sig inom eller utanför Sällskapets fastigheter, ger frikostigt av sina tillgångar och krafter, eftersom de allesammans dyrkar samme medlidsamme Gud och önskar ha största möjliga del i hans arbete, som består i att låta frid och hopp nå ut till alla människor förmedelst de goda nyheterna om Riket.

För länge sedan talade denne medlidsamme Gud profetiskt om detta stora arbete med att finna de förlorade fåren och sörja för dem. Genom sin profet Hesekiel förklarade han: ”Se, jag skall själv taga mig an mina får och leta dem tillsammans.” (Hes. 34:11) Vidare uttalade Gud genom profeten Jeremia dessa ord, som uppfylls nu: ”Jag skall församla återstoden av mina får från alla ... land. Och jag skall över dem tillsätta herdar, som skola leda dem; och de skola icke frukta mer och icke förskräckas, och ingen skall saknas, säger Jehová.” — Jer. 23:3, 4, Åk.

I gott och väl ett halvsekel har nu ett sådant arbete med att församla och ta hand om fåren utförts bland folk av alla nationer, och det är tydligt att arbetet har haft framgång. Stora skaror av människor har fått åtnjuta den medlidsamme Gudens ömma omsorg. De i sin tur har lärt sig att vara ”ömt medlidsamma” och att ”inte med personligt intresse” hålla ”ett öga bara på ... [sina] egna angelägenheter utan också med personligt intresse på de andras”. (Fil. 2:4; 1 Petr. 3:8; NW) Deras ömma omsorg kommer till uttryck i deras ansträngningar att bära ut budskapet om Riket till sina medmänniskor och i deras penningbidrag till befrämjande av samma tjänst i alla delar av världen.

Arbetet med att ta hand om fåren, som utförs förmedelst Jehovas tjänares världsvida predikande, hindras därför förklarligt nog inte av brist på penningmedel. Den medlidsamme Guden välsignar utan tvivel deras frikostiga verksamhet. Han ser att de uppriktigt, av hjärtat, önskar ge andlig hjälp åt alla som behöver den. Han ger akt på att de arbetar tillsammans och använder Sällskapet Vakttornet som sitt redskap för att nå ut till jordens alla hörn. Han vet att det inte är av tvång eller något slags pliktkänsla som de ger sina gåvor eller utför sin tjänst, utan att det är hjärtat som driver dem till detta, när de ser hur angeläget det är att människor som hungrar och törstar efter rättfärdighet får hjälp.

De som medlidsamt ger av sina krafter och tillgångar för att befrämja arbetet med att predika om Riket blir rikt tillfredsställda. Men det är inte fråga om en självisk tillfredsställelse, ty de inser att de som tacksamt tar emot deras andliga hjälp kommer att uppskatta vår Guds djupa och ömma medlidande — i sig själv i sanning en tillfredsställande belöning.

Frågor från läsekretsen

● Är det tillbörligt att en kristen godtar medicinsk behandling som inbegriper ett serum framställt ur blod? — Tyskland.

Bibeln visar tydligt Guds höga aktning för blodet och att det enligt hans syn på saken representerar själen eller livet. (3 Mos. 17:11, 12, 14) Det är därför förståeligt att den gudomliga befallningen till vår gemensamme förfader Noa löd: ”Kött, som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.” (1 Mos. 9:4) Noa och hans avkomlingar, oss alla inbegripna, fick inte uppehålla livet genom att använda blod som föda. Och denna viktiga syn på saken upprepades ännu en gång, varigenom det visades att den är tillämplig på sanna tillbedjare i våra dagar. De kristna blev nämligen uppmanade: ”I skolen avhålla eder ... från blod och från köttet av förkvävda djur.” (Apg. 15:29) Av detta skäl kan vi inte uttala oss gillande om de många nutida medicinska behandlingsmetoder som inbegriper användning av blod. Och vi har upprepade gånger visat att godtagande av en blodtransfusion otvivelaktigt skulle vara i strid med bibelns förbud mot att använda eller äta blod för att uppehålla livet.

Somliga kristna har emellertid då och då blivit uppmanade att ta emot en injektion av serum som beretts av en liten mängd av en blodbeståndsdel. För att kunna göra en rätt värdering av denna sak är det till hjälp att förstå vad ett serum egentligen är och varför det används. Det är också till hjälp att förstå hur ett serum, skiljer sig från ett vaccin.

En människa kommer under sitt liv många gånger i kontakt med virus eller bakterier som orsakar sjukdomar. En person kan till exempel vid ett eller annat tillfälle utsättas för påssjuka, mässling eller tuberkulos. För att bekämpa angreppet av virus eller bakterier producerar kroppen substanser som kallas antikroppar och som försöker omintetgöra eller nedbringa den skada som vållas av dessa invaderande mikroorganismer. En person som i blodet har dessa antikroppar för en speciell sjukdom är tillfälligt eller permanent immun mot denna sjukdom.