EXAKTHETEN BEKRÄFTAS AV DÖDAHAVSRULLARNA

I trakten kring Döda havet har man funnit många hebreiska skriftrullar som härstammar från tiden före början av den vanliga tideräkningen. Många av dem innehåller delar av de hebreiska skrifterna. Hurudana är de i jämförelse med de massoretiska handskrifter som blivit gjorda omkring tusen år efteråt eller ännu senare?

I en undersökning granskades det femtiotredje kapitlet i Jesajas bok både i en Dödahavsrulle, som blev avskriven omkring år 100 f.v.t., och i den massoretiska texten. Norman L. Geisler och William E. Nix omtalar resultaten av denna undersökning i A General Introduction to the Bible (En allmän inledning till bibeln):

”Av de 166 orden i Jesaja 53 är det bara sjutton bokstäver som det råder tvivel om. Beträffande tio av dessa bokstäver är det helt enkelt en fråga om stavning, som inte påverkar betydelsen. Ytterligare fyra bokstäver är mindre stilistiska förändringar, till exempel beträffande konjunktioner. De återstående tre bokstäverna utgör ordet ’ljus’, som är tillfogat i Jes. 53 vers 11, och det har ingen större inverkan på betydelsen. ... I ett kapitel med 166 ord är det alltså efter tusen år av avskrivningar bara ett ord (på tre bokstäver) som det råder tvivel om — och detta ord ändrar inte i nämnvärd grad innebörden i skriftstället.”

En annan publikation upplyser om att denna skriftrulle och en annan avskrift av delar av Jesajas bok som hittats nära Döda havet ”visade sig vara ord för ord identiska med vår vanliga hebreiska bibel i mer än 95 procent av texten. De 5 procent där det förekom variationer bestod huvudsakligen av uppenbara skrivfel och variationer i stavningen.”

När du läser de hebreiska skrifterna, kan du därför lita på att den bibel du har är grundad på en hebreisk text som exakt förmedlar de tankar de män hade som skrev under Guds inspiration. (2 Tim. 3:16) Den noggranna avskrivning som utförts av yrkeskunniga avskrivare under tusentals år har säkerställt det som Gud för länge sedan förutsade: ”Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.” — Jes. 40:8.

Varför skall man begrunda?

DET tar tid att begrunda, dvs. att besinna, fundera eller tänka allvarligt på en sak. Men det är väl använd tid. Eftertänksam begrundan av hälsosamma ting ger god utdelning.

Bibeln ger utmärkta riktlinjer för vilka ting som med rätta bör uppta våra tankar. Vi läser: ”Vadhelst som är sant, vadhelst som är av allvarlig betydelse, vadhelst som är rätt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att tycka om, vadhelst som är väl omtalat, vad dygd som än finns och vad berömvärt som än finns, detta skall ni fortsätta att tänka på.” — Fil. 4:8.

När någon gör sådana uppbyggande ting till föremål för sin ständiga begrundan, har detta god inverkan på hans hjärta. Hans uppskattning av det rätta i sådana ädla ting växer, och han blir mera medveten om att det har god inverkan på honom själv och på hans medmänniskor, när han handlar i överensstämmelse med sin begrundan. Följden blir att det han säger och gör kommer i allt närmare samklang med Guds normer för renhet och helighet. Detta framgår av Jesu ord: ”En god människa bär fram det goda ur sitt hjärtas goda skatt, men en ond människa bär fram det onda ur sin onda skatt; av hjärtats överflöd talar ju hennes mun.” — Luk. 6:45.

Detta betyder alltså att ju mer någon koncentrerar sig på uppbyggande, positiva ting, desto mer kommer detta att återspeglas i hans tal och handlingar. Det är precis som det bibliska ordspråket säger: ”Den rättfärdiges hjärta betänker, vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av