tjänst, som rena rama ”avskrädet”, precis som Paulus gjorde. (Fil. 3:8) Då kan vi, i likhet med Paulus, hoppas på att bli belönade redan nu med många glädjefyllda privilegier av tjänst och i framtiden med evigt liv i Guds nya ordning. — 2 Tim. 4:8.

Hur himmelskt ledarskap styr en jordisk församling

VEM var det som övertog ledarskapet över lärjungarnas krets på jorden, sedan Kristus Jesus dött, uppstått och blivit upptagen till himmelen?

Ingen enskild människa. Jesus hade tidigare talat om för sina lärjungar att de inte skulle kalla sig ”’ledare’, ty en är er ledare, Kristus”. (Matt. 23:10, NW) Ja, fastän Kristus Jesus sitter på Guds högra sida i det himmelska har han gjorts till ”huvud över allting för församlingen”. ”Han är huvudet för kroppen, det är församlingen.” — Ef. 1:20, 22, NW; Kol. 1:18.

Men hur kunde Kristus Jesus utöva ledarskap från himmelen? Sände han regelbundet budskap genom änglar? Om han inte gjorde det, skulle han inte då behöva en man, till exempel Petrus, till att tjäna som hans främste representant eller ställföreträdare på jorden?

Bibelns skildring visar att även om änglabudbärare vid vissa tillfällen förmedlade anvisningar till den första kristna församlingen, var inte detta det huvudsakliga sätt på vilket Jesus utövade sitt ledarskap. Och även om vissa av Jesu apostlar och lärjungar fick i uppdrag att betjäna sina bröder inom ett visst område, vilket var fallet med Paulus, Petrus och andra, var det ingen enskild människa som fick i uppdrag att utöva världsomfattande tillsyn över församlingen.

Men hade inte Petrus en framträdande ställning i förbindelse med församlingens angelägenheter både före, under och efter pingsten år 33 v.t.? Jo, det var han som tog upp frågan om en ersättare för den otrogne Judas och lade fram skriftenliga skäl för detta inför de församlade lärjungarna. Han var särskilt framträdande vid pingsten, och därefter fungerade han mer än en gång såsom talesman för lärjungarna (ibland tillsammans med Johannes) och presiderade uppenbarligen såsom ordförande vid vissa möten. (Apg. 1:15—22; 2:14, 37; 4:8—20; 5:1—9, 27—32) Men gjorde detta att han blev det synliga huvudet för församlingen? Var alla de andra apostlarna och lärjungarna på jorden underställda honom, när det gällde att få anvisningar och uppdrag?

Nej, så förhöll det sig inte. Det var till exempel inte Petrus som bestämde vem som skulle ersätta Judas såsom apostel. De församlade utvalde två kandidater, och därefter visade Jehova Gud vem han hade valt. (Apg. 1:23—26) Penningbidrag lämnades inte till Petrus, utan lades ”för apostlarnas fötter”. (Apg. 4:34—37; 5:1, 2) När ett allvarligt problem hotade att vålla splittring inom församlingen, förordnade apostlarnas krets män som skulle lösa detta problem. (Apg. 6:1—6) Och sedan det frambringats många lärjungar tack vare Filippus’ evangelistarbete i Samaria, berättas det i skildringen i Apostlagärningarna 8:14, 15: ”Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra, att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. Och när dessa kommo dit ned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande.” Petrus handlade alltså inte på eget bevåg såsom en ”apostlafurste”, utan måste själv ta emot uppdrag och anvisningar från apostlarnas krets. Han tjänade som deras representant i förbindelse med sådana uppdrag.

Ledarskapet utövas genom den heliga anden och Guds ord

Kristus Jesus hade lovat sina lärjungar att han skulle sända en ”hjälpare” till dem. Var detta någon människa? Nej, det var Guds heliga ande eller verksamma kraft, som skulle hjälpa dem att komma ihåg vad han hade sagt och gjort och skulle leda dem fram till hela sanningen. (Joh. 14:16, 17, 26; 15:26; 16:13) Den skulle ge dem kraft att genomföra den tjänst de fått i uppdrag att utföra. (Apg. 1:4, 5, 8) Detta löfte uppfylldes särskilt från och med pingsten år 33 v.t. och därefter. Såsom den kristna församlingens tillsyningsman använde Jesus Guds ande till att styra genom att ge vägledning vid utväljandet av män för särskilda uppdrag och för ämbeten av tillsyn i de lokala församlingarna. (Apg. 13:2—4; 20:28) Förmedelst Guds ande visade han