Tillkännagivanden

Enhetlig predikan om Riket

En omfattande och enhetlig predikan av budskapet om Guds rike förutsägs i Uppenbarelseboken 11:15. Jehovas vittnen i alla länder tar samfällt del i denna predikan. För att underlätta för sina medmänniskor att tillägna sig det goda budskapet erbjuder de dem under augusti två inbundna böcker och sex småskrifter mot ett bidrag av 5:— kronor.

Det är ännu inte för sent att bestämma sig

Har du ordnat för dig, så att du kan vara med vid någon av Jehovas vittnens områdessammankomster i slutet av augusti? Det är den bästa plats du kan välja att besöka i sommar — såvida du inte haft tillfälle att vara med vid världssammankomsten i New York förstås; fastän i så fall vill du naturligtvis gärna bidraga till att allt det goda som du där fick del av kan komma de övriga av Jehovas folk i Sverige till del vid ”ekokonventen”. Lägg därför genast till rätta för dig, om du inte redan gjort det, så att du kan komma till någon av nedannämnda sammankomster, som hålls 28—31 augusti — för de svensktalande vittnena i Finland dock 4—7 september. Sätt dig i förbindelse med närmaste församling för att få reda på de särskilda färdanordningar som kan ha vidtagits, och skaffa dig rumsbeställningsblankett, som snarast bör sändas till Vakttornets Inkvarteringsbyrå i respektive stad. Adresserna dit är:

Idrottens Hus, Hälsingborg. Tel. 28469

c/o Flodkvist, Bruksgatan 21, 2tr. Eskilstuna. Tel. 31348

c/o Gustav Markkula, Långviksgatan 13, Vasa, Finland. Tel. 1567

Bibelstudium med ledning av Vakttornet

Veckan den 31 augusti: Israels herde och Att vara herdar för Guds hjord, § 1—7. Sidan 344.

Veckan den 7 september: Att vara herdar för Guds hjord, § 8—30. Sidan 350.

Avfallet

Under det att katakomberna bär vittnesbörd om att den sanna tillbedjan bevarades bland trogna kristna, talar de också om avfallets uppkomst. Aposteln Paulus hade förutsagt det, då han sade: ”Jag vet, att sedan jag har skilts från eder, svåra ulvar skola komma in bland eder och att de icke skola skona hjorden. Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är för att locka lärjungarna att följa sig.” (Apg. 20:29, 30) ”Och så veta ni nu vad det är som verkar såsom en återhållande kraft [personligen närvarande apostlar], i syfte att han skall bliva uppenbarad när den rätta tiden är inne. Då kommer i sanning den laglöse att bliva uppenbarad.” — 2 Tess. 2:6, 8, NW.

Den enastående enheten i tro bland de kristna under det första århundradet började försvinna sedan apostlarna dött, och många började ”vända sina öron från sanningen”. (2 Tim. 4:4) Så småningom förändrades anordningen med kristna tillsyningsmän, vilka var tjänare i församlingen, och blev till ett prästvälde. Grekisk filosofi och annan hedendom blandades in i de antagna lärorna. När man nådde år 321, hade många börjat hålla den hedniska soldyrkans dag, och från och med kyrkomötet i Nicaea år 325 fick kejsar Konstantins strävan att sammansmälta Roms hednareligion med de avfälliga kristna församlingarna allt större framgång. De som var villiga att på detta sätt bli en del av världen var också villiga att omfatta dess tillbehör för demondyrka för att alltjämt äga världens ynnest. — Jak. 1:27; 4:4.

År 378 förlänade kejsar Gratianus åt Damasus, biskopen i Rom, rätten att bära titeln pontifex maximus. Under Damasus’ tid som kyrkans styresman gjordes mycket för att smycka martyrernas gravar. Den tidigare hälsosamma kristna vördnaden för det föredöme i ostrafflighet som de människor hade visat, vilka lidit martyrdöden, blev nu besudlad av Roms förvrängda hjältedyrkan och förbyttes i det följande århundradets helgondyrkan.

Sedan katakomberna snyggats upp och smyckats med rikhaltigare inskriptioner och konstverk, blev de helgedomar, som folk begav sig till i stora skaror; och martyrerna blev föremål för tillbedjan. När Diocletianus’ våldsregering efterträddes av en period då större fördragsamhet rådde gentemot de kristna och händelserna utvecklades mot att staten visade sig gynnsamt inställd till den nya, sammansmälta religionen, började de nu avfälliga kristna omfatta både hedniska tankar och symboler. De enkla lerlamporna i katakomberna var inte längre fria från utsmyckning, utan bar den hedniska symbolen av en fisk (bokstäverna i ordet för ”fisk” på grekiska befanns svara mot begynnelsebokstäverna i frasen ”Jesus Kristus, Son av Gud, Frälsaren”), Konstantinmonogrammet osv.

Här ser vi alltså orsaken till att sådana symboler av hedniskt ursprung som fisken, påfågeln, ankaret och duvan, oberoende av om de sades ha en ny innebörd i kyrkan eller inte, kom att bli en del av den s. k. kristna konsten i katakomberna, liksom de under lång tid hade förekommit hos hedningarna och påträffas på deras begravningsplatser. En del böcker behandlar utförligt dessa symbolers och målningars innebörd, men uppslagsverket The Catholic Encyclopedia tillstår öppet att ”författare har stundom funnit ett rikare dogmatiskt innehåll i katakombernas bilder än en noggrann undersökning kan finna bevis för”. — Band 3, sid. 423.

Även om det här har påpekats att katakomberna utgjorde tillflyktsorter och tjänade som samlingsplatser under tider av förföljelse, vet vi nu väl att de inte föll i glömska när förföljelsen upphörde. Katakomberna togs åter i bruk såsom platser för tillbedjan, då förföljelsen upphörde, men den tillbedjan som nu kom att utövas var en helt annan än den som hade utövats av de första kristna.

Vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker? — 2 Kor. 6:14, NW.