Den oföränderlige Gudens rättfärdiga måttstock
”Jag är Jehova; jag har icke förändrats.” — Mal. 3:6, NW.
1. Vad menar Jehova om allt slags oordning, och vad är hans avsikt i fråga om oordning?
JEHOVA Gud är den suveräne härskaren över hela universum, och såsom sådan är han fridens och ordningens store mästare. (1 Kor. 14:33) I denna egenskap är det hans oryggliga avsikt att vidmakthålla ordningen och att rätta till situationen och återställa friden då det uppstår oordning. Han kan ”i stor långmodighet” ha fördrag med dem som inte inser värdet av ordning. (Rom. 9:22) Men dessa skall likväl inte i det oändliga tillåtas stå i vägen för hans uppsåt. De som vägrar att rätta sig efter hans föranstaltningar för en god ordning i hela universum kommer att lida obotlig skada.
2, 3. a) Vad bör göra särskilt intryck på oss i fråga om Guds själlösa skapelser i himmelen där ovan? b) Vad skulle troligen bli följden, om Jehovas lagar mjukades upp?
2 När vi ser upp mot skyn, som omger vår planet, bör den ordning och samstämdhet som vi kan spåra överallt göra kraftigt intryck på oss. Förunderliga lagar, av vilka många ännu är okända för människan, binder samman de oräkneliga stjärnorna i deras galaxer eller vintergator till en enda ofantlig stjärnevärld, där det inte finns det minsta missljud till följd av strävan efter självständighet eller oberoende. Varje stjärna behåller sin plats i den bana som föreskrivits för den, och alla gör de tillsammans Skaparens vilja. Han har förlänat allesammans den oerhörda kraft som gör det möjligt för dem att oupphörligt rotera kring sin egen axel och att samtidigt fortsätta att rusa fram i sin bana i rymden. Profeten Jesaja framhåller att Jehova ”för fram härskaran av dem, ja, efter antal, dem alla kallar han rentav vid namn. Tack vare överflödet på dynamisk energi, också därför att han är väldig i kraft, saknas icke en enda av dem.” — Jes. 40:26, NW.
3 Om Gud skulle mjuka upp sina lagar som reglerar hans väldiga själlösa skapelsers rörelser i rymden, kan du då föreställa dig vad som skulle hända? Utan tvivel skulle de i vild fart ge sig av på kollisionskurs, och det skulle sluta med katastrof. Till lycka för oss, som lever på detta lilla klot, kommer det aldrig någonsin att inträffa något sådant, just därför att Jehova vidmakthåller ordningen.
4, 5. a) Varför har himlakropparna mer än bara ytligt intresse för oss? b) Vad har stjärnorna och människorna gemensamt?
4 I sitt skrivna ord har den store Skaparen låtit människor liknas vid stjärnor. Daniel skriver till exempel: ”De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.” (Dan. 12:3) Abrahams sonsonsson Josef fick en dröm, i vilken stjärnor föreställde medlemmar i hans egen familj. (1 Mos. 37:9) Och enligt en profetisk utsaga skulle Abrahams avkomlingar bli talrika såsom stjärnorna. — 1 Mos. 22:17.
5 Jämförelsen är dessutom mycket passande! Liksom det är med stjärnorna har varje människa sin plats att fylla, sin livsuppgift att fullgöra. I likhet med de mångskiftande stjärnorna är människorna olika varandra till utseendet och i fråga om andra utmärkande drag. (1 Kor. 15:41) Vidare kan människorna, om de så vill, exakt återspegla sin Skapares härlighet, liksom stjärnorna gör. Och dåraktiga människor, som hårdnackat vägrar att rätta sig efter Guds rättfärdiga måttstock för människorna, har passande beskrivits såsom ”irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat till evig tid”, långt bortom varje möjlighet att råka i kollision med Guds nyttiga skapelser. — Jud. v. 13.
Människan behöver en rätt måttstock
6. Vad lär vi då av det förhållandet att den själlösa skapelsen styrs av oföränderliga lagar? b) Hur bekräftas detta av vad Gud själv säger om sitt uppsåt?
6 Börjar du nu förstå att Gud behövde fastställa sin rättfärdiga måttstock till vägledning för alla människor som lever? Inte för att beröva någon något som är väsentligt för hans sanna lycka. Inte bara för att vara vrång eller för att göra sin myndighet gällande. Inte därför att han nekar någon sann frihet; Jehovas ande är nämligen frihetens ande. (2 Kor. 3:17) Hans storslagna uppsåt är i stället att ha en stor samling fullkomliga skapelser i himmelen och på jorden, i likhet med de milliarder stjärnor som finns i skyn, vilka allesammans skall samarbeta i frid utan att någon på minsta sätt söker träda en annans rättigheter för nära. Du kan läsa om detta Guds uppsåt i Efesierna 1:8—10.
7. Vad bör vi lägga märke till beträffande människor som yrkar på obegränsad frihet i fråga om sina beslut och handlingar?
7 För människor som har svårt att tåla att man övar uppsikt över dem kan alla slags krav förefalla vara ett irritationsmoment. De vill kunna göra som de behagar. De har inte lust att vara ansvariga inför någon myndighet. De liknar den populäre skribent som lär ha sagt: ”Jag måste kunna få leva som jag vill, annars vill jag inte leva alls.” De vill inte bli behandlade som alla andra. De vill bli behandlade som undantagsmänniskor, som specialfall. Likväl vet de ganska bra att om alla yrkade på att få göra precis vad de skulle ha lust att göra, då skulle förhållandena här på jorden bli ännu mer förvirrade än de är. När de vägrar att erkänna de gränser som de måste iaktta för att inte träda sina medmänniskors rättigheter för nära, visar de i själva verket att de bara tänker på att behaga sig själva.
8. Vilken inställning infekterade tidigt den mänskliga familjen, och vad blev följden?
8 Människans tidiga historia ger många exempel på sådana som menade sig ha rätt att helt på egen hand utstaka sin livskurs. Eva ringaktade Guds befallning, vilket ledde till att hon själviskt drog svårigheter över sin man. Hon lät sina ögon och sitt hjärta leda sig bort på syndens väg. Också Adam beslutade att han hellre ville dö, om han inte fick leva tillsammans med sin vackra men laglösa hustru. Deras förstfödde, Kain, visade sig också vara en människa som ville få sin vilja fram. Fastän Gud varnade honom, vägrade han gensträvigt att lyssna till råd och slutade sitt liv som en fördömd mördare. Kain hade inte bara den ofullkomlighet han ärvt. Abel hade nämligen också ett sådant handikapp, men han behagade Gud. Kain ville vara fri och oberoende och gick sina egna vägar, och det har ett stort antal av Adams avkomlingar gjort sedan den tiden. — 1 Joh. 3:12.
9. Vilken motsatt inställning blev märkbar strax före den stora vattenfloden?
9 Med tiden övergav själviska änglar ”sin egen tillbörliga boningsort” i himmelen, materialiserade sig som män och grep sig an med att fördärva människosläktet. (Jud. v. 6, NW; 1 Mos. 6:1—8) Men Noa ”var ... ostrafflig bland sitt släkte”. Han hade tillbörlig uppsikt över sin familj och skyddade dess medlemmar för det sedeslösa fördärvet i en ond värld. Han vägrade att följa med hopen av laglösa människor som ignorerade Guds måttstock för ett rätt uppförande och med sitt liv fick plikta för sin egensinnighet. — 1 Mos. 6:9.
10. Vilket särskilt drag hos den oföränderlige Guden framhävdes i samband med att Sodom och dess grannstäder blev förintade?
10 När Abrahams brorson Lot bodde i staden Sodom och ”svårt pinades av de gudlösa människornas lösaktiga vandel”, beslutade Jehova Gud att på ett avgörande sätt ge uttryck åt sitt hat mot orena sexualvanor. Då Lot och hans familj skyndsamt fördes bort från skådeplatsen, ”lät Jehova svavel och eld regna” (NW) ned, varvid Sodom och dess grannstäder blev fullständigt tillintetgjorda och deras invånares liv utsläcktes. (2 Petr. 2:7; 1 Mos. 19:1—28) Berättelsen om detta fruktansvärda straff borde utgöra en påminnelse för alla om att Gud kräver sexuell och moralisk renhet av dem som skall få röna hans ynnest.
11. Vad menade Josef om Guds rättfärdiga måttstock för det mänskliga uppförandet, och vilket mäktigt inflytande höll han stånd emot?
11 Jakobs son Josef blev såld som slav och förd till ett land, där kvinnorna intog en framskjuten och inflytelserik plats i samhället. När Josef utsattes för sin arbetsgivares hustrus förföriska efterhängsenhet, vilket handlingssätt valde han då? Han måste sannerligen träffa ett val. Han skulle ha kunnat bedöma saken så att det inte skulle vara orätt av honom att göra vad hans matmor fordrade och låta henne bära hela ansvaret. I stället tog han hänsyn till en sak av långt större betydelse. Lägg märke till hur han formulerade sitt beslut, då han slet sig loss och lämnade förförerskan: ”Huru skulle jag kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?” — 1 Mos. 39:9.
12. Hur visade Esau såväl som Jakob genom sitt handlingssätt hur de uppfattade Guds krav?
12 Abrahams båda sonsöner, Esau och Jakob, visade att de uppfattade den måttstock för mänskligt uppförande som Gud hade delgett människorna på två olika sätt. Esau växte upp och blev en ”skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint [oförvitlig, NW] man, som bodde i tält”. (1 Mos. 25:27) Orden antyder att Esau inte var oförvitlig. Kan det ha berott på att hans stora jaktintresse fick honom att dra sig undan den regelbundna tillsynen i ett gudaktigt hem? Hans senare handlingssätt bevisade att han var en obehärskad, självständig man som föredrog frihet att göra som han själv ville framför ett stilla, idogt liv som herde. Såsom en som behagade sig själv tog han sig hustrur bland Hets döttrar, till stor bedrövelse för sin mor. — 1 Mos. 27:46.
13. Vilket orätt handlingssätt kunde Mose ha frestats att följa, om han inte hade tagit ståndpunkt tillsammans med Guds utvalda folk?
13 Mose å andra sidan är ett förträffligt exempel på dem som varit angelägna att hålla fast vid Guds utmärkta måttstock för sina jordiska tjänare. Han kunde ha stannat kvar i rikedomens sköte som en egyptisk prins och kunde ha fått göra och äga allt vad hans hjärta eller ögon begärde. Men skildringen säger oss att han ”försmådde ... att kallas Faraos dotterson. Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning.” — Hebr. 11:24, 25.
En skriftlig måttstock utfärdas
14. Hur blev Mose belönad, och vad gav Jehova nu till vägledning för sin förebildliga nation?
14 Eftersom Mose inte sökte behaga sig själv utan blickade upp till den osynlige Guden för att få vägledning och kraft till uthärdande, blev han i hög grad gynnad genom att han förordnades till att vara den medlare, genom vilken Gud gav en skriven lagsamling åt den nation, som han för sin räkning hade köpt från Egypten. Några av de grundläggande stadgarna i denna lag lyder så: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig. Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. Du skall icke dräpa. Du skall icke begå äktenskapsbrott. Du skall icke stjäla. Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa. Du skall icke hava begärelse” till något som tillhör din nästa. — 2 Mos. 20:3, 12—17.
15. Vilka väsentliga principer för uppförandet fanns med i de grundläggande lagar som Israel fick på Sinai berg?
15 Det är värt att tänka på att en israelit genom att yrka på att själv få uppträda som domare och avgöra vad som var rätt och vad som var orätt i själva verket skulle göra sig själv till en gud. Israeliterna måste underordna sig den som hade myndighet i familjen. Att beröva en medmänniska rätten att leva, att ha en ren kropp, att behålla sin egendom och att ha ett gott namn — allt detta är handlingar som Gud förbjuder. I sin skrivna måttstock går Gud slutligen till botten med alla svårigheter och varnar israeliterna för att låta hjärtat umgås med olovliga och skadliga begärelser. För att ingen israelit skulle kunna ursäkta sig med att han inte kände till dessa rättfärdiga krav, fick föräldrarna befallning att inskärpa dem hos sina barn alltifrån dessas späda år. — 5 Mos. 6:6—9.
16. För vilket felaktigt handlingssätt i synnerhet bjöd Jehova sitt folk att ta sig i akt, om de skulle få fortsätta att åtnjuta hans ynnest?
16 Israeliterna varnades också för den hedniska gudsdyrkans orena, omoraliska riter: ”Ja, du skall icke tillbedja någon annan gud, ty HERREN heter Nitälskare; en nitälskande Gud är han. Du må icke sluta något förbund med landets inbyggare. Ty i trolös avfällighet löpa de efter sina gudar och offra åt sina gudar; och när de då inbjuda dig, kommer du att äta av deras offer; du tager ock deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar i avfällighet löpa efter sina gudar, skola de förleda dina söner till att likaledes löpa efter deras gudar.” — 2 Mos. 34:14—16.
17. Varför förbjöds de att ha sällskapligt umgänge med folk i de nationer som omgav dem?
17 Jehova visste mycket väl vad som skulle komma att hända. Det skulle börja med till synes oskyldigt sällskapligt umgänge, med att de bara tog emot dessa hedningars gästfrihet. Innan ”offret” blev medvetet om det, skulle han sedan ha tagit emot en del av den helgade mat som offrats åt den hedniske avguden och ha påtagit sig förpliktelsen att rätta sig efter andra av den falska religionens krav, fastän de kanske var både omoraliska och förnedrande. Den som i forntiden åt bröd vid en mans bord var pliktig att fortsätta att stå på vänskaplig fot med sin värd. Den som åt vid en falsk guds bord försatte sig likaså i ett vänskapligt förhållande till en sådan gud. Men Jehova krävde odelad hängivenhet av dem som tillbad honom.
18. Hur gjorde Jehova det omöjligt för dem att med fog kunna påstå att de ville göra som alla andra?
18 Eftersom Jehova visste att hans folk i kommande dagar skulle lägga sig till med sina grannfolks seder, folks som fastställde sin egen av Gud oberoende måttstock, och ta efter stora grupper av människor som skulle försöka få dem att i vild panik rusa in på den orätta vägen, befallde han: ”Du skall icke följa med hopen i vad ont är eller vittna så i någon sak, att du böjer dig efter hopen och vränger rätten.” (2 Mos. 23:2) Han gav dem inget fog för att handla orätt och sedan rättfärdiga sig med att säga: Alla andra gör ju så.
19. Hur skulle israeliterna skydda sig, så att de inte bröt mot Guds rättfärdiga måttstock, och varför underlät Simri och andra israeliter att göra detta?
19 För att få sitt folk att skydda sig för den förföriska syndens anlopp befallde Jehova dem att ”tänka på alla HERRENS bud och göra efter dem och icke sväva omkring efter edra hjärtans och ögons lustar som I nu löpen efter i trolös avfällighet”. (4 Mos. 15:39) Deras trygghet bestod alltså i att de ständigt tänkte på Guds rättfärdiga måttstock för uppförandet och fogade sina liv efter den. Om Simri, Salus son, och 24.000 andra israeliter hade lytt detta råd, skulle de inte ha blivit dödade därför att de hade olovligt umgänge med de fördärvade kvinnorna i Moab. — 4 Mos. 25:1—9.
Ingen kan fritas från att följa Guds måttstock
20. Vilket exempel från Skriften visar att den som är materialistisk ofta hemfaller åt sedeslöshet, och varför ingrep Jehova snabbt i detta fall?
20 Snikenhet och brist på gudsfruktan hör nära samman med sedeslöshet, vilket vi kan lägga märke till i berättelsen om Pinehas och hans bror Hofni, som var söner till prästen Eli som tjänade i Guds tabernakel i Silo. Det stannade inte vid att de visade ringaktning för de offer folk frambar till Jehova, utan de drog också fördel av sin förtroendesyssla och ”lågo hos de kvinnor som hade tjänstgöring vid ingången till uppenbarelsetältet”. (1 Sam. 2:17, 22, 34) Gud ingrep för att upprätthålla sin måttstock. Sedan Eli hade fått ett fullt och helt tillfälle att tukta sina söner, kom en gudsman till honom med detta uppskakande budskap: ”På en och samma dag skola de [dina söner] båda dö.” Denna dom blev kort därefter verkställd, då filistéerna tillfogade israeliterna ett nederlag i striden och förde bort den heliga förbundsarken. Varken Elis befattning eller privilegierade ställning fritog honom själv från föräldraansvar eller hans söner från straff för att de begått helgerån.
21. Vad lär vi av konung Davids bittra erfarenheter, efter det att han syndat i förbindelse med Bat-Seba?
21 Ingen enda människa kan inför Gud göra anspråk på att vara ett specialfall som kräver en avvikelse från de stränga regler som gäller för ett rätt uppförande. Inte ens konung Davids ställning som monark kunde rättfärdiga honom, då han fick begärelse till en annans hustru och sedan ordnade så att mannen dog för att han skulle kunna få tillfredsställa sin orätta begärelse. Hans eget liv blev visserligen skonat, men det barn som Bat-Seba födde honom dog, och under återstoden av sitt liv skulle han beständigt få hjärtesorger och bekymmer, som hans egna söner och betrodda tjänare vållade honom. Till och med hans hustrur, hans bihustrur, skulle bli våldtagna offentligt av en upprorisk son i hans eget hus. — 2 Sam. 12:1—14; 16:21, 22.
22. Hur gjorde sig Salomo förtjänt av att få höra om sitt rikes kommande olycka?
22 Under den senare delen av sin regering dristade sig Salomo, Davids andre son med Bat-Seba, att ignorera den rättfärdiga måttstock som Gud hade angett. Han tog sig många hustrur, också kvinnor från hednanationer, kvinnor som insisterade på att införa dyrkan av sina falska gudar i Israels land. Den bibliska skildringen talar om hur Salomo sökte tillfredsställa dessa uppstudsiga kvinnor, som föraktade sin mans Gud, och hur han byggde tempel åt deras avgudar. Jehova förordnade att olycka skulle drabba Salomos rike efter dennes död. Tio stammar gjorde uppror mot Salomos sons välde och upprättade ett oberoende, självständigt, rike. Endast två stammar förblev lojala mot konungen i Jerusalem.
23. a) Varför förutsade och tillät Jehova Israels och Juda konungars ömkliga fall? b) Vilken läxa hade enskilda från Babylon återvända judar på Esras tid ännu inte lärt sig?
23 De konungar som därefter kom på tronen i Juda och Israel visade sig också, med några undantag, otrogna mot Guds fordringar, omoraliska i sina förbindelser med falska gudar som dyrkades av nationerna runt omkring, avskyvärda i sitt utövande av liderliga religiösa riter. Slutligen lät Jehova de assyriska och babyloniska erövrarna lägga deras riken under sig, och så blev Juda land en ödemark i sjuttio år. I sin barmhärtighet såg han därefter till att de blev frigivna och kunde återvända till sitt eget land. Men rättade de sig då villigt efter hans måttstock för ett rätt uppförande? Nej, de underlät att hålla sig avskilda från kananéerna och andra blandfolk runt omkring dem. Den skriftlärde Esra blev förfärad, då han fick veta att de hade tagit hedniska kvinnor till hustrur åt sig själva och sina söner. Han satte inte bort någon tid utan lät varningen ljuda om Guds ogynnsamma dom över lagbrytarna. Judarna, som genom hans ord väcktes till nykter eftertanke, var villiga att ändra på sig och göra slut på det orena förhållandet: ”Låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud, att vi i kraft av HERRENS rådslut ... vilja avlägsna ifrån oss alla sådana [hedniska] kvinnor jämte deras barn.” (Esr. 10:3) Detta beslut hade stor betydelse. De lyckades avvända de fruktansvärda följderna av Jehovas vrede.
Nationerna döms enligt Guds måttstock
24. Är det bara enskilda individer som Gud går till rätta med för att de ignorerar hans krav? Ge exempel.
24 Det var inte bara enskilda individer utan hela nationer som i forna tider stod eller föll beroende på om de erkände eller ignorerade den oföränderlige Gudens rättfärdiga måttstock. Moab, Ammon och Edom, som alla var semitiska nationer och som föraktade och hatade Israel, hyste begärelse till Israels land och tog sig ton mot Jehova, blev allesammans ödelagda och förödda genom den rättfärdige Gudens påbud. (Hes. 25:1—14) Fenicierna, som behärskades av penningbegär, bröt sitt förbund med Israel och började sälja tillfångatagna judar såsom slavar. Israels Gud lät dem drabbas av olycka, först genom Nebukadnessar i Babylon och längre fram genom Alexander i Grekland.
25. Hur lät Gud sin rättvisa dom verkställas på Juda och Israel såsom nationer? Varför?
25 Också Juda rike och Israels rike yrkade på att få behaga sig själva och få följa samma väg som de hedniska nationerna runt omkring dem. Genom sina profeter tillrättavisade Jehova dem för deras smutsiga och omoraliska förehavanden. Han säger att de är döttrar till följd av prostitution och talar om att de ”upptändes av lusta till sina älskare”. Men de brydde sig inte om hans varningar, och han lät den dom om förintelse som han hotat med gå i verkställighet: ”Må man sammankalla en församling mot dem och prisgiva dem åt misshandling och plundring. Och församlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med svärd och dräpa deras söner och döttrar och bränna upp deras hus i eld. Så skall jag göra slut på skändligheten i landet.” (Hes. 23:46—48) Hur dåraktigt var det inte av dessa människor, som var Guds högt gynnade folk, att förakta den måttstock som Jehova hade fastställt till deras lycka och välgång!
26. Hur försäkrar Jehova, genom sin profet Malaki, sitt förebildliga folk om sin oföränderlighet med avseende på sin rättfärdiga måttstock?
26 Också efter Esras dagar sänkte sig judarna på nytt till den låga moraliska nivå som kännetecknade de hedniska folken runt omkring dem. Återigen sände Gud genom sin profet, Malaki, en högtidlig varning till dem om den fara de löpte: ”Jag skall komma nära eder för att hålla dom, och jag skall bliva ett snabbt vittne mot trollkarlarna och mot äktenskapsbrytarna och mot dem som svärja falskt och mot dem som handla bedrägligt med en daglönares lön och gentemot änkan och den faderlöse gossen och mot dem som avvisa den bofaste utlänningen, medan de icke hava fruktat mig. Ty jag är Jehova; jag har icke förändrats.” (Mal. 3:5, 6, NW) Guds uppfattning om de här speciellt nämnda orätta förehavandena är och förblir densamma. Han har inte förändrats och kommer aldrig att göra det på denna punkt. Han skall inte låta den bli ostraffad som avsiktligt sätter sig över hans rättfärdiga måttstock.
Låt dig inte påverkas av hopen
27. Vilken uppfattning har flertalet ofullkomliga människor om alla sådana här saker?
27 En enskild människa eller en nation som otillbörligt låter sig påverkas av det handlingssätt som flertalet ofullkomliga och syndiga människor följer lockas i en snara. De som formade sitt liv efter majoritetens förebild i Noas dagar visade sig till exempel ha orätt, och Guds ogynnsamma dom drabbade dem. Tryggheten hade ingenting med antalet att göra. Det populära, ”vanliga” sättet att betrakta saker och ting är sällan det sätt som stämmer överens med Guds vilja.
28. Vilken rätt sinnesinställning visade sig alla de trogna män i forntiden ha som Guds skrivna ord berömmer?
28 De som å andra sidan betraktade den lätta väg som majoriteten vandrade med en viss misstänksamhet valde att följa en livskurs i överensstämmelse med Guds vilja. Noa, Abraham, Job, Jakob, Mose och andra av Jehovas trogna tjänare följde den väg som minoriteten hade valt. De lät sig inte påverkas av någon numerär överlägsenhet. De visste att Skaparens tankar och vägar var långt högre och av mycket större betydelse än människors tankar och vägar. (Jes. 55:9) De valde livets framtida, eviga belöning i en ren ny ordning, som Gud har utlovat, hellre än att ”för en kort tid leva i syndig njutning” eller söka tillfredsställelse genom att behaga sig själva. (Hebr. 11:25) Dessa trogna kommer nu snart att få denna rika belöning.
29. Nämn några slutsatser som gudfruktiga människor i våra dagar bör komma fram till.
29 Det är klokt och förståndigt av oss om vi nu betraktar detta urval av skildringar från den mänskliga historien, som vi finner i bibeln, såsom råd och vägledning som vi är i oerhört stort behov av i denna tid av världsomfattande nöd. Hur förståndigt är det inte att inse att ingen enda individ med fog kan göra anspråk på någon rättighet att leva sitt liv alldeles som det behagar honom, utan att ta hänsyn till sina medmänniskors intressen och välfärd och utan att respektera den rättfärdiga måttstock för uppförandet som Skaparen har fastställt! De enskilda individer eller nationer som dristar sig att handla oberoende av Guds föranstaltning, som bryter mot den moraliska måttstock som han har fastställt till vägledning för sina skapelser, de går alla sin undergång till mötes.
30. Vad kan vi vara förvissade om beträffande Guds sätt att handla med människor i det flydda?
30 Det är av stor betydelse för oss i denna tid att ge akt på hur Gud handlade med människor i flydda tider, med dem som upprätthöll såväl som med dem som förkastade hans rättfärdiga måttstock för uppförandet. Hur så? Paulus, en av Jesu Kristi apostlar, svarar så: ”Allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning, för att vi genom ståndaktighet och genom den tröst, som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.” (Rom. 15:4) Under tiden kan vi vara förvissade om att Guds måttstock för det mänskliga uppförandet inte förändras, eftersom Jehova med rätta kallas ”himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker”. (Jak. 1:17) Han är sannerligen den oföränderlige, den evige Guden.
[Bild på sidan 247]
Josef flydde undan förförelsen