Gudomlig undervisning bär god frukt
”Visheten från ovan är först och främst ren, vidare fridsam, överseende, försonlig, full av barmhärtighet och hälsosam frukt” — Jak. 3:17, Moffatt.
1. Vilken plats intar Jehova som undervisare, och varför är det så?
JEHOVA Gud intar främsta platsen i fråga om att ge tidsenlig undervisning. Inte så att förstå, att hans inspirerade undervisning skulle ha förändrats för att hålla jämna steg med tiden, ty han fullbordade den förnämsta läroboken i sin studiekurs för mer än aderton hundra år sedan. Hans undervisning försöker inte hinna fatt tiden, utan det är i stället tiden som just nu håller på att nå fram till den punkt, mot vilken hans profetiska vishet hela tiden har varit koncentrerad. Den gudomliga vishet som för länge sedan anförtroddes åt bibelns blad till att förvaras där blir nu som först förstådd av Jehovas tjänare, ty profetiorna var riktade mot de yttersta dagarnas upprörda tider som mot en brännpunkt, och nu då människan har uppnått denna period, förbinder hon uppfyllelserna med profetiorna, och insikten om hur allt detta skall förstås tränger liksom skenet från en blixt in i hennes upplysta sinne. ”Jehova giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd. Han förvarar sund vishet åt de redliga; han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet.” ”De blevo skrivna till varning för oss, inpå vilka tidsåldrarnas ände har kommit.” (Ords. 2:6, 7 och 1 Kor. 10:11 enligt Amer. stand. övers.; Rom. 15:4) Så har människan nu äntligen nått den punkt i tiden, då Jehovas undervisning, som är verkligt up-to- date och aktuell, utvecklas i sin fulla rikedom för att uppfattas och förstås av människosläktet.
2. Fäster alla människor avseende vid den undervisning som Jehova tillhandahåller? Vad visar detta?
2. Men det är inte alla människor som fäster något avseende vid den undervisning som Jehova tillhandahåller. De betraktar den som gammalmodig och vänder sig i stället till denna nutida världs vishet. Med stolthet pekar de på den vetenskapliga kunskapens framsteg på kemiens och fysikens och medicinens områden. De kikar i sina teleskop och mikroskop, studerar jordens struktur, läser dess historia i berggrunden och framställer teori efter teori i en ständig vågrörelse. Studiet av de mänskliga förhållandena löper utefter hela skalan från familjekretsen till den internationella fronten. Människorna har utvecklat sina kulturer inom musiken och litteraturen och konsten. Dessutom har deras religioner utvecklat sig genom tiderna, har blivit rikare i materiellt avseende, omfattat sociala problem, givit sig in i det politiska livet. Man har gjort tillägg till dessa religioner här och tagit bort något ifrån dem där, för att de skulle kunna leva kvar och hålla sig på jämnhöjd med förmodade vetenskapliga framsteg på undervisningens och lärdomens område. Och för att kunna meddela all denna världsliga vishet har de upprättat krångliga skolsystem, som lägger beslag på individens sinne, då han är barn, och proppar det fullt med lärosatser, till dess han når vuxen ålder. Världen betraktar detta uppfostrings- eller undervisningsprogram som det verkligt betydelsefulla och befrämjar det, medan den däremot skjuter gammalmodig biblisk undervisning i bakgrunden.
3. Vilken frukt har världens undervisningsprogram frambragt?
3. Har världens undervisningsprogram frambragt någon god frukt? Har det fört med sig den fred och lycka, den hälsa och det liv som människosläktet vill ha? Har det utplånat snikenhet och själviskhet, rasfördomar och religiösa förutfattade meningar från det mänskliga sinnet och hjärtat? Har inte kriget snarare än freden haft det främsta kravet på människans vetenskapliga kunnande? Är inte pengar för många en värdemätare i fråga om lycka? Har inte hälsan offrats på det altare som är helgat åt den så kallade civilisationen med dess onaturliga livsföring? Har inte livet blivit konstlat, fyllt av sociala och andra fåfängligheter? Har människans kunskap på medicinens område befriat henne från de sorgliga verkningarna av sjukdom och skadliga vanor och omoraliska sedvänjor? Människosläktets sjukdomar har ökats i och med dess växande skolbildning. Kunskapen har befordrat människans tillintetgörelse. Den världsliga visheten är inte vaken för vilken tid vi lever i, och dess undervisningsprogram är inte up-to-date, inte anpassat efter dessa yttersta dagars behov. Till och med dess olika religiösa system har misslyckats i att som föda ge människorna den gudomliga undervisning, som dessa törstar och hungrar efter: ”Se, dagar skola komma, säger Herren, Jehova, då jag skall sända hunger i landet: icke en hunger efter bröd, icke en törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord. Då skall man driva omkring från hav till hav och från norr till öster och färdas hit och dit för att söka efter Jehovas ord, men man skall icke finna det.” — Am. 8:11, 12.
4. Varför finner man ingen andlig föda i kristenhetens program?
4. Om sökande människor också genomkorsar kristenhetens religiösa värld i alla riktningar, så kommer de ändå inte att finna andlig föda i dess religiösa eller världsliga undervisningsprogram. Varför inte? Därför att dessa världsliga system antingen har spätt ut innehållet i Gud Jehovas förnämsta lärobok, bibeln, eller har helt övergivit den. De som i våra dagar till bekännelsen är Guds folk har felat på samma sätt som de forntida israeliterna gjorde: ”Mitt folk har begått en dubbel synd: mig hava de övergivit, en källa med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten.” (Jer. 2:13) Prästerna och predikanterna har låtit sina vattenhoar, om man så får säga, bli spruckna och fulla med hål genom påverkan av mänskliga teorier om utveckling och av vetenskapliga tvivel såväl som förorenade av religiösa filosofiska tankar, som stammar från hedendomen. Deras, nya teorier kommer inte att innehålla något vatten, och på deras gamla hedniska läror sticker de bibliska sanningar, som de har övergivit, snart hål. Deras vishet står inte högre i värde än all den övriga vishet som hör denna nuvarande gamla onda värld till och som av Jehovas ord får följande betyg: ”Denna världens visdom är dårskap inför Gud.” 1 Kor. 3:19; 1:17—29; Jes. 29:14.
5. Hur ter sig systemen i kristenheten och Guds vittnen vid en jämförelse i fråga om nit?
5. På grund av andlig svält tynar de ortodoxa församlingarna bort och är för svaga för att avvärja materialismens och ateismens intrång. Världsliga iakttagare lägger märke till detta tillstånd, och de lägger också märke till något annat. Begrunda följande, som stod att läsa i en engelsk tidning, Illustrated Leicester Chronicle, den 10 september 1949: ”Överallt i landet har församlingarna i kyrkor och bönhus krympt ihop i oroväckande grad. Tusentals barn uppfostras med ringa eller ingen religiös bakgrund. Folk i allmänhet visar föga intresse för de gamla fastslagna trossatserna. Trots detta lyckades ett religiöst konvent i Leicester omkring förra veckoslutet samla 8.500 anhängare av en trosriktning, som inspirerar sina medlemmar med överväldigande glöd. Den brinnande entusiasmen hos Jehovas vittnen är någonting som måste komma prästerna och predikanterna och deras glesnande församlingar att tänka — och tänka skarpt. Varför är denna rörelse en så kraftig magnet? Varför är dess medlemmar fyllda med sådan iver? Ett svar är detta, att Jehovas vittnen tror på det riktiga i att bära ut religionen till folket. De tror på det lämpliga i att predika från dörr till dörr. De är fullt på det klara med värdet av publicitet, och de är företagsamma i bruket därav. De ropar ut sin religion från hustaken. Vad än en kyrko- eller bönhusbesökare må tänka om deras trosuppfattningar eller metoder, är deras intensiva iver dock en uppfordran till biskopar och präster i vartenda stift och till vartenda kapell och bönhus i landet. Kommer de att svara på denna uppfordran genom att sopa bort gammalmodiga idéer?”
6. Varpå beror denna skillnad i nit?
6. Vad dessa uppriktiga iakttagare inte kan förstå, det är varför Jehovas vittnen är så nitiska och de ortodoxa kyrkogångarna så likgiltiga. Till och med prästerna lägger märke till skillnaden, och den katolske biskopen Thomas J. McDonnell i New York klagade över förhållandena och sade: ”Genomsnittskatoliken saknar ofta varje känsla av att lekmannen kan ha en apostlauppgift att fylla. Alltför ofta är han nöjd med att helt enkelt vara en passiv medlem. Han betraktar sin religion såsom någonting mellan honom själv och Gud och är inte intresserad av att dela med sig av sin tro åt andra. Tron utan goda gärningar är död.” Därpå åberopade biskopen Jehovas vittnen såsom ”det sista ordet i fråga om nit för att utbreda sin tro”. (New York Times, 15 november 1948) Men varför denna skillnad? Den kommer sig inte därav att Jehovas vittnen såsom människor är annorlunda. De flesta av dem har en gång varit likgiltiga och ointresserade medlemmar av ortodoxa religiösa församlingar. Den avgörande faktorn är den, att de har ändrat sin andliga diet eller rättare brutit den andliga fasta som påtvingats dem i kristenhetens församlingar. Då de inte fick någon andlig föda, hade de heller ingen andlig kraft till några kristna mödor. Men när de bröt sig ut från kristenhetens förtorkade religiösa betesmarker, där hungersnöd råder, och började tillägna sig den rika och närande andliga födan från Guds ord, bibeln, blev de styrkta och laddade med energi och kokade över, andligen talat. Och när de fortfar att äta av denna mat, förnyas därigenom deras kraft, så att de kan fortsätta med att ”koka över” i eldig och nitisk kristlig predikoverksamhet.
Den andliga födan göres tillgänglig
7. Hur har många välsinnade människor slutat upp med att svälta mitt i överflödet?
7. Genom att Jehovas vittnen predikar evangelium upptäcker nu tusentals personer av en god vilja rika förråd av andlig föda. De upphör med sin dåraktiga svält mitt i överflödet. De får vetskap om det program för gudomlig undervisning som Jehova Gud erbjuder. Inte av några teologie doktorer eller andra religiösa lärare, som kan ståta med examen från en teologisk läroanstalt, får de detta vetande, och inte heller vinnes bibelkunskapen genom regelbundna besök i en byggnad med torn och spira på. Deras undervisning börjar ofta hemma och utan att de behöver betala något, vare sig i form av fastställd lektionsavgift eller i form av kollekt som tas upp. ”Upp, alla I som ären törstiga, kom men hit och fån vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och hämten säd och äten.” ”Den som vill, han tage livets vatten för intet.” — Jes. 55:1; Upp. 22:17.
8. Vid vems undervisningsmetoder håller vi fast i våra dagar? På vilket sätt?
8. Kristus Jesus är nära förbunden med Jehova Gud i undervisningsarbetet, och han undervisade i människornas hem, när han var på jorden. Hans första lärjungar, som följde i Jesu fotspår, upphörde inte att undervisa och predika Jesus Kristus i varje hus. Aposteln Paulus undervisade folket ”från hus till hus”. (Apg. 5:42; 20:20, eng. övers,.) De sanna kristna i våra dagar håller fast vid de metoder som grundades av deras stora Föredöme, Kristus Jesus. De gör besök i människornas hem och frambär evangeliebudskapet. När de står på gatorna och visar fram bibliska tidskrifter och en förbipasserande visar intresse, erbjuder de sig att besöka denne i hans hem för att leda bibelstudier. — Ords. 1:20, 21; 8:1—3.
9. Vad finner många vara ett praktiskt sätt att få tidsenlig undervisning?
9. Många människor av en god vilja finner nu, att ett praktiskt sätt att få den gudomliga undervisningen är att anslå en timme i veckan för bibelstudium tillsammans med dessa kristna, Jehovas vittnen. Med bibeln och böcker som är till hjälp vid bibelstudium kan man noggrant undersöka och dryfta de grundläggande lärorna i Guds ord. Därmed menas inte de ortodoxa religionernas i vissa trosbekännelser fastslagna läropunkter, ty den studerande upptäcker snart, att sådana läror som de om treenigheten, ett brinnande helvete, den odödliga själen och andra inte är skriftenliga. Det som han däremot får lära sig är sanningar om Kristi rike och de välsignelser som det kommer att skänka på en ny jord. Han får vetskap om de nu synliga tecken som bevisar att vi lever i de yttersta dagarna och om vittnesbörden om att Kristi rike är upprättat i himlarna och enligt tidsbestämmelserna snart skall med explosiv kraft gå till anfall mot denna onda värld i den drabbning som kallas striden vid Harmageddon. Dessutom får han del av många andra livsviktiga framställningar, som kommer att hjälpa honom att överleva dessa stormiga dagar och att slutligen få leva i Gud Jehovas nya värld utan ände. (Matt. 24:3—39; 2 Tim. 3:1—5) Detta är undervisning som är fullt lämpad efter dessa farliga tider och inte är efter sin tid, som den världsliga undervisningen är, vilken kommer med bespottande ord och säger, att dessa ting som utgör de bibliska profetiornas uppfyllelse ännu är långt borta, om de alls någonsin kommer. — 2 Petr. 3:3, 4.
10. Av vilka välsignas dessa bibelstudier i hemmet? Hur och varför?
10. Jehova Gud välsignar bibelstudiet i hemmet, och Kristus Jesus ger framgång åt till och med en så liten sammankomst. Har han inte lovat: ”Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”? .(Matt. 18:20) När det nitiska vittnet leder studiet på ett ordningsfullt sätt, upplyser därför de verkliga Lärarna, Jehova Gud och Kristus Jesus, förståndets ögon hos den ödmjuka studerande människan och låter Guds uppsåt avslöjas för denne nybörjare. (Jes. 30:20; 54:13; Ef. 1:18) Troget kommer vittnet att varje vecka gå till det hemmet i åtskilliga månader och ibland i mer än ett år och gratis ge sin tid och sin energi för att lyda Kristi befallning att ”föda fåren”, inte med en utan med många, många andliga måltider. — Joh. 21:15—17.
11. Hur blir det en växelverkan mellan den undervisade och den som undervisar?
11. Allteftersom tiden skrider fram och den studerande går vidare i studiet, blir han bättre i stånd till att rätta sig efter Skriftens regel: ”Må den som blir muntligt undervisad i ordet hava gemenskap med den som så undervisar honom, i alla goda ting.” (Gal. 6:6, Rotherham) Den undervisade bidrar till att göra studiet lärorikt genom att för studieledaren upprepa de ”goda ting” som han håller på att inhämta. Detta fäster de nyligen inhämtade sanningarna i den studerandes minne och ger honom tillförsikt, i det han ger uttryck åt dem med sina egna ord. Han blir då så mycket bättre i stånd till att tala med sina medmänniskor om det som han håller på att tillägna sig.
12. Hur utvidgar nykomlingen sina privilegier i fråga om studium? Med vilken behållning?
12. Nu blir han inbjuden att vara med om ett bibelstudium tillsammans med en större grupp människor i något hem i närheten. Detta gruppbokstudium ledes på samma sätt som det som hölls i hans eget hem, men fler är närvarande och större omväxling i fråga om kommentarer stimulerar hans sinne till verksamhet och till att komma ihåg det som han tidigare har lärt. Erfarenheten bevisar sanningen av bibelns ordspråk: ”Järn vässes av järn; så vässer sig en man mot sin väns ansikte.” (Ords. 27:17, Leeser) Vässt eller skärpt genom dessa kontakter med andra av Jehovas vittnen, är nykomlingen angelägen om att komma till Jehovas vittnens större församlingsmöten, som hålles i deras möteslokal. Kommer han inte att få röna ytterligare välsignelser genom att ta denna förmaning till hjärtat: ”Låt oss tänka på hur vi skola kunna uppliva varandra till kärlek och goda gärningar och alltså icke upphöra att komma tillsammans, såsom någras vana är, utan förmana varandra — och det så mycket mer som ni se Dagen närma sig”? — Hebr. 10:24, 25, Moffatt.
13, 14. Hur beröres han av metoden att studera ämnesvis? Är den skriftenlig?
13. Vid mötena i Jehovas vittnens ”Rikes-sal” knytes ett starkt band av kristligt kamratskap mellan nykomlingen och andra i gruppen. Gemenskapen med dem upplivar honom verkligen till kärlek och goda gärningar och väpnar honom mot de svårigheter som tornar upp sig mer och mer, allteftersom tiden skrider framåt mot den dag, då Gud skall hålla räkenskap med denna sataniska värld. De offentliga föredragen i lokalen berör många av de punkter som förut har förklarats för honom, men de olika talarna behandlar dem från andra synpunkter och kommer hans begrepp att klarna och vidgas. Det är sant, att talarna tar skriftställen från spridda delar av bibeln för att låta dem sammanlöpa i en punkt i behandlingen av ett visst ämne, och den studerande kan erinra sig att hans världsliga vänner och till och med prästen eller predikanten i hans förra församling gjorde narr av denna metod och sade, att vittnena ”hoppade fram och tillbaka i bibeln som gräshoppor och att man kunde bevisa vad som helst genom att hoppa på det sättet”. Men denna metod, där man studerar ämnesvis och låter ett visst ämne bli belyst genom utsagor från många håll i bibeln, var just orsaken till att han hade lärt sig mera genom vittnena på en månad, än han hade lärt sig av sin förra kyrkoorganisation på tjugo år.
14. Var det inte för övrigt så, att de män som under inspiration skrivit de grekiska skrifterna i bibeln sammanförde texter från spridda ställen i alla de hebreiska skrifterna? Och anförde inte den föredömlige Läraren, Kristus Jesus, i sin ryktbara bergspredikan tjugoett citat från de hebreiska skrifterna, från Andra, Tredje, Fjärde och Femte Mosebok, Andra Konungaboken, Psaltaren, Jesaja och Jeremia? Han försökte inte ”bevisa vad som helst” genom att hoppa hit och dit vid bruket av skriftställen. Genom denna metod och till folkets angenäma överraskning ”förkunnade han sin lära för dem med makt och myndighet och icke såsom deras skriftlärde”, därför att han understödde sin förkunnelse med Guds skrivna ords auktoritet. — Matt. 7:29.
15. Vilka privilegier i fråga om studium och utbildning erbjudes vid gruppens möten?
15. Vid gruppens studium av tidskriften Vakttornet kommer den kunskap som utgör ”mat i rätt tid” till honom som ljungeldar från Guds ord och upplyser vägen till livet. Han hade läst Vakttornet hemma, men nu ser han, hur mycket av stoffet däri han inte hade lyckats få grepp om. Och tjänstemötena och den teokratiska skolan som hålles på möteslokalen! De dagar då han förut gick i kyrkan hade aldrig fört med sig något sådant som dessa möten! Detta var alltså orsaken till att Jehovas vittnen var så effektiva i sitt predikande av evangelium. Vid tjänstemötet studerade de effektiva sätt att frambära budskapet och demonstrerade metoderna såväl som höll anföranden om dem. Och tänk hur de organiserade arbetet, så att inte den ene skulle komma och göra om vad en annan redan hade gjort! Vad skolan beträffar, så gav den undervisning i att tala bra, i att disponera och avfatta ett föredrag, fakta meddelades om hur bibeln uppkommit och bevarats, om när de olika böckerna i bibeln blivit skrivna och av vem och till vem samt om deras innehåll, och många ytterligare upplysningar gavs, som är av vikt för dem som skall förkunna ordet. Vidare höll de förkunnare som var inskrivna i skolan övningstal och fick uppbyggande råd och anvisningar beträffande sitt framförande och hur de hade utarbetat föredragen. Vittnena bemödade sig sannerligen mycket om att lyda denna förmaning: ”Gör ditt bästa att vinna Guds godkännande såsom en arbetare som icke har något att blygas för, utan rätt formar sanningsbudskapet.” — 2 Tim. 2:15, En amer. övers.
16. Hur kan tjänstemötet och den teokratiska skolan jämföras med vad Jesus gav sina lärjungar?
16. Den undervisning och övning som Jesus gav apostlarna och de första kristna kan jämföras med de nuvarande Jehovas vittnens skola i teokratisk ämbetsutövning och deras tjänstemöten. Många av Jesu tal var tjänstetal, som uppmanade hans efterföljare att låta ljuset lysa, att predika evangelium om Riket, att bära frukt, att döpa de nya och hjälpa dem att komma i gång i predikoarbetet. Han ledde demonstrationer till gagn för sina efterföljare, i det han gick i spetsen i tjänsten och visade, hur arbetet skulle utföras. ”Han vandrade igenom landet, från stad till stad och från by till by, och predikade och förkunnade evangelium om Guds rike. Och med honom följde de tolv.” (Luk. 8:1) De gav akt på den förnämste predikaren av alla och lärde av honom, och senare gav de andra människor anledning att dra sig till minnes, att de hade fått denna utmärkta utbildning. (Apg. 4:13) När Jesus sände ut de tolv apostlarna att predika, gav han dem särskilda föreskrifter om hur de skulle behandla intresse och bemöta motstånd som de träffade på vid sitt vittnande från dörr till dörr. (Matt. 10:1—16) Längre fram gav han liknande anvisningar för den teokratiska ämbetsutövningen i tjänsten på fältet åt sjuttio lärjungar, innan han sände ut dem att predika, och de kom tillbaka för att rapportera den framgång som deras tjänsteverksamhet på fältet hade rönt. — Luk. 10:1—11, 17.
En välsignad förändring för den som fått den gudomliga undervisningen
17. Vilken förändring till det bättre medför denna gudomliga undervisning?
17. Nu hejdar sig nykomlingen för att tänka över vad han har vunnit genom den gudomliga undervisning som skänkts honom av Gud genom Guds vittnen. Förut hade hans liv varit bara den dagliga arbetsrutinen och sedan en ganska desperat ansträngning att skaffa sig vad han en gång ansåg för ”nöjen” och som kom honom att vara sent uppe om kvällarna och festa om, vilket gjorde att hans världsliga arbete blev ännu mer påfrestande. Oro över de förbryllande världsproblemen med farhågor för krig ständigt på lur i hans närhet och ängslan för hans familj på grund av ekonomiska bördor och de faror som ungdomens förvildning kan vålla, allt detta berövade honom hans sinnesfrid. Men vilken skillnad hade det inte blivit nu! Han hade fått vetskap om det säkra botemedlet, Guds rike, att det var nära, att de nuvarande svårigheterna endast var förelöpare till eviga fröjder i en ny värld, att de mörka molnen hade den skönaste silverrand, när de betraktades i Guds ords profetiska ljus. — Luk. 21:28—32.
18. Vilken förändring inträffar i fråga om umgängeskrets? Är den som blir undervisad av Herren ledsen över förändringen?
18. Naturligtvis vill många av hans förra vänner inte nu vara tillsammans med honom, som de var förr. Det förefaller som om de inte längre talade samma språk. Han önskar inte längre göra det som han gjorde tillsammans med det gamla gänget, han känner att han har slösat bort alltför mycken tid på sådant i den gångna tiden, och han bryr sig inte ens om det gyckel som hans forna vänner nu utsätter honom för. Han finner det trösterikt att läsa: ”Ni ha tillbragt nog tid i det flydda med att göra såsom hedningarna tycka om att göra, med att hängiva eder åt sinnlighet, passion, dryckenskap, festande, utsvävningar och avskyvärt avguderi. De äro häpna över att ni icke längre jämte dem dyka ned i utsvävningarnas flod, och de smäda eder därför; men de skola få lov att svara för detta inför honom som är redo att döma levande och döda.” (1 Petr. 4:3—5, En amer. övers.) Han frågar inte efter förlusten av sina forna vänner, ty han har fått många fler och bättre vänner. — Matt. 19:29.
19. Vilken frid åtnjuter han och av vilken orsak?
19. Dessutom har han nu ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. (Fil. 4:7) Inte frid bara av den anledningen att han vet, vad framtiden bär i sitt sköte, och inte längre är ängslig på grund av förhållandena och för sin familjs skull. Inte frid bara som en följd av att han har funnit andlig föda och inte längre hyser någon vördnad för denna världens dåraktiga visdom, som så ofta brukas till förstöringsändamål, eller därför att han har funnit bättre och renare vänner. Hans frid är av Gud, därför att han har blivit undervisad av Gud med Guds vishet, och han har del i de gagneliga verkningarna av denna gudomliga vishet. Såsom det är skrivet: ”Visheten från ovan är först och främst ren, vidare fridsam, överseende, försonlig, full av barmhärtighet och hälsosam frukt, otvetydig, rättfram, och de frid stiftande som så i frid skörda rättfärdighet.” — Jak. 3:17, 18, Moffatt.
20. Varför måste han bli fruktbärande? Genom vilken sinnets förändring?
20. Han har full del i dessa välsignelser, till och med i så stor utsträckning att han frambringar ”hälsosam frukt”. Den som en gång var en nybörjare och höll på med att lära har nu som följd av sitt flitiga studium blivit ett redskap till att meddela kunskap, ty nu är han ”skicklig att i sin ordning undervisa andra”. (2 Tim. 2:2) ”I haven fått för intet; så given ock för intet”, kommer han ihåg. (Matt. 10:8) Enligt Skriftens regel har han funnit det sant, att ”saligare är att giva än att taga”. (Apg. 20:35) Genom hans studium av Guds ord och genom lärdomar som han har fått i den teokratiska skolan och på tjänstemötena och genom att han har givit akt på nitiska vittnens goda exempel har hans syn på saker och ting förändrats från den gamla världens uppfattning till den nya världens åskådningssätt. ”Ni få icke antaga denna världens seder utan måste genom eder nya sinnesinställning bli förvandlade, så att ni kunna finna ut vad Guds vilja är — vad som är gott, välbehagligt och fullkomligt.” (Rom. 12:2, En amer. övers.) Renad genom Guds ord från forna dåliga vanor i fråga om tankar och uppförande, bär han frukt i Rikets tjänst, såsom det blivit befallt: ”Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt. I ären redan nu rena i kraft av det ord, som jag har talat till eder. Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt och bliven mina lärjungar [eng. övers.: så skolen I vara mina lärjungar].” — Joh. 15:2, 3, 8.
21. Vilket gagn har han av att. i praktiken omsätta den undervisning han har tillägnat sig?
21. Frid som övergår mänskligt förstånd är nu hans egendom, emedan han har frid med Gud, är i harmoni med Gud, gör Guds, vilja, har del i att hävda och förhärliga Gud. Han bevisar att han har vishet och förstånd genom att lyda befallningarna att predika. (Ps. 111:10) Genom att göra bruk av denna av Gud skänkta utbildning och undervisning i tjänsten på fältet, genom att upprepa bibelns sanningar vid människornas dörrar inpräntar han i sitt sinne det som han har inhämtat och hindrar det från att falla honom ur minnet, när han behöver det. Fortsatt studium fyller på nytt det ofullkomliga sinnet, som låter sanningens vatten sippra ut liksom ur ett otätt kärl. (Hebr. 2:1. I marginalen till eng. övers. står det här ”tömmas såsom läckande kärl” i stället för sv. övers. ”gå förlorade”.) Om han genom studium gör flitigt bruk av sina intellektuella förmögenheter, blir dessa därigenom övade och stärkta, till dess han kan smälta inte endast mjölken utan också den stadiga maten i Guds ord, och den styrka som han därigenom vinner gör honom rustad att motstå förföljelse och andra sataniska snaror som det är så gott om i denna världen. Han går framåt mot fullkomlig mognad, såsom Skriftens maning lyder: ”Fullvuxna män ha rätt till stadig mat, ty deras förmågor äro genom vanan övade att skilja mellan rätt och orätt. Låt oss därför lämna de första grunderna av den kristna läran bakom oss och gå framåt mot mognad.” — Hebr. 5:14; 6:1, En amer. övers.
22. Till vilket vidsträckt privilegium i fråga om tjänst kan han nå fram?
22. När denne kristne fortsätter sin lärokurs av gudomlig undervisning och bär mer och mer god frukt, kan han kanske nå fram till den fullmogna ämbetsutövning som består i heltidstjänst och som Jehovas vittnen i våra dagar kallar för pionjärsarbete.