”Det ligger mera lycka i att ge”
En artikel som är speciellt avsedd att läsas av föräldrar tillsammans med sina barn
JAG vet en hemlighet. Vill du höra den? Det är lyckans hemlighet. Det finns många människor som inte är lyckliga. De ser för det mesta sorgsna ut. De här människorna är oftast sådana att deras lycka beror mycket på vad andra människor gör. Om någon ger dem någonting som är fint, är de lyckliga. Men de använder det mesta av sitt liv till att vänta på att få saker som helt enkelt inte kommer.
Nu skall du få höra hemligheten. Den store läraren sade: ”Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.” (Apg. 20:35, NW) Den som är lyckligast är alltså inte den som får gåvor, utan den som ger något åt andra människor. Visste du det? Men det här är inte en sådan hemlighet som du inte får berätta för någon annan. Nej, det är en hemlighet därför att det är någonting som inte så många människor i verkligheten känner till.
Tänk nu på vad det betyder. Sade Jesus att den som fick en gåva inte skulle vara lycklig? Nej. Du tycker om att få gåvor, inte sant? Det gör jag också. Vi är lyckliga, när vi får fina saker.
Men Jesus sade att vi blir ännu lyckligare när vi ger. Och Jesus hade alltid rätt, inte sant?
Jesus känner någon som ger mera än någon annan. Vet du vem det är? Jehova Gud har gett oss allt det goda som vi har. Han ger oss vatten att dricka. Han gör att växterna skjuter upp, så att vi får mat att äta. Bibeln säger att Gud ger var och en ”liv, anda och allt”. — Apg. 17:25.
Och Jesus vet att hans Fader i himmelen är lycklig. Bibeln säger till och med att han är ”den lycklige Guden”. (1 Tim. 1:11, NW) Att ge åt andra är en del av det som gör Gud lycklig. Och när vi ger kan det göra oss lyckliga också.
Men vad finns det som vi kan ge åt andra människor? Vad föreslår du?
Ibland när man vill ge en gåva kostar det pengar. Om det är en gåva som man skaffar i en affär, måste man betala för den. Om du vill ge en sådan gåva, kan du behöva spara pengar till dess du får tillräckligt för att köpa gåvan.
Men inte alla gåvor kommer från affärer. Låt mig förklara. En het dag finns det ingenting som är så gott som ett glas kallt, friskt vatten. Man behöver inte gå till affären för att skaffa det. Men när du ger ett glas vatten åt någon som är törstig, kan du känna den lycka som kommer av att man ger.
En dag kanske du och mamma bakar några kakor. Det kan vara roligt. Och de första kakorna som kommer ut ur ugnen smakar särskilt gott. Men vad skulle vi kunna göra med några av kakorna, någonting som skulle göra oss ännu lyckligare än om vi åt upp allihop själva?
Ja, man får större lycka av att ge. Det kan vara gott att själv äta upp en del av kakorna. Men om vi vill känna ännu mera lycka, då kan vi lägga några kakor i en påse och ge dem som en gåva åt någon av våra vänner. Skulle du vilja göra det någon gång?
Aposteln Paulus var en som visste hur lyckligt det är att ge. Vad gav han åt andra människor? Han hade det allra bästa som finns att ge i hela världen. Han kände till sanningen om Gud och om Jesus. Han var glad åt att kunna dela med sig av den åt andra. Och han gjorde det utan att låta någon ge honom pengar för den hjälp som han erbjöd.
En gång träffade aposteln Paulus och hans följeslagare Lukas en kvinna som också önskade känna lyckan av att ge. De träffade henne vid en flod. Paulus och Lukas hade kommit dit därför att de hade hört att det var en plats där man brukade frambära bön. Och de fann mycket riktigt några kvinnor som hade kommit tillsammans där.
Paulus började tala med de här kvinnorna om de goda nyheterna om Jehova Gud och hans rike. En av dem, som hette Lydia, var mycket uppmärksam. Hon tyckte mycket om det hon hörde. Och hon ville göra någonting för att visa sin uppskattning.
Lukas berättar för oss: ”Hon [bad] enträget: ’Om ni har ansett mig vara trogen mot Jehova, så kom in i mitt hus och stanna där.’ Och hon helt enkelt nödgade oss att komma.” — Apg. 16:13—15, NW.
Lydia var glad över att ha dessa Guds tjänare i sitt hem. Hon älskade dem därför att de hade hjälpt henne att lära känna vad Gud har gjort för att människor skall få leva för evigt. Det gjorde henne lycklig att hon kunde ge dem mat att äta och en plats att vila på.
Lydia blev alltså lycklig genom att hon gav, därför att hon verkligen önskade ge. Och det är någonting som vi bör komma ihåg. Någon kan säga åt oss att ge en gåva. Men om vi inte verkligen önskar göra det, så kommer vi inte att bli lyckliga av att ge.
Tänk till exempel att du har en chokladkaka som du vill äta. Om jag sade åt dig att du måste ge den åt ett annat barn, skulle du då känna dig lycklig över att ge bort den? Men det kan också hända att du har en chokladkaka, när du träffar en vän som du tycker väldigt mycket om. Om du själv kom på tanken att det skulle vara trevligt att dela chokladkakan med din vän, då skulle du vara lycklig över att göra det, inte sant?
Och visste du att ibland älskar vi en person så mycket att vi önskar ge honom eller henne allting och inte behålla någonting för oss själva? När vi växer till i kärlek, är det så vi bör känna det för Gud.
Den store läraren visste om en kvinna som kände det på det sättet. Han såg henne i templet i Jerusalem. Hon hade bara två små mynt; det var allt vad hon hade. Men hon lade båda mynten i kistan som ett bidrag eller en gåva till templet. Ingen tvingade henne att göra det. De flesta av människorna visste inte ens vad hon hade gjort. Hon gjorde det därför att hon ville göra det, därför att hon verkligen älskade Gud. Det gjorde henne lycklig att hon kunde ge. — Luk. 21:1—4.
Vi har alltså många möjligheter att ge, inte sant? Och den store läraren visste att om vi gav därför att vi ville göra det, då skulle vi bli lyckliga. Det är därför som han säger till oss: ”Var givmilda.” Det betyder: Gör det till en vana att ge åt andra människor. Om vi gör det, kommer vi inte att bli ledsna därför att vi väntar på att någon annan skall göra någonting trevligt för oss. Vi kommer att vara upptagna med att göra andra människor lyckliga. Och när vi gör det, är vi de lyckligaste av alla! — Luk. 6:38, NW.
[Bild på sidan 524]
Kärleksfull omtanke om andra