Kan kvinnor vara ”tjänare” — Ordets förkunnare?
I VÅR tid står fler och fler kvinnor i protestantiska predikstolar. I ett visst kyrkosamfund delar en del kvinnor predikstolen med sina män. Många nunnor har agiterat för att katolska kyrkan skall tillåta att också kvinnor ordineras som präster, men hittills har påven vägrat att gå med på deras önskningar.
Oberoende av vad mänsklig vishet kan föreskriva i ämnet, eller vad våra egna böjelser eller tycken och önskningar kan vara, så kommer ”visheten från ovan”, sådan den kommer till uttryck i Guds ord, att vara den avgörande faktorn när det gäller alla uppriktiga efterföljare till Jesus Kristus. — Jak. 3:15—17.
Guds ord visar att Jesus Kristus gav ett mönster genom att förordna enbart män till att vara bland de 12 apostlarna och de 70 evangelisterna. (Matt. 10:1—4; Luk. 10:1) I överensstämmelse med detta mönster finner vi att aposteln Paulus begränsade förordnandet av församlingsäldste (och biträdande tjänare) till män. (1 Tim. 3:1—13; Tit. 1:5—9) Dessutom påminde han Timoteus: ”Jag tillåter inte en kvinna att undervisa eller att utöva myndighet över en man, utan hålla sig i stillhet.” — 1 Tim. 2:12.
Av andra skriftställen framgår det emellertid tydligt att denna begränsning gäller enbart inom församlingen. Att kvinnor kan vara predikare, förkunnare och tjänare (ministers) åt de ”goda nyheterna” utanför församlingsmötena kan man förstå av profetian i Joel 2:28, 29, vilken aposteln Petrus visade hade en uppfyllelse på pingstdagen. Han sade: ”’Och i de yttersta dagarna’, säger Gud, ’skall jag utgjuta något av min ande över varje slag av kött, och era söner och era döttrar skall profetera ... ; och även över mina slavar och över mina slavinnor skall jag i de dagarna utgjuta något av min ande, och de skall profetera.’” Ja, vid pingsten föll den heliga anden över både män och kvinnor. — Apg. 1:14, 15; 2:1—4, 17, 18.
Någonting som har samband med detta är Jesaja 61:6, som delvis lyder: ”Men I skolen heta HERRENS [Jehovas] präster, och man skall kalla eder vår Guds tjänare [ministers].” Denna profetia fick sin första uppfyllelse, när de judiska landsfördrivna, som en sammansatt eller nationell skara, återvände från det forntida Babylon. Men alldeles som vi kan förstå av de verkliga förhållandena och i överensstämmelse med Romarna 15:4, får dessa ord en nutida uppfyllelse i fråga om andliga israeliter. (Gal. 6:16)a De befann sig i andlig fångenskap under ”det stora Babylon” vid tiden för första världskriget, och de blev befriade kort därefter i och med att detta den falska religionens världsvälde drabbades av ett symboliskt fall.
Vilka är, med tanke på att denna återställelseprofetia får en uppfyllelse i den här tiden, inbegripna i uttrycket ”tjänare” (ministers), dvs. tjänare i upphöjd eller helig bemärkelse? Är det begränsat till äldste och biträdande tjänare, ”diakoner”, i församlingen? Uppenbarligen inte. Då på den tiden var profetian tillämplig på alla de judar som återvände från Babylon som en sammansatt eller nationell skara. Det är på liknande sätt i vår tid — denna profetia kan tillämpas på hela det andliga Israel, som har kommit ut ur det nutida Babylon, både män och kvinnor, både gamla och unga — ja, oberoende av ålder och kön, förutsatt, naturligtvis, att de verkligen ”tjänar” (minister).
Betyder detta att termen ”tjänare” (minister) nu är begränsad till den smorda kvarlevan? Nej, för detta uttryck kan också tillämpas på den ”stora skaran” av ”andra får”, som bistår kvarlevan i vår tid. Detta kan man förstå av det sätt på vilket många andra skriftställen tillämpas på dessa ”andra får”. — Joh. 10:16; Upp. 7:9.
Orden i Jesaja 43:10—12 var till exempel först tillämpliga på de köttsliga israeliter som Jehova Gud befriade från Egypten och gjorde till vittnen för honom. I vår tid är detta skriftställe tillämpligt på de andliga israeliter som Jehova har befriat från Satans organisation och gjort till Jehovas vittnen. Bevis för att denna term inte kan begränsas till den smorda kvarlevan av det andliga Israel kan vi urskilja i det förhållandet att det i vår tid finns mer än två millioner tillbedjare av Jehova som har ett jordiskt hopp och som verkligen är vittnen för sin Gud, Jehova.
KVINNLIGA TJÄNARE
Ja, alla överlämnade och döpta kristna kan, Oberoende av kön eller ålder, vara förkunnare, predikare och ”tjänare” (ministers) i en upphöjd eller helig betydelse — förutsatt att de ger bevis för detta i sitt uppförande och vittnande. Sålunda skrev aposteln Paulus i Romarna 16:1: ”Jag anbefaller åt er vår syster Febe, som är tjänare [minister] i den församling som är i Kenkrea, för att ni må välkomna henne i Herren på ett sätt som är värdigt de heliga och må bistå henne i varje angelägenhet där hon kan behöva er; hon har nämligen också själv visat sig vara en försvarare för många, ja, för mig själv.” Det är uppenbart att det Paulus här omnämner är någonting utöver fysisk tjänst. Det gäller någonting som har att göra med det talade ordet, den kristna förkunnartjänsten. Febe hade emellertid inte blivit förordnad som en kvinnlig biträdande tjänare (ministerial servant), eftersom Jehova Gud inte genom Paulus hade gjort någon föranstaltning för att kvinnor skulle inneha en sådan ställning.
När Paulus skriver till den kristna församlingen i Filippi, hänvisar han till Evodia och Syntyke som ”kvinnor som har kämpat sida vid sida med mig i förbindelse med de goda nyheterna [tydligtvis genom att predika och undervisa om de goda nyheterna om Guds rike] tillsammans med Klemens såväl som de övriga av mina medarbetare, vilkas namn är i livets bok”. — Fil. 4:2, 3.
Vi bör inte heller förbise Priscilla, Akvilas hustru. Hon omnämns gång på gång, oftast t. o. m. före sin man. (Apg. 18:2, 18, 26; Rom. 16:3; 1 Kor. 16:19; 2 Tim. 4:19) När den vältalige Apollos kom till Efesus och det var uppenbart att han behövde ytterligare undervisning, tog Priscilla och Akvila honom hem till sig, ”och de utredde” båda Guds ord mera korrekt för honom. — Apg. 18:26, Kingdom Interlinear Translation.
Åtskilliga domstolar i Förenta staterna har erkänt kvinnliga Jehovas vittnen som Ordets förkunnare (ministers) när de utfört evangeliskt arbete från dörr till dörr. Så till exempel förklarade staten Vermonts högsta domstol, i målet Vermont mot Greaves (1941), att Elva Greaves ”är en ordinerad Ordets förkunnare [minister] inom en sekt eller grupp som är känd som och kallad med benämningen ’Jehovas vittnen’”.
UNGA TJÄNARE
Samma princip kan tillämpas på unga kristna. Fastän de inte i någon betydelse som ordet har skulle kunna tjäna som förordnade tjänare i församlingen, skulle deras ålder inte vara något hinder för att de är predikare och förkunnare av de ”goda nyheterna”, tjänare (ministers) åt Gud. Vid tolv års ålder visade Jesus att han var i stånd att vara en tjänare beträffande Guds ord, tala med andra om det. (Luk. 2:46—50) Samuel blev ”en Jehovas tjänare [minister]”, medan han ännu var bara en ”pojke”. (1 Sam. 2:11, NW; se också American Standard Version; The Jerusalem Bible; Rotherham.) Därför är det också i vår tid somliga som befinner sig i de tidiga tonåren eller rentav är ännu yngre som, sedan de överlämnat sig åt Jehova och blivit döpta, genom sin verksamhet med att predika de goda nyheterna om Guds rike vid varje tillfälle, såväl som genom sitt uppförande, visar att de verkligen är Ordets förkunnare, tjänare (ministers) åt Gud. — 2 Tim. 2:22; Pred. 12:1.
EN ”HELIG TJÄNST”
Jesus fastställde regeln att en människas anspråk eller påståenden måste mätas efter hennes gärningar. Han förklarade: ”Själva gärningarna som jag gör ... vittnar om mig att Fadern har sänt ut mig.” (Joh. 5:36) På samma sätt skall dessa Ordets förkunnare (ministers tjänare i upphöjd bemärkelse), som Gud sänder ut, män eller kvinnor, unga eller gamla, erkännas på grund av sin tjänst för Rikets intressen, sin ”heliga tjänst” för sin Gud, Jehova. — Matt. 4:10; Rom. 12:1, 2.
Bland Jehovas vittnen i vår tid är det alltså så att var och en, som efter tillräcklig undervisning i Guds ord har blivit döpt som en symbol av att han eller hon överlämnat sitt liv åt Gud och som därefter med allvar åtar sig tjänst för Jehova Gud i fråga om att vittna för hans namn och rike, verkligen är en Ordets förkunnare, en tjänare (minister) i Guds ögon. (Joh. 12:26) Men huruvida de, när de gör besök från dörr till dörr, alltid vill presentera sig som en ”Ordets förkunnare” (minister) beror på omständigheterna, däribland den lokala inställningen till termen i fråga. I vilket fall som helst så heter det om vår tids ”stora skara”, som kommer ut ur alla nationer och som beskrivs i Uppenbarelseboken 7:9—17, att den ”ägnar honom [Gud] helig tjänst dag och natt i hans tempel”. Alla är Guds tjänare (ministers) i helig, upphöjd bemärkelse.
[Fotnoter]
[Bild på sidan 12]
Vid pingsten bemyndigade den heliga anden män och kvinnor att vara tjänare (ministers) åt vår Gud, Jehova
[Bild på sidan 13]
Ungdomar kan vara tjänare (ministers) åt Gud genom att predika de ”goda nyheterna” och ge andlig tröst åt andra