”Ditt ord är sanning”

Vem var Jesus Kristus?

MÅNGA människor i våra dagar tror att Jesus Kristus bara var en vis och förståndig människa. Men andra förfäktar att han var Gud i köttet. Stämmer någon av dessa åsikter överens med vad bibeln säger om Kristus?

Uppfattningen att Jesus bara var en människa i likhet med vilken annan människa som helst är inte något nytt. Ett avsevärt antal av hans egna samtida förfäktade denna uppfattning. Folket i Nasaret tänkte till exempel på honom som blott och bart en timmerman där på platsen. De kunde helt enkelt inte förstå varför just han av alla människor skulle ha blivit förlänad stor vishet och förmåga att utföra kraftgärningar. Beträffande deras gensvar på hans undervisning i synagogan en sabbatsdag läser vi: ”Folket häpnade, när de hörde honom; de sade: ’Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet, som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar, som göras genom honom, varifrån komma de? Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?’” — Mark. 6:2, 3.

Till och med många av Jesu egna släktingar betraktade honom, åtminstone till en tid, såsom blott och bart en människa. De drog sig inte för att försöka tillrättavisa honom eller ge honom råd. Vid ett tillfälle samlades en sådan folkskara vid det hus där Jesus befann sig att det blev omöjligt att äta en måltid. ”Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade, att han var från sina sinnen.” — Mark. 3:20, 21; Joh. 7:3, 4.

Både Jesu släktingar och folket i Nasaret betraktade förhållandena från mänsklig ståndpunkt. De insåg inte att Jesu vishet och underverk gav stöd åt hans påstående att han hade haft en föremänsklig tillvaro i himmelen och var sin Faders direkte representant. Han hade avstått från sin himmelska härlighet, och hans himmelske Fader hade överfört hans liv till den judiska jungfrun Marias sköte. På detta sätt föddes Jesus såsom en fullkomlig, mänsklig Son av Gud. (Fil. 2:5—7) I Kapernaum i Galileen hänsyftade Jesus på detta, då han sade: ”Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.” — Joh. 6:37—39.

Trots att judarna som lyssnade till honom kände till hans vishet och kraftgärningar ”knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: ’Jag är det bröd, som har kommit ned från himmelen.’ Och de sade: ’Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: ”Jag har kommit ned från himmelen”?’” (Joh. 6:41, 42) I själva verket antydde deras ord att Jesus gjorde ett falskt påstående. Men deras slutsats stämde inte alls med hans underverk och överlägsna vishet, som gav obestridliga bevis för gudomligt stöd. En man som Jesus botade från blindhet uttryckte saken mycket träffande: ”Vi veta ju, att Gud icke hör syndare, men också att om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då hör han honom. Aldrig förut har man hört, att någon har öppnat ögonen på en som föddes blind. Vore denne icke från Gud, så kunde han intet göra.” — Joh. 9:31—33.

Jesu uttalande om en föremänsklig tillvaro understöddes inte bara av hans underverk, utan också av de inspirerade hebreiska skrifterna. Den profetia som talade om Betlehem såsom den plats där Messias eller Kristus skulle födas pekade också på hans föremänskliga tillvaro. ”Men du, Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.” (Mik. 5:2) Dessa ord av profeten Mika uppfattades korrekt av de judiska översteprästerna och skriftlärde i det första århundradet v.t. När man frågade dem var Messias skulle födas, svarade de ”i Betlehem” och citerade Mikas profetia som bevis. — Matt. 2:5, 6.

Det fanns alltså fullt tillräckliga bevis för att fastslå att Jesus Kristus var mer än bara en vanlig människa. De som framhärdade i att förkasta dessa bevis förlorade privilegiet att få regera tillsammans med Jesus. De religiösa ledare som medvetet förnekade vittnesbörden om att Guds ande verkade på Jesus förverkade alla utsikter till framtida liv. Jesus varnade dem: ”I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?” (Matt. 23:33) Det kan följaktligen leda till allvarliga konsekvenser att man betraktar Jesus såsom blott och bart en människa. Det kan göra en människa blind för behovet av att vidta åtgärder för att vinna Guds godkännande.

Men skall vi då förstå saken så att Jesus var ”Gud i köttet”? För att få ett pålitligt svar på denna fråga måste vi rikta vår uppmärksamhet på Jesu egna uttalanden. Vi finner inte någonstans att Jesus talade om sig själv såsom Gud. När han blev anklagad för att göra sig jämlik Gud, svarade han: ”Det är ju så skrivet i eder lag: ’Jag har sagt, att I ären gudar.’ Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till — och skriften kan ju icke bliva om intet — huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?” — Joh. 10:34—36.

I egenskap av Son tillskrev Jesus sin Fader överlägsen myndighet, kunskap och storhet. Han förklarade: ”Platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem, för vilka så är bestämt av min Fader.” (Matt. 20:23) ”Om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen — ingen utom Fadern.” (Mark. 13:32) ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.” (Mark. 10:18) ”Fadern är större än jag.” (Joh. 14:28) Jesus erkände sin Fader såsom sin Gud. Strax innan han dog utropade han: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt. 27:46) Efter sin uppståndelse berättade han för Maria Magdalena: ”Jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.” (Joh. 20:17) I en uppenbarelse till aposteln Johannes identifierade sig Jesus Kristus slutligen såsom den första av Guds skapelser, när han sade: ”Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse.” — Upp. 3:14; Joh. 1:14; Kol. 1:15.

Det vittnesbörd som Jesus Kristus gav om sig själv beträffande den tid han vandrade på jorden uppenbarar alltså att han inte bara var en vis och förståndig människa och att han inte heller var Gud i köttet, utan Guds fullkomlige, mänsklige Son. Skildringen av Jesu ord och gärningar tjänade till att slå fast denna sanning. Aposteln Johannes skrev: ”Ännu många andra tecken, som icke är uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro, att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn.” — Joh. 20:30, 31.