Vad säger bibeln?

Vilken heder förtjänar föräldrar?

BIBELN bjuder barn att lyda sina föräldrar och hedra dem. Den framhäver det rätta i ett sådant handlingssätt och visar att det leder till bestående välsignelser. Vi läser: ”I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt. ’Hedra din fader och din moder.’ Det är ju först detta bud, som har ett löfte med sig: ’för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden’.” — Ef. 6:1—3.

Att hedra sina föräldrar inbegriper alltså att vara lydig mot dem. Varför är detta ”rätt”? Själva det förhållandet att han, som gav detta bud att hedra föräldrar, är en rättfärdig Gud visar att lydnad med nödvändighet måste vara rätt. Men varför gav Gud detta bud?

Barn är faktiskt skyldiga sina föräldrar att vara lydiga. Hur skulle det ha gått, om föräldrarna inte alls brytt sig om dem? Skulle de ha kunnat fostra upp sig själva? Bör då inte barn med rätta visa uppskattning av vad deras föräldrar har gjort för dem genom att vara lydiga i allt, som inte hindrar dem från att följa Guds och Kristi överordnade lag?

Att hedra sina föräldrar genom att lyda dem är också mycket viktigt för att endräkten och ordningen skall bevaras i familjen och i samhället som helhet. Om barnen inte lär sig att hedra sina föräldrar, är det inte heller troligt att de respekterar något annat slag av myndighet. Deras olydnad kommer därför att göra dem missanpassade i samhället. De blir personer som föraktar andras rättigheter. Och om barnen vägrar att lyda sina föräldrar, som bara vill deras bästa, hur kan de då vara lydiga mot den osynlige, himmelske Fadern, Jehova Gud?

En annan faktor som gör att det är rätt att lyda sina föräldrar är att föräldrarna har levat längre och skaffat sig större erfarenhet än barnen. Ett barns bakgrund har sina definitiva begränsningar, och det har också dess förnufts- och förståndsgåvor. Särskilt under de första åren i livet behöver barnet föräldrarnas vägledning och tuktan för att undvika svårigheter. Det är detta som framhålls i bibelns ordspråk: ”Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” — Ords. 22:15.

Barn som lyder budet att hedra sina föräldrar får också löftet: ”för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden”. Det beror på att föräldrar vanligen vill att det skall gå väl för deras barn, inte att det skall gå illa för dem. Trots sina svagheter och ofullkomligheter försöker de flesta föräldrar göra vad de kan för att hjälpa sina avkomlingar att undvika att bli skadade. Om barnen följer sina föräldrars anvisningar, kan de bespara sig själva omätlig smärta. Att barnen lyder föräldrarnas råd leder vanligen till att de tar avstånd från sexuell omoraliskhet, dryckenskap, missbruk av läkemedel, och andra handlingar som kan vålla dem stor skada och kanske till och med en förtidig död.

Men betyder detta, att hedra sina föräldrar, bara att man är lydig mot dem så länge man är ett minderårigt barn? Nej. Jesus Kristus framhöll att man måste fortsätta att hedra sina föräldrar så länge de lever. Jesus avslöjade fariséernas traditionella syn på saken, då han sade: ”Gud har ju sagt: ’Hedra din fader och din moder’ och: ’Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.’ Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: ’Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva’, då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder. I haven så gjort Guds budord om intet för edra stadgars skull.” — Matt. 15:4—6.

Aposteln Paulus visade likaså att materiella gåvor till föräldrar och far- och morföräldrar inbegrips i att hedra dem. I förbindelse med det ansvar församlingen respektive barnen har, när det gäller änkor, skrev han: ”Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor [dvs. om de inte har några familjemedlemmar som kan hjälpa dem]. Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar, vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud. ... Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen.” — 1 Tim. 5:3—8.

Att hedra till åren komna föräldrar och far- och morföräldrar är därför något man bör se med stort allvar på. Det är ett kristet krav. Att ignorera det innebär att förkasta den kristna tron. Den som ringaktar andras behov, i synnerhet sina släktingars behov, saknar kärlek. Om hans kärlek till sina föräldrar, som han kan se och som har tagit vård om honom, är bristfällig, så kan han inte älska Gud. — 1 Joh. 4:20.

Att hedra sina föräldrar genom att ta vård om dem kanske inte alltid är så lätt. På grund av invaliditet och sjukdom kan ålderstigna föräldrar kräva en hel del uppmärksamhet. Deras humör kanske inte alltid är det bästa. Personliga skiljaktigheter mellan föräldrar och barn kan bli mera utpräglade, allteftersom åren går, och kan medföra avsevärd friktion. Men gör detta att man har rätt att ignorera sina föräldrars behov? Absolut inte.

Det har inte alltid varit lätt för föräldrarna att ha fördrag med barnens dumheter och ta vård om dem, när de varit sjuka eller under andra ogynnsamma omständigheter. Men kärlek drev föräldrarna att göra vad ingen kunde ha betalat dem för att göra. Många föräldrar har gett av sin tid, sina tillgångar, sina krafter och har ibland till och med offrat sin hälsa i sin strävan att hjälpa barnen att växa upp till ansvarsmedvetna vuxna. Har då inte föräldrarna rätt att få kompensation av sina barn?

Men hur förhåller det sig med svärföräldrar? Sanna kristna inser att när de gifter sig, kan de också så småningom behöva ta på sig ansvaret att ta vård om sin äkta hälfts föräldrar. En hängiven kristen skulle inte säga: ”Jag har inte gift mig med dina släktingar” och mena att man inte har några förpliktelser mot dem man är släkt med endast genom giftermål. En sant kristen vill hedra föräldrarna på båda sidorna av familjen och inser att detta är det rätta.

I många länder kanske föräldrarna har vad de behöver i materiellt avseende. Men de kanske längtar efter kamratskap och bevis för att deras vuxna barn älskar dem innerligt. Barnen gör väl i att tänka på vad de skulle kunna göra för att visa sin tacksamhet för vad föräldrarna har gjort för deras skull. De bör önska göra vad de kan för att få sina föräldrar att känna att de behöver dem och uppskattar dem genom att de inbegriper dem i sina planer och sin verksamhet. Genom att rådfråga föräldrarna i viktiga angelägenheter visar barnen att de sätter värde på sin fars och mors förstånd och omdöme. Allt detta är olika sätt att visa sina föräldrar heder och högaktning.

Endast om vi bevisar våra föräldrar den heder de förtjänar kan vi förvänta att få Jehova Guds välsignelse. I detta avseende framstår de sanna kristna i dessa ”yttersta dagar” i skarp kontrast till världen, där människor är ”kärlekslösa mot sina närmaste”. (2 Tim. 3:1—5) Kristna barn bör medan de är unga vara föredömen i fråga om att lyda sina föräldrar. Som vuxna bör de vara angelägna om att göra allt som står i deras makt för att bidra till sina föräldrars lycka och välfärd.