lära sig att vandra fridsamma vägar. (Jes. 2:4) Alla skall bli rättvist behandlade. Bibeln talar profetiskt om hur Jesus Kristus skall sköta detta: ”Han skall icke döma efter som ögonen se eller skipa lag efter som öronen höra. Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden.” — Jes. 11:3, 4.

Aldrig mer skall människorna behöva uppleva den våldsamma konkurrens, de missräkningar eller den enformighet som ofta är förbundna med arbete i denna gamla ordning. Människor skall finna glädje i att utföra produktivt arbete i vetskapen om att de inte löper risk att få se alltsammans bli till intet på grund av olyckliga omständigheter. De ord som profeten Jesaja uttalade visar att Gud har gett oss en grund för denna övertygelse. Vi läser: ”När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk. De skola icke möda sig förgäves.” — Jes. 65:21—23.

Guds rike genom Kristus är i sanning lösningen på mänsklighetens många problem. Endast det kan åstadkomma fred, säkerhet och rättvisa för alla. Men när kommer detta rike till fullo att ta kontroll över jordens angelägenheter?

När lösningen skall bli verklighet

DET råder inget tvivel om att hela människosläktet behöver förenas, så att alla kan arbeta tillsammans för det gemensamma goda och övervinna svårigheter som inkräktar på glädjen i livet. Lyckligt nog har Jehova Gud en bestämd tid då han skall bringa allting i harmoni med sig själv genom sin Son, Jesus Kristus. Om detta läser vi i bibeln: ”I enlighet med hans [Guds] goda behag som han beslöt inom sig själv om en förvaltning [en ordning, en administration] vid de fastställda tidernas yttersta gräns, nämligen att åter församla allt i den Smorde, det som är i himlarna och det som är på jorden.” — Ef. 1:9, 10, NW.

Lägg märke till att detta församlande till enhet med Kristus började ”vid de fastställda tidernas yttersta gräns”, dvs. en tid som i förväg fastställts av Gud. Detta visade sig vara år 33 enligt den vanliga tideräkningen. Det var då, på pingstdagen, som Jehova Gud började ena män och kvinnor som hade i utsikt att få komma till himmelen och regera tillsammans med hans Son. (Apg. 2:1—4, 14—21; 2 Kor. 1:20—22; Ef. 2:4—7) Men hans uppsåt är inte begränsat till detta. Han vill också församla allt ”det som är på jorden” till fullkomlig enhet med hans Son.

Varför i vår generations livstid?

Eftersom det inledande skedet av enandet under Jesus Kristus började vid Guds fastställda tid, bör vi då inte också kunna förvänta att det skall förhålla sig på samma sätt med det slutliga enandet av ”det som är på jorden”? När vi betraktar den nuvarande splittrade, av problem hemsökta världen, är det då inte uppenbart att det redan nu råder ett trängande behov av detta enande?

Vi lever verkligen i en period av historien som inte liknar någon annan. Ett visst år,