Var på vakt mot syndens förhärdande verkan
DU ÄLSKAR det som är rätt, eller hur? Naturligtvis gör du det, annars skulle du nog inte läsa dessa rader. Eftersom det förhåller sig så, önskar du vara på vakt mot syndens förhärdande verkan, vilken skulle göra dig likgiltig för vad som är rätt eller orätt.
Skaparen har utrustat dig med ett samvete, förmedelst vilket du kan döma mellan rätt och orätt. Djur har inte denna förmåga, vilket utgör blott ett av de många bevisen för den gapande klyftan mellan människa och djur. Man kan lära en hund att inte ta vissa saker, men man kan inte lära den att det är orätt att stjäla. Det fordras förnuft för att kunna fatta moraliska principer, och denna förmåga saknar de oskäliga djuren. Om en människa därför låter sitt samvete bli känslolöst, förhärdat, förslöat, genom att gång på gång obetänksamt eller medvetet hänge sig åt synd och orätta beteenden, blir hon lik ett oskäligt djur. Det är som om hennes moraliska varningssignal inte längre fungerar, på grund av att hon upprepade gånger ignorerar den. Såsom aposteln Petrus varnar, kommer hon att få röna Guds vrede för ett sådant orätt handlingssätt. — 2 Petr. 2:12, 13.
Denna förhärdande verkan hos synden kan ses överallt, alldeles såsom det förutsagts: ”I senare tidsskeden [komma] några ... att avfalla från tron, ... märkta i sitt samvete såsom med ett brännjärn.” Om dessa kan det sägas som om israeliterna i Jeremias dagar: ”De skola komma på skam, ty de övade styggelse. Likväl känna de alls icke någon skam och veta icke av någon blygsel.” De är lika den otrogna hustrun, som begår äktenskapsbrott och som säger: ”Jag har intet orätt gjort.” — 1 Tim. 4:1, 2, NW; Jer. 6:15; Ords. 30:20.
Syndens förhärdande verkan kan kanske belysas genom den verkan tobaksvanan har. På grund av den njutning man erhåller genom att tillfredsställa ett förvärvat begär fortsätter oräkneliga millioner i dag att röka cigarretter, trots de alltmer påtagliga bevisen för hur ytterst skadlig cigarrettrökning är. Bland de senaste bevisen i den vägen är för övrigt det som framlagts av American Cancer Society, vilket visar att antalet som dör av sjukdom i kransartärerna i Förenta staterna bland cigarrettrökare är tre gånger så stort som motsvarande antal för icke-rökare. — New York Times, 9 maj 1966.
Ja, på liknande sätt förhåller det sig också med synden. De som av obetänksamhet eller medvetet låter sig förhärdas av synden blir likgiltiga för oändligt många värdefulla ting. Sålunda har mången medelålders man offrat familjelyckan, hustru och barn, på grund av en blind förälskelse i någon yngre kvinna, något som mycket väl kan ha börjat bara som en flirt. Till följd härav blir han mer mån om att tillfredsställa sitt egna jag än att ha ett gott namn om sig, vilket Guds ord säger oss ”är mer värt än stor rikedom”. Rådet att fortsätta att tänka på vadhelst som är rättfärdigt, kyskt, värt att älska, väl omtalat och lovvärt når nu döva öron. Om han är en kristen tjänare kan han även bli likgiltig för huruvida han har ett ”gott vittnesbörd om sig” av andra och likaså beträffande sitt hopp om evigt liv i lycka i Guds nya tingens ordning. — Ords. 22:1; Fil. 4:8, NW; Apg. 16:2; 1 Tim. 3:7.
I våra dagar finns det så mycket som lockar till synd, vilket man måste vara på vakt emot. Till att börja med har vi den onda miljö som vi befinner oss i. Vi lever nu i sanning, såsom det förutsagts, i ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”. (2 Tim. 3:1—5, NW) Aldrig tidigare har laglöshet av allehanda slag varit så omfattande. Moralen i fråga om affärsliv, politik, religion och familjeliv är lägre än någonsin. I stället för att ta bestämt avstånd ifrån brottslingar på grund av deras brott romantiserar man dem för deras djärvhet, skicklighet och framgång; så var fallet med de brittiska tjuvar som kom över två ton sedlar till ett värde av 35 millioner kronor och varav endast omkring 10 procent återfunnits. — Life, 8 april 1966.
Sedan har vi de syndfulla tendenserna i våra kroppar, alldeles såsom Skaparen, Jehova Gud, medgav strax efter floden i Noas dagar: ”Människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen.” Ungefär 2.500 år senare vittnade aposteln Paulus om att samma lag verkade i hans lemmar: ”Det goda, som jag önskar, gör jag icke, utan det dåliga, som jag icke önskar, det bedriver jag.” Men aposteln gav aldrig efter, då det gällde att kämpa mot den. — 1 Mos. 8:21; Rom. 7:19, NW.
Därför finns det inom oss en benägenhet att dras nedåt, något som vi ständigt måste kämpa emot. Det kan vara frestelsen att fuska vid examensprov i skolan eller stjäla från sin arbetsgivare eller slöa på arbetet. Om vi inte bekämpar sådana benägenheter, kommer vi att bli känslolösa beträffande dem och så förlora självrespekten, förutom att vi riskerar att begå grövre former av oärlighet. Alkoholism, begivenhet på narkotika och sexuella förvillelser utgör extrema fall, där offren oftast inte önskar bli botade på grund av syndens förhärdande verkan.
För att kunna vara på vakt mot den förhärdande verkan som synden åstadkommer måste man följa Jesu råd: ”Var vakande och bed beständigt, för att ni icke må komma i frestelse. Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.” Ja, erkänn dina svagheter och var på vakt mot dem. Gör som aposteln Paulus sade att han gjorde: ”Jag kuvar min kropp och leder den som en slav.” Detta innebär naturligtvis inte att vi bokstavligen skall slå den, utan att få den att skicka sig väl. — Matt. 26:41; 1 Kor. 9:27; NW.
När ditt sinne med det rätta slaget av andlig föda, läs i synnerhet bibeln och på den grundad litteratur; välj till dina vänner dem som har samma inställning till dessa ting som du själv. Kom också ihåg att om bönen skall vara till någon hjälp, måste den vara uppriktig, ”med helig ande”. Detta betyder att du inte helt lättvindigt ber Gud om förlåtelse, utan att du föresätter dig och lovar honom att bättra dig och sedan handlar i överensstämmelse med dina böner. — Jud. v. 20, NW.
Om du på sådant sätt, i likhet med aposteln Paulus, vinnlägger dig om att ”alltid hava ett okränkt samvete inför Gud och människor”, kommer du att vara på din vakt mot syndens förhärdande verkan och likt Paulus även kunna säga: ”Allt intill denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete.” — Apg. 24:16; 23:1.