Till vem annan än Jesus Kristus skall vi gå?
”Herre vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds helige.” — Joh. 6:68, 69.
1, 2. a) Varför råder det, med tanke på vad Jesus Kristus sade, inte någon ovisshet om vem de kristna skall gå till? b) Vad hade Jesus tidigare sagt om att vinna liv, och vilka två klasser skulle göra det?
I DENNA tidsperiod, som kräver att man fattar viktiga beslut, finns det inte någon ovisshet i åt Gud helt och fullt överlämnade kristnas sinnen om vem de skall gå till. Vägen har klart pekats ut åt dem. När Jesus talade till dem som hade förblivit hos honom i hans prövningar, sade han: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) Vid samma tillfälle sade han ytterligare: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är den som odlar. ... Den som förblir i gemenskap med mig, och jag i gemenskap med honom, denne bär riklig frukt; därför att utan mig kan ni inte göra något alls.” — Joh. 15:1, 5.
2 Hur sanna visade sig inte dessa Jesu ord vara, när det gällde apostlarnas och andra tidiga lärjungars liv! Och de har bevisats vara sanna ända fram till vår tid. Även om de riktades till dem som hade utsikt att vinna en plats i Guds himmelska rike, uttrycker de sanningar som alla Kristi sanna efterföljare i dag kan ha nytta av. Tidigare under sin förkunnartjänst hade Jesus förklarat: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16) Och dessa ord gäller med lika stor kraft alla de får som Jesus talade om i Johannes 10:16: ”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.”
3. a) Vad är ett sätt på vilket Jesus har varit med sina efterföljare sedan han for upp till himmelen? b) På vilket annat sätt har han också varit med dem?
3 Genom Jesus Kristus har Jehova Gud gjort rikliga anordningar för att leda sina överlämnade tjänare i det framåtskridande sanningsljuset, med utsikt till evigt liv. Kort innan Jesus for upp till himmelen styrkte han tron hos omkring 500 av sina lärjungar, som var församlade i Galileen, med orden: ”Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:20; 1 Kor. 15:6) Hur har han varit med dem? Med hjälp av sin heliga ande; men också på ett annat sätt. När Jesus talade om sin närvaro och slutet på tingens ordning, försäkrade han sina efterföljare att han skulle förordna en ”trogen och omdömesgill slav”, som skulle ta sig an hans intressen och ge hans efterföljare mat i rätt tid under hela den kristna tiden. Sedan denna ”slavklass” bevisat sig trogen, skulle den av Jesus vid hans andra ankomst sättas över alla hans tillhörigheter. Ja, också med hjälp av denne ”trogne och omdömesgille slav” har Jesus varit med sina efterföljare. — Matt. 24:45—47.
”EN PELARE OCH ETT STÖD FÖR SANNINGEN”
4. a) Vad kan sägas om församlingen på grund av att Jesus har hållit sitt löfte? b) Vilken uppmuntrande profetia uppfylls på Jesu sanna efterföljare i vår tid?
4 Eftersom Jesus har varit med sina smorda efterföljare, har den kristna församlingen sannerligen varit vad aposteln Paulus kallar den: ”en pelare och ett stöd för sanningen”. (1 Tim. 3:15) Den har bevisat sig äga Guds ande genom att frambringa dess frukt. (Gal. 5:22, 23) I dessa och i en stor mängd andra avseenden framstår Jehovas kristna vittnen i skarp kontrast till alla de många samfund som utgör kristenheten, som påstår sig vara det andliga Israel. Eftersom Jesus Kristus är med dessa vittnen, är det på dem som de uppmuntrande orden i Jesaja 65:13, 14 (NW) får sin uppfyllelse: ”Detta [är] vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Se, mina egna tjänare skall äta, men ni själva skall gå hungriga. Se, mina egna tjänare skall dricka, men ni själva skall gå törstiga. Se, mina egna tjänare skall fröjdas, men ni själva skall lida smälek. Se, mina egna tjänare skall ropa av fröjd på grund av hjärtats goda tillstånd, men ni själva skall upphäva skrin på grund av smärta i hjärtat, och ni skall jämra er på grund av ren uppgivenhet hos anden.’”
5, 6. a) ”Slavklassen” gav tidigt uttryck åt sin tro på vilka två stora sanningar? b) Varför är de som befinner sig i det stora Babylon ur stånd att rätt förstå och uppskatta läran om lösen? c) På vilket sätt var bibelforskarnas lära om Jesu andra ankomst unik?
5 Denna kontrast började i själva verket tydligt framträda från första början av Jehovas folks nutida historia. Företrädarna för den ”trogne och omdömesgille slaven” under Jesu Kristi ledning gav uttryck åt sin starka tro på bibeln, däribland Första Mosebokens skildring av skapelsen, såsom Jehova Guds inspirerade ord, alldeles som Jesus Kristus gjorde. (Matt. 4:4—10; 19:4—6) Något som särskilt framhävdes var den grundläggande läran om lösen, som tillhandahållits genom Jesu Kristi, Guds Sons, offerdöd. (1 Tim. 2:5, 6) Ingen i det stora Babylon kan rätt förstå och uppskatta denna lära, därför att man där omfattar sådana oskriftenliga lärosatser som treenigheten, själens odödlighet, evig pina, eller därför att man förnekar att Jesus hade en föremänsklig tillvaro som Logos och att han föddes av en jungfru. — Matt. 1:23; Joh. 1:1.
6 Nära förbunden med en klar förståelse och uppskattning av läran om lösen är den rätta insikten om ändamålet med och sättet för vår Herres andra ankomst och ”närvaro”. Dessa allvarliga ”bibelforskare”, som vittnena på den tiden kallades, var de enda som tydligt uppfattade skillnaden mellan människan Jesus Kristus, som tillhandahöll lösesumman, och den härliga, uppväckta andevarelse som kommer tillbaka i osynlig måtto för att härska som kung i Guds rike. — Matt. 24:3; 1 Petr. 3:18.
7. Vilka skriftställen och skäl visar att det finns två olika bestämmelser för dem som får gagn av Kristi lösen?
7 Det var också tidigt i sin nutida historia som dessa bibelforskare såg att det skall vara två bestämmelser för dem som får gagn av Kristi lösenoffer — en himmelsk och en jordisk bestämmelse. Under Jesu Kristi ledning kunde de få de skriftställen som talar om en himmelsk belöning för Kristi efterföljare att stämma överens med dem som talar om välsignelserna i ett jordiskt paradis. Ingen annan till bekännelsen kristen grupp är på det klara med detta, och likväl har det stått så klart och tydligt för dem som under de gångna 100 åren blivit undervisade av den ”trogne och omdömesgille slaven”! Bibeln förklarar mycket tydligt att Abrahams säd skulle vara till välsignelse — för vilka? Inte för sig själva, utan för mänsklighetens alla släkter. (1 Mos. 22:17, 18; Gal. 3:16, 29) De 144.000 som står tillsammans med Lammet på Sions berg skall härska med Kristus som kungar och präster över vilka? Inte över sig själva, utan över alla de människor som skall få leva på en paradisisk jord. — Upp. 14:1; 20:4, 6; 21:4.
ATT UPPSKATTA JEHOVA
8. Vad lärde sig de första bibelforskarna att inse beträffande Jehovas namn och grundläggande egenskaper?
8 Eftersom Jesus Kristus använde dem som tillhörde denna ”slavklass”, fortsatte deras insikt i Guds ord att bli allt klarare och allt exaktare. De kom att inse att ”Jehova” var den ende sanne Gudens innebördsrika namn och att det bara var tillämpligt på Skaparen, den Högste. (Ps. 83:19; 100:3) Det är helt enkelt omöjligt för någon som håller fast vid den athanasianska trosbekännelsen om treenigheten att rätt förstå och uppskatta denna sanning. Något som de också fick var en unik insikt om Jehova Guds främsta egenskaper: vishet, makt, rättvisa och kärlek. Kristenhetens trosbekännelser, som förkunnar om en skärseld och om evig pina och påstår att Gud söker omvända världen, vill inte alls erkänna en Gud med sådana storslagna egenskaper. — Rom. 11:33; 1 Mos. 18:14; 5 Mos. 32:4; 1 Joh. 4:8.
9. Vad har de lärt sig angående varför Gud har tillåtit det onda? (Job, kapitel 1 och 2; Hes. 23:49)
9 Genom att Guds ords ljus lyst allt klarare, i överensstämmelse med den princip som kommer till uttryck i Ordspråksboken 4:18, har Jehovas folk kommit att tydligare förstå varför Jehova Gud har tillåtit alla slag av ondska och lidande. Inga andra som påstår sig vara kristna har kunnat förklara detta. Varför har Jehova Gud tillåtit dessa förhållanden? På grund av den fråga om det rättmätiga och förtjänta i Jehovas universella suveränitet som har kommit i förgrunden genom Satans uppror; därtill den därmed besläktade frågan om människan är i stånd att bevara ostraffligheten trots allt vad djävulen skulle kunna göra.
”INTE NÅGON DEL AV VÄRLDEN”
10, 11. a) Hur har Johannes 17:16 visat sig gälla Guds folk? b) Vilka ord av Jesus är tillämpliga på dem på ett enastående sätt på grund av deras neutrala hållning?
10 Ytterligare bevis för att Jesus Kristus hela tiden har varit med den ”trogne och omdömesgille slavens” klass syns i att de som tillhör den har kommit att förstå den stora skillnaden mellan Jehovas organisation och Satans, djävulens, organisation. Jehovas folk vill inte veta av något samgående mellan trosriktningar! De gör inte gemensam sak med den falska religionen eller med någon som helst annan del av Satans värld. (2 Kor. 4:4; 6:14—16) Det är på dem, och uteslutande på dem, som Jesu ord är tillämpliga, vilka vi finner i Johannes 17:16: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” Följaktligen har Jehovas vittnens neutrala hållning i förhållande till världsliga konflikter och världslig politik präglat dem som enastående och ensamma i sitt slag. Detta kom alldeles särskilt i dagen då andra världskriget började. Trots att denna neutrala ståndpunkt har lett och fortfarande leder till att många av våra bröder får utstå svår förföljelse, fängelse och ibland till och med döden, har den likväl gång på gång varit till nytta för dem och medfört att deras liv blivit skonade, t. ex. på Nordirland, i Libanon, Rhodesia och andra av stridigheter hemsökta länder.
11 Denna neutrala hållning har också tjänat till att utmärka vittnena som sanna kristna. Hur så? Jo, därför att bland dem, och bara bland dem, visar sig Jesu ord som är återgivna i Johannes 13:34, 35 vara sanna: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” Eftersom de har denna kärlek, avvärjer de alla krav som går ut på att de skall engagera sig i stridigheter mellan stammar, nationer, raser eller politiska partier.
12. Vilken princip har gjort det möjligt för de kristna att jämka samman till synes motsägande skriftställen angående underdånighet under kejsaren?
12 Eftersom Jehovas folk inte är någon del av världen, håller de avgjort fast vid den princip som apostlarna tillkännagav för de judiska styresmännen: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29) Men samtidigt följer de rådet i Romarna, kapitel 13, om att underordna sig de överordnade myndigheterna. Hur har de kunnat jämka samman dessa till synes motstridiga krav? Genom att tillämpa det relativa underordnandets princip. Ja, dessa kristna lyder dem som har myndighet, vare sig de är föräldrar, när det gäller minderåriga; äkta män, när det gäller hustrur; arbetsgivare eller statstjänstemän — så länge lydnad för dem inte innebär att man bryter mot någon av Guds befallningar. Och på grund av att de lyder, inte bara av fruktan, utan också för samvetets skull, alldeles som de i Romarna 13:5 blir befallda att göra, har de över hela världen blivit respekterade som fridsamma, laglydiga medborgare och som sådana som samvetsgrant betalar sina skatter. I själva verket företas på varje plan uppriktiga, omfattande och ihärdiga ansträngningar för att i sinnet och hjärtat hos alla dem som kommer tillsammans med dessa kristna ingjuta rättrådiga moralprinciper. Sådana ansträngningar av Jehovas trogna vittnen är enastående bland grupper som bekänner sig vara kristna. Bland Jehovas vittnen är det kvalitet och inte kvantitet som räknas.
13. Vilket skriftenlig ståndpunkt har de som hör samman med ”slavklassen” intagit beträffande användningen av blod?
13 Något som ytterligare utmärker dessa kristna och visar att de inte är någon del av världen är deras ståndpunkt i fråga om bruket av blod. I vår tid är det bara de människor som bär Jehovas namn som tydligt förstår och lyder den bibliska uppmaningen att man skall fortsätta ”att avhålla ... [sig] från blod”, en befallning som inbegriper livets helgd. För dem kommer det andliga välbefinnandet först. (1 Mos. 9:4—6; Apg. 15:28, 29) Deras ståndpunkt i fråga om blodet har gjort dem impopulära hos ganska många, eftersom de håller fast vid den också med risk för sitt nuvarande liv. Deras ståndpunkt har emellertid många gånger skonat dem från de ogynnsamma biverkningar som ofta blir en följd av blodtransfusioner. Hur tydligt lägger inte Guds ord fram denna sak gång på gång, och ändå — vilka är det, frånsett Jehovas folk, som helhjärtat ansluter sig till den? Ingen enda!
ATT BLICKA FRAMÅT
14. Vilken framtidsutsikt har den ”trogne och omdömesgille slaven” haft för ögonen?
14 Som lojala väktare har de som tillhör den ”trogne och omdömesgille slavens” klass blickat framåt och fortsätter att blicka framåt för att se vad Jehova Gud har i beredskap. Från sin fördelaktiga ställning har de iakttagit det allt rikare vittnesbördet om att den stora vedermödan är nära, den som skall markera slutet på denna tingens ordning i uppfyllelse av Jesu profetiska ord, som vi finner i Matteus, kapitel 24 och 25, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21. Vi kan vara säkra på att storslagna välsignelser finns i beredskap för människorna i den nya ordningen efter vedermödan. Ett bokstavligt jordiskt paradis, befolkat av människor som Jesus Kristus återlöst! Vilken storslagen framtidsutsikt! Alla som älskar sanning och rättfärdighet längtar verkligen efter Guds rikes annalkande ohindrade styre, och de fortsätter att bedja om det alldeles som Jesus lärde oss att bedja. — Matt. 6:10; Upp. 20:6; 21:4.
15. a) Vad har det varit nödvändigt för ”slavklassen” att göra på grund av att den aldrig varit fullkomlig? b) Vad har detta krävt av dem som är förbundna med denne ”slav”?
15 På grund av detta hopp har den ”trogne och omdömesgille slaven” väckt allt Guds folk till medvetande om tidens tecken, som visar att Guds rikes styre är nära. I detta hänseende måste det emellertid framhållas att denne ”trogne och omdömesgille slav” aldrig varit inspirerad och aldrig varit fullkomlig. De skrifter av vissa medlemmar av ”slavklassen”, vilka kom att utgöra den kristna delen av Guds ord, var inspirerade och ofelbara, men så förhåller det sig inte med andra skrifter som kommit till sedan dess. Det som publicerades på den tid då Charles Taze Russell levde, han som var Sällskapet Vakttornets förste president, var inte fullkomligt. Det var inte heller fullkomligt på den tid då näste president, J. F. Rutherford, levde. Det ökande ljuset över Guds ord såväl som historiska fakta har ända fram till denna tid gång på gång krävt att justeringar av ett eller annat slag gjorts. Men låt oss aldrig glömma att denne ”slavs” motiv alltid varit rena och osjälviska — vid alla tider och tillfällen har den menat väl. Dessutom passar de ord som vi finner i Romarna 8:28 in också här: ”Gud låter alla sina gärningar samverka till nytta för dem som älskar Gud, dem som enligt hans uppsåt är de kallade.” Alla justeringar som gjorts i fråga om insikt har i själva verket gett möjligheter åt dem som blir betjänade av denne ”slav” att visa lojalitet och kärlek, det slags kärlek som Jesus sade skulle känneteckna hans efterföljare. (Joh. 13:34, 35; jämför 1 Petrus 4:8.) För dem som verkligen älskar Guds lag finns det ingen stötesten, inget som bringar dem på fall. — Ps. 119:165.
DET FÖRSTÅNDIGA HANDLINGSSÄTTET
16. Vilken oundviklig slutsats kommer vi fram till med tanke på allt det som här lagts fram?
16 Till vilken slutsats för oss den här företagna genomgången av Jehovas ”trogne och omdömesgille slavs” historia i kontrast till kristenhetens historia? Jo, att Jesus Kristus har infriat sitt löfte. Han har varit med sin kristna församling, representerad av denne ”slav”, från den tid då han for upp till himmelen och ända fram till denna dag. Jehovas ande vilar sannerligen i rikt mått över denne ”slav” och dem som är förbundna med den, när de fortsätter att lyda befallningarna att predika de goda nyheterna om Riket och göra lärjungar. (Matt. 10:7; 24:14; 28:19, 20) Att förbli hos Jesus Kristus innebär att man förblir hos dem som det behagar honom att använda. Vilken alternativ organisation finns väl utanför den sanna kristna församlingen? Endast Satans organisation, som består av hans politiska ”vilddjur” och hans babyloniska världsvälde av falsk religion. — Upp. 13:1, 14, 15; 17:3—6.
17, 18. a) Varför var det dåraktigt av somliga att överge Jesus på grund av vad han sade om att äta hans kött och dricka hans blod? b) Vad är därför det förståndiga handlingssättet för oss i denna tid?
17 När Jesus sade till sina lärjungar att om de inte åt av hans kött och drack hans blod, skulle de inte ha något liv i sig själva, kände de sig alla utan tvivel förbryllade. Många av dem tog anstöt och vandrade inte längre med Jesus. Bara till följd av detta enda, svårbegripliga uttalande, som Jesus gjorde, blev dessa så förtörnade att de övergav honom. Men hur dåraktigt! Då de handlade så, lämnade de utan avseende alla de underbara sanningar som Jesus hade uttalat fram till den tiden. Och hur var det med alla de imponerande underverk som Jesus utförde och som bevisade att han var den bebådade Messias, Guds Son? — Jämför Lukas 7:20—23.
18 Med fog kunde Jesus fråga sina apostlar: ”Inte vill väl ni också gå bort?” Petrus hade det rätta svaret: ”Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds helige.” (Joh. 6:67—69) Så är det också i vår tid; med tanke på allt det som här har lagts fram är det förståndiga handlingssättet sannerligen att fortsätta att komma tillsammans med den ”trogne och omdömesgille slaven”. Å ena sidan gör denne ”slav” dessa ”uttalanden om evigt liv” begripliga för oss, och å andra sidan hjälper han oss då vi tillämpar dessa ”uttalanden” i vårt liv till vårt bästa både nu och till evig tid. Bör vi inte vara tacksamma mot Jehova Gud och Jesus Kristus för att vi har denne ”slav” mitt ibland oss?
19. På vilka olika sätt kan vi visa att vi är tacksamma mot Jehova Gud för de tjänster som utförs av den ”trogne och omdömesgille slaven”?
19 Hur kan vi ge uttryck åt vår tacksamhet? På mer än ett sätt. Vi kan visa den genom att samarbeta med den trogne ”slaven” i att predika och i att göra lärjungar. Vi kan också visa vår tacksamhet genom att ivrigt livnära oss på den andliga föda, som denne ”slav” tillhandahåller i form av böcker och tidskrifter, såväl som genom att vara med vid församlingens möten. Något som inte bör förbises är vårt privilegium att bedja om att Jehovas ande skall vägleda och styrka denna ”slavklass” för det arbete som Gud har gett den att utföra. Och allt efter de medel vi har är det också vårt privilegium att i materiellt avseende bidra för att hjälpa till att bära de utgifter som ”slavens” världsvida verksamhet för med sig. Ja, på alla dessa sätt kan vi visa att vi uppskattar det sätt på vilket Jehova Gud använder och välsignar den ”trogne och omdömesgille slaven” och därigenom också visa att vi har en levande och verksam tro, som bevisar sin existens genom sina gärningar. — Jak. 2:17, 26.
[Ruta på sidan 23]
VIKTIGA BIBLISKA LÄROR som framhävs av Jehovas vittnen
● Hävdandet av Jehovas namn och suveränitet
● Kristi ”närvaro” i Rikets makt i ”ändens tid”
● Jesu lösen möjliggör uppståndelse och evigt liv
● Fadern, Sonen och den heliga anden har olika identitet; det finns ingen treenighet
● Skapelse i kontrast till evolution.
● Människosjälen är inte odödlig
● Avskildhet från världens politik och våld
● Aktning för Guds lag om blod och moral
● Kristenheten en framträdande del av ”det stora Babylon”
● Uppodlandet av kärlek och kristen personlighet
● Den kristnes förpliktelse att predika och göra lärjungar
● Dop genom fullständig nedsänkning i vatten som symbol av överlämnande