Vilken är den allra största vinningen?
FÖR inte så många år sedan var det vanligt att gifta män i de södra provinserna i Kina lämnade sina familjer i full vetskap om att de inte skulle få se sina hustrur och barn igen på tio, tjugo år eller mer. De reste till ett främmande land och arbetade där dag och natt som slavar, levde mycket enkelt och sparade så mycket som möjligt för den tid då de skulle återvända hem. Deras stora mål var att dra sig tillbaka. Detta innebar att de köpte ett stycke jord, så att de skulle kunna njuta av dess avkastning under de återstående åren av sitt liv. Att nå detta mål betraktades som en stor bedrift.
Hur förhöll det sig med de personer som inte for utomlands för att söka lyckan utan stannade kvar i sitt eget land? De sökte också nå ett liknande mål i livet. De arbetade mycket hårt, ofta sju dagar i veckan, tio till tolv timmar om dagen, tjänade pengar som de lade undan i förhoppning om att kunna dra sig tillbaka och leva bekvämt tills de dog.
Var dessa människor, som gjorde rikedomen till sitt främsta mål i livet, lyckliga och nöjda, när allt kom omkring? De hade lagt ner oerhört mycket tid och energi på sina ansträngningar. Som familjemedlemmar hade de inte mycket tid att vara tillsammans med familjen och att göra saker och ting tillsammans, och följaktligen ägnade man liten uppmärksamhet åt att bygga upp ett varmt och kärleksfullt familjeförhållande. Ofta tog deras hälsa skada av alltför många timmars arbete år ut och år in, utan tillbörlig vila. Det var vanligt att de led därför att de på grund av sin sparsamhet inte fick tillräckligt med föda. Följden blev att de, när de hade förvärvat en tillräckligt stor förmögenhet för att kunna skaffa sig de önskade materiella bekvämligheterna, inte längre hade hälsa eller förmåga att njuta av den lyx de kunde köpa för sina pengar.
En sådan vanvettig jakt efter materiella rikedomar är inte alls något som bara hör det förgångna till. I våra dagar studerar många ungdomar i Hongkong oerhört hårt i skolorna, ofta till men för sin hälsa, för att få höga betyg och kunna avlägga examen med glans. Även sedan de fullbordat sin grundutbildning och börjat arbeta för att försörja sig, fortsätter många att gå i kvällsskolor för att bättra på sin utbildning. Nej, inte så mycket för att vinna kunskapen i sig själv som för att få ett mer välavlönat arbete.
Denna hetsjakt efter materiell rikedom som en storslagen belöning är en idé som påverkar tänkandet och strävandena hos många kineser. Detta påverkar i sin tur deras syn på sådana angelägenheter som familjeförhållandet. Att uppfostra barn till exempel betraktas av dem i viss mån som att ta en försäkring. Föräldrarna sörjer för att de unga får livets nödtorft och utbildning, så att barnen, när de är vuxna, kan betala tillbaka sin skuld genom att i sin tur försörja sina föräldrar, även om föräldrarna är i stånd att arbeta.
I ett fall frågade en pojke sina föräldrar: ”Uppfostrade ni mig inte av kärlek?” De svarade: ”Nej, för pengarnas skull!” I ett annat fall sade man till en turist som färdades genom Orienten: ”Ni amerikaner har socialt skydd som drar försorg om er på er ålderdom, men vi har barn!”
Må ingen tro att denna jakt efter materiella ting är något som bara angriper människor i Orienten. Visst inte! Det är en sjukdom som har spridit sig jorden runt och som på ett eller annat sätt plågar en stor del av jordens befolkning. Millioner människor gör pengarna till sin gud, till ett föremål för tillbedjan, och blir därigenom offer för en falsk religion som förslavar sina anhängare. Som ett ordspråk säger: ”Mammon är den största slavägaren i världen.”
Är det värt kostnaden?
Det är ingen fråga om att inte människor får betala dyrt, när de förtvivlat strävar efter att hopa materiella rikedomar. Detta väcker frågan: Är det värt det? Uppnår dessa människor ett verkligt storslaget mål eller förfelar de rentav det egentliga syftet med livet? Är de i själva verket bedragna genom en falsk föreställning om vad som verkligen är den allra största vinningen? ”Han är en stor dumbom”, skrev någon en gång, ”som inbillar sig att rikedomens främsta förmåga är att tillgodose behov. I nittionio fall av hundra skapar den fler behov än den tillgodoser.”
Ett kinesiskt ordspråk säger: ”Fåglar kan dö för föda, men människan kan dö för pengar.” Hur ofta har inte människor sedan urminnes tider riskerat sitt liv eller till och med fått betala med sitt liv i sökandet efter materiell rikedom! Många försöker bli rika snabbt genom att ägna sig åt olaglig eller farlig verksamhet, vilket slutar med att de blir gripna av lagens representanter eller till och med blir dödade. Andra arbetar som slavar för att hopa rikedomar, fördärvar sin hälsa och får liten om ens någon tid över att vara tillsammans med sina kära. Många ungdomar anser, inte utan berättigande, att föräldrarnas kärlek till barnen såväl som barnens respekt för föräldrarna försvagas av att man lägger alltför stor vikt vid materiella ting inom familjen.
Man måste alltså dra den slutsatsen att en materialistisk syn på livet, med jakten efter rikedom som det främsta målet, är både oförnuftig och opraktisk. I motsats till den obalanserade syn, som så många människor ådagalägger när det gäller jakten efter materiell rikedom, är det som Guds ord, bibeln, lär i den här frågan alltigenom sunt och tillfredsställande. Det kan, om det efterföljs, bidra mycket till att man uppnår ett bättre förhållande inom familjen och personlig lycka i sitt eget liv.
Bibelns balanserade syn
Tvärtemot vad många människor tror fördömer bibeln inte att man äger materiella rikedomar. Några av Guds trogna och godkända tjänare i forna tider, sådana som Abraham och Job, var mycket förmögna män. Bibeln erkänner att pengar kan tjäna ett nyttigt ändamål, vara ”till skydd”, i den nuvarande tingens ordning. — Pred. 7:13, NW.
Samtidigt fördömer Guds ord den giriga ”kärleken till pengar” och säger att några ”genom att sträcka sig efter denna kärlek har ... blivit ledda vilse från tron”. Och dessutom har de ”genomborrat sig överallt med många smärtor”. Följaktligen ges den kraftfulla varningen: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i tillintetgörelse och fördärv.” — 1 Tim. 6:9, 10, NW.
I stället för att framhålla materiell rikedom som den största vinningen ger bibeln rådet: ”Det är visst och sant att den är ett medel till stor vinning, denna gudaktiga hängivenhet jämte tillräcklighet i sig själv. Ty vi har inte fört någonting in i världen, och inte heller kan vi ta någonting ut ur den. När vi har vårt uppehälle och någonting att kläda oss med, skall vi alltså vara nöjda med dessa ting.” (1 Tim. 6:6—8, NW) Eller som samme skribent, aposteln Paulus, uttrycker det i ett annat brev: ”Låt ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det att ni är nöjda med de ting ni har för närvarande. Ty han har sagt: ’Jag skall alls inte lämna dig eller på något sätt överge dig.’” — Hebr. 13:5, NW.
Jesus frågade uttryckligen: ”I vad mån gagnar egentligen en människa sig själv, om hon vinner hela världen men mister sitt eget jag eller lider skada?” (Luk. 9:25, NW) Som varje förnuftig människa lätt inser, är livet långt värdefullare än materiella ägodelar, eftersom man utan liv inte kan njuta av någonting alls. Livet är en gåva från den store Skaparen, Jehova. Han har kärleksfullt gjort bestämda anordningar för att alla de som älskar och tillber honom skall vinna evigt liv under rättfärdiga förhållanden. Att erhålla denna underbara gåva, evigt liv i Guds rättfärdiga nya tingens ordning — är inte detta i sanning den största vinning, den dyrbaraste gåva, som människan någonsin kan sträva efter att nå?
Med en sådan tillbörlig värdering av saker och ting kommer man inte att försumma att ge ”Gud vad Gud tillhör”, nämligen den tillbedjan och hängivenhet som hans skapelser är skyldiga honom, och därmed bevisa att man är värdig den dyrbara gåvan evigt liv från livets stora källa. — Matt. 22:21; Ps. 36:10.
Jesus förklarade vidare: ”Detta betyder evigt liv att de tillägnar sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3, NW) Detta visar tydligt vikten av att inhämta kunskap från Guds ord, bibeln. Något av det viktigaste bibeln lär oss är detta: ”Arbeta med edra händer, ... så att I skicken eder höviskt mot dem som stå utanför och icke behoven anlita någons hjälp.” Gud hatar sannerligen människor som är lata och som vägrar att arbeta. — 1 Tess. 4:11, 12; Ords. 6:6—11; 21:25.
Vidare visar bibeln familjemedlemmarna deras tillbörliga plats i hemmet, hur de kan leva i frid och harmoni och behandla varandra med sann kärlek och respekt. (Kol. 3:18—21) Guds ord visar oss också hur vi skall ta itu med de många problem som omger människor överallt, till exempel det moraliska sammanbrottet som utbreder sig över världen. I alla frågor hjälper oss alltså bibeln att behålla en balanserad syn, att sätta andliga intressen först i vårt liv. Genom att göra det till vårt främsta intresse att vidmakthålla ett rätt förhållande till vår himmelske Fader har vi ett verkligt uppsåt i livet — att tjäna vår store Skapare, Jehova, och göra gott mot vår nästa.
Vi kan alla ha nytta av det råd Jesus gav i bergspredikan. Han sade: ”Samlen eder icke skatter på jorden, ... utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.” Och vare sig vi är rika eller fattiga, har vi alla stort gagn av bibelns förmaning till dem som är rika i materiellt avseende: ”Bjud dem som är rika i den närvarande tingens ordning att inte vara högmodiga och att inte bygga sitt hopp på ovissa rikedomar, utan på Gud, som rikligen förser oss med allt till att njuta därav, att arbeta för det goda, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig — och därigenom i trygghet samla åt sig en skatt som en förträfflig grundval för framtiden, så att de må gripa fast tag om det verkliga livet.” — Matt. 6:19, 20; 1 Tim. 6:17—19, NW.
Att ”gripa fast tag om det verkliga livet” genom att uppfylla de krav som uppställts av livets Skapare, ja, det är i sanning den största vinning man kan få!