i en 40 kilometer lång rörledning, att den därefter behandlas för att slutligen bli till salt för industriellt bruk eller för matbordet.

Vid slutet av vår färd går vi uppför en rad vindlande trappsteg och är åter tillbaka vid ingångstunneln. Vår guide bjuder oss att sätta oss ner i en liten vagn som går på räls. Tunneln har en lätt lutning på ungefär 1,5 procent. Detta räcker för att vi skall kunna åka ut i dagsljuset vid ingången.

Vi har verkligen lärt oss mycket, och tiden gick fort i gruvarbetarnas underjordiska domän. Thomas sade till sina föräldrar: ”Jag har inte haft så roligt på länge.” Och vår son tillfogade: ”Vilken upplevelse!”

Vad bibeln säger

Är det rätt att be för alla människor?

APOSTELN Paulus förmanade ”till att ödmjuka vädjanden, böner, förböner, tacksägelser, ... [skulle framföras] för alla slags människor, för kungar och alla personer i hög ställning”. (1 Tim. 2:1, 2) Det finns emellertid undantag, eftersom aposteln Johannes uppmanade medtroende: ”Det finns en synd som drar med sig död. Det är inte om den synden som jag säger att han skall framställa en begäran.” (1 Joh. 5:16) Det kan därför vara motiverat att fråga: Vilka böner kan med rätta frambäras för ”alla slags människor” och varför?

I sitt brev till Timoteus angav aposteln Paulus skälen till att man bör be för ”alla slags människor”. Först uppmuntrade han till böner för styresmän ”för att vi skall kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar”. (1 Tim. 2:2) På grund av sin myndighet kan män i höga regeringsställningar hindra de kristna ”att föra ett lugnt och stilla liv”. Om dessa män missförstår syftet med den sanna kristendomen och dess budskap, kan de utfärda restriktioner för Guds folks verksamhet och utdöma stränga straff för dem som utövar sann gudsdyrkan. Det är därför helt på sin plats att be att de styrande måtte vara välvilligt inställda till de kristna, så att dessa inte skall bli förföljda för att de tjänar Gud.

Det kan vanligen vara mycket svårt att nå män i höga regeringsställningar med bibelns budskap. Det har därför tjänat Jehova Guds och hans Sons uppsåt att kristna ställts inför sådana män för rättslig prövning. Då Paulus till exempel kallades att bli en apostel för nationerna, angav Jesus speciellt att han hade för avsikt att låta denne avge ett vittnesbörd för styresmän. Vi läser: ”Den mannen är mig ett utvalt kärl till att bära mitt namn till nationerna såväl som till kungar och Israels söner.” (Apg. 9:15) Och Paulus bar vittnesbörd för kungar genom att han ställdes inför dem för att försvara sig mot falska anklagelser som riktades mot honom av motståndarna. På grund av att aposteln Paulus hade romerskt medborgarskap, fick han möjlighet att lägga fram sin sak inför den högsta jordiska myndigheten, den romerske kejsaren.

Det ser ut som om Paulus’ första försvar inför kejsaren hade framgång när det gällde att ”försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna”. (Fil. 1:7) Han skrev följande till filipperna angående sin fångenskap i Rom vid den tiden: ”Jag [önskar] att ni skall få veta,