Undvik snaran att söka ”rädda skenet”
OM DU skulle bli uppmanad att rädda din ära genom att begå harakiri, hur skulle du då reagera? Du skulle säkert inte följa rådet. Det är emellertid inte så värst länge sedan denna sedvänja, genom vilken man sökte ”rädda skenet”, följdes av någon så gott som dagligen i Österlandet. Men även om detta slags självmord inte är på modet i dag, fortsätter man i Österlandet såväl som i Västerlandet med den vitt utbredda vanan att på många olika sätt söka ”rädda skenet”. Det är en ogudlig och oskriftenlig sedvänja, och om den utövas i den kristna församlingen, medför den oro och oenighet, och för den enskilda människans del kan den rentav leda till andligt självmord.
I Webster’s New International Dictionary sägs det engelska uttryck som svarar mot vårt ”rädda skenet” innebära ”att dölja sitt misslyckande eller nederlag eller skyla över sin prestigeförlust genom en eller annan förevändning”. Det visar sig alltså faktiskt vara en lögn. Det som får en människa att söka ”rädda skenet” är hennes stolthet, hennes fruktan för att det egna jaget skall bli sårat. En sådan människa vägrar att erkänna ett fel eller att se fakta i ögonen. Hon inser inte att hon behöver tillrättavisas eller tuktas. Hon själv har rätt, vilka omständigheterna än må vara. Strävan att ”rädda skenet” bygger på känslor, inte på principer, och denna önskan får ofta sitt offer att sluta sig inom sitt skal eller sky gemenskapen med just de vänner som verkligen skulle kunna hjälpa i nödens stund. Hur skall vi kunna undvika denna snara, att söka ”rädda skenet”?
Fortsätt inte ”att löpa med dem”
Till kristna människor, som hade vänt sig ifrån de tankar och det levnadssätt som deras hedniska omgivning följde, skrev aposteln Petrus: ”Emedan ni icke fortsätta att löpa med dem i detta lopp till samma djupa pöl av liderlighet, äro de förbryllade och fortfara att tala skymfligt om eder.” (1 Petr. 4:4, NW) Också i våra dagar är det vanligt att ”följa med hopen”, och många människor är redo att begå nära nog vilken oärlig handling som helst för att kunna bevara sitt ”anseende” i samhället. De måste söka ”rädda skenet” och ”bevara skenet” inför andra människor, kosta vad det kosta vill.
Men hur förhåller det sig med den kristne, som har blivit befriad ”från den närvarande onda tingens ordning”? Han bör ha lagt av ”den gamla personligheten”, som rättar sig efter hans forna handlingssätt. Och nu skall han leva, tänka och handla i överensstämmelse med ”den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Gal. 1:4; Ef. 4:22—24; NW) Lägg märke till dessa ord, ”sann rättfärdighet och lojalitet”. Jehovas rättfärdighet — inte egenrättfärdighet — och lojalitet, när det gäller att göra Guds vilja, är det som betyder någonting för honom nu. — Rom. 12:1, 2.
Vad gör han då när det är skick och bruk i hans omgivning att söka ”rädda skenet” och följa med hopen? Måste han till exempel bevara sitt ”anseende” genom att sätta sig i skuld? Måste han rätta sig efter seden på orten och ställa till ståtliga bröllop, fira särskilda högtidsdagar, barnens dag och religiösa helgdagar? Måste han ”rädda skenet” inför släktingar genom att ta del i hedniska bröllopsriter eller kanske rentav gå med på att gifta sig med en icke troende? Naturligtvis inte! ”Sann rättfärdighet och lojalitet” kommer också att hindra honom från att vara borta från den kristna församlingen eller från att ge upp helt och hållet, då han ställs inför problem som i själva verket skulle kunna redas ut om han drog nytta av sina kristna bröders förstående hjälpsamhet.
Att erkänna och strida mot ”synden”
Om någon av stolthet söker ”rädda skenet” beror detta ofta på att han inte förstår och inte kan komma till rätta med problemet ”synd”. Det är många i vår tid som vägrar erkänna ”synden” såsom sådan. De frikänner sig själva. De söker fördunkla viktiga frågor eller kasta skulden på andra. När de på detta sätt söker rättfärdiga sig, blir deras sinnen brännmärkta såsom med ett brännjärn, så att de inte längre kan skilja mellan rätt och orätt. — 1 Tim. 4:2.
Alla är vi benägna för synd. ”I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.” (Jak. 3:2) Men om vi då skulle begå en synd? Bör vi i så fall söka rättfärdiga oss, bortförklara det hela eller söka skyla över det? I stället för att söka ”rädda skenet” bör vi följa Jakobs ytterligare råd: ”Bekänn därför öppet edra synder för varandra och bed för varandra, att ni må bliva helade.” (Jak. 5:16, NW) Och vilket behov finns väl sedan, när man har blivit helad, att vidare plåga samvetet? Den där synden tillhör det förgångna. Rikta nu blicken framåt, sträck dig mot det som ligger framför dig. — Fil. 3:13.
Låt oss göra klart för oss att så länge vi lever i det här ofullkomliga köttet kommer vi att synda. ”Om vi säga, att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss. Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh. 1:8—2:2) Om vi skall vara ärliga mot vår Gud, mot våra bröder och mot oss själva, måste vi erkänna våra synder och tillkortakommanden. Vi bör aldrig söka ”rädda skenet” genom att påstå att vi inte syndar.
Oväntade situationer
En kristen kan plötsligt råka i en situation där hans ostrafflighet sätts på prov. Han kan till exempel befinna sig på en bjudning där någon utbringar en ”skål” — en sedvänja som han vet har hedniska anor. Vid en begravning kanske alla gästerna uppmanas att på ett eller annat sätt hylla den döde — hedniska sedvänjor som har anknytning till den felaktiga trosuppfattningen att själen är odödlig. Vidare kan man råka vara i en folksamling, där alla reser sig upp då nationalsången spelas — men den kristne har ju tillkännagivit att han skall ge Guds rike sin odelade hängivenhet. Det bästa är att söka undvika situationer som skulle kunna leda till att man kompromissade. Men en mogen kristen som råkar i ett sådant dilemma kommer att visa att han kan bevara sin ostrafflighet på samma sätt som Jesus Kristus, de tre hebreiska ynglingarna, Daniel och andra bevarade sin ostrafflighet, när den sattes på prov. — Matt. 4:1—11; Dan. 3:14—18; 6:6—11.
Om någon gör sig skyldig till en allvarlig synd, en synd som drar stor smälek över Jehovas namn och över den kristna församlingen, kan han återfå sin hälsa genom att bekänna den orätta handlingen för ansvariga bröder i församlingen. (Jak. 5:14—16) Men hur bör man betrakta dessa tjänare i Guds organisation? Som skräckinjagande domare? Nej, långt därifrån! Församlingens kommitté finns där för att bära andras svagheter, för att bygga upp och uppmuntra. — Rom. 15:1, 2.
Att ”föra ... till rätta i en ande av mildhet”
Tillsyningsmännen och de biträdande tjänarna i den kristna församlingen bör vara tillgängliga, och detta är de för det mesta. Deras tillgänglighet bör i sig själv avhålla de svagare medlemmarna av hjorden från att söka ”rädda skenet”. Om någon i församlingen har ett problem, bör han omedelbart gå till tillsyningsmännen eller en annan mogen broder, och inte till någon känslosam, omogen person som pjoskar med honom. Det är de ansvariga bröderna som har fått i uppdrag att vara ”människor såsom gåvor”, för att hjälpa alla att växa upp till enheten i tron, ”så att vi icke längre skulle vara barn, som kastas omkring liksom av vågor”. (Ef. 4:8, 13, 14, NW) De är vår ”tillflykt i stormen” i tider av betryck. (Jes. 32:2) En verklig tillsyningsman är alltid vaken för att kunna hjälpa och kunna bygga upp i överensstämmelse med Paulus’ råd: ”Bröder, även om en man begår något felsteg, innan han blir varse detta, då må ni som äga andliga förutsättningar försöka föra denne man till rätta i en ande av mildhet.” — Gal. 6:1, NW.
Tillsyningsmän och biträdande tjänare uppmanas alltså att inte spela översittare mot hjordens svaga medlemmar utan att ”föra” dem ”till rätta”, att bygga upp dem. När dessa tjänare ger råd, får de inte vara ovettiga eller vreda, nej, inte ens om allvarliga synder har blivit begångna. De skall i stället vara ett föredöme i att ådagalägga ”andens frukt”, som inbegriper ”vänlighet, ... mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23, NW) De medlemmar av hjorden som förstår detta bör vara ivriga att vända sig till dessa tjänare för att få hjälp i stället för att söka ”rädda skenet” genom att dra sig bort från den kristna församlingen.
I flertalet fall är det de obotfärdiga, vilka framhärdar i att utöva synd, som blir utstötta eller uteslutna ur Guds organisation. (1 Joh. 3:4; 1 Kor. 5:11) En man som ”begår något felsteg, innan han blir varse detta”, tillhör inte de oförbätterliga syndarnas klass. Men det kan uppstå tillfällen, då församlingens kommitté, på grund av syndens allvarliga natur, finner det nödvändigt att någon åläggs en prövotid under vilken han står under uppsikt, vilket kan hjälpa honom och rätta till missförhållandena. En sådan prövotid bör inte betraktas som en ogynnsam dom, något som gör slut på ens ”heder”, ett straff som man bör sätta sig emot. Tvärtom är det en kärleksfull föranstaltning som ger den botfärdige syndaren tillfälle att bevisa att han uppriktigt ångrar sig och som samtidigt hjälper honom att återvinna sin andlighet och att bli stark igen. Goda och vänliga råd som ges under prövotiden kan bygga upp personen i fråga, så att han inte kommer att ”bedriva” synd, dvs. gör det till en vana att synda. I stället för att söka ”rädda skenet” genom att protestera mot prövotiden och få andra att engagera sig känslomässigt bör den som har begått en synd tacksamt dra nytta av denna kärleksfulla föranstaltning, som kan leda till att han återhämtar sig.
Alla överlämnade kristna bör sätta sin hela och fulla förtröstan och tillit till Jehova. Det är Jehova som säger: ”Dem, som ära mig, vill jag ock ära, och de, som förakta mig, skola ringa aktas.” (1 Sam. 2:30, Åk) De som ärar Jehova kommer inte att söka ära för egen del bland dödliga människor. I stället för att umgås med höga, stolta människotankar på att ”rädda skenet” kommer sanna kristna att söka tillägna sig Jehovas tankar och låta sig ledas av de principer som han så klart och tydligt har framhållit i sitt ord.