sak. Genom att utföra annat arbete åt just denna firma, t. ex. genom att vara lastbilsförare eller försäljare, kan en kristen kanske tycka att han inte bär ansvar för något missbruk av blod. Eftersom blod används vid framställningen av så många vanliga produkter, blir det nästan omöjligt för en kristen att undvika att alls komma i beröring med dem — lädervaror, möbler, flaskproppar, bomullstyg osv. Vad den kristne väljer att göra får alltså hans samvete bestämma om, och andra bör inte kritisera honom. Det skulle sannerligen inte vara passande att fördärva enheten i en kristen församling på en viss ort genom att ge fart åt ingående diskussioner och tvister om de avgöranden av rent personlig natur i en sådan här sak, som någon av de kristna i församlingen har träffat. — Ps. 133:1; Ords. 26:21; Jak. 3:16—18.

Sällskapet gillar inte några av de nutida medicinska användningssätten för blod, t. ex. att man använder blod vid seruminjektioner eller vaccinering. Vaccinering är emellertid något som är så gott som ofrånkomligt i många delar av det mänskliga samhället, och därför låter vi den enskildes samvete avgöra om han skall underkasta sig vaccinering med något serum, som innehåller blodbeståndsdelar, i syfte att få kroppen att alstra antikroppar till skydd mot någon sjukdom Om någon underkastar sig en sådan vaccination, kan han under rådande förhållanden finna en viss tröst i vetskapen om att han inte direkt äter blod, vilket uttryckligen förbjuds i Guds ord. Vid en sådan behandling används inte blod såsom föda eller för att ersätta förlusten av blod. I dylika fall måste den kristne själv träffa avgöranden i överensstämmelse med vad samvetet bjuder honom. Om en kristen skall underkasta sig en seruminjektion eller om läkare och sjuksköterskor, som är kristna, skall ge sådana injektioner, det är alltså en sak som de personligen får ta ställning till.b Kristna människor, som arbetar inom sjukvården, har individuellt ansvar för de avgöranden de ställs inför inom sitt yrke. De måste ta följderna av det val av levnadsbana som de har gjort, enligt principen i Galaterna 6:5. Några läkare, som är Jehovas vittnen, har givit blodtransfusioner till människor i världen, vilka har begärt detta. Men de handlar inte så, när de har att göra med Jehovas överlämnade vittnen. I överensstämmelse med 5 Moseboken 14:21 får en kristen läkares eget samvete avgöra om han skall kunna ge blod åt en av världens människor på hennes begäran. Läkarens situation påminner om den som en kristen slaktare eller specerihandlare befinner sig i, när han måste avgöra om han med gott samvete kan sälja blodkorv till en människa i världen.c

Hur man träffar sitt val

Dessa exempel på hur de kristna kan gå till väga, när de skall välja förvärvsarbete, blir säkert till nytta, när det gäller att ta sådana slag av förvärvsarbete i övervägande, som omnämnts här. Den kristne bör alltid tänka på Guds lag i allt han gör; och vad han än gör, så gör han det för Jehova. (1 Kor. 10:31) Om det som han gör inte är i strid med Guds lag och ”kejsarens” rättvisa lagar, då har han rätt att göra det, och ingen bör kritisera honom. När en kristen är i tvivelsmål om vad han bör göra, då bör han bedja till Jehova Gud. (1 Petr. 5:6, 7) Han bör läsa bibeln och begrunda innehållet i kristna publikationer, som behandlar hans problem. (Ämnesregistret i Sällskapets tidskrifter i sista numret varje år kan rådfrågas och eventuellt Watch Tower Publications Index under uppslagsordet ”Employment”.) Den kristne kan också tala med tillsyningsmannen i församlingen. Men sedan han vidtagit dessa mått och steg, måste han själv, som känner till alla omständigheterna och förhållandena, noggrant begrunda fakta och så träffa sitt val. Andra människor kan inte träffa avgöranden å hans vägnar i samvetsfrågor.

När du ställs inför ett avgörande, kanske du redan i förväg har på känn att ditt samvete skulle komma att oroa dig, om du valde en viss kurs. Vad du har att göra i så fall, det är att undvika sådant som skulle leda till att ditt samvete anklagade dig. De kristna önskar behaga Jehova, och vilket förvärvsarbete de än har, så bör det vara ett arbete av sådant slag att de kan utföra det med rent samvete inför Jehova. ”Vadhelst ni göra, arbeta på det av hela eder själ, såsom för Jehova och icke för människor.” — Kol. 3:23, NW; 1 Tim. 1:18, 19; 1 Petr. 3:16.

Kejsarens vän

◆ I Apostlagärningarna 18:12—16 sägs det att aposteln Paulus, när han befann sig i Korint, fördes inför Gallio, som var ”prokonsul i Akaja” (NW). Den domstol, inför vilken Paulus otvivelaktigt blev förd, har blivit upptäckt av arkeologer, och man har även funnit ett brev från kejsar Claudius, i vilket det heter: ”Såsom min vän Lucius Junius Gallio, prokonsuln i Akaja, skrev.” Brevet anger att Gallio kom till Korint år 51, vilket stämmer överens med tidpunkten för Paulus’ besök, som anges i bibeln.