Att visa tro under angrepp

”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” — 1 Kor. 10:13.

1. Vilka frågor om tro kan vi alla ställa oss själva?

HUR mycket tro har du? Har du tillräcklig tro för att du skall klara dig igenom, när förhållandena blir svåra? Skulle du kunna förbli fast och fortfarande förtrösta på Jehova, medan du berövades den mat du föredrar att äta, de kläder du skulle vilja bära, det hus du tycker så mycket om? Skulle du kunna uthärda att komma i fångenskap eller förlora din hälsa eller till och med ditt liv och ändå inte förlora tron på Guds löften för framtiden? Sådan tro ”är inte allas egendom”. Jehovas trogna kristna vittnen känner det utan tvivel alldeles som apostlarna, som sade till Jesus: ”Ge oss mer tro!” — 2 Tess. 3:2; Luk. 17:5, Hedegård.

2. Vad kan vi vara säkra på när det gäller Satans motstånd?

² Somliga kan mena: ”Det kommer aldrig att hända mig.” Jesus varskodde de sanna kristna: ”Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar för mitt namns skull. I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda. Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.” (Luk. 21:12, 16, 17, 1917) Apostlarna, som hörde dessa ord, visste att precis lika säkert som att solen skulle gå upp följande dag, så skulle också denna profetia uppfyllas på dem och på alla Kristi efterföljare. Jesus sade naturligtvis inte att varje enskild kristen skulle behöva uthärda varje slag av förföljelse. Allt detta skulle drabba Guds folk som skara. Men oberoende av den angreppsmetod som kommer till användning kan vi vara säkra på att Satan kommer att se till att ”alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda”. — 2 Tim. 3:12.

3. Varför behövs det fortfarande tro i vår tid?

³ I denna tid har vi också någonting mera än profetiska uttalanden; vi har en historisk skildring som redogör för förföljelsen av Jehovas kristna vittnen, vilken sträcker sig från första århundradet enligt den vanliga tideräkningen fram till dags dato. De som studerat romersk historia är väl förtrogna med den fruktansvärda uppteckningen av hur kristna slets itu av vilda djur, medan flera tusen av Roms blodtörstiga invånare jublade från läktarna. Nu på 1900-talet utövas fortfarande tryck på Guds folk. Ja, ännu i dag är Jehovas vittnens kristna arbete förbjudet i flera länder. Många sanna kristna befinner sig i fängelse, och somliga har förlorat livet. I en eller annan form utsätts alla bland Guds folk för krafter som är avsedda att bryta ner deras ostrafflighet. Vi behöver tro för att stå fasta.

4. På vilket sätt har Guds folk i nutiden visat stor tro?

⁴ Vi behöver inte tvivla på att Guds folk i vår tid verkligen har tro till att möta provsättningen. Krävdes det inte vid sekelskiftet tro av en handfull män och kvinnor för att de skulle kunna lösgöra sig från traditionellt religiöst tänkande och förklara att de läror som i århundraden hade följts som sanning var falska? Och krävdes det inte tro av bara några tusen av dem för att de skulle ge gensvar på den maning som framfördes vid konventet i Cedar Point år 1922: ”Annonsera [Förkunna om], annonsera, annonsera Konungen och hans rike”? Ingen kunde vid den tiden ha förutsett de stora ökningar som Guds organisation i vår tid kan glädja sig åt, i det millioner människor nu samlas. Och under andra världskriget, då nationalismen grep omkring sig och den som inte ställde in sig i ledet i politiskt avseende betraktades som en som hatade mänskligheten, vilka var det då som troget höll fast vid Guds ord och förblev neutrala? Jehovas kristna vittnen! Från sin tidiga begynnelse i det första århundradet och vidare genom sin nutida historia har de vandrat ”i tro och icke i åskådning”. (2 Kor. 5:7, 1917) Tron har förmått dem att ha förtroende för vad Guds ord säger, när alla andra har föraktat dess budskap. Detta förtroende och denna tro från de trognas sida har belönats. Deras tillförsikt var inte förgäves, och millioner människor i vår tid erkänner nu detta.

5. Vad kommer att inträffa i framtiden som kommer att kräva tro?

⁵ Men framtiden innehåller fortfarande utmaningar, som kommer att kräva tro för att Jehovas vittnen skall avgå med seger ansikte mot ansikte med Satans angrepp. I denna tid är vi mycket nära tillintetgörelsen av den nuvarande tingens ordning. I denna stund är det inte uppenbart precis hur långt Jehova kommer att tillåta fienden att gå i strävan att bryta ner Guds folks tro. Inte heller är det uppenbart exakt vad Guds medel till frälsning kommer att vara för oss individuellt. — Matt. 24; Mark. 13; Luk. 21.

Tro behövs när utvägen inte är uppenbar

6. Vilka förhållanden, som sätter var tro på prov, skulle kunna utvecklas?

⁶ Allteftersom denna ”ändens tid” snabbt går mot sin höjdpunkt, skulle Guds folk kunna försättas i situationer där utvägen inte är uppenbar. I själva verket skulle det i vårt liv kunna uppstå sådana nödsituationer att det från mänsklig ståndpunkt sett kunde förefalla som om det inte fanns något medel till räddning. Somliga i vår tid är ganska oroade över sin välfärd nästa månad och nästa år, men förhållandena kan nå en kris, där föranstaltningarna för mat, kläder och husrum och vår frihet och livet för nästa dag ställs i fråga. Hur kommer vi att reagera, om det förefaller som om vi inte har någonstans att vända oss? På vem kommer vi att lita, när det gäller att föra oss igenom? Vår tro skulle kunna sättas på det yttersta provet.

7. Vilken ”hemlighet” som gav styrka lärde sig Paulus?

⁷ Från ett romerskt fängelse skrev Paulus ett brev till en församling av medtroende i Filippi. I detta brev berättar han om en ”hemlighet”, som han hade lärt av omkring tjugofem år av kristen erfarenhet. Han sade: ”Inte så att jag talar om att lida brist, för jag har lärt mig att reda mig med vad jag har, vilka omständigheter jag än befinner mig i. Jag vet verkligen hur det är att ha det knappt ställt, jag vet verkligen hur det är att ha överflöd. I allting och i alla förhållanden har jag lärt mig hemligheten, både att vara mätt och att vara hungrig, både att ha överflöd och att lida brist. Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” — Fil. 4:11—13.

8. Genom vilka erfarenheter fick Paulus lära sig värdefulla lärdomar?

⁸ För många bland Jehovas folk är det sätt på vilket han drar försorg om dem i tider av nöd någonting som det ännu återstår för dem att erfara. Beträffande denna hemlighet ger aposteln Paulus’ liv oss insikt. Läs till exempel 2 Korintierna 4:8—11, där aposteln säger att vi kan vara förtryckta, rådvilla, förföljda och slagna till marken, men aldrig ”lämnade i sticket; ... inte tillintetgjorda”. Läs också 2 Korintierna 11:24—27 (Hedegård): ”Av judarna har jag fem gånger fått gisselstraffet med trettionio slag. Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, och en gång har jag ett helt dygn drivit omkring på öppna havet. På mina många resor har jag varit i faror på floder, i faror bland rövare, i faror bland landsmän, i faror bland hedningar, i faror i städer och i öknar, i faror på havet och bland falska bröder. Jag har haft möda och arbete, genomvakat sömnlösa nätter, utstått hunger och törst, ofta saknat bröd för dagen och i mina luggslitna kläder lidit svårt av kölden.” Detta var helt visst en man som ofta hade goda skäl att undra hur han skulle klara sig till nästa dag. Men genom sin kristna erfarenhet hade han fått lärdomar, som vi också kan ha gagn av.

9. Hur kan vi lära oss samma ”hemlighet” som Paulus lärde sig?

⁹ Den som ger upp, när förhållandena blir svåra eller när utvägen inte är uppenbar, kanhända aldrig för egen del får se hur Gud styrker och drar försorg om en i tider av nöd och bereder en utväg ur en till synes hopplös situation. Det mänskliga sättet att reagera är att dra sig undan, såvida man inte kan se exakt vad som kommer att hända. Det är här som tron kommer in. Den är en övertygelse som är så stark och kraftfull att det som inte upptäcks av mänskliga sinnen är en verklighet i dens sinne som har tro. Han har en säker garanti, och denna garanti är hans tro. Paulus definierade tron på detta sätt: ”Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser.” — Hebr. 11:1.

10. a) Vilket hinder ställdes israeliterna inför år 1473 f.v.t.? b) Men vad befallde Gud dem ändå att göra?

¹⁰ Ett gott exempel på hur Jehova Gud förväntar att vår tro skall verka finner vi i förbindelse med att israeliterna drog in i det utlovade landet, vilket beskrivs i Josua, kapitel 3 och 4. Det är på våren år 1473 f.v.t. Israeliterna är lägrade på östra sidan av Jordan, strax norr om Salthavet. I fyrtio år har de vandrat i öknen, och nu har Guds tid äntligen kommit för dem att dra in i det land som med rätta tillhör dem och erövra det från sina fiender. Men hur skall omkring tre millioner män, kvinnor och barn, tillsammans med djur och förråd, kunna gå över Jordan vid den tid då den smältande snön och vårregnen förvandlar Jordan till en ström som svämmar över alla bräddar? Och ändå ger Jehova anvisning om att de skall tåga rakt ut i floden med prästerna i ledningen. Befallningen ges med följande försäkran: ”Så snart då prästerna, som bära HERRENS [Jehovas], hela jordens Herres, ark, stå stilla med sina fötter i Jordans vatten, skall Jordans vatten, det vatten, som kommer uppifrån, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall stå såsom en samlad hög.” — Jos. 3:13.

11. a) Vilken inställning kunde Israeliterna ha haft? b) På vilket sätt visade de tro?

¹¹ Vad kommer israeliterna att göra? Kommer de att ha inställningen: ”Det är omöjligt att vada över den här rasande strömmen nu. Vi bör vänta några veckor, till dess vattennivån sjunker. Vi skulle inte tåla att se några av våra tält, djur eller barn svepas bort, medan vi försökte ta oss över under de här ’omöjliga’ förhållandena. Men om Jehova under tiden öppnar en väg genom vattnet, som han gjorde vid Röda havet, då kommer vi naturligtvis med glädje att ta oss över”? Låt oss läsa om vad som hände: ”Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna, som buro förbundsarken, gingo framför folket. När nu de som buro arken kommo till Jordan, så att prästerna, som buro arken, med sina fötter vidrörde yttersta randen av vattnet i Jordan, vilken under hela skördetiden är full över alla sina bräddar, då stannade det vatten, som kom uppifrån, och blev stående såsom en samlad hög långt borta, uppe vid Adam, staden, som ligger bredvid Saretan; och det vatten, som flöt ned mot Hedmarkshavet, Salthavet, blev sålunda helt och hållet avskuret. Och folket gick över mitt emot Jeriko. Men prästerna, som buro HERRENS förbundsark, stodo orörliga på torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick över på torr mark, till dess att allt folket helt och hållet hade kommit över Jordan.” — Jos. 3:14—17.

12. Vilken lärdom ger oss israeliternas exempel?

¹² Vilket underbart ådagaläggande av tro var inte detta, och vilken god lärdom ger det inte åt alla inom Guds folk, eftersom de kan ställas ansikte mot ansikte med ovissa situationer i framtiden! Om Jehova förklarade alla detaljerna i vad han kommer att göra och hur han kommer att göra det, vilket behov av tro skulle det då finnas? Tro innebär att gå i den riktning som Gud ger anvisning om, oberoende av hur omöjlig denna kurs kan tyckas vara från mänsklig ståndpunkt sett. Jehova Gud vill se om vi har tillräcklig tro för att så att säga låta fötterna bli våta. Om vi då handlar i tro, kommer vi att få se hur han kan föra oss igenom och kommer att göra det. Det är inte att undra på att bibeln talar om ”den prövade äktheten hos er tro”. — 1 Petr. 1:7; Jak. 1:3.

Ingen bristningspunkt

13. Nämn några frågor som vi kan undra över, när det gäller provsättningar.

¹³ Någon kan undra så här: ”Jag är säker på att Jehova kommer att vara trogen och stödja sitt folk, men ibland oroar jag mig över mig själv och hur jag kommer att reagera på vissa provsättningar och påtryckningar. Kommer jag att ha kraft att uthärda? Har jag en svag punkt som kan användas för att föra mig till ’bristningspunkten’?” Andra kan tycka: ”Jag kan uthärda vad som helst för egen del, men jag är förälder, och jag skulle aldrig kunna tåla att se någonting hända med mina barn. Jag tror inte att jag skulle kunna uthärda det, om de hotades med något ont.”

14. a) Kommer vi att genomgå provsättningar som Guds folk aldrig förut prövat på? Hur vet vi detta? b) Vilken försäkran ger bibeln i fråga om frestelse?

¹⁴ Vilket uppmuntrande svar får vi inte från aposteln Paulus, när vi har sådana frågor i sinnet! Han skrev till en församling av medtroende och gick igenom sådant som hade visat sig bli till fall för många av israeliterna. I Första Korintierna 10:7—10 läser vi: ”Bli inte heller avgudadyrkare, såsom några av dem blev; alldeles som det är skrivet: ’Folket satte sig ner för att äta och dricka, och de steg upp för att roa sig.’ Låt oss inte heller bedriva otukt, såsom några av dem begick otukt, bara för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag. Låt oss inte heller sätta Jehova på prov, såsom några av dem satte honom på prov, bara för att förgås genom ormarna. Inte heller skall ni knota, alldeles som några av dem knotade, bara för att förgås genom förgöraren.” Han sade att dessa ting inträffade som ett exempel för de kristna, och han varnade för dårskapen i att mena att ”det skulle aldrig kunna hända mig”. Han avgav sedan en förklaring, som skulle visa sig vara en av de mest uppmuntrande och trosstyrkande tankarna i bibeln. Han sade: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” — 1 Kor. 10:13.

15. a) Har kristen ostrafflighet en ”bristningspunkt”? b) Hur går det till att Jehova ”bereder utvägen”?

¹⁵ Vet du vad denna vers betyder för trogna kristna som uppriktigt försöker göra Guds vilja? Om du är en sådan person, betyder det att så långt det gäller din ostrafflighet mot Gud, så har du inte någon ”bristningspunkt”. Det finns inte någon makt eller kraft, inte något knep eller ”hemligt vapen”, synligt eller osynligt, som kan riktas mot dig med visshet om att du kommer att bryta din ostrafflighet mot Gud. Du har inte någon så kallad ”svag punkt”, som dina motståndare kan använda mot dig med säker framgång. Om du går så långt som ditt mänskliga kött kommer att föra dig i fråga om att vara trogen mot Gud, då kan du med visshet veta att när du menar att du inte längre kan hålla ut i egen kraft, så kommer Jehova att träda till med sin hjälp och ”bereda utvägen”. Detta betyder inte nödvändigtvis att han kommer att avlägsna frestelsen. Uppsåtet med detta gudomliga ingripande är i stället: ”så att ni kan uthärda den”.

16. Vilken del har tro i uthärdande? Förklara.

¹⁶ Denna riktiga förståelse av angelägenheterna, som vi får igenom bibeln, kommer att hjälpa oss att ha den rätta synen på tingen, oberoende av hur ytterligtgående de kan bli. Föräldrar som får vara med om att förföljare tar ifrån dem deras barn kommer till exempel att vara i stånd att uthärda också detta, men bara med Guds hjälp. De kommer att veta att de har gjort vad de har kunnat och att om Jehova kommer att tillåta någonting sådant att inträffa, så kan de med förtröstan lämna saken i hans händer. Vem är mest kvalificerad att se till ditt barn? Du eller Jehova Gud och hans härskara av änglar? Situationen kan tyckas fullständigt hopplös, och vi ser kanske inte omedelbart hur Jehova kommer att fullborda det hela, men det är här som tron och den barnalika förtröstan på Jehova måste komma in. Vi skulle inte kunna uthärda utan detta. — Hebr. 11:6.

Var trogen i små ting nu

17. Tillit till vilken princip kommer att hjälpa oss att möta de provsättningar vi har framför oss?

¹⁷ De som tillhör Guds folk är inte säkra på vilka provsättningar som väntar dem i framtiden, men av vilket slag dessa än kan bli, är vi säkra på att den princip som framställdes av Jesus kommer att gälla: ”Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” — Luk. 16:10, 1917.

18. Hur kommer trohet ”i det minsta” nu att hjälpa oss under kommande dagar?

¹⁸ Eftersom det förhåller sig så, strävar Jehovas kristna vittnen efter att varje dag framgångsrikt ta itu med de trosprov som kommer. Det är många ting som kan dyka upp som hinder i vårt dagliga liv och i tjänsten för Jehova, men om vi framgångsrikt möter dessa provsättningar ”i det minsta” eller i det som är grundläggande för kristendomen, kommer vi att bli styrkta till att med tro möta vadhelst framtiden än kan föra med sig. Låt sedan djävulen göra sitt värsta. Låt honom sätta i verket vilka som helst planer som han kan ha i sinnet. De är inte någonting nytt. De har mötts med framgång och kommer att mötas med framgång av dem som visar tro under Satans angrepp.