Klädernas betydelse

● Tidskriften ”U.S. News & World Report” publicerade nyligen kommentarer, vilka grundade sig på en intervju med affärskonsulenten John T. Molloy, angående värdet av tillbörlig klädsel. Han sade: ”Vad jag har funnit är att det sätt du klär dig på kan antingen föra dig framåt i det sociala och i affärslivet eller hålla dig tillbaka. ... Det kan göra en man eller kvinna effektivare och framgångsrikare.”

Kan detta inverka på hur kristna skulle kunna bli betraktade av utomstående, när de är upptagna med att dela med sig av sin tro åt andra? Det är mycket troligt. Molloy framhöll: ”Jag har också bevis för att människor gör moraliska bedömningar om andra grundade på hur de är klädda.” Han framhöll också att ”vad du har på dig fastställer din auktoritet, trovärdighet och din förmåga att ge ett fördelaktigt intryck”.

Hur förhåller det sig då med att vara i främsta ledet, när det gäller modet? Han varnar: ”Köp inte någon modern sak förrän den har varit ute i marknaden åtminstone sex månader. Om du är en föregångare i fråga om modet, kommer du troligtvis att bli en efterföljare i nästan allting annat.”

Sådana iakttagelser visar sannerligen det praktiska värdet av det som bibeln rekommenderar för kvinnor — och i princip också för män — att de bör pryda sig i ”flärdfri klädedräkt och smycka sig blygsamt och värdigt”. — 1 Tim. 2:9, Hedegård

Frågor från läsekretsen

● Hade aposteln Paulus en annan mening än den styrande kretsen i det första århundradet angående att äta kött som varit offrat åt avgudar? Somliga drar den slutsatsen, när de jämför Apostlagärningarna 15:28, 29 med kapitel 8 i Första Korintierna.

Nej. Det finns bevis för att Paulus var i full överensstämmelse med den förordning som utfärdats av apostlarna och de äldste.

År 49 v.t. lades frågan om huruvida omvända hedningar måste omskäras fram av Paulus och Barnabas inför apostlarna och de äldste i Jerusalem. Rådsmötet beslöt, under den heliga andens vägledning och med Skrifterna och Guds handlingssätt som grundval, att omvända hedningar inte behövde hålla lagen. Men de måste, bland annat, fortsätta att avhålla sig ”från ting som är offrade åt avgudar”. — Apg. 15:1—29.

Omkring år 55 skrev Paulus till korintierna om att äta mat som hade varit offrad åt avgudar. Han sade att en avgud är i själva verket ingenting. En kristen kunde därför äta kött som hade varit offrat åt en avgud, kött som blivit över och som sedan förts ut och sålts på ett köttorg eller i en offentlig restaurang som var förbunden med templet. Men om någon, som tidigare hade dyrkat avguden, skulle kunna snava och falla på grund av att den kristne åt sådant kött, gav Paulus det rådet att det var bäst att inte äta det, så att den andra människans tro inte skulle ta skada. — 1 Kor. 8:7—13; 10:25—33; Rom. 14:1—4, 19—23.

I betraktande av detta har vissa bibelkommentatorer påstått att Paulus vägrade att instämma med rådsmötets förordning eller att det rådde ständig oenighet beträffande frågan. Professor E. Blaiklock säger till exempel: ”I 1 Kor. 8:4 intar Paulus offentligt en mera liberal ståndpunkt än den som påbudet slår fast.” Heinrich A. Meyer talar om Paulus’ förmenta ”självständiga ställning — helt och hållet oberoende av alla de andra apostlarnas myndighet”. Och dr Meyer säger att i 1 Korintiernas 8:e kapitel gör Paulus ”ingen hänvisning till apostlarnas påbud, vare sig här eller någon annanstans, vilket är i stil med hans medvetenhet om sin egen uttryckliga och oberoende apostoliska värdighet. ... Dessutom visar just detta kapitel, jämte kapitel tio, tydligt att i kraft av sin oberoende ställning som apostel hade han tidigt nog gjort sig fri från alla tillämpningar av den tillfälliga överenskommelse som träffats i Jerusalem.”

Ett sådant resonemang är försåtligt, farligt och stick i stäv med Guds inspirerade ord. Det återspeglar tanken att bibelns böcker innehåller personliga och motsägande mänskliga uppfattningar och att inte alla är inspirerade och nyttiga. (2 Tim. 3:16, 17) Det återspeglar också, åtminstone i en del fall, en önskan att beteckna förordningen i Apostlagärningarna 15:28, 29 som tillfällig och nu onödig. Men detta står i strid med bibeln och det historiska vittnesbördet om att de kristna i det andra århundradet och därefter erkände förordningen som bindande.

Vilken ståndpunkt intog då Paulus i den här frågan om att avhålla sig ”från ting som är offrade åt avgudar”?

Paulus och Barnabas gjorde inga invändningar