”Älska varandra”

DET går lätt att tala om att älska, men det är svårt att verkligen göra det. Likväl är det ett krav som Gud förväntar att de kristna skall uppfylla, detta att älska, att hysa tillgivenhet och kärlek till andra.

I 1 Johannes 3:23 står det skrivet: ”Detta är i sanning hans bud, att vi skola hava tro på hans Sons, Jesu Kristi, namn, och hysa kärlek till varandra, alldeles såsom han bjöd oss.” (NW) Budet säger att vi skall visa kärlek, ådagalägga vår kärlek i ord och gärning.

Det gör inte den kristne någon nytta om han talar om hur nödvändigt det är att visa kärlek och citerar Jesu befallning: ”Älska varandra, alldeles såsom jag har älskat eder” och sedan likväl inte själv utövar kärlek. Han måste ständigt ha detta bud för ögonen, tänka över de handlingar, som han har utfört och som han planerar, för att se om de strider mot den princip som Jesus framhöll, att vi skall älska varandra. — Joh. 15:12, NW.

Detta innebär att man måste tänka sig in i sin kristne broders situation och betrakta sina egna handlingar från den andra människans ståndpunkt. Att utöva kärlek innebär att av hjärtat visa hänsyn för andras intressen och välfärd.

Skriftens bud innebär inte att man bara skall älska dem som står en nära, utan det innebär att man skall utöva kärlek gentemot alla åt Gud Jehova överlämnade tjänare.

Jehovas vittnens stora sammankomst i New York i sommar kommer att sätta varje kristen konventdeltagare på prov. Det blir ett prov som gäller hans kärlek. Det sätt, på vilket han uppför sig bland sina bröder, och den hänsyn, som han lägger i dagen för det som är deras intresse, kommer att ge till känna om han är en sådan som bara talar om att älska och inte verkligen gör det eller om han både talar om och utövar kärlek.

Eftersom så stora skaror kommer att samlas, blir det kanske trängsel i gångarna. Skulle det i så fall vara bevis på kärlek om man trängde och skuffade sig fram? Skulle det vara bevis på kärlek om man ställde sig mitt i en gång eller annan passage för att föra ett samtal med någon bekant och härigenom blockerade vägen för andra? Vid stora sammankomster med många människor samlade är det nödvändigt för varje deltagare att vara hänsynsfull och inte tappa tålamodet.

När man skall hämta något i garderoben eller effektförvaringen, skaffa något vid bokborden eller uträtta något på inkvarteringsbyrån eller vid någon annan funktionärsavdelning, visar man inte någon kärlek om man försöker komma före andra som var där innan man själv kom. Oberoende av hur lång kön är visar den kristne, som utövar kärlek, hänsyn för sina redan köande bröders rättigheter genom att tåligt vänta på sin tur. Han får inte handla såsom om han menade sig vara förmer än sina bröder och därför inte skulle behöva vänta.

Kom ihåg det råd Paulus gav, då han sade till de kristna att ”icke göra något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med sinnets ödmjukhet hålla före att de andra äro eder överlägsna, och icke med personligt intresse hålla ett vaksamt öga bara på edra egna angelägenheter, utan också med personligt intresse beakta de andras”. (Fil. 2:3, 4, NW) Om ni följer detta råd, då kommer ni att visa kärlek mot varandra.

Ett annat sätt, på vilket en sammankomstdeltagare kan visa om han utövar kärlek eller inte, gäller hans uppträdande under pågående möten. När en broder håller tal från plattformen och meddelar undervisning, råd och vägledning från Skriften, är det då läglig tid att vandra runt i gångarna eller på konventplatsen? Passar det då att vi samtalar med varandra? Skulle vi på så sätt visa hänsyn för talaren eller omtanke om andra, som önskar lyssna?

Och hur är det när ett möte lider mot sitt slut? Är det bevis på kärlek att resa sig och gå ut innan den siste talaren har slutat sitt tal eller den avslutande bönen har framburits på kvällen? Såvida inte någon är tvingad att gå i förväg, på grund av sjukdom, ålderdom eller viktiga uppdrag, kan man inte påstå att den som går i förväg genom detta sitt handlingssätt visar kärlek mot sina bröder, som han stör, eller mot talaren, som han förolämpar genom att gå ut.

Kärlek är en egenskap som inte skall utövas bara när man är utvilad, vid god sinnesstämning och bland ett fåtal människor. Kärlek måste visas vid alla tider och tillfällen. Att utöva kärlek kräver medveten ansträngning hos den åt Gud överlämnade kristne. Och det gäller särskilt vid en stor sammankomst. Då fordras det att man gör en särskild ansträngning för att vara vänlig, hänsynsfull och tålmodig.

Må alla som ämnar deltaga i sammankomsten i New York göra klart för sig att den kommer att innebära ett särskilt prov, varigenom det kommer att visa sig om de lyder Jesu befallning: ”Älska varandra.”