Fräls både dig själv och dem som lyssnar till dig

”Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” — 1 Tim. 4:16, NW.

1. Vad är det som verkligen betyder något i en Guds tjänares liv? Ge tre skäl till att man bör bevisa sig trogen.

DET är detta som verkligen betyder något i en välbalanserad Guds tjänares liv: att man lovprisar Jehova inför andra, att man talar om hans storslagna uppsåt med alla som man råkar på, men i synnerhet med dem som vill lyssna. Vilken fröjd är det inte att få tala om de goda nyheterna om Guds rike med dem som har hörande öron och att ge akt på hur de tillväxer i kunskap och uppskattning! Hur stor blir inte din glädje, när de i sin tur börjar lova och ”tacka Jehová” (Åk) av allt hjärta! Du ser i själva verket hur dessa ”får” vandrar hän emot livet, och det är ditt privilegium att bistå dem. Du har alltså i grund och botten dessa tre starka skäl till att bevisa dig trogen i din förkunnar gärning: du frälsar dig själv och dem som lyssnar till dig och framför allt blir Jehovas namn lovprisat. — Ps. 109:30.

2. Hur har Jehova sörjt för att de som lyssnar skall kunna vinna liv, och är det något som brådskar i förbindelse härmed nu?

² I denna tingens ordning, som är bestämd för Harmageddon, står liv på spel. Människor kan inte längre säga: ”Det får nästa generation klara upp”, eller: ”Det kommer inte att hända i min livstid.” Det återstår inte tillräckligt med tid för att vi skall kunna tänka så. Det är längre lidet än många anar! När du når dem som lyssnar med sanningen i Guds ord, bibeln, då drar du dem egentligen ur en dödsfälla. Du älskar ju livet, och det gör de också. Jehova har berett vägen till frälsning, och vi läser härom i Matteus 20:28 (NW): ”Alldeles såsom Människosonen kom, icke för att bliva betjänad, utan för att tjäna och för att giva sin själ till en lösen i utbyte mot många.” Ja, det är säkert och visst att man inte får livet automatiskt eller genom mänsklig vishet; nej, Jehova Gud och hans Son, Kristus Jesus, har ett ord med i laget. Livet är för dem som tar ”ett fast grepp om det verkliga livet” och vägrar att släppa taget. (1 Tim. 6:19, NW) Det var Guds kärlek som var motivet till återlösningsanordningen, men om man skall kunna dra fördel av denna underbara gåva, måste man ta emot den och ådagaläga tro på Gud. Bibeln säger oss i Johannes 3:16 (NW): ”Ty Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, på det att var och en som utövar tro på honom icke må bliva tillintetgjord utan hava evigt liv.” Evigt liv är för dem som har tro och för dem som bevisar sig värdiga livet.

3. a) Påvisa att Jesus var en Guds tjänare med verklig jämvikt. b) I vilket avseende har gärningar, enligt Jakob 2:24, 26, med vår tro att göra?

³ Kristus Jesus var under sin tid här på jorden ett fullkomligt exempel när det gäller jämvikt. Tänk på en del av det som han yttrade och instämde i: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” (Matt. 4:10, NW) ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag.” (Matt. 6:11) ”Fortsätt därför med att först söka riket.” (Matt. 6:33, NW) ”Mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt. 11:30) ”Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men det som är Guds till Gud.” (Matt. 22:21, NW) ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.” (Matt. 22:37, NW) ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” (Matt. 22:39, NW) ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden.” (Matt. 24:14, NW) ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer.” (Matt. 28:19, NW) ”Marta, du bekymrar och oroar dig för många ting. Likväl behövas blott några få ting eller endast ett.” (Luk. 10:41, 42, NW) Jesus hade inte blivit bragt ur jämvikten genom traditionen; han botade en kvinna på sabbaten. (Luk. 13:10—17) Det är inte svårt att inse att även om Jesus framhöll att man måste fullgöra sina förpliktelser mot familjen och betala den fastställda skatten, så är det som verkligen betyder något att vi tillber och tjänar Jehova, predikar hans ord och rike och att vi lovprisar Jehovas namn. Ja, endast sådana Ordets förkunnare kommer att bli frälsta. Begrunda orden i Jakob 2:24, 26 (NW) i detta sammanhang: ”Ni se att en människa skall förklaras rättfärdig genom gärningar och icke genom tro allena. I sanning, såsom kroppen utan andedräkt är död, så är också tro utan gärningar död.” Om du skall kunna vinna liv, måste du vara en verksam Ordets förkunnare, vilket innebär att du måste predika för andra och undervisa dem i de goda nyheterna om Guds rike. Du måste vara en åt Jehova Gud överlämnad tillbedjare av honom. Jehovas vittnen utgör ett sällskap av ordinerade Ordets förkunnare, och i våra dagar är de upptagna med ett dubbelsidigt program för frälsning.

Ett dubbelsidigt program för frälsning

4. Hur skrider vi framåt till att känna verklig glädje i vår tjänst för Gud, när vi gör om vår personlighet?

⁴ Det blir svårt för dig att vinna denna jämvikt, att ta vård om dig själv och dem som lyssnar till dig, om du håller fast vid den personlighet och det tänkesätt som hör samman med den ordning som nu råder bland människorna. I det nuvarande systemet tänker flertalet uteslutande på sig själva. Det är naturligtvis rätt och skriftenligt att tänka på sig själv. Till sådan omtanke hör att man dagligen livnär sig av Guds ord. Den innebär att man söker vara med vid Guds folks möten för att kunna tillägna sig kunskap, som bygger upp ens tro, och för att kunna dra nytta av andra mogna förkunnares bistånd. Denna omtanke driver oss till att genomföra ett personligt program, som upptar dessa väsentliga ting och det som är av allra högsta vikt: att vi varje vecka kungör de goda nyheterna om Guds rike. Men om vi inte vidgar vår syn och gör bruk av denna kunskap, då uppnår vi inte jämvikt, och vi får ingen möjlighet att hålla fast vid den väsentliga egenskap som heter tro. Jesus sade till Marta: Den som ”utövar tro på mig skall aldrig någonsin dö”. (Joh. 11:26, NW) I Romarna 10:10 (NW) läser vi vidare: ”Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” Man blir storligen förundrad och känner djup tillfredsställelse, när man får inblick i Jehovas uppsåt, men den större glädjen kommer av att man får tala med andra om det som man har lärt sig. — Ps. 71:1—24.

5. Av vilka frågor, som har med den andliga födan att göra, framgår det hur viktig den andliga hälsan är?

⁵ När vi ger akt på oss själva, gör vi detta därför att vi önskar behaga Gud, inte för att uppamma själviskheten, och det är flera ting som måste till, om man skall lyckas med att behaga Gud. Daglig mat, dvs. andlig mat, är något man måste ha, om man skall kunna bibehålla den andliga kraften och styrkan. Livnär du dig av Guds ord vid regelbundna, fastställda tider? Tar du dig bara en tugga då och då och förvånar dig sedan över att du inte har kraft att ägna dig åt tjänsten för Gud? Njuter du till fullo av den andliga födan, eller har du alltför bråttom för att tillgodogöra dig dessa närande måltider, som bygger upp din tro? Anser du att den tid du anslagit till enskilt studium är trista, mödosamma stunder, eller gläder du dig åt dessa studiestunder, ser fram emot dem med spänd förväntan? Det enskilda, personliga, studiet stillar hungern, men dessutom bygger det upp ditt förråd av sanningar och tankar, som du kan göra bruk av för att verkningsfullt kunna undervisa andra. Om du inte blir förstådd med en gång, då har du ett förråd av andra tankar och idéer och andra metoder för undervisningen, som du kan tillgripa. Rena Ordets förkunnare får stöd av Gud, och detta innebär att de är rena inte bara under det direkta predikoarbetet utan också hemma, i förvärvsarbetet, när de kopplar av och roar sig; ty även om vi inte talar sanningen, så lever vi den och är föredömen för andra. Det är möjligt för oss att göra och vara detta, om vi såsom utgångspunkt för vår gudsdyrkan har det motiv som är omnämnt i Matteus 22:37 (NW): ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.” Om vi förbinder denna befallning med de manande orden i 1 Timoteus 4:16, kommer vi att växa och bli stadiga, osjälviska välbalanserade Ordets förkunnare: ”Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” — NW.

Var flitiga i att ge ”fåren” föda vid bibelstudier

6. Vilken inställning kan vi så småningom få, om vi delar med oss av de goda nyheterna åt andra? Kan man erfara lycka genom ett sådant handlingssätt?

⁶ Genom sitt ord har Jehova givit sitt folk i uppdrag att predika de goda nyheterna om Guds rike. (Matt. 24:14) Att vi tar del i detta predikoverk är den verksamma delen av vår gudsdyrkan. Vi ägnar oss åt detta, därför att vi vill göra det, inte för att behaga andra eller för att kunna lämna in en rapport på en bit papper. Den äkta glädjen i tjänsten för Gud är mat för en Ordets förkunnare och bygger upp honom, men om man deltar i predikoverket för att behaga en människa eller bara för att få en rapport att lämna in, blir behållningen rätt och slätt en bit papper. Att vi sätter värde på detta privilegium att få tillbedja Jehova och dela med oss av livgivande kunskap till dem som lyssnar ger oss styrka, så att vi söker vinna dessa välsignelser både nu och under resten av vårt liv. Vi vet ju att andra har använt mycken tid till att framställa de olika publikationerna, trycka biblar och göra besök hos oss för att dela med sig av de goda nyheterna åt oss. Nu är det dags för oss att i osjälviskhet ge gensvar och hjälpa andra. Nu är den rätta tiden inne att predika. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer den stund, då det inte blir möjligt längre att fly till Jehova för att uppnå trygghet. Nu är det dags att ”gå ut ur henne [det stora Babylon], mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor”. (Upp. 18:4, NW) Nu är det dags att söka upp, ge föda åt och ta öm vård om de ”andra fåren” genom att uppmana alla människor att ”gå ut ur henne”. Liv står på spel, och detta bör inte suddas ut ur våra sinnen genom att vi ägnar oss åt självisk nöjesjakt och materialism i stället för att vi skulle bemöda oss om att undervisa andra i sanningen. Bibelstudier är den viktigaste verksamhetsgrenen, förmedelst vilken vi kan ge akt på och ägna uppmärksamhet åt dem som lyssnar. (Joh. 21:15—17) Kan du beskriva den lycka föräldrarna känner, då de ger akt på hur deras små barn växer, lär sig att säga och göra nya saker med stor iver? En liknande glädje känner de som ger ”fåren” andlig mat vid regelbundna bibelstudier.

7. Vad var det som Jesus framhöll i sin liknelse om skörden, och vad är det som kännetecknar skördetiden?

⁷ Det var Jesus som framhävde hur viktigt det är att man ger akt på dem som lyssnar och ägnar uppmärksamhet åt dem, enligt vad vi läser i Matteus 9:35—38 (NW): ”Jesus begav sig ut på en färd ... och undervisade ... och predikade de goda nyheterna om riket. ... När han såg folkskarorna, kände han medlidande med dem, emedan de voro utplundrade och drevos hit och dit, såsom får utan någon herde. Då sade han till sina lärjungar: ’Ja, skörden är stor, men arbetarna äro få. Begär därför av skördens Husbonde att han sänder ut arbetare till sin skörd.’” Han framhöll vikten av att man går tillbaka och tar vård om dessa ”får” för att ge dem mat och ägna dem herdeomvårdnad som leder till liv. En lantbrukare sår ut säden i jord som han redan flitigt har bearbetat för att bereda den för sådden. Men sådden är inte slutfasen, i och med den är inte arbetet fullgjort. Fälten måste nu skyddas för hungriga djur, för ogräs och insekter. På många håll måste lantbrukaren gå tillbaka och se till att de törstiga plantorna blir vattnade. Sedan kommer skördens första fas, mejandet av säden. Men skörden är inte fullbordad förrän tröskningen har ägt rum och säden lyckligt och väl har lagts in i magasinet. Skörden är en hektisk tid, det vackra vädret kanske inte står sig, regn kan komma och göra den mejade säden genomsur, där den ligger på marken, varigenom stora skador uppstår, eller också kan regnet medföra att skördedagarna blir färre och att lantbrukaren måste gräva fram det sista av sin skörd, som täckts av den första snön. Det är inte att förundra sig över att lantbrukaren arbetar dagen i ända under skördetiden och väntar att hans medhjälpare skall göra detsamma. Skörden är ingenting för lättjefulla människor eller för dem som bara vill roa sig.

8. I vilket avseende blir vi Guds medarbetare, och vilket slag av medtjänare ber de kristna om, när de behöver hjälp?

⁸ Jesus förknippade arbetare med skörden och angav att det är angeläget att man tar vård om dessa ”får”. Man väcks till nykter eftertanke, om man får klart för sig att dessa hungriga ”får” ber till Gud om att någon skall visa dem vägen till den sanna religionen och att bröderna ber om att få hjälp i skördearbetet. Men tänk på att dessa ”får” och dina bröder ber om arbetare. Om du inte arbetar, blir du inte något svar på deras böner. En klok och förståndig lantbrukare erkänner Gud såsom den som ger regn och solsken, som kommer säden att växa och mogna, så att den kan skördas. Men regn och solsken frambringar inte någon mogen säd, såvida inte utsädet har såtts i en väl bearbetad jordmån. När ni ger ”fåren” föda, bör ni fördenskull också tänka på hur detta beskrivs i 1 Korintierna 3:6—9 (NW): ”Jag [Paulus] planterade, Apollos vattnade, men Gud kom det beständigt att växa, så att varken den som planterar är någonting eller den som vattnar, utan Gud, som kommer det att växa. Nu är den som planterar och den som vattnar ett, men var och en skall få sin egen belöning i enlighet med sitt eget arbete. Ty vi äro Guds medarbetare. Ni äro Guds åkerfält, Guds byggnad.”

9. a) Kommer den bibelstudiemetod, som Filippus och andra använde i forna dagar, att ge resultat nu? b) Vad är det som i dessa dagar gör bibelstudieverksamheten till något så angeläget och viktigt?

⁹ Att ge de lyssnande ”fåren” föda vid bibelstudier är inte någon ny idé. Jehovas ängel uppmanade den kristne förkunnaren Filippus att använda just den metoden för att stimulera den etiopiske hovmannen till att tjäna Gud. De hade ett studium med frågor och svar, vilket efter en kort stund medförde att denne man ville bli döpt och gjorde honom lycklig i Jehovas tjänst. (Apg. 8:27—38) Det måste ännu finnas många fler av dessa ”får” att söka upp och regelbundet ge samma andliga mat förmedelst samma metod, bibelstudier. En viktig sak, när det gäller att ge akt på andra, att ägna dem uppmärksamhet, är den inställning man har i arbetet från dörr till dörr. Är du inställd på att göra återbesök inom kort, om bara några dagar, för att ge ”fåren” mera mat? Är din omsorg om dessa människors liv så stor att den upphäver din fruktan för att bli bunden av att leda ett bibelstudium regelbundet varje vecka och för att tålmodigt och ömt behöva ta vård om dessa ”får”, till dess också de är förkunnare? Har du råd att gå miste om de glädjeämnen som man vinner genom att ta del i bibelstudieverksamheten, där du med egna ögon kan följa ”fårens” tillväxt och ökande uppskattning av Guds föranstaltningar? Filippus hörsammade en ängel, när han fick föreskrifter om att studera med en person som ville lyssna, och båda erfor välsignelse. Också nu är det dags att lyssna till de himmelska föreskrifterna, hörsamma befallningen och ta del i att ge de hungriga av det livgivande sanningsvattnet. Jehova Gud är intresserad av ”fårens” andliga välfärd. {Hes. 34:11—16) Kristus Jesus påbjöd att ”fåren” skulle sökas upp och bli livnärda. (Matt. 28:19, 20; Joh. 21:15—17) Änglarna, som har ansvar i förbindelse med predikoarbetet, påbjuder att ivrig uppmärksamhet ägnas denna sak. (Upp. 14:6—10) Det är en himmelsk röst som kungör befallningen: ”Gå ut ur henne [det stora Babylon], mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor.” (Upp. 18:4, NW) Vi har följaktligen bemyndigande och stöd från högsta ort, när vi tar del i den privilegierade tjänsten som består i att ge ”fåren” föda genom bibelstudieprogrammet. Du får röna välsignelse, om du lyssnar och handlar.

10. Måste man känna till allting, innan man kan leda ett bibelstudium med en ”lyssnande” människa? Ge skäl för svaret.

¹⁰ Både unga och gamla kan begagna detta privilegium. I Jehovas vittnens årsbok för 1966 finns det många exempel på detta. Ett bibelstudium är ett enkelt, lättfattligt dryftande av lärofrågor och principer, som finns i Guds ord. Bibeln förblir den pålitliga auktoritet, som du bara behöver rådfråga för att få fatt i de rätta svaren. Konkordanser och olika publikationer från Sällskapet Vakttornet skänker stor hjälp i ett program för ett sådant bibelstudium. Med tanke på det fält som skall skördas, tidens allvar och allt vi fått oss givet, behöver många fler i församlingen komma i gång med och regelbundet leda bibelstudier med dessa lyssnande, kringspridda, hungriga ”får”.

Led varsamt de nya till Jehovas organisation

11. Nämn några saker som de nya vill veta, innan de kommer till församlingens möten.

¹¹ Om man skall kunna frälsa dem som lyssnar, måste man följa ett regelbundet ”utfodringsprogram”, ett program som är uppgjort så att ”fåren” från första början får klart för sig hur nödvändigt det är med ett välbalanserat liv av tjänst för Gud. Det godkända och skriftenliga sättet är att hänleda dessa ”får” till Jehovas organisation utan något dröjsmål. Det är många saker som folk vill veta om organisationen, innan de kommer till mötena, t. ex. hur de tillgår och vad som förväntas av dem som är med. Många blir förvånade, när de får höra att man inte tar upp kollekt vid Jehovas vittnens möten. De är mycket glada över att höra och se att bibeln används så mycket under mötets gång. Det är så undervisande, säger de, och tonvikten läggs ju på att man skall vinna kunskap och inte på ceremonier och ritualer.

12. Förväntar Jehova att vi skall upplysa dessa nya om kraven på dem som utövar en ren gudsdyrkan, och vad innebär en ren gudsdyrkan för dessa människor?

¹² För att kunna känna sig riktigt hemmastadda behöver dessa människor ha klart för sig vilka skriftenliga krav som måste fyllas för att organisationen skall hållas ren. Undan för undan talar vi fördenskull med dem om ärlighet, måttliga dryckesvanor, förhållandet mellan könen, vikten av att tala sanning och att uppföra sig så som det anstår den som säger till folk: ”Jag är en Ordets förkunnare, ett Jehovas vittne, och jag kommer till er för att dela med mig av de goda nyheterna om Guds rike.” Du bör inte förvänta att de med en gång skall kunna tillämpa allting, men du bör tänka på orden i 1 Korintierna 6:9—11 (NW), som väcker nykter eftertanke: ”Vad! Veta ni icke att orättfärdiga människor icke skola ärva Guds rike? Låt eder icke vilseledas. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hållas i och för onaturliga syften eller män som ligga med män, varken tjuvar eller giriga människor eller drinkare eller smädare eller utpressare skola ärva Guds rike. Och likväl är detta vad några av eder hava varit. Men ni hava blivit rentvagna, men ni hava blivit helgade, men ni hava blivit förklarade rättfärdiga i vår Herres, Jesu Kristi, namn och med vår Guds ande.” Det är inte bara genom att du redogör för den rena organisationen, utan också genom ditt eget uppförande, som du kan lära dem att det går att leva på det sättet, och därmed får de klart för sig vilken lycka som kan uppnås, om man följer Guds råd med avseende på ett rent uppförande. Dessa nya, som kommer in i organisationen, måste naturligtvis fortsätta med att uppföra sig på ett sådant sätt som anstår en kristen Ordets förkunnare. Detta är nödvändigt, om de skall kunna välkomnas i församlingsgemenskapen och verkligen bli en del av familjen. (1 Petr. 4:3, 4) Det allra viktigaste är deras förhållande till Jehova, Skaparen. Skall det bli möjligt för dem att vända sig till honom i bön utan att deras böner blir förhindrade på grund av något orent hos dem? (1 Petr. 3:7) ”De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.” — Ords. 15:8.

13. Hur bistår församlingsorganisationen dig i att undervisa de nya?

¹³ När vi inbjuder dem att komma till församlingen, bjuder vi dem i själva verket att få del i de privilegier som hör samman med tjänsten för Gud, ty organisationen är en undervisande organisation, som är fast besluten att fullgöra sin uppgift att öva nya att undervisa andra. Lägg märke till hur denna detalj framhävs i 2 Timoteus 2:2 (NW): ”Och det som du hörde av mig med många vittnens understöd, detta må du anförtro åt trogna män, som i sin tur äro tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” Organisationen är den förträffligaste plats, dit du kan föra dessa ”får”, som du studerar med, så att de kan få värdefull undervisning i att bevara sin jämvikt såsom tjänare åt Gud.

14. Beskriv hur du kan gå till väga för att göra de nya förtrogna med organisationen, och nämn en väsentlig sak som ger framgång.

¹⁴ I detta sammanhang kommer helt visst denna fråga upp: Hur skall vi inbjuda dessa som lyssnar att komma till organisationen? Förhållandena och människorna är olika, men vi skall här räkna upp en del saker som du med fördel kan göra. Berätta för dem varje vecka om ett visst drag hos organisationen. Sök reda på stoff i ämnesregistret i Vakttornet (15 december varje år) och i boken ”Skaffa eder visshet i fråga om alla ting”, särskilt under uppslagsorden ”Jehovas vittnen” och ”Församlingen”. Redogör för syftet med vart och ett av de olika mötena, tala om sammankomsterna, tjänarnas åligganden och de olika metoder vi använder för att få predikoverket utfört. Genom att du använder några minuter efter bibelstudiet på detta sätt kan du på kort tid göra dem förtrogna med församlingen, och de kommer att känna sig riktigt hemma där och veta vad som kommer att hända. Tag dem med i tjänsten på fältet och undervisa dem tålmodigt steg för steg, och hjälp dem att bli väl skickade att tala med andra människor, att använda bibeln och erbjuda Sällskapets olika publikationer. Sådant samarbete blir till viktiga övningsstunder, ty din pålitlighet och regelbundenhet kommer längre fram att vara det mönster, som dessa nya följer, när de i sin tur skall börja undervisa och öva dem som de kommer att leda bibelstudier med. Fåren mår väl, om de blir föremål för ett regelbundet ”utfodringsprogram”, och därför är plikttrogenhet en mycket väsentlig sak för dem som skall betjäna dem. Jehova och Jesus är föredömen i att hålla löften; ”låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som har givit löftet är trofast”. — Hebr. 10:23, NW.

Trohet leder till liv

15. a) Ge exempel på otrogna människor, vars handlingssätt vi bör söka undvika att följa. b) Nämn å andra sidan några som varit trogna, och redogör för de välsignelser de fick röna.

¹⁵ För att kunna hålla fast behöver vi uthärdande, och uthärdandet frambringar ett godkänt tillstånd; det godkända tillståndet frambringar i sin tur hopp. (Rom. 5:4) Ty med hjärtat måste man hålla i med att utöva ”tro till rättfärdighet”, och med munnen håller man i med att förkunna ”offentligen till frälsning”. (Rom. 10:10, NW; 2 Kor. 13:5; Gal. 6:9) Paulus sade: ”Jag kuvar min kropp och leder den som en slav, för att jag icke, sedan jag har predikat för andra, själv skulle på något sätt bliva underkänd.” (1 Kor. 9:27, NW) Salomo gjorde inte detta, och tänk en stund på hur hans liv ändade. Han regerar som konung i fyrtio år, använder tjugo år till att bygga Jehovas hus och ett konungshus. Han bygger städer och fartyg. Visheten och den av frid präglade välgången blir omtalade i hela världen. Salomo ber om vishet, och Jehova besvarar denna bön. Men Salomo håller inte ut och dör otrogen mot Gud. (1 Kon. 11:1—43) Jesus profeterade om att andra skulle överge den sanna gudsdyrkan. (Matt. 24:12) Varför skulle du höra till dem som han sade skulle ”svalna” (NW)? Följ i stället de mångas föredöme som är omnämnda i Hebréerna 11:4—39. Tänk på Abraham. Han var sjuttiofem år gammal då Jehova gav honom ett ansvarsfullt uppdrag. Han dog vid ett hundra sjuttiofem års ålder. Han hade tjänat Gud i ett hundra år, och det heter i skildringen: ”Därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet.” (1 Mos. 12:1, 4; 25:8) Gud var nöjd med honom, och i Hebréerna 11:8 låter Gud honom omtalas såsom en man av lydnad och tro. Även om det är livet och inte döden som ligger framför dig, bör det vara din önskan att förbli nöjd och tillfreds i Jehovas tjänst och att veta att Jehova finner behag i din gudsdyrkan. När några lärjungar hade fått sina känslor sårade av det som Jesus sade, svalnade de och återgick till sitt forna levnadssätt. När Jesus frågade andra, om de också ville gå bort, sade Simon Petrus: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.” (Joh. 6:68) Jesus hade besvarat den frågan tidigare, såsom vi finner av Matteus 24:13 (NW): ”Men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst.”

16. Beskriv den välbalanserade synen på tingen, som vi måste ha för att kunna fullgöra våra många förpliktelser, och hur man kan uppnå den.

¹⁶ Vi har verkligen mycket att göra, om vi skall tjäna och tillbedja Gud och fullgöra alla våra förpliktelser. Vi är i behov av ett sunt sinnes ande, om vi skall kunna bevara jämvikten. En lugn, välbalanserad syn på tingen medför tillfredsställelse och lycka. Ordspråksboken 14:30 uttrycker det så här: ”Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv”, och Ordspråksboken 15:13 säger: ”Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust.” Vidare kommer helt visst de som ger akt på vårt handlingssätt och som lyssnar till oss att behöva personligt bistånd för att kunna lägga av sin gamla personlighet och ikläda sig den nya. Sedan Paulus manat till en sådan förändring, som kan åstadkommas genom att man gör om sitt sinne (Rom. 12:2, 3), påvisar han hur den kan förverkligas: ”Utan ikläd eder Herren Jesus Kristus, och gör icke på förhand upp planer enligt köttets begärelser.” (Rom. 13:14, NW) Det stannar inte vid att du tar Jesus Kristus till föredöme i allting, utan här finner du din jämvikts själva svängtapp. Jesus var visserligen fullkomlig, och du är ofullkomlig, men du kan likväl komma underfund med var de trygga zonerna finns för din vandring. Jesus återspeglade Skaparens, Jehovas, sinne, och du kan alltså bli förtrogen med din himmelske Fader genom denne Sons ord och gärningar. Du måste bibringa dem som lyssnar till dig klar insikt härom. Om sanningen är värdefull för oss, då lär vi ut den, ja, anbefaller den, ja, vi gör mera: vi manar till flitigt bruk av den och söker rentav övertyga dem som tycks vara benägna att bli ”får” om att de bör tillämpa Guds ord i sitt liv och ”hålla ett vaksamt öga” (NW) på andras personliga intresse. Filipperna 2:4 manar oss att hjälpa dessa människor att ordna sitt liv så att de kan behaga Gud. Vi skall inte tänka för dem eller handla å deras vägnar, men vi måste hjälpa dem att tillämpa Guds ords principer.

17. a) Varför måste vi ha tålamod med de nya? b) Vad är det som ger sådan djup tillfredsställelse och lycka i Jehovas tjänst?

¹⁷ Tänk på att det är Guds ord som frambringar den nya personligheten, och bli fördenskull inte otålig och ge inte tappt, därför att denna förändring inte inträder plötsligt. Det tar tid att vidta förändringar och att bli en välbalanserad Ordets förkunnare. ”Genom kärleksfull godhet och sannfärdighet bringas försoning för förseelse, och i Jehovas fruktan vänder man sig bort ifrån det onda.” (Ords. 16:6, NW) Men vilken tillfredsställelse i medvetandet om att vara nyttig får man inte erfara, när man ger ”fåren” föda och varsamt för dem in på Jehovas ”fält”, området för den sanna gudsdyrkan. Om Jehova i dig ser ett redskap att förmedla sanningen till någon annan och änglarna bistår dig, vilket privilegium åtnjuter du inte då! Ord kan inte beskriva din djupt rotade lycka, men bibeln uttrycker det så här: ”När Jehova finner behag i en mans vägar, så kommer han till och med själva hans fiender att leva i fred med honom.” (Ords. 16:7, NW) ”Må nu fridens Gud, som från de döda förde upp den store herden för fåren med ett evigt förbunds blod, vår Herre Jesus, utrusta eder med alla goda ting till att göra hans vilja, i det han i oss genom Jesus Kristus utför det som är välbehagligt i hans ögon, vilken äran må tillhöra alltid och evinnerligen. Amen.” — Hebr. 13:20, 21, NW.