåt med

1. a) Vad var dessa tolv apostlar, enligt Psalm 68:19? b) Hur fungerade de tillsammans såsom en skara, och vad var de därför bemyndigade att göra?

DESSA ”Lammets tolv apostlar” var gåvor till församlingen från den store teokraten, Jehova, genom Jesus Kristus. En psalm som David skrev (Ps. 68:19) hade förutsagt sådana gåvor, och aposteln Paulus visar hur psalmen uppfylls och säger: ”Därför säger han [i Psalm 68:19]: ’När han for upp i höjden, förde han bort fångar; han gav gåvor i form av människor.’ ... Och han gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelister, några som herdar och lärare, i syfte att åter föra de heliga till rätta, för arbete som tjänare, för uppbyggandet av Kristi kropp.” (Ef. 4:8—12, NW) I begynnelsen tjänade dessa tolv apostlar, på grund av sin ställning, som en styrande krets för hela församlingen av troende. Därför förordnade de kvalificerade män i församlingen att bistå dem i mindre viktiga angelägenheter. Ett exempel på detta är vad som hände när församlingen i Jerusalem hade ökat till fem tusen medlemmar och det uppstod en svårighet som vållade oro:

2. Hur tog apostlarna itu med de svårigheter som uppstod i samband med utdelningen av mat, och vad hände därför i fråga om Guds ord?

² ”Då sammankallade de tolv hela lärjungaskaran och sade: ’Det är icke tillbörligt, att vi försumma Guds ord för att göra tjänst vid borden. Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män, som hava gott vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män, som vi kunna sätta till att sköta denna syssla. Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.’ Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde [sju män]. ... Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och lade händerna på dem. Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem.” — Apg. 6:1—7.