Vilka är Ordets förkunnare?

FÖR en del år sedan restes invändningar mot att tillämpa termen ”Ordets förkunnare” (engelska: minister) på alla överlämnade och döpta kristna. Dessa invändningar var grundade på skiljaktigheter i språkbruk, det sätt på vilket andra religiösa samfund och personer i offentlig ställning kan betrakta de kristnas anspråk på att vara Ordets förkunnare (ministers) osv. Det förefaller emellertid inte som om sådana invändningar är tillräckligt starka för att upphäva den uppfattning som Jehovas folk har innehaft under större delen av de senaste 100 åren.

DIAʹKONOS — TJÄNARE OCH ORDETS FÖRKUNNARE

I den engelska översättningen av de kristna grekiska skrifterna förekommer verbet minister (att tjäna) och substantivet minister (tjänare) många gånger. Det grekiska substantiv som översatts på detta sätt är diaʹkonos, som ordagrant betyder ”genom dammet”, som om det var tillämpligt på en som blir dammig av att gå ärenden. Ordet förefaller vara använt i tre olika betydelser, som vi nu skall undersöka.

Först av allt används termen diaʹkonos med avseende på en som tjänar i materiell, profan mening, och det kan helt enkelt syfta på att tjäna i ett hushåll. I en av Jesu liknelser läser vi således: ”Då sade kungen till tjänarna [eng.: servants; grek.: diaʹkonoi]: ’Bind honom till händer och fötter.’” (Matt. 22:13) Samma ord återges på engelska med minister i Romarna 13:4, där världsliga regeringar åsyftas.

I vissa sammanhang används detta grekiska ord, diaʹkonos, i en speciell, begränsad officiell betydelse, såsom i Filipperna 1:1, där det tillämpas på vissa personer i den kristna församlingen, vilka innehar ett förordnat ämbete, eftersom det där förbinds med andra som innehar ämbetet som tillsyningsman eller ”biskop”. Vi läser således: ”Paulus och Timoteus, Kristi Jesu slavar, till alla de heliga i gemenskap med Kristus Jesus, dem som är i Filippi, tillsammans med tillsyningsmän och biträdande tjänare [ministerial servants; ”diakoner”, diaʹkonoi].” Termen används också i denna speciella betydelse i 1 Timoteus 3:8, 12, där aposteln Paulus upptar kvalifikationerna för sådana biträdande tjänare eller ”diakoner”.

Slutligen finns det andra exempel i vilka dessa inspirerade skribenter till de kristna grekiska skrifterna förefaller ha använt denna term i en vidare, allmännare mening, som också har större tyngd än att enbart hänsyfta på en tjänare som utför jordiska plikter. Detta är när den används med tillämpning på vilken som helst överlämnad person som tjänar Gud i heliga eller andliga angelägenheter, och i dessa fall översätts ordet på vissa språk med ett mer passande ord, som förmedlar innebörden av en upphöjd eller gudaktig tjänst, t. ex. på engelska minister. I Kolosserna 1:23 säger således aposteln Paulus om sig själv att han ”blivit en tjänare [diaʹkonos]” eller minister. (Se New World Translation; Engelska auktoriserade översättningen [AV]; Revised Standard Version [RSV]; Phillips: New Testament in Modern English; The New English Bible [NE].) Paulus kallar också, enligt vissa översättningar, andra för ministers, t. ex. Timoteus. — 1 Tim. 4:6, AV; RSV; New International Version (NIV).

DIAKONIʹA — TJÄNST

Nära besläktat med det grekiska ordet diaʹkonos är substantivet diakoniʹa, som syftar på ”tjänst” (ministry). Detta grekiska ord används också i dels profan och dels religiös eller helig betydelse. Det används i profan betydelse i Apostlagärningarna 6:1, där vi läser: ”I de dagarna, då lärjungarna tillväxte i antal, uppstod emellertid knot från de grekisktalande judarnas sida mot de hebreisktalande judarna, därför att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen [ministration, fotnot i NW, eng. uppl.].”

När diakoniʹa används i religiös betydelse, använder somliga översättare på vissa språk ett särskilt ord för det — de återger det inte med ”utdelning” eller ”tjänst”, utan med ett ord som betyder upphöjd, gudaktig tjänst (eng.: ministry). På sådana språk låter man alltså Paulus säga beträffande sitt apostlaskap till hedningarna att han förhärligar sin ”tjänst” (ministry). (Rom. 11:13, RSV; NE; NIV)a Han skrev vidare att han var tacksam över att Gud höll honom för trofast genom att sätta honom till en gudaktig, upphöjd ”tjänst” (ministry). (1 Tim. 1:12, Kingdom Interlinear Translation) Paulus skrev således till Timoteus: ”Men du, bevara din besinning i allting, lid ont, utför en evangelieförkunnares verk, fullgör helt din tjänst [ministry].” Timoteus’ evangeliserande eller predikande av de ”goda nyheterna” var inte en jordisk tjänst. Det var en gudaktig, upphöjd tjänst (ministry), och den gjorde honom till en ”tjänare” av särskilt slag, en Ordets förkunnare (minister). På samma sätt är i vår tid alla som tar del i denna evangeliserande tjänst (ministry) verkligen tjänare i upphöjd bemärkelse, Ordets förkunnare (ministers). — 2 Tim. 4:5, AV; NIV; RSV.

Det är det sätt på vilket de kristna grekiska skrifternas skribenter under inspiration använder de grekiska orden diaʹkonos, diakoniʹa och liknande ord som anger mönstret för Jehovas vittnen. Jehovas vittnen är i själva verket inte bara en religiös organisation i den allmänt accepterade innebörden i termen ”församling” eller ”kyrka”, utan de utgör också en sammanslutning som har till ändamål att göra män, kvinnor och ungdomar rustade att vara ”tjänare” i upphöjd eller gudaktig bemärkelse, Ordets förkunnare (ministers), predikare av de goda nyheterna om Guds rike. I detta syfte har de flera olika fortgående studiekurser för utbildning av män, kvinnor och ungdomar i den livsviktiga kunskapen om bibeln, så att de kan bli allt mer effektiva som Ordets förkunnare (ministers). Dessa studiekurser genomgås under fem möten varje vecka, vid vilka det ges förklaring av bibliska läror, tolkning av bibliska profetior, undervisning om kristet uppförande och övning i att predika och undervisa om bibelns sanningar.

ORDINATION SOM ORDETS FÖRKUNNARE

Alldeles som det är med alla religiösa organisationer, så har Jehovas vittnen privilegiet och rätten att avgöra när de som undervisas har nått den punkt där de är kvalificerade att vara ”tjänare” i en upphöjd, gudaktig bemärkelse, Ordets förkunnare (ministers). Efter en passande personlig undervisnings- och övningsperiod blir de prövade av vederbörligen förordnade äldste i församlingen. Om de som undervisats kan ge bevis för att de har tillräcklig kunskap i Guds ord, hyser i hjärtat känd uppskattning av dess budskap och utan förbehåll har överlämnat sig åt Jehova för att göra hans vilja och följa i Jesu Kristi fotspår, och om de har bringat sitt liv i överensstämmelse med Guds krav och principer, då är de berättigade att bli döpta och därigenom bli ordinerade som Ordets förkunnare (ministers). Det finns ett välgrundat bibliskt mönster för detta tillvägagångssätt, eftersom det var först efter det att Jesus hade framställt sig för dop som han började sin bana som Guds smorde tjänare eller Ordets förkunnare (minister), som skulle predika de goda nyheterna om Guds rike. — Mark. 1:9—15.

Men finns det sunda skäl att betrakta dopet, fullständig nedsänkning i vatten, som en giltig ordinationsceremoni?b Kanhända inte enligt rådande sedvänjor i kristenheten, men så är det ändå helt visst från skriftenlig synpunkt, alldeles som vi kan förstå av vad M’Clintock och Strongs Cyclopædia of Biblical, Theological, and Ecclesiastical Literature (1877), band 7, sidan 411, har att säga i ämnet. Enligt detta uppslagsverk innebär en ordination ”att en person förordnas eller utnämns till ett förkunnarämbete, vare sig detta sker i samband med några ceremonier eller ej. ... Vid en grundlig forskning i Skriften beträffande detta ämne kan ett uppriktigt sinne knappast undgå att få inskärpt hos sig den stora betydelsen i det förhållandet att varken Herren Jesus Kristus eller någon av hans lärjungar gav några särskilda befallningar eller tillkännagivanden beträffande ordination.” Ordets förkunnare (ministers) i vår tid är inte i större behov av ett diplom eller ett ordinationscertifikat än vad aposteln Paulus var. — 2 Kor. 3:1—3.

JEHOVAS VITTNENS TJÄNST

Hur utför Jehovas vittnen sin tjänst (ministry)? Somliga av dem tjänar som förordnade äldste, och som sådana predikar och undervisar de i sina församlingar från podiet och vid församlingsbibelstudier som hålls i vittnenas hem. Men den mest omfattande och mest särpräglade metod som används av vittnena i deras tjänst (ministry) är den som användes av apostlarna och andra tidiga lärjungar till Jesus i lydnad för hans befallning: ”I vilken stad eller by ni än kommer in, så utforska vem i den som är förtjänt. ... När ni kommer in i huset, så hälsa det; och om huset är förtjänt, då må den frid ni önskar det komma över det.” — Matt. 10:11—13.

På liknande sätt gjorde sig aposteln Paulus bemärkt genom att predika både för församlingarna och för enskilda i deras hem. Det är som han sade till de äldste i Efesus: ”Ni vet mycket väl hur ... jag inte undandrog mig att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus; utan jag vittnade grundligt både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus.” (Apg. 20:18—21) Detta utgör ett utmärkt mönster för Ordets förkunnare (ministers) i vår tid.

Beträffande nutida tjänst (ministry) från hus till hus med användning av religiösa traktater fastställde Förenta staternas högsta domstol i målet Murdock mot staten Pennsylvania (1943) följande: ”Utdelandet av religiösa flygblad är en mycket gammal form av evangelisk missionsverksamhet — den går så långt tillbaka i historien som till tiden för de första tryckpressarna. ... Denna form av religiös verksamhet står enligt Första tillägget [till konstitutionen] på samma höga nivå som tillbedjan i kyrkorna och predikan från predikstolarna.”

Och i ett mål som avgjordes i appellationsdomstolen för sjunde distriktet i Förenta staterna, målet Ransom mot Förenta staterna (1955), förklarades det att domstolen inte kunde ”på ett lagenligt sätt skilja ... mellan Ordets förkunnare [ministers] bland Jehovas vittnen, vilka har som sitt kall att predika från dörr till dörr och i gathörnen, och Ordets förkunnare [ministers] av mera konventionella trosriktningar, som predikar i predikstolar, undervisar i kyrkliga skolor eller utför olika andra religiösa aktiviteter för sina kyrkosamfund”.

Skulle det förhållandet att dessa Ordets förkunnare (ministers) inte ägnar all sin tid åt sin tjänst kasta ett ogynnsamt återsken på deras anspråk på att vara Ordets förkunnare (ministers) och betyda att de inte var kvalificerade att vara detta? Nej, inte alls, för också aposteln Paulus ägnade sig åt förvärvsarbete för att försörja sig själv och dem som var tillsammans med honom. (Apg. 18:3, 4; 20:33, 34) Denna ståndpunkt fick stöd av det utslag som fälldes i appellationsdomstolen för Förenta staternas femte distrikt, i målet Wiggins mot Förenta staterna (1958): ”Ordets förkunnare [ministers] bland Jehovas vittnen ... har inget annat val än att ägna sig åt förvärvsarbete för att skaffa medel för att kunna göra sin tjänst [ministry] till sitt kall. ... Kriteriet ... är ... huruvida han som sin uppgift har att regelbundet, inte tillfälligtvis, undervisa om och predika sin religions grundsatser.”

Vilka är alltså Ordets förkunnare (ministers)? Det är de överlämnade och döpta kristna som gör tjänsten för Gud och nästan till sitt främsta mål i livet! (Mark. 12:28—31) Se också de tre följande artiklarna.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 9]

Enligt bibeln blir en person ordinerad som en tjänare (minister) åt Gud vid sitt dop

[Bild på sidan 10]

Jehovas vittnen följer det bibliska mönstret och ägnar sig åt sin tjänst ”offentligt och från hus till hus”

[Ruta på sidan 8]

Den serie om fyra artiklar som börjar på denna sida behandlar det engelska ordet minister (uttalas med betoning på första stavelsen) — dess innebörd i bibliskt bruk och i nutida religiöst språkbruk (predikant, präst; Ordets förkunnare). Till detta bör nämnas att många språk, ja, i själva verket de flesta, inte har något ord som motsvarar det engelska ordet minister i dess religiösa betydelse. Språk som är grundade på latinet, sådana språk som franska, italienska, portugisiska och spanska, har ett sådant ord. Men de skandinaviska språken, tyska, nederländska och de slaviska språken osv. har inte något ord som motsvarar minister i den religiösa bemärkelsen. Då Nya Världens översättning av bibeln översatts till sådana språk som danska, finska, svenska och tyska, har det, i alla de fall då de engelska orden minister och ministry och verbformerna av detta ord använts, varit nödvändigt att översätta dessa ord med ord som motsvarar ”tjänare”, ”tjänst” eller former av ”att tjäna” på dessa språk. (De engelska orden servant, service och serve översätts också med de nämnda orden.) Läsaren bör vid genomgången av artiklarna i detta nummer av Vakttornet tänka på att det engelska ordet minister har både politisk och religiös innebörd, medan det svenska ordet ”minister” har användning enbart på politikens område.