Utvidgar vi vår kärlek till människorna?

1. Vad är inbegripet i att vara fullständig i fråga om att visa kärlek till medmänniskor, enligt vad Jesus Kristus visade?

UTVIDGAR du dina uttryck för kärlek till medmänniskorna? Gör du framsteg när det gäller att vara fullständig i din kärlek? Detta inbegriper mera än att du är välvillig och frikostig mot människor som är gynnsamt inställda till dig. Jesus Kristus sade: ”Om ni älskar dem som älskar er, vilken heder har ni därav? Ty även syndarna [människor med dåligt rykte] älskar sådana som älskar dem. Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, vilken heder har ni egentligen därav? Även syndarna gör detsamma. Likaså, om ni lånar ut utan ränta åt dem av vilka ni hoppas att få, vilken heder har ni därav? Även syndare lånar ut utan ränta åt syndare, för att de må få lika mycket igen. Fortsätt däremot att älska edra fiender och att göra gott och att låna ut utan ränta, i det ni inte hoppas på att få något tillbaka; och er belöning skall bli stor, och ni skall vara den Högstes söner, ty han är välvillig mot de otacksamma och onda.” — Luk. 6:32—35, NW.

2. Hur har Jehova visat välvilja och kärlek också mot de otacksamma och onda?

² Tänk på hur Jehova Gud har varit välvillig mot de otacksamma och onda. De har gagn av de kretslopp som han har satt i funktion för att möjliggöra liv på jorden. Han tar inte ifrån dem det som är nödvändigt för tillvaron — luft, solsken och regn. ”Han själv [ger] åt alla ... liv och andedräkt och allt.” (Apg. 17:25, NW) ”Han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.” — Matt. 5:45.

3. Vad visar Jehovas gärningar i det förflutna om hans förmåga att hålla tillbaka solsken och regn?

³ Av eget val är Jehova Gud välvillig, omtänksam och frikostig. Som Skapare har han full kontroll över allt som är nödvändigt för liv och kan undanhålla sina gåvor på ett selektivt sätt. Detta framgår tydligt av hans gärningar i det förflutna. På Mose tid undanhöll han solskenet från egyptierna i tre dagar, men under samma period gav han ljus åt israeliterna. (2 Mos. 10:23) Flera hundra år längre fram, när israeliterna var trolösa mot Jehova, utövade han kontroll över regnet. Genom sin profet Amos påminde han dem: ”Jag förhöll regnet för eder, när ännu tre månader återstodo till skördetiden; jag lät det regna över en stad, men icke över en annan; en åker fick regn, men en annan förtorkades, i det att regn icke kom därpå.” — Am. 4:7.

4. a) Varför har Jehova Gud inte tagit ifrån de otacksamma och onda det som är nödvändigt i livet? b) Hur har Jehova i fråga om att ge uttryck åt kärlek gått långt utöver att sörja för det nödvändiga?

⁴ Men varför har inte Jehova Gud tagit ifrån de onda solskenet och regnet, när han kan göra det? Varför har han varit välvillig och kärleksfull också mot dem som inte hyser uppskattning av hans gåvor? Han har gjort detta för att ge dem möjlighet att ändra sig och välja att tjäna honom. I själva verket har han gått långt utöver att låta dem ta emot det som är nödvändigt för livet. Han har gjort en anordning för att de och alla andra människor skall bli befriade från synd och död. Detta har han gjort till stor kostnad för sig själv, i det han offrat sin enfödde Son. (Joh. 3:16) ”Gud”, säger bibeln, ”anbefaller sin egen kärlek åt oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Rom. 5:8, NW) Denna kärlekshandling lade en juridisk grundval till att återlösa människosläktet från det slaveri under synd som blev människornas lott, då Adam förverkade det fullkomliga mänskliga livet för sig själv och sina ofödda avkomlingar.

5. Vilka tillhör människosläktet? Varför det?

⁵ Återlösningspriset var Jesu Kristi fullkomliga mänskliga liv. Eftersom Jesu liv var priset, delar han äganderätten till människosläktet med Jehova Gud, upphovsmannen till denna anordning. Detta är orsaken till att Skrifterna talar om att både Gud och Kristus gör detta förvärvande. Vi läser om ”Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son”. (Apg. 20:28, NW) Och om Jesus Kristus heter det i Uppenbarelseboken 5:9: ”Med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och tungomål och folk och folkslag.” Att de köpta inte endast är medlemmarna av Guds församling framgår tydligt av 1 Timoteus 2:6, där det omtalas att Jesus gav sig själv till en ”motsvarande lösen för alla”. (NW) Fortsätter din kärlek till medmänniskor att vidga sig, därför att du inser att alla människor i själva verket är Guds och Kristi egendom?

6. Vilket värde sätter Gud på livet?

⁶ Jehova Gud betraktar livet som någonting mycket värdefullt. Han vill inte att de som han har köpt med sin Sons dyrbara blod skall förgås. Det är hans önskan att människor överallt, oberoende av deras ställning i livet, skall lära känna sanningen, godta hans anordning och vinna liv. (1 Tim. 2:1—4) ”Han [vill] icke ... att någon skall förgås”, skrev aposteln Petrus, ”utan att alla skola vända sig till bättring.” — 2 Petr. 3:9.

Att efterlikna Guds föredöme

7, 8. Vad kan vi fråga oss själva, när vi begrundar huruvida vi återspeglar Guds inställning till människorna?

⁷ Återspeglar du i ditt förhållande till andra Guds inställning till människosläktet? Jehova Gud avskyr ondska, men han älskar människorna som sin egendom och vill bara det som är bäst för dem. Behandlar du människor som Guds egendom, i det du vill att de skall få del av de välsignelser han har i beredskap för dem som hyser aktning för hans rättigheter som ägare? Om vi delar Guds syn på människorna, bör det finnas bevis för att vi arbetar hårt för att vara välvilliga, omtänksamma, frikostiga och kärleksfulla.

⁸ När du undersöker detta ytterligare, kan du fråga dig själv: När jag råder över min tid, mina tillgångar och mina förmågor, använder jag då dessa nästan enbart till att gagna mig själv, min familj och mina vänner? Eller tänker jag på vad jag kan göra för dem som lever under olyckliga omständigheter eller dem som kan vara ensamma, även om deras personlighet inte särskilt tilltalar mig? Handlar jag så att andra känner att de är uppskattade? Är jag benägen att ge av mig själv till förmån för andra utan tanke på att få någonting i gengäld från dem? Hur reagerar jag, när någon som inte alls varit välvillig mot mig kommer i stor nöd i materiellt avseende? Hyser jag medlidande med honom? Försöker jag hjälpa denne person? Skulle jag vara villig att hjälpa honom eller henne med hushållsgöromål — laga mat, handla, tvätta, städa? Skulle jag vara villig att låna honom pengar, även om jag visste att hans ekonomiska omständigheter var så förtvivlade att han kanske aldrig skulle kunna betala tillbaka? — Jämför 2 Moseboken 23:4, 5.

9. Vad kan vi, enligt vad som framhölls av Jesus Kristus i Lukas 14:12—14, vara säkra på, när vi efterliknar Guds föredöme i frikostighet?

⁹ När din frikostighet, välvilja och kärlek går utöver vad som förväntas och inbegriper dem som känner sig misslyckade, såväl som dem som kanske inte har behandlat dig väl, efterliknar du Jehova Gud. Du utvidgar din kärlek till dina medmänniskor. Du handlar i överensstämmelse med det förhållandet att de har blivit köpta av Gud och Kristus. Du kan därför vara säker på att Gud skall belöna dig. Jesus Kristus riktade uppmärksamheten på detta, när han sade: ”När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke [uteslutande, som en vanlig sedvänja] dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning. Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.” — Luk. 14:12—14.

10. Vilken god verkan kan välvilja ha på en ovänlig, kärlekslös person?

¹⁰ Att man handlar välvilligt och kärleksfullt mot dem som visar en ovänlig och kärlekslös ande kan dessutom förmå dem att inse att de behöver erkänna Guds äganderätt till dem. Lägg märke till vad Romarna 12:20 har att säga om detta: ”Om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.” Alldeles som eld smälter järn, kan din välvilja mjuka upp hans hårda inställning till dig, göra att han skäms och känner ledsnad över sitt sätt att behandla dig, och vidare kan den förmå honom att ändra sitt handlingssätt. Det kan öppna hans ögon för vad verklig kristendom är och föranleda honom att börja vidta åtgärder för att ta del med dig i sann tillbedjan.

11. Vad avgör huruvida man är fullständig i fråga om att ge uttryck åt kärlek, frikostighet, välvilja och omtänksamhet?

¹¹ Den utsträckning i vilken vi som individer kan göra gott för andra begränsas naturligtvis av omständigheterna. Det kan finnas fysiska och/eller ekonomiska begränsningar. Därför behöver ingen känna sig modfälld på grund av att han inte kan göra lika mycket som någon annan. Den avgörande faktorn, när det gäller att vi är fullständiga i våra uttryck för kärlek, frikostighet, välvilja och omtänksamhet, är inte kvantiteten. Det är en fråga om att ha en förhärskande ande av frikostighet, välvilja, omtänksamhet och kärlek, i det vi i fullt mått använder våra förmågor och tillgångar för att vara en källa till uppmuntran och välsignelse för andra.

12. Gäller en kristens främsta ansvar världen av människor som är avlägsnade från Gud?

¹² Som kristna har vi först och främst förpliktelser mot våra familjer och medtroende. I bibeln heter det: ”Om någon inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet för sin egen familj, har han förnekat tron och är sämre än en hedning.” (1 Tim. 5:8, Hd) ”Låt oss ... göra det som är gott gentemot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Gal. 6:10, NW) Det skulle alltså vara orätt att försumma familjemedlemmar och medtroende, medan man försökte hjälpa andra i människovärlden. Vårt uppträdande mot dem som är besläktade med oss i köttsligt och i andligt avseende bör vara framträdande, när det gäller att återspegla välvilja, kärlek och verksam omsorg om deras väl.

13. När skulle vi visa kärlek till en person genom att undanhålla honom materiella ting?

¹³ Det kan emellertid förekomma tillfällen då uttryck för frikostighet inte skulle vara till hjälp för dem som vi är frikostiga mot. Somliga människor, då och då också medkristna, visar sig vara ansvarslösa, lättjefulla och ovilliga att godta arbete, också när det finns arbete att få som de kan sköta. Om de skulle få materiell hjälp, skulle de inte bli uppmuntrade att rätta till sin orätta syn på arbete. I deras fall är bibelns föreskrift i 2 Tessalonikerna 3:10 tillämplig: ”Om någon icke vill arbeta, så skall han icke heller äta.” De kristna vägrar också med rätta att hjälpa dem som skulle använda det de får till verksamheter och levnadsvanor som Gud fördömer. Att man undanhåller en person vissa ting kan i själva verket vara ett uttryck för kärlek till honom och omsorg om honom, när det tjänar till att inskärpa i hans sinne och hjärta att han behöver ändra sig och inte missbruka tillgångar som andra har arbetat hårt för att skaffa sig.

Det viktiga arbetet att predika om Riket och göra lärjungar

14. Varför är det särskilt angeläget i vår tid att ge andlig hjälp?

¹⁴ Av större betydelse än materiellt givande är den hjälp de kristna kan ge i andligt avseende. I synnerhet nu är detta en brådskande och angelägen sak — den gäller liv eller död. Hur så? Bibelns profetior och de verkliga förhållandena som uppfyller dem bevisar att sedan år 1914 befinner sig den nu levande generationen i ”ändens tid”. (Matt. 24:3—14, 32—34; Luk. 21:25, 26; 2 Tim. 3:1—5; Upp. 6:2—8)a Detta betyder att alla som inte är tjänare åt Jehova Gud såsom hängivna lärjungar till hans Son står i fara att förlora livet.

15. På vilket sätt skiljer sig människors situation i vår tid från deras situation som blev avrättade under vissa tidigare perioder av dom från Gud?

¹⁵ Människor överallt behöver göras medvetna om denna fara. De befinner sig i en helt annan situation än de människor som stod ansikte mot ansikte med avrättning under vissa tidigare tillfällen, då Gud verkställde dom. De tusentals människor som förgicks då Jehova Gud gjorde bruk av babylonierna för att verkställa dom på det trolösa Juda och Jerusalem skulle till exempel i alla fall till sist ha dött. Deras död betydde inte total tillintetgörelse. Men den dom som avkunnas mot dem som vägrar att lära känna Gud och lyda de ”goda nyheterna” om Jesus Kristus under denna generations tid är slutgiltig. Bibeln säger oss: ”Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet.” (2 Tess. 1:9) ”Dessa skall gå bort till evigt avskärande.” (Matt. 25:46, NW) Och de som överlever tillintetgörelsen kommer inte bara att leva några få år till och sedan dö. Nej, de har framtidsutsikten evigt liv i frihet från sjukdom, sorg och plåga. — Upp. 7:14—17; 21:3—5.

16. Vad gjorde Jehova Gud innan han verkställde sin dom över det trolösa Juda och Jerusalem på Hesekiels tid?

¹⁶ När Jehovas kristna vittnen i vår tid begrundar vad som står på spel, har de då inte skäl att göra sitt yttersta för att nå människor med det livsfrälsande budskapet från Guds ord? Att de gör så visar tillbörlig aktning för Guds önskan att alla människor skall ändra sinne och leva i överensstämmelse med exakt kunskap. Innan Jehova Gud tillät att babylonierna förstörde Jerusalem och ödelade Juda land, lät han en varning avges. Han betraktade de få återstående levnadsår som kunde åtnjutas av dem som var lydiga mot varningen som dyrbara. Han ville skona så många som möjligt från att drabbas av en fasansfull död som ett resultat av kriget eller dess verkningar. Han lade därför ett tungt ansvar på sin profet Hesekiel, i det han sade: ”Jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. Om jag säger till den ogudaktige: ’Du måste dö’ och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.” — Hes. 3:17—19.

17. Vad bör Hesekiels uppdrag hjälpa oss att förstå beträffande vårt uppdrag att predika och göra lärjungar?

¹⁷ Kan vi, med tanke på den stora fara som människor befinner sig i nu i denna tid, mena att vårt ansvar för människors liv är mindre än Hesekiels ansvar? Sannerligen inte! Det uppdrag att predika och göra lärjungar som Jesus Kristus gav för mer än nitton hundra år sedan skulle fortsätta att vara i kraft ”intill avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 28:19, 20, NW) Känner du djupt ditt ansvar att fullgöra detta uppdrag?

18. Varför kommer Guds uppsåt att låta varningen ljuda inte att misslyckas på grund av individers trolöshet?

¹⁸ Betyder detta att människor skulle förgås för evigt, om du personligen skulle svika? Nej, ty detta verk är inte en människas verk, utan Guds. Han öppnar människors hjärtan, och det är vårt storslagna privilegium att vara hans ”medarbetare”. (Apg. 16:14; 1 Kor. 3:9) För att få varningen att ljuda skulle Jehova Gud kunna låta ”stenarna ropa”. (Luk. 19:40) Individer kan alltså svika, men ingenting kommer att hindra att Guds uppsåt blir utfört och når människor i den utsträckning han önskar innan den nuvarande tingens ordning tillintetgörs. Och Jehovas kristna vittnen som skara kommer inte att avhålla sig från att låta varningen ljuda. Deras kärlek till honom och till medmänniskorna är stark nog att förmå dem att göra sitt bästa för att hjälpa människor att finna vägen till frälsning innan det är för sent. De är villiga att lägga sina personliga angelägenheter till rätta och till och med ändra sina levnadsförhållanden för att verkställa detta. Nej, stenarna kommer inte att behöva ropa.

19. Varför kommer de som är trolösa inte att vara fria från blodskuld?

¹⁹ Men detta betyder inte att individer som underlåter att visa verklig kärlek till sina medmänniskor och omsorg om dem kommer att vara fria från blodskuld. Vi kan belysa detta med en illustration: Om en far försummade sitt barn så att det kom i en farlig belägenhet, skulle han inte vara utan skuld, även om någon annan räddade barnet från döden. På motsvarande sätt skulle en som påstår sig vara tjänare åt Jehova men sviker sin plikt mot andra inte heller vara utan skuld. Hans kärlekslösa, likgiltiga inställning skulle vara detsamma som mord. Han skulle inte kunna ursäkta sig på den grundvalen att han hade predikat en del, eftersom Jehova Gud skulle känna till graden av försumlighet och avkunna dom i enlighet med detta. — Rom. 14:12.

20. Varför är det inte nu tid för symbolisk tjänst? Förklara.

²⁰ Nu är det inte tid för någon att försöka klara sig med enbart symbolisk tjänst eller att engagera sig i livets omsorger eller chansartade affärsföretag i sådan utsträckning att han inte har tid för människor. Det största livsfrälsande arbetet i mänsklighetens historia håller snabbt på att gå mot sin avslutning. Är det inte fördenskull rätt att vi gör uppoffringar och avstår från personliga glädjeämnen och önskningar? Är inte detta vad människor gör i en katastrofsituation? De låter inte klockan bestämma över deras undsättningsarbete, utan fortsätter att göra sitt yttersta så länge det råder ett behov och de har ett rimligt mått av kraft.

21. Vilka frågor kan ställas beträffande vår inställning till predikandet om Riket?

²¹ Är det så du känner det i fråga om det livsviktiga verket att predika om Riket? När du besöker människor i deras hem, förmås du då av ditt hjärta att fortsätta så länge du rimligtvis kan, utan att glömma att du behöver vila och vederkvickelse såväl som att du måste fullgöra andra skriftenliga förpliktelser? Eller ser du fram emot att få sluta med det och kanhända del i något slag av rekreation eller förströelse? Utnyttjar du de möjligheter du har vid andra tillfällen — i skolan, i arbetet eller i andra dagliga kontakter du har — att tala med människor om sanningen? Är du verkligt angelägen om att släktingar och bekanta skall få del av bibelns budskap? Är du också aktpågiven för att urskilja när det är bättre att låta ett gott uppförande avge ett vittnesbörd i stället för det talade ordet?

22. Vad är inbegripet i att göra lärjungar?

²² Låt oss också komma ihåg att det uppdrag Jesus Kristus gav inte enbart är en fråga om att predika eller kungöra Guds sanning. Människor behöver undervisas för att bli hans lärjungar. Gör du rimliga ansträngningar för att gå tillbaka till dem som visat ett visst intresse, och försöker du sätta i gång bibelstudier med dem? Människor behöver veta vad bibeln säger, men inte bara det, utan också hur de kan leva i överensstämmelse med den. På grund av att aposteln Paulus hade gjort sitt yttersta för att undervisa om sanningen, kunde han säga: ”Jag är ren från alla människors blod, ty jag har inte avhållit mig från att förtälja för er om allt Guds rådslut.” (Apg. 20:26, 27, NW) Gör du som Paulus, så att du ser till att din undervisning inte är bristfällig i viktiga avseenden och att de som du undervisar förstår Guds krav helt och fullt? Helt visst vill vi inte medverka till att någon begår orätta gärningar genom att undanhålla honom upplysningar som han behöver känna till.

23. Visa med hjälp av 2 Korintierna 3:2, 3 vilken inställning man bör ha till dem som blir undervisade och beskriv de goda verkningarna av tillbörlig undervisning.

²³ Det är också viktigt att vi hyser djup omsorg om och kärlek till dem vi undervisar. Om sig själv och sina medarbetare skrev aposteln Paulus till korintierna: ”Ni själva är vårt brev, som är skrivet på våra hjärtan och som är känt och läses av hela mänskligheten. Ty ni visas vara ett Kristi brev, skrivet av oss såsom tjänare, skrivet inte med bläck, utan med en levande Guds ande, inte på stentavlor, utan på tavlor av kött, på hjärtan.” (2 Kor. 3:2, 3, NW) När vi har djup kärlek till dem vi undervisar och har omsorg om dem, kommer dessa undervisade att vara som ”brev” som är skrivna på våra hjärtan. När vi förtröstar på Guds andes hjälp och gör vårt yttersta inom gränserna för våra möjligheter, kommer de mottagliga att bli som Kristi brev, av Guds ande skrivna på hjärtan. Ja, Guds andes verkan på deras hjärtan kommer att förmå dem att ådagalägga en kristen personlighet, som iakttagare kan se eller ”läsa”. Bemödar du dig kraftigt som Guds ”medarbetare” i dina ansträngningar att frambringa sådana ”brev”?

24. Vilken verkan kan det ha på oss att vi tänker allvarligt på vår verksamhet som tjänare åt Jehova?

²⁴ När du tänker på din verksamhet som en tjänare åt Jehova Gud, kan du utan tvivel erinra dig många glädjeämnen. Det är sant att du kan önska att du skulle kunna göra mera och att du kan se områden där du skulle kunna förbättra dig. Du kan rentav känna dig nedslagen ibland därför att du inte bestämt kan peka på några levande ”brev”. Men om du har bemödat dig i dina ansträngningar att fullgöra det kristna uppdraget att predika och undervisa, kan du vara förvissad om att Jehova Gud och Jesus Kristus finner behag i din hängivna tjänst. Det är bara naturligt att vi känner vårt ansvar mot andra tydligare nu än när vi var andliga ”barn”. Detta är bra. Om å andra sidan några bland oss har blivit i viss mån själviska, bör de tänka allvarligt på att vidga sig i fråga om att vara fullständiga i att visa välvilja, omtänksamhet, frikostighet och kärlek till medmänniskor. Å, må vi på dagen för Guds hämnd befinnas vara förtjänta av beskydd på grund av att vi har handlat i överensstämmelse med den kärlek som Jehova Gud och Jesus Kristus hyser till människorna!

[Fotnoter]

[Bild på sidan 308]

Hesekiel framförde Guds varning för Jerusalems förstöring, och på liknande sätt har Jesu lärjungar ansvaret att varna människor för den långt större fara som mänskligheten står inför i denna tid