Tillsyningsmän — var goda exempel för ”hjorden”
”Bli ... ett exempel för de trogna i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet.” — 1 Tim. 4:12.
1. Varför bör vi förvänta att kristna tillsyningsmän skall föregå med utmärkt exempel?
MYCKET är inbegripet i att tjäna som tillsyningsman i den kristna församlingen. Detta faktum erkänns av tusentals överlämnade, andliga män som är anförtrodda detta privilegium i vår tid. Eftersom alla i församlingen är kristna bröder och systrar, vet de förordnade äldste att deras ansvar inte gör dem på något sätt bättre än andra tillbedjare av Jehova. (Matt. 23:8—12) Men med tanke på deras ansvarsuppgifter och de skriftenliga krav de måste fylla förväntas det mera av dem. Det är alldeles som Jesus sade: ”Ja, envar som har fått mycket givet åt sig, av honom skall mycket krävas; och den som man sätter över mycket, av honom kommer man att kräva mer än vanligt.” (Luk. 12:48) ”Hjorden” påverkas i hög grad av vad dessa underherdar säger och gör. Det förväntas därför att dessa män är ett utmärkt exempel för andra.
2. På vilka särskilda sätt uppmuntrade Paulus Timoteus att bli ett exempel?
2 Vikten av att vara ett gott exempel kan inte nog betonas. Det är ett av de direkta råd som vi finner i Paulus’ första brev till tillsyningsmannen Timoteus. Paulus tog inte någonting för givet, och han ville inte heller att Timoteus skulle göra det. På grund av att Timoteus fortfarande var en ung man kunde somliga vara benägna att se ner på honom. Paulus hade utan tvivel detta i tankarna, när han skrev: ”Låt ingen någonsin se ner på din ungdom. Bli tvärtom ett exempel för de trogna i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet. Fortsätt, tills jag kommer, att ivrigt ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning. Var inte vårdslös med den gåva som är i dig och som gavs dig genom en förutsägelse och när kretsen av äldste lade händerna på dig.” (1 Tim. 4:12—14) Det skulle inte finnas något berättigat skäl för andra att se ner på Timoteus, om han fortsatte att följa en exemplarisk kristen kurs i livet.
3. Vad bör tillsyningsmän granska? Varför det?
3 I likhet med Timoteus bör tillsyningsmän bland Jehovas folk i vår tid granska sitt eget livsmönster. Vårt dryftande gäller visserligen särskilt tillsyningsmän, biträdande tjänare och män som traktar efter större ansvar i församlingen, men alla kristna bör noggrant begrunda vad som är inbegripet i att tjäna som ett exempel för ”hjorden”. (2 Kor. 13:5) Men nu frågar vi: ”Äldste, föregår ni verkligen med utmärkt exempel?” Era medtroende ser upp till er, medan de tänker på de ord som finns upptecknade i Hebréerna 13:7: ”Påminn er dem som har ledningen bland er, som har talat Guds ord till er, och efterlikna deras tro, under det ni noga ger akt på vad deras handlingssätt leder till.” Ni äldste, era kristna medförbundna önskar visa sig trogna mot Jehova. För att göra detta behöver de inte bara på Skriften grundade råd och ord av tröst, utan också ert uppmuntrande exempel. De kommer att efterlikna er tro, när de ger akt på ert rätta uppförande och det resultat det leder till.
4. a) Hur framhäver 1 Timoteus 3:1 och Matteus 20:26, 27 vad som är inbegripet i att tjäna som kristna tillsyningsmän? b) Vad krävs av en äldste för att han skall fullgöra sina ansvarsuppgifter? c) För vilka bör bröderna hysa aktning enligt 1 Tessalonikerna 5:12, 13, och hur bör de visa den?
4 Detta betyder inte att du som förordnad äldste är oumbärlig. Inte alls. Men du har ett ”utmärkt arbete” i fråga om att tjäna dina andliga bröder och systrar. (1 Tim. 3:1) Din ställning kännetecknas inte av någon förment ”storhet”, som skulle vara resultatet av dina ansträngningar. (Matt. 20:26, 27) Ja, du har ytterligare privilegier och ansvarsuppgifter. Men att du på tillbörligt vis fullgör dessa kommer att kräva att du ödmjukt gör slavtjänst åt Jehova, Jesus Kristus och dina medtroende. (Rom. 12:11; Gal. 5:13; Kol. 3:23, 24) Ja, du måste arbeta hårt, presidera, förmana och göra annat till nytta för dina bröder och systrar i tron. De inser att du har ett förordnande; men det är det hårda arbete du utför, jämte ditt exempel, som förmår dem att ge gensvar till stöd för dina ansträngningar. Sådan aktning är tillbörlig och i överensstämmelse med aposteln Paulus’ ord: ”Nu ber vi er, bröder, att respektera dem som arbetar strängt bland er och presiderar bland er i Herren och allvarligt förmanar er; och att i kärlek långt mer än vanligt tänka på dem på grund av deras arbete.” — 1 Tess. 5:12, 13.
Ett utmärkt exempel ”i tal”
5. I vilka skiftande omständigheter bör tillsyningsmän vara ett utmärkt exempel ”i tal”, och varför är detta nödvändigt?
5 Det kan inte råda något tvivel om att tillsyningsmän behöver vara ett utmärkt exempel ”i tal”. Detta är helt visst någonting som måste gälla i deras egna hem. Det måste också vara uppenbart när de talar med enskilda medlemmar av församlingen eller från podiet, såväl som när de vittnar från hus till hus i samhället. En tillsyningsmans kommentarer kan påverka andra mera än han inser. Det han säger måste alltså alltid vara grundat på eller väglett av principerna i Guds ord.
6. Varför måste äldste vara på sin vakt mot orätta tankar och i stället ”tala goda ting”?
6 För att tal skall vara uppbyggande måste hjärtat vara fyllt av goda ting från Guds ord. Då kommer munnen att ”tala goda ting”, göra uttalanden som är andligt sett passande och uppbyggande. (Matt. 12:34) En tillsyningsman måste vara på sin vakt mot att låta orätta tankar eller uppfattningar slå rot i hans sinne eller hjärta, eftersom detta till sist skulle ta sig uttryck i hans tal och skulle vara skadligt för andra. Bibeln visar vad man skall undvika och det slag av uttalanden som bör höras, när den ger rådet: ”Låt aldrig något smutsigt tal komma över edra läppar, utan bara det som är gott och som blir till hjälp i den situation som är för handen. Då förmedlar det välsignelse till dem som hör det.” — Ef. 4:29, Hedegård.
7. Varför bör kristna tillsyningsmän avhålla sig från att sprida strängt personliga uppfattningar eller tankar?
7 För att vara ett exempel i tal får kristna underherdar inte gå ”utöver det som står skrivet”. (1 Kor. 4:6) Vare sig det gäller lära, moral eller kristen organisation skall en tillsyningsman ”predika ordet”. (2 Tim. 4:2) Om han skulle komma med strängt personliga uppfattningar eller sprida tankar som står i strid med den lära som erhållits genom den ”trogne och omdömesgille slaven”, skulle detta orsaka förvirring. I stället för att högfärdigt och förmätet tränga sig fram på en väg som skulle kunna leda till vanära och smälek, varför inte hellre vänta på Jehova och hans organisation? (Ords. 11:2) Det kan hända att det kommer någon ytterligare förklaring eller något förtydligande av ämnet längre fram. Eller också kan äldstebrodern genom bön och flitigt studium av Guds ord med hjälp av Sällskapet Vakttornets publikationer finna att han hade orätt och vara glad över att han inte spred sina felaktiga uppfattningar.
8. a) Varför bör man undvika strider om ord och att bli indragen i debatter? (2 Tim. 2:14—19) b) Om någon ställer en fråga och behöver andlig hjälp, hur bör då hjälp ges?
8 Paulus uppmanade Timoteus att uppfordra andra att ”inte strida om ord, vilket är till ingen som helst nytta, eftersom det får dem på fall som lyssnar”. Aposteln hänsyftade sedan på de osunda verkningarna av uttalanden som gjorts av människor som hade avvikit från sanningen. Man har ingenting att vinna, men troligen mycket att förlora i andligt avseende, på att strida om ord eller bli inblandad i debatter med dem som avvisar den sunda läran. (2 Tim. 2:14—19; Tit. 1:7—9) Detta betyder inte att man inte i all uppriktighet kan ställa en fråga om en sak som man inte förstår. Men att man håller fast vid ett speciellt synsätt kan förorsaka onödig oro. Om somliga behöver andlig hjälp, finns det naturligtvis ett tillbörligt sätt att undervisa på, och det är ”med mildhet”. — 2 Tim. 2:23—26.
9. Vad krävs av tillsyningsmän för att de skall undervisa effektivt?
9 Tillsyningsmän bör ”arbeta strängt med tal och undervisning”, inte bara för att nå utomstående med sanningen, utan också i fråga om att andligen bygga upp församlingen. (1 Tim. 5:17) Det krävs tid och ansträngning för att förbereda bibliska tal och mötespunkter som är andligen vederkvickande, instruktiva och praktiska. Genom att regelbundet studera bibeln och genom att använda Sällskapet Vakttornets publikationer, dispositioner för tal och annat stoff från den ”trogne och omdömesgille slaven” kan talare och undervisare utveckla många goda punkter som kommer att göra det möjligt för dem att förmedla sund undervisning. Och genom att bli ett exempel i tal visar tillsyningsmän att de gör sitt bästa på det rätta sättet.
Bevara alltid ett ”utmärkt uppförande”
10, 11. a) Vilket samband råder det mellan uppförande och himmelsk vishet? b) Vad händer när visheten från ovan visas i jämförelse med situationer där ogudaktiga egenskaper är uppenbara?
10 Församlingens tillsyningsmän måste bli ett exempel också ”i uppförande”. För att lyckas i att bevara ett utmärkt uppförande behöver de himmelsk vishet och insikt. Lärjungen Jakob framhäver denna punkt med orden: ”Vem är vis och förståndig bland er? Han må genom sitt utmärkta uppförande visa sina gärningar med en mildhet som hör visheten till. Men om ni har bitter svartsjuka och stridslystnad i era hjärtan, bör ni inte skryta och ljuga mot sanningen. Detta är inte den vishet som kommer ner från ovan, utan den jordiska, djuriska, demoniska. Ty där det är svartsjuka och stridslystnad, där är det oordning och allt möjligt uselt.” — Jak. 3:13—16; 1 Petr. 2:12.
11 Samhörigheten med medäldste såväl som med andra församlingsmedlemmar styrks av ett utmärkt uppförande som återspeglar himmelsk vishet. (Jak. 3:17, 18) Å andra sidan är det så att stridslystnad, svartsjuka, skryt och andra världsliga, djuriska och demoniska egenskaper och handlingar bryter ner sådan samhörighet. Dessa dåliga egenskaper har ingen plats bland Guds folk. Om man handlar på ett självupptaget sätt, motsäger man varje bedyrande av Kristuslik kärlek. Ett utmärkt uppförande kräver följaktligen att man ”inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet håller före att de andra är ... överlägsna”. (Fil. 2:3) Ett sådant uppförande är verkligen föredömligt på så sätt att det återspeglar en sinnesinställning som liknar den som visades av Kristus Jesus. — Fil. 2:5—8.
12. a) Hur bör kvinnliga medlemmar av församlingen betraktas och behandlas? b) Vad krävs det att tillsyningsmän skall göra i fråga om överträdelser av Guds moralnormer? c) Vilket ansvar åläggs äldste genom kravet att kommittéärenden skall hållas konfidentiella?
12 För att utgöra ett utmärkt exempel måste tillsyningsmän och andra ansvariga bröder alltid vara noga med hur de uppför sig gentemot medlemmar av det motsatta könet. De skall vädja till ”äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar med all kyskhet”. (1 Tim. 5:1, 2) Ständig vaksamhet behöver visas, så att man är på sin vakt mot varje upplösningstendens när det gäller att hålla fast vid Guds höga moralnormer. Om det finns avgjorda bevis för att somliga försöker fördärva andra i moraliskt avseende, måste tillsyningsmännen vidta snabba åtgärder för att hålla organisationen ren, i det de vet att Jehova ”utkräver straff för ... dessa ting”. (1 Tess. 4:3—8) Samtidigt måste förordnade underherdar avstå från att öppet dryfta kommittéärenden som inbegriper dem som har överträtt Guds rättfärdiga principer. Det som är konfidentiellt måste få vara detta. Församlingen kan förväntas äga fullt förtroende bara för äldste som utövar tillbörlig tillsyn och vars personliga uppförande alltid står över klander och smälek.
Exemplariska i ”kärlek”
13. Vilken ande är nödvändig, om tillsyningsmän skall vara framgångsrika i att gå före med ett utmärkt exempel? Varför är det så?
13 Tillsyningsmän kan inte vara verkligt framgångsrika i att bli ”ett exempel för de trogna”, såvida de inte visar kärlekens ande. Sedan Paulus påmint Timoteus om att låta den ”Guds gåva” som var i honom ”flamma upp igen”, sade han: ”Ty Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet.” (2 Tim. 1:6, 7) Vi känner de sunda verkningar som frambringas i vårt liv som ett resultat av att vi låter Gud visa denna egenskap, kärlek, gentemot oss. När tillsyningsmän är utmärkta exempel i att visa andens frukt kärlek, visar detta, mer än någonting annat, hur de känner det i förhållande till sina medtillbedjare av Jehova. Kärlek har en tilldragande kraft, som förmår oss att söka råd och hjälp av kärleksfulla underherdar. Vi uppskattar värmen i deras intresse och deras ivriga önskan att hjälpa oss i att göra andliga framsteg.
14. Vilka möjligheter har gifta tillsyningsmän att visa att de älskar sina hustrur som sina egna kroppar, och vad gör detta det möjligt för deras hustrur att göra?
14 För att uppföra sig som andliga män strävar tillsyningsmän efter att låta allting hos sig ”ske i kärlek”. (1 Kor. 16:13, 14) Om dessa män är gifta, skall de ”älska sina hustrur som sina egna kroppar”, vilka de när och vårdar ömt. (Ef. 5:28, 29) Tillsyningsmän inser hur mycket deras egna kroppar kräver daglig omvårdnad. På liknande sätt behöver deras hustrur också uppmärksamhet och regelbunden andlig omvårdnad, som kommer att göra det möjligt för dem att fullgöra sin understödjande uppgift som hustrur på ett sätt som ”passar sig i Herren”. (Kol. 3:18, 19) Att dryfta dagens text hämtad från Jehovas vittnens årsbok eller Vakttornet, att gå igenom stoff i Sällskapets publikationer, att göra förberedelser för kristna möten och vara vaken för tillfällen att bedja tillsammans — allt detta är uttryck för sådan kärlek. Och när möjlighet erbjuder sig, bör äldste hjälpa sina hustrur på andra sätt. Detta och den tillbörliga fostran av barn som paret eventuellt kan ha kommer att ge bevis för att mannen presiderar väl över sitt eget hus och på så sätt fyller ett av de skriftenliga kraven på tillsyningsmän. — 1 Tim. 3:4, 5; 5:8.
15. Hur kan en tillsyningsman visa att han kan ”ta hand om Guds församling” och att han har kärlek?
15 Ja, en tillsyningsman som utövar god ledning i familjen visar att han kan ”ta hand om Guds församling”. (1 Tim. 3:5) I fullgörandet av ansvarsuppgifter i församlingen visar en äldste djupt personligt intresse för dem som är besläktade med honom i tron. (Gal. 6:9, 10) Tillsyningsmän förbereder för och leder församlingsmöten, besöker de sjuka och andra behövande och tar regelbundet del i att offentligt förkunna de ”goda nyheterna”. Allt detta är ett exempel på kärlek till Gud, till ”fåren” som är i deras vård och till dem som dessa äldste predikar budskapet om Riket för.
16. Vad förmådde Paulus att handla till Korintförsamlingens bästa, och finns samma inställning bland kristna tillsyningsmän i vår tid?
16 Det förekommer tillfällen då tillsyningsmän finner det nödvändigt att ge direkta råd eller vidta en disciplinär åtgärd. Deras önskan är att hjälpa individer och skydda församlingen. I detta efterliknar de äldste aposteln Paulus. Med kärlek som motiv handlade aposteln med Korintförsamlingens bästa för ögonen, fastän detta gjorde att han utsattes för avsevärd påfrestning. Han skrev: ”Det var ju ur stor vedermöda och hjärtängslan jag skrev till er med många tårar, inte för att ni skulle bli bedrövade, utan för att ni skulle veta om den kärlek som jag hyser speciellt till er.” (2 Kor. 2:4) Fastän somliga i denna församling inte helt och fullt uppskattade Paulus’ outtröttliga och osjälviska ansträngningar, var han villig att ge ut av sig själv ännu mer för deras skull, för han sade: ”Jag för min del vill mycket gärna förbruka mina tillgångar och låta mig själv helt förbrukas för era själar. Om jag älskar er i rikare mått, skall jag då bli mindre älskad?” (2 Kor. 12:15) Likt Paulus bemödar sig många tillsyningsmän av hela sitt hjärta. De gör detta av kärlek till sina bröder och utgör på så sätt ett berömvärt exempel.
17. Vilken verkan på Guds folks organisation har många tillsyningsmäns utmärkta exempel haft? För vilka känslor hos de trogna underherdarna har detta utgjort en grund?
17 Det är möjligt att peka på många tillsyningsmän som under åratal bokstavligen har förbrukat sig själva när det gäller att tjäna Jehova och sörja för sina andliga bröders och systrars behov. Det exempel som getts av dessa män har främjat andan av kärlek i Guds folks hela organisation. Vår tillförsikt har blivit styrkt genom sådana exempel i fråga om att vara herdar för ”hjorden” under dessa prövosamma dagar. På grund av att dessa underherdar hyser sann kärlek till och omsorg om ”hjorden” har de skäl att uttrycka sig alldeles som Paulus, som skrev: ”Må Herren komma er att tillväxa, ja, få er att överflöda, i kärlek till varandra och till alla, alldeles som vi också gör till er; i det syftet att han må göra era hjärtan fasta, oförvitliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu närvaro med alla sina heliga.” — 1 Tess. 3:12, 13.
Att visa tro styrker medtroende
18. Vilka gärningar bör tillsyningsmän kunna peka på som bevis för att de har sann tro?
18 Trots de högljudda bedyranden av religiöst slag som många kommer med i denna tid är ”tron ... inte allas egendom”. (2 Tess. 3:2) Den måste emellertid vara vår egendom, om vi skall behaga Gud. (Hebr. 11:6) Också i detta avseende måste kristna tillsyningsmän vara ett exempel för alla — ”i tro”. Dessutom måste de ha handlingar eller gärningar som bevisar att de har sann tro. (Jak. 2:14—26) Bland annat inbegriper dessa gärningar sådana handlingar som att trösta sjuka medtroende, sörja för att de behövande bland dem får vad de behöver och att regelbundet ta del i att förkunna ”dessa goda nyheter om riket”. — Matt. 24:14; jämför Matteus 25:34—40.
19. Varför är tro nödvändig, och vad gör den det möjligt för många att göra?
19 Det är betecknande att Paulus gång på gång framhöll tanken att den rättfärdige ”skall leva på grund av tro”. (Rom. 1:17; Gal. 3:11; Hebr. 10:38) Tron ger oss inte bara en syn av vad som ligger framför oss, utan förmår oss också att göra saker och ting. Det krävs till exempel tro för att vi skall bli hjälppionjärer eller reguljära pionjärer och sedan tjäna på heltid som förkunnare av de ”goda nyheterna”. (Mark. 13:10) Trots familjeansvar och andra plikter ordnar många tillsyningsmän och biträdande tjänare det så att de kan ta del i denna verksamhet. Många tillrättalägger sitt förvärvsarbete och andra angelägenheter så att de kan ägna mera uppmärksamhet åt ansvarsuppgifter i församlingen. Och det krävs sann tro när man tar direkt del i att predika de ”goda nyheterna”, fullgör uppgifter vid kristna sammankomster, bygger Rikets salar eller tar del i olika teokratiska verksamheter dag för dag. Det krävs sannerligen tro av tillsyningsmän och alla bland Jehovas folk för att de skall utöva tro, leva, arbeta och tillbedja i enlighet med Guds ord.
20. a) Vilken uppgift har tron när det gäller att hålla stånd mot djävulen? b) Hur kan tillsyningsmän i särskild grad hjälpa medtroende att övervinna prövningar i fråga om deras tro?
20 Tro krävs också för att man skall motstå svårigheter och övervinna trosprov. Sedan Petrus uppmanat äldste att bli exempel för ”hjorden”, gav han uppmaningen: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka. Men stå honom emot, fasta i tron, eftersom ni vet att samma saker vad lidanden beträffar fullbordas i hela skaran av era bröder i världen.” (1 Petr. 5:8, 9) Tillsyningsmän måste alltid vara aktpågivna när det gäller djävulens taktik och de knep han använder för att villa bort, snärja eller uppsluka Guds tjänare. Kristna bör aldrig låta sig invaggas i en känsla av välbehag och självbelåtenhet i fråga om den situation de möter, och förordnade underherdar för ”hjorden” bör vara särskilt vaksamma. I många länder visar erfarenheten att när svårigheter och prövningar drabbar Jehovas vittnen, befinner sig tillsyningsmännen främst i striden. Med förtröstan på Gud fortsätter dessa äldste att hjälpa sina medtroende på olika sätt, i det de står emot den store vedersakaren, ber ivrigt och använder trons stora sköld och de andra delarna av den andliga rustningen. — Ef. 6:10—18.
21. Vad är det tillsyningsmän hjälper ”hjorden” att göra när det gäller tro och hopp, medan de själva är exempel i tro?
21 Tillsyningsmän bör hjälpa ”hjorden” att vandra i tro och glädja sig åt det hopp vi har framför oss. På grund av att Jehova Gud och hans Son är osynliga kan vi inte se dem i det himmelska. Likväl är deras handlingar med oss verkliga. (Hebr. 11:27) Vad som äger rum som ett resultat av deras ledarskap sker i uppfyllelse av vad bibeln har förutsagt. Tillsyningsmän bör ivrigt hjälpa sina andliga bröder och systrar att inse detta faktum och att se att medlemmar av den ”stora skaran” församlas i avsevärt antal. Jehovas välsignelse vilar över det arbete som utförs. (Jes. 60:22; Upp. 7:9) Vi erfar den andliga trygghet som han har utlovat. (Ps. 91:1, 2) Frukter av Jehovas heliga ande, däribland tro, överflödar verkligen bland Guds folk i vår tid. (Gal. 5:22, 23; jämför Romarna 1:8.) Vår tros ögon ser det kommande verkställandet av Jehovas domar. (Upp. 11:16—18; 16:14, 16) Bortom den ”stora vedermödan” skall en ny ordning börja, och jorden kommer att föras till ett paradisiskt tillstånd. (Matt. 24:21; Luk. 23:43; 2 Petr. 3:11—13) Det kommer att bli en uppståndelse. (Joh. 5:28, 29; Apg. 24:15) Människosläktet kommer att återföras till fredliga förhållanden till Gud, och evigt liv kommer att bli deras lott som visar sig lydiga under det slutliga provet. (Upp. 20:7—10) Men medan vi ser framtiden an, uppskattar vi de tiotusentals tillsyningsmän som nu tjänar som exempel i tro, lojala underherdar som gör så mycket för att hjälpa ”hjorden” att glädjas i hoppet. — Rom. 12:12.
”I kyskhet” — värdiga exempel
22. a) Hur kan en begrundan av Filipperna 4:8 och Jakob 3:17 hjälpa tillsyningsmän att vara exempel i kyskhet? b) Hur måste tillsyningsmän sträva efter att förbli kyska, när de rekommenderar bröder för ansvar i församlingen?
22 Till sist uppmanas tillsyningsmän att bli ”ett exempel för de trogna ... i kyskhet”. Detta betyder mera än att vara ren i fråga om tankar och moraliskt uppförande. Det är tydligt att de måste vara noga med att det deras tankar uppehåller sig vid är kyskt. (Fil. 4:8; Jak. 3:17) Men för att förbli kyska måste tillsyningsmän också utöva gott omdöme, när de överväger att använda bröder till ansvarsuppgifter inom församlingen. Deras kvalifikationer måste vägas omsorgsfullt i ljuset av skriftenliga krav. Man bör aldrig visa partiskhet för personliga vänner eller släktingar. Om det råder tvivel beträffande en persons moraliska uppförande, låt då tid och fakta avlägsna sådana tvivel. Detta skulle vara i överensstämmelse med det sunda råd som finns i 1 Timoteus 5:22: ”Lägg aldrig för hastigt händerna på någon; ha inte heller del i andras synder; bevara dig själv kysk.”
23. Vad kommer att hjälpa tillsyningsmän att bevara sig kyska när de behandlar kommittéärenden?
23 Genom att handha kommittéärenden på tillbörligt sätt undviker tillsyningsmän också att ha del i andras synder. När äldste har att göra med fall av orätt handlingssätt, bör de vara barmhärtiga när omständigheterna kräver barmhärtighet, men de får inte överse med eller ha en lättsinnig syn på synd. (Ords. 28:13; Jak. 2:13; jämför Judas, v. 3—15, 22, 23.) Förordnade äldste måste vara försiktiga, så att de inte styrs av partiskhet, känslor eller sentimentalitet, när de lyssnar till uttalanden av ogärningsmän eller vittnesmål från andra. Genom att låta bibliska principer vägleda de beslut de fattar i sådana fall kommer trogna underherdar att bevara sig kyska.
24. Vad kommer att göra det möjligt för tillsyningsmän att uttrycka sig alldeles som Paulus gjorde i 1 Korintierna 11:1?
24 Genom att bli exempel på de här nämnda sätten kan alla trogna kristna tillsyningsmän med gott samvete säga alldeles som Paulus gjorde: ”Bli mina efterliknare, såsom också jag är Kristi.” (1 Kor. 11:1) Fastän aposteln var medveten om sina personliga svagheter, kunde han med förtröstan säga att han följde Kristus. Det är samma sak med tillsyningsmän i vår tid som strävar efter att fylla Guds krav.
Församlingen uppmuntrad att tala ordet dristigt
25. Vilka resultat kan, tack vare Guds välsignelser, uppnås i församlingen genom att man efterliknar det goda exempel som getts av kristna tillsyningsmän?
25 Vilka resultat kan vi förvänta av att vi följer det exempel som ges av trogna underherdar i ”Guds hjord”? Jo, alla i församlingen kommer att uppmuntras att fortsätta att tala Guds ord med dristighet, medan de bevarar ett utmärkt uppförande! (Apg. 4:29—31; 1 Petr. 2:12) Frukten kärlek kommer att omisskännligt identifiera församlingen och visa att den utgörs av Jesu Kristi sanna lärjungar, och detta kommer att dra andra till umgänge med Guds folk. (Sak. 8:23; Joh. 13:34, 35) Verksam tro kommer att visas i att vi utför sådana utmärkta gärningar som att predika de ”goda nyheterna”, göra lärjungar och trakta efter gudaktiga vägar. (Matt. 24:14; 28:19, 20) När kyskheten är framträdande i alla deras liv som söker Guds godkännande, kommer hela församlingen att hållas ren. Må vi därför tjäna Jehova tillsammans i trohet, i det vi uppskattar de välsignelser vi åtnjuter som Guds folk. Och må vår kärleksfulle himmelske Fader fortsätta att välsigna våra endräktiga ansträngningar, då vi arbetar tillsammans med kristna tillsyningsmän som är utmärkta exempel för ”hjorden”.