En lycklig hjord behöver tjänare som leder den
”Den som går in genom dörren, han är fårens herde. För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.” — Joh. 10:2, 3.
1. a) Varför är ledarförmåga en viktig egenskap hos en tillsyningsman, och vad har själva ordet ”tillsyningsman” avseende på? b) Endast hur kan en tillsyningsman verkningsfullt sköta det som har ålagts honom?
AV VARJE tillsyningsman i den kristna församlingen fordras det ledarförmåga, om församlingen skall blomstra och om Guds hjord skall förbli lycklig. Själva ordet ”tillsyningsman” har avseende på en som besöker och inspekterar. Det för tanken till övervakandet av församlingen och omsorgen om dess bästa. Det råd vi finner i Apostlagärningarna 20:28 säger att om tillsyningsmännen skall kunna göra detta på ett effektivt och verkningsfullt sätt, måste de först ha akt på sig själva, så ha akt på hela Guds hjord och slutligen ”vara herdar för Guds församling”. Om de troget fyller dessa krav, blir följden en lycklig hjord.
2. När tillsyningsmannen ger akt på sig själv, vad bör han då göra, och varför?
2 En herdes liv är ofta hårt och påfrestande. Det är en heltidssysselsättning han har. Han måste ta rimlig vård om sig själv, om han skall kunna ta vård om fåren på lämpligt sätt. Det förväntas av tillsyningsmannen att han skall vara andligt stark. Fåren blickar upp till honom för att få kraft och uppmuntran. Därför måste han känna väl till bibeln, så att han kan ge de behövande tröst i läglig tid. Han måste studera Guds ord enskilt dagligen. Han måste begrunda dess visa råd och söka tillämpa dess principer i sitt liv. Han ber till Gud om vishet och vägledning, ty han är medveten om att det är omöjligt att vara en god ledare och anförare, om man inte röner Jehovas välsignelse. Han måste alltid tänka på att ”Jehova själv giver vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning”. Han måste ständigt påminna sig att ”visheten från ovan är först och främst kysk, vidare fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, icke sådan att den gör partisk åtskillnad, icke skrymtaktig”. (Ords. 2:6; Jak. 3:17; NW) När tillsyningsmannen drivs av sådan vishet, blir det uppenbart för Guds hjord att han har ledarförmåga, tro och andra förträffliga egenskaper, som man förväntar att finna hos tillsyningsmän.
3. Vad innebär det att vara en tjänare som leder hjorden?
3 Att en tillsyningsman är en tjänare som leder hjorden innebär att han befinner sig hos sin hjord eller i spetsen för den; han går aldrig bakom fåren och befinner sig inte på något annat håll än de. Han är med vid alla av församlingen anordnade möten och tar aktiv del i dem jämte de andra medlemmarna i församlingen. Han kommer inte att vara upptagen med diverse göromål för församlingens räkning eller ha sammanträde med sina medhjälpare, medan mötena pågår. Han gör det som han vill att hans hjord skall göra, dvs. han ägnar med all iver sin uppmärksamhet åt det som sägs från podiet. Han ger församlingen ett exempel att följa.
4. Hur kan tillsyningsmannen dessutom rusta sig för att framgångsrikt kunna leda hjorden?
4 Att akta på sig själv såsom tillsyningsman innebär också för en sådan att han bör vara väl insatt i sina plikter och sitt ansvar såsom Guds fårs herde. Han försummar inte att läsa och studera det ständigt nya tillflödet av föreskrifter, som kommer till honom genom Jehovas tjänarorganisation — Sällskapet Vakttornet. Tvärtom studerar och repeterar han omsorgsfullt det som meddelas i sådana tryckalster som Predika och undervisa i frid och endräkt, Kvalificerade att vara tjänare, Tjänsten för Guds rike och andra av Sällskapets publikationer. Men han nöjer sig inte med att göra sig förtrogen bara med sina egna förpliktelser utan sätter sig dessutom in i de biträdande tjänarnas plikter, dessa tjänares som hjälper honom att vara en herde för församlingen, så att han kan hjälpa dem, när det behövs. En fast, enhetlig vägledning, övervakad av tillsyningsmannen, gör det lättare för hjorden att följa efter. Fåren kommer att vara snabba att rätta sig efter föreskrifterna och redo att ta emot råd, i det att de efterliknar tillsyningsmannens goda exempel.
5. Varför måste tillsyningsmannen ägna sig åt sin familj?
5 Uppgiften att vara en tjänare som leder hjorden innebär också för tillsyningsmannen att han har plikter mot familjen, om han har en sådan, ty hans familj återspeglar hans kompetens såsom tillsyningsman. Fördenskull måste han vinnlägga sig om att fullgöra dessa förpliktelser, om han verkligen skall ge akt på sig själv, såsom aposteln Paulus framhöll att han borde göra. När Paulus räknade upp de kvalifikationer som tillsyningsmännen bör ha, sade han: En tillsyningsman bör vara ”en man som förestår sitt eget hus på ett förträffligt sätt, i det han håller barnen i underdånighet med allt allvar; (om en man verkligen icke vet att förestå sitt eget hus, hur kommer han då att taga sig an Guds församling?).” (1 Tim. 3:4, 5, NW) Alltså bör tillsyningsmannens familj vara en mönsterfamilj i församlingen.
6. Hur bör tillsyningsmannen befinnas leda familjen, och varför på det sättet?
6 Såsom familjens överhuvud bör tillsyningsmannen se till att familjen är flitigt sysselsatt med att studera Guds ord, bibeln, och tar verksam del i tjänsten på fältet. Hans familj bör i ord och gärning vara ett utmärkt föredöme för de andra familjerna i församlingen. För att förvissa sig om att det blir väl sörjt för familjen i andligt avseende bör tillsyningsmannen leda det bibelstudium som man samlas till varje vecka. Han bör också företräda de andra i bön och själv gå med var och en av familjemedlemmarna i tjänsten från dörr till dörr, göra återbesök tillsammans med dem hos de människor som visat intresse för budskapet om Guds rike och ta reda på hur medlemmarna i familjen sköter sina bibelstudier i hem vecka efter vecka. Detta gör han, därför att han såsom far för sin familj och såsom tillsyningsman för församlingen är intresserad av de andliga framstegen hos var och en av medlemmarna i familjen och i församlingen. Han önskar att de alla skall vinna belöningen evigt liv. Han önskar också att församlingen skall få gagn av att han är ett rätt föredöme för den.
7, 8. a) Hur framhäver aposteln Paulus behovet av att sörja för familjen i andligt avseende? b) Vad finner kanske tillsyningsmannen att han måste göra för att kunna avbörda sig sina förpliktelser mot familjen?
7 Även om församlingsangelägenheter kan tynga tillsyningsmannen kraftigt, önskar han inte befinnas försumma sin familjs andliga välfärd genom att han blir för upptagen av andra ting. Han måste sörja för familjen. ”Förvisso, om någon icke drager försorg om dem som äro hans egna, och i synnerhet om dem som äro medlemmar av hans hushåll”, sade Paulus, ”har han förnekat tron och är värre än en människa utan tro.” (1 Tim. 5:8, NW) Familjen får inte bli lidande andligen, och inte heller församlingen, för vilken han är tillsyningsman, får bli lidande.
8 Om tillsyningsmannen skall kunna sköta alla dessa uppgifter, finner han ofta att han måste göra upp ett detaljerat schema eller överlåta en del av det som skall göras i församlingen på sina biträden. Förpliktelserna mot familjen måste han fylla. Andra familjeöverhuvuden i församlingen vänder sig till honom med den tanken att han i sin ställning som äkta man och som tillsyningsman kan ge dem vägledning. Herden bör önska vara ett värdigt och rätt föredöme. Genom att vara förtänksam, framsynt och förstående, genom att vara resonlig i allting hemma och i församlingen kan tillsyningsmannen vara detta och bli en välsignelse för sin familj och ett mönster för Guds hjord. — 1 Tim. 4:15, 16.
Ge akt på hela hjorden!
9. a) Vilken sinnesinställning måste herden ha till fåren, och varför? b) Vilken viktig uppskattning måste herden se till att fåren vinner?
9 Hela mänskligheten liknas i bibeln vid får, men de sägs vara förlorade får. Jehova, den store herden, vill inte att något av fåren skall förgås. Hans förträfflige herde, Jesus Kristus, sade: ”Så är det icke heller någonting önskvärt för min Fader, som är i himmelen, att någon av dessa små förgås.” (Matt. 18:14, NW; Hes. 33:11) Tillsyningsmannen, som av den heliga anden har blivit förordnad att ta vård om hela Guds hjord, måste ha samma sinnesinställning. Hans främsta omsorg bör gälla alla de fårs liv, som han har i sin vård. Han får inte önska att någon av Jehovas små förgås. Till skydd för deras liv undervisar han dem i all Guds kunskap. Men det räcker inte med att han är en kvalificerad undervisare i den kristna läran, utan han måste också vara en undervisare i tjänsten på fältet. ”Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet”, skrev aposteln Paulus, ”men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” (Rom. 10:10, NW) Tillsyningsmannen måste bibringa fåren en rätt uppskattning av denna viktiga sanning.
10. a) Vilka två huvudsakliga plikter, som vilar på en herde, framhävde Jesus, och hur gjorde han det? b) Hur tog Jesus ledningen i att undervisa, och vad lärde han fåren? c) Hur kan dessa föreskrifter tillämpas i våra dagar?
10 Att undervisa och leda hjorden i Guds tjänst är en av tillsyningsmannens främsta plikter. Jesus påvisade detta, när han gav sina efterföljare i uppdrag att göra ”lärjungar av människor av alla nationer”. Vid det tillfället framhöll han att de skulle lära dessa nya ”att hålla allt” som han hade befallt dem. (Matt. 28:19, 20, NW) Också Paulus underströk behovet av att tillsyningsmännen är undervisare, när han sade att en tillsyningsman bör vara ”kvalificerad att undervisa”. (1 Tim. 3:2, NW) Jesus tog ledningen, när det gällde undervisningen. Han lärde andra muntligen och genom sitt exempel. Han undervisade inte bara i lärofrågor, utan han övade också sina efterföljare i förkunnartjänsten. Sedan han hade undervisat sina apostlar om Guds rike, tog han dem med sig och gav dem personlig övning i Guds tjänst. Steg för steg fick de iaktta honom, då han ägnade sig åt de uppgifter han hade fått av sin Fader, uppgifter som också skulle bli deras. Jesus framhöll för sina lärjungar varför han sade och gjorde vissa ting. Han gav dem anvisningar om hur de skulle klä sig för tjänsten, vad de skulle säga vid dörrarna, hur de skulle uppträda inför motståndare, och han underrättade dem om hur folk skulle bemöta dem. Sedan de hade fått ingående personliga instruktioner, sände han ut dem till att följa hans exempel. Först sände han ut de tolv apostlarna i förkunnartjänsten, och därpå sände han ut sjuttio andra. Jesus bevisade sig vara en kvalificerad lärare. Tillsyningsmännen i våra dagar måste efterlikna hans fullkomliga exempel, om Guds hjord skall blomstra och förbli lycklig. — Matt. 10:5—30; Mark. 9:28, 29; Luk. 10:1—3.
11. a) Vilket privilegium, som ger rik belöning, åtnjuter tillsyningsmannen, och hur kommer det sig? b) Hur kan en herde inspirera hjorden till att följa honom?
11 Att få leda hjorden i Guds tjänst är ett underbart privilegium, som ger rik belöning. Vilken glädje är det inte att få höra ett nytt får lovprisa Gud för första gången! Vilken ömsesidig belöning blir inte följden, om tillsyningsmannen använder tid till att vara tillsammans med hjorden i tjänsten på fältet! Hur välgörande är det inte för underherdarna, om tillsyningsmannen hälsar på dem och lägger fram förslag! Detta kräver ofta en hel del av tillsyningsmannen, men han blir kompenserad av den berikande glädje som hans tjänst ger honom. Aposteln Paulus, som följde Jesus tätt i spåren, hade ett sådant privilegium. När denne apostel talade till sina kristna bröder från Efesus, uppmanade han dem att tänka på att han i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen hade förmanat dem. ”Jag [avhöll mig] icke ... från att meddela eder något av det som var gagneligt, ej heller från att undervisa eder offentligen och från hus till hus.” (Apg. 20:20, 31, NW) Till tessalonikerna sade Paulus: ”Vi [blevo] milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina små barn. Eftersom vi hyste öm tillgivenhet för eder, funno vi stor glädje i att icke endast giva eder Guds goda nyheter utan också våra egna själar, emedan ni blevo oss kära.” (1 Tess. 2:7, 8, NW) Det är ett sådant helhjärtat, kärleksfullt, övertygande föredöme från en tillsyningsmans sida som inspirerar hela hjorden till att följa i hans fotspår.
12. a) Varför är det till skydd för hjorden att den får god ledning? b) Hur undervisar herden? c) Varför följer fåren herden?
12 Att Guds församling får den rätta herdeomvårdnaden är ett skydd för hjorden. Genom herdens flit förnimmer fåren vilken allvarlig sak den sanna gudsdyrkan är och känner behovet av en organisation och av att hålla sig tätt till den. De känner hur de genom en god ledning får styrka och hjälp till att rätt styra sina steg. De har gagn av det beskydd det innebär att man hör med till hjorden. De kommer att allt mer och mer uppskatta att regelbundet få komma tillsammans, och de kommer ännu bättre att inse hur viktigt det är att de dagligen livnär sig av Guds ord. Av sin trogne herde lär sig fåren att vara pålitliga och ansvarsfulla. När han villigt ger ut sig själv och utan att knota och klaga visar sig vara en herde för hjorden, lär sig fåren härav att de måste göra större uppoffringar själva. Herdens snabbhet, när det gäller att utföra det som han inser vara Jehovas vilja, väcker var och en till insikt om hur viktigt det är att man omedelbart söker tillämpa teokratiska anvisningar. Herdens mildhet hjälper fåren att vara milda och vänliga i sin gemenskap med varandra. De många plikter, som de ser herden avbörda sig, lär hjorden fördelen med ett schema. Att han leder, inte kommenderar; uppmuntrar, inte driver på; älskar, inte hatar — ja, detta bygger upp hjorden och medför lycka. Herden inser att liksom man inte kan styra i väg ett snöre så värst långt genom att skjuta det framför sig, så kan inte heller en lång rad av får ledas något längre stycke genom att man driver på den bakifrån. Fördenskull finner herden sin fröjd och glädje i att gå i spetsen, i det att han ger akt på hela Guds församling och uppmanar dess medlemmar att bli hans efterliknare, såsom han är Kristi. — 1 Kor. 11:1.
Får utan ledare
13. När fåren står utan ledare, vad händer då med hjorden?
13 Det är inte alla tillsyningsman som på rätt sätt tar vård om Guds hjord. Ett stort antal herdar i det forntida Israel visade sig vara otrogna. Fårens ägare, Jehova, avslöjade genom sin profet Hesekiel hur oansvariga, hur själviska och hur ytterligt likgiltiga de var när det gällde fåren, i det han sade: ”Ve eder, I Israels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! ... Om hjorden vårdaden I eder icke. De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, det förlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet foren I fram mot dem. Så blevo de förskingrade, därför att de icke hade någon herde, de blevo till mat åt alla markens djur, ja, de blevo förskingrade. Mina får gå nu vilse på alla berg och alla höga kullar; över hela jorden äro mina får förskingrade, utan att någon frågar efter dem eller uppsöker dem.” (Hes. 34:2—6) Herdarna hade fullständigt förgätit sina gudagivna plikter. Det var uppenbart att de inte älskade Jehova eller hans får. Jehova tillkännagav att han skulle tillintetgöra dem, och det gjorde han. Men att fåren inte blev ledda medförde olycka, ty förskingrade eller förlorade får är inte lyckliga.
14. I vilket tillstånd befinner sig fåren i kristenheten, och varför håller fåren på att bli förskingrade?
14 Det otrogna Israel i forna tider var en förebild till kristenheten i våra dagar, ty i den ser vi ett liknande tillstånd råda bland fåren. På tal om fårens tillstånd i kristenheten sade tidskriften Christian Heritage för februari 1964: ”Nu för tiden finns det ofta bara ett enda får kvar i fårfållan. Det är de nittionio som är ute i öknen.” När fåren flyr från fårfållan, beror detta på att det inte finns någon herde där. En av kristenhetens herdar, John R. Claypool, klagade över att baptistkyrkorna förlorar några av sina mest lovande ungdomar till andra trossamfund. Tidningen Dallas Morning News, som utges i Dallas i Texas i Förenta staterna, meddelade den 7 maj 1963 att Claypool hade yttrat: ”Denna form av utvandring håller på att nå en oroväckande omfattning. Och krisen tycks ha sin tyngdpunkt i det som gäller gudstjänsten.” De små fåren söker efter sann mat och sann dryck. När en kvinna blev tillfrågad varför hon hade gått ifrån kyrkan, svarade hon att hon ”inte längre kunde finna någon mening i det alltför ogenerade och lediga, vanvördiga sättet för gudsdyrkan som kännetecknade baptisterna”. Fåren är hungriga. De känner sig undanskuffade och övergivna, när de inte har en verklig herde som leder dem. En präst vid Christ Church (Kristi kyrka) i New York, dr Ralph W. Sockman, sade att inte heller Kristus skulle ”känna sig hemma i många av de kyrkor som uppförts i hans namn, eftersom man tillåtit religiöst formväsen och världslighet att omintetgöra hans ursprungliga evangeliums enkelhet och uppriktighet”. Är det då underligt att fåren har blivit förskingrade? De har försvunnit, därför att det inte fanns någon sann gudsdyrkan.
15, 16. a) Varför går fåren vilse? b) Vad har en iakttagare sagt om herdar och får?
15 Jehova har tillkännagivit att fåren går vilse när herdarna sviker dem. Det jämmerliga bräkandet, som hörs från fåren i kristenheten, deras vilda, oroliga utseende, deras rusande hit och dit i förtvivlade bemödanden att komma tillbaka till den rätta vägen och bli återförenade med hjorden, allt detta utgör tillräckliga bevis för att kristenhetens herdar har svikit sin uppgift. I tidskriften Family Herald för 25 oktober 1962 inflöt en artikel av P. Radbourne med rubriken ”Hjorden behöver fortfarande en herde!”, och i den ställer artikelförfattaren några frågor, som han sedan besvarar:
16 ”Var håller pastor Brown hus måndag—fredag? Han står i predikstolen på söndagen, men var håller han hus resten av veckan? Jag förmodar att han inte står på din eller min förstubro, och jag hävdar att kyrkan måste återvända till hemmen, om den på allvar skall bli en verksam kraft i folkets liv. Ge oss åter forna tiders, hembesökande pastor, som kände de människor som han predikade för på söndagarna — den ödmjuke gudsman, som inte verkade jäktad och som lade sig vinn om att hälsa på i alla hem, som språkade en stund, höll till godo med en kopp te och som, innan han gick, böjde knä för att ödmjukt bedja om Guds välsignelse över huset. En sådan man var en verklig inspirationskälla för de unga, när världen inte visste av någon ungdomsbrottslighet. Vem i denna tid är mina barns vägvisare eller ledstjärna? Jag vet inte så noga — men jag önskar att det skulle vara en pastor. Det verkar som om våra dagars Ordets förkunnare har blivit för upptagen under vardagarna för att kunna uppehålla kontakten. Han är ordförande i flera kommittéer, medlem av olika välgörenhetsklubbar och -organisationer, och han har olika engagemang som talare för att främja många förträffliga saker, vilket betyder att han måste färdas omkring en hel del. Faktum kvarstår likväl: det enda ställe där vår pastor inte gör några besök, det är hos oss! ... En Ordets förkunnare i gångna tider gjorde sina hembesök i ur och skur, oanmäld och till fots. Han hade varken bil eller telefon, inget ’kontor’ med en sekreterare, som höll reda på hans olika engagemang och skrev hans brev. Men han kom i alla fall! Nu för tiden blir det allt svårare och svårare att få tag i pastorn trots tillgång till både telefonen och en snabb bil. ... Vi förväntar att herden skall söka upp det förlorade fåret; men hur blir det då med de andra nittionio? Hur kan herden veta om vargarna gör ände på lammen, när han befinner sig på andra sidan berget?”
17. a) Vilka är det som skall klandras för det ömkliga tillståndet bland fåren i kristenheten? b) I vilket tillstånd befinner sig fåren?
17 Vem är det som skall klandras för detta ömkliga tillstånd bland fåren i kristenheten? Herdarna kanske skyller på att de har alldeles för mycket att göra eller på nutidens jäkt. Men fårens ägare talar om var felet ligger. I Jeremia 50:6 läser vi dessa Jehovas ord: ”En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade fört dem vilse.” Ja, det är herdarna som har svikit. De tar inte vård om fåren. Och deras underlåtenhet har fått olyckliga följder för hjorden. Det är inte nog med att fåren har förts vilse, utan de har lämnats att svälta ihjäl eller dö av törst, eller också har de blivit övergivna, så att glupska vargar har kunnat göra ände på dem. De återstående förskingrade lammen är förskräckta och förvirrade. De kallar sig kristna, men de har inte det ringaste begrepp om vad kristendom vill säga. De besjunger kristendomens höga principer om frid på jorden och en sådan kärlek till nästan som den man hyser till sig själv, men de söker varken förstå meningen med dessa principer eller tillämpa dem. Det finns bara ett hopp för de förskingrade fåren, nämligen deras ägare, Jehova. De måste komma till honom genom hans herde och konung, Jesus Kristus, för att inte drabbas av tillintetgörelse tillsammans med sina värdelösa herdar. — Jes. 9:14—16; Hes. 34:16.
Följderna av en god herdeomvårdnad
18. I vilket tillstånd befinner sig fåren i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen?
18 Just genom en sådan personlig kontakt i hemmen, genom sådana av en Ordets förkunnare gjorda hembesök, som de Radbourne efterlyste, bedriver Jehovas vittnen sin förkunnarverksamhet såsom Kristi och hans apostlars efterliknare. Och deras förordnade herdar tar ledningen i att oanmälda ringa på hemma hos fåren och sörja för deras behov. Detta har medfört Guds välsignelse, ty deras hjordar har tillväxt hundrafalt på några få år. I stället för att ge sig i väg från hjorden är fåren verksamma, och de för hjälps till en rätt uppskattning av sitt förhållande till sin Skapare och hans organisation. Det råder frid och endräkt i hjorden, ty herdens kärlek är ett fullkomligt föreningsband. Eftersom fåren får sitt lystmäte av mat och dryck andligen, är de nöjda, belåtna, lyckliga.
19. Vad blir följden av en god herdeomvårdnad?
19 Följden av en god herdeomvårdnad blir att församlingen slutligen i viss bemärkelse blir en avbild av tillsyningsmannen. Fåren efterliknar herden. I Hebréerna 13:7 (NW) uppmanas de att göra detta: ”Kom ihåg dem som hava ledningen bland eder, som hava talat Guds ord till eder; och när ni begrunda hur deras vandel utfaller, efterlikna deras tro.” Genom att efterlikna tillsyningsmannen blir församlingen lik honom. Om han är snar att tillämpa teokratiska föreskrifter och förslag, kommer församlingen att ge gensvar på ett liknande sätt. Om herden med all makt strävar efter att nå de föreslagna målen i tjänsten på fältet, då märker man att fåren i hans vård bemödar sig om att göra detsamma. Om tillsyningsmannen med entusiasm hörsammar uppmaningar till tjänst, kommer hjorden att sluta upp vid hans sida, återspegla en likartad positiv, tillitsfull sinnesinställning. En god ledning av fåren är alltså i sanning en välsignelse från Jehova och för till liv.
20. a) Om fåren inte ger det rätta gensvaret, vad bör tillsyningsmannen då göra? b) Vari kan såväl herden som fåren hämta tröst?
20 Ingen förväntar att fåren skall leda herden. Det är herdens ansvar att leda hjorden. Om fåren inte ger gensvar på ett sådant sätt som herden anser att de borde göra, då bör herden rannsaka sig själv ingående i ljuset av Guds ord. Han bör ställa sig sådana här frågor: Leder jag med kraft hjorden i tjänstens olika grenar? Utför jag med omsorg en herdes åligganden; gör jag det med ömhet, villigt, med iver? Eller är jag barsk mot fåren, förtryckande, hård? Är jag och min familj föredömen för hjorden? Sedan du tänkt över detta, vänt dig till Gud i bön och begrundat saken, kommer du att veta svaret. Rätta då till det som brustit. Såväl herden som hans hjord kan hämta tröst i vetskapen om att Guds lamm i himmelen har dem i sin vård och att han skall infria det löfte, som Uppenbarelseboken 7:17 talar om med dessa ord: ”Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och ’Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon’.”