De vill hjälpa

”VI [UPPMANAR] er, bröder: ... Tala tröstande till de nedstämda själarna.” (1 Tessalonikerna 5:14) Med dessa ord till församlingen i Tessalonika visade aposteln Paulus att den kristna församlingen är en viktig källa till stöd för dem som är deprimerade, en källa som Gud har gett. Alla kristna som känner sig nedtryckta av nedslående känslor kan hämta tröst och hjälp från sina kristna bröder.

Lärjungen Jakob rekommenderade att man ber de förordnade äldstebröderna i församlingen om hjälp. Han sade: ”Är någon sjuk bland er? Han må kalla till sig församlingens äldste, och de må bedja över honom och smörja honom med olja i Jehovas namn. Och trons bön skall göra den opasslige frisk, och Jehova skall resa upp honom.” — Jakob 5:14, 15.

Hur är det om någon drar sig för att be de äldste om hjälp? En kvinna som hade ett allvarligt problem gjorde det, och hon förklarar varför: ”Innerst inne tänkte jag att äldstebröderna inte skulle förstå. De skulle anse att det var mitt fel.” Men efter en allvarlig kris i hemmet förmådde hon sig till att gå till dem. Vad fann hon? ”De äldste är inte fullkomliga, men de förstod verkligen.”

Kom dock ihåg att aposteln Paulus uppmuntrade hela församlingen att trösta ”de nedstämda själarna”. Äldstebröderna vill hjälpa. Men de som är deprimerade kan gå till vilken mogen person som helst som de känner sig obesvärade inför. Ungdomar vill troligen gå till sina föräldrar. Kvinnor kan föredra att tala om olika ting med erfarna kristna systrar som är ”lärare i det som är gott”. (Titus 2:3) Det viktiga är: TALA MED NÅGON.

Men vad skall du göra om en nedstämd person kommer till dig för att få hjälp? Eller om du tar initiativet till att försöka hjälpa en sådan person? Det finns en del ting som du bör komma ihåg.

Tröst och medkänsla

Kom ihåg att inte göra en förhastad bedömning av andligheten hos deprimerade personer. Paulus sade att de behöver tröst. Därför gör vi väl i att gentemot dem ge uttryck åt de egenskaper han talade om när han skrev till filipperna: ”Om det alltså finns någon uppmuntran i Kristus, om det finns någon kärlekens tröst, om någon andens delaktighet, om någon öm tillgivenhet och medömkan, så gör min glädje fullständig genom att ni är likasinnade och har samma kärlek.” (Filipperna 2:1, 2) Uppmuntran, kärlek, tröst, andens delaktighet, öm tillgivenhet och medömkan kan ha en underbart läkande verkan på en deprimerad människa.

Aposteln Petrus tillade en annan fin egenskap. Han sade: ”Ni [skall] alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma.” (1 Petrus 3:8) Alla som har ”medkänsla”, som kan sätta sig in i den andres ställe, vinna hans förtroende och tala tröstande till honom, har en utmärkt gåva när det gäller att hjälpa nedstämda själar.

Djup depression

Men vad skall man göra om någon i församlingen lider av djup depression? Antag att han känner sig totalt värdelös, lider av skuldkänslor, hopplöshet eller förtvivlan och att ingenting som någon säger tycks hjälpa? För det första bör han få rådet att söka läkarvård, eftersom djup depression ofta har en fysisk orsak.a Men vilken professionell hjälp han än söker har församlingen ändå en viktig roll att spela.

Församlingsmedlemmarna bör undvika att kritisera den deprimerade eller att säga åt honom att ”rycka upp sig” eller att ”försöka att komma över det”. En man vars hustru lider av depression sade att hon då och då har funderat på självmord. Varför det? Mannen medger att det delvis har berott på bristande förståelse från hans och andras sida.

En del har funnit det vara bra att tala med de deprimerade om saker som de en gång har känt till, men som de nu kanske finner svårt att tro därför att depressionen har förvirrat deras sinne. Tala om Jehova, ”den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud”. (2 Korintierna 1:3) Påminn den deprimerade om att Jehova är redo att ”skänka mycken förlåtelse”. (Jesaja 55:7) Tala om skönheten i Jehovas skapelse och påminn honom om trevliga erfarenheter som han kan ha haft i samband med detta. Tala om det glada kamratskap han har fått uppleva i församlingen och om hur mycket han älskar sin familj och hans familj älskar honom. Betona att du inte helt och fullt kan förstå hur han känner sig, men att andras erfarenheter visar att det kommer att bli bättre. Var villig att med ”broderlig tillgivenhet” och öm medlidsamhet lyssna till vad han än har att säga, hur ologisk hans känslomässiga vånda än kan göra honom.

Ta honom på allvar om han talar om självmord. Och var inte rädd för att föra ämnet på tal om han inte själv nämner det men du har orsak att tro att han tänker på det. Du kanske kan säga något i den här stilen: ”Jag vet att det känns väldigt svårt just nu, förmodligen mycket svårare än vad jag någonsin kommer att kunna förstå. När människor känner sig så deprimerade som du gör, får de ibland tanken att det bästa vore att göra slut på allt. Har du någonsin känt det på det sättet?” Om han har det, kommer detta att dra fram ämnet och hjälpa honom att bli fri ifrån de skuldkänslor som sådana tankar medför.

En maskin som inte fungerar

En läkare som också är en kristen äldste säger: ”Ibland använder jag jämförelsen med en miniräknare. Om batterierna tar slut får man inget tillförlitligt svar, vilka siffror man än matar in. Jag säger därför åt dem som lider av svår depression att deras ’batterier’ för tillfället har tagit slut. De kommer att få en del konstiga idéer och dra en del underliga slutsatser. Men så kommer det att vara bara så länge störningen finns där. När det problemet är borta kommer saker och ting att bli bättre.”

Samme läkare tillägger: ”Det är inte alltid det vi säger som har någon betydelse när människor är i den här situationen. Vi försöker göra det bästa vi kan som medkristna i att hysa medkänsla med dem. Äldstebröderna kanske kan hitta några som har haft många erfarenheter i sitt liv och låta dessa sitta ner och tala med dem eller bara lyssna. Många gånger har jag funnit att en deprimerad person har fått den största hjälpen från en äldre kristen syster som själv har lidit av svår depression. Hon kanske bara sätter sig ner, klappar personen i fråga på axeln och säger: ’Jag vet hur det känns.’”

Det kan bli bättre!

Det är sant att den som lider av nedslående känslor kan tycka att det krävs en enorm ansträngning att övervinna dem. Och ansträngningar kan vara det sista en deprimerad person skulle vilja göra. Men självmord är inte lösningen. En kvinna var deprimerad under en lång tid. Hon ville inte äta, kunde inte sova, hade ingen energi, var nervös och spänd och ville dö. Nu skriver hon: ”Fatta mod. Det spelar ingen roll hur länge man har lidit, och det spelar ingen roll vad problemet är. Jehova kan och kommer att hjälpa en. Jag är ett bevis på det.” — Filipperna 4:13.

Det finns något annat vi kan göra för att hjälpa de nedstämda själarna. Vi kan be för dem i överensstämmelse med aposteln Paulus’ ord: ”Må ... vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och har gett evig tröst och gott hopp genom oförtjänt omtanke, trösta era hjärtan och göra er fasta i varje god gärning och varje gott ord.” — 2 Tessalonikerna 2:16, 17.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 10]

Funderar någon du känner på självmord?

Han kan göra det om han är djupt deprimerad och dessutom har symptom som liknar dessa:

● Talar om eller tänker på självmord.

● Förlorar intresset för livet, familjen och vänner.

● Inte kan sova.

● Inte har någon aptit.

● Har dåligt intresse för sex.

● Plötsligt blir lugn efter ett tydligt utbrott av upprördhet.

● Ordnar upp sina angelägenheter, ändrar sitt levnadssätt eller försummar sig själv.

● Blir deprimerad när en släkting eller vän dör eller begår självmord.

● Är allvarligt fysiskt sjuk.

● Förlorar sitt arbete eller blir skild från sin familj,

Grundat på en förteckning i tidskriften Medical Tribune.