De homosexuellas nutida ”frigörelse”

FRAM till år 1861 var homosexualitet ett brott som straffades med döden i England. I själva verket togs inte möjligheten att straffa homosexuella handlingar med fängelse bort förrän så sent som år 1967. Många andra västländer har en liknande historia.

Under senare år har emellertid lagar och attityder förändrats mycket. I Kalifornien, för att ta ett exempel, lovade en kandidat till ämbetet som borgmästare i San Francisco att utse homosexuella till stadens nämnder och kommissioner i proportion till deras del av befolkningen, uppskattad till omkring 15 procent. Detta fick som resultat att de homosexuella gav henne sitt stöd vid valen.

Framträdande män och kvinnor inom det offentliga livet kan nu vara homosexuella ganska öppet. Många prästmän tillstår själva att de är homosexuella och förespråkar öppet ett sådant levnadssätt. Homosexualiteten betraktas inte längre av många som den skamfläck den tidigare var. Den har vunnit en viss grad av ”anständighet”.

Sedan första världskriget har kristenhetens prästers och predikanters myndighet blivit ifrågasatt. Människor är inte längre villiga att utan vidare acceptera vad kyrkorna säger. De har krävt större frihet, i synnerhet så snart det gällt moralen.

Den främsta skottavlan har varit kyrkornas traditionella ståndpunkt emot homosexualitet. Det sägs ofta numera att bibelns uttalanden i denna fråga inte är tillämpliga nu på 1900-talet. Många religiösa auktoriteter har kapitulerat för trycket och fördömt bibeln och öppet välkomnat denna ”nya moral”.

Typisk för en sådan inställning är den som den anglikanska kyrkans primas i Canada intar. Han förklarade: ”Vi har inte ändrat Skriften. Vi har gjort ett försök att förstå den på en djupare nivå. ... Homosexuell inriktning är inte syndfull, utom i det avseendet att den kan ha blivit betingad av en syndfull värld.”

Hur stor ”frigörelse”?

Är det inte dags att fullständigt avlägsna alla religiösa begränsningar? Att ta bort den sociala skamfläcken? Många känner det på detta sätt och försöker att frigöra män och kvinnor från vad de anser vara intrång i deras personliga liv. I denna förändrade atmosfär har den homosexuella frigörelsens rörelse blivit bildad och kommit att växa fram.

För många är emellertid denna nyfunna frihet kortlivad. Dess ”välsignelse” är blandad, och dess utlovade lycka är en illusion.

Francis Cormier, som är pastor i en liten oberoende evangelisk kyrka i Montreal i Canada, sammanfattade sitt liv som homosexuell. Han fungerar nu som homosexuell rådgivare, och han tillstod att ”de flesta homosexuella är inte lyckliga och välanpassade som somliga försöker göra gällande, utan de är desperat olyckliga människor”. Han tillade: ”Många har även begått självmord.”

An Introduction to the Pastoral Care of Homosexual People, utgiven av den romersk-katolska kyrkan i Storbritannien, bekräftar dessa slutsatser med dessa ord: ”Homosexuella lider vanligen av en bristande självkänsla och en ensamhet som heterosexuella finner svårt, om inte omöjligt, att förstå. I ett vanligt blandat samhälle känner sig homosexuella som främlingar.” Och åter: ”Många homofiler finner ensamheten i sina liv vara en börda.” Sådana missanpassningar är sannerligen långt ifrån den ”frigörelse” de så ivrigt söker efter.

Varför homosexuell?

Varför blir då människor homosexuella? Vad ligger bakom den ständigt ökande tillströmningen till deras antal? I somliga länder är det inte många frågor som blivit mer häftigt omstridda under de senaste åren.

Den tidigare omnämnda romersk-katolska rapporten kommenterar: ”De flesta ungdomar tycks genomgå en fas, då den homosexuella tendensen är dominerande; men den känslomässiga tillväxten kan stanna upp vid detta stadium.” Tonåren är en påfrestande tid. Unga pojkar och flickor finner det ofta svårt att ha gemenskap med varandra utan att bli förlägna vid den tiden i livet. Därför ser vi ofta polarisation — grupper som uteslutande består av pojkar eller av flickor.

De flesta har möjlighet att göra de nödvändiga förändringarna och uppnå balans inom sexuallivet. Tråkigt nog finns det emellertid många fallgropar. Sekreteraren vid Responsible Society i England sade, då han kommenterade några av dessa: ”Vi är mycket oroade över den högröstade proselytvärvningen som går ut till tonåringar från militanta homosexuella förkämpar. Det finns överväldigande bevis i den undersökning som gjorts av amerikanerna Masters och Johnson att homosexualitet är ett inlärt beteende.”

Högskolor och universitet är en naturlig grund för sådan utveckling. The Little Blue Book, som är riktad till dem som studerar vid Oxford i England, innehåller detta uttalande: ”Många homosexuella ’debuterar’ (dvs. börjar att helt öppet vara homosexuella) när de är på college eller vid universitet. Att lämna hemmet kanske för första gången är ofta en flykt från visst tryck och vissa förväntningar. Dessutom har studenter en tendens att bli mer toleranta och fördomsfria mot homosexuella, åtminstone på ett ytligt plan.”

Glasgowuniversitetets kostnadsfria vägledning till homosexuellt könsumgänge, betitlad ”Gay Scene”, ger följande råd: ”Om du upptäcker att du är sexuellt dragen till människor som du själv, är det bäst att acceptera det.” En förbittrad förälder rapporteras ha sagt: ”Det är många unga studenter som skulle kunna bli fördärvade av den här sortens läsning.” Med andra ord — homosexualitet kan bli förhindrad, alldeles som den kan bli inlärd.

Att inse fakta

Det finns ytterligare en aspekt på homosexualitet som ofta förs i bakgrunden. Den gäller omfattningen av veneriska sjukdomar bland homosexuella. Hur allvarligt är detta problem?

Kliniker för veneriska sjukdomar i England får ta emot ett oväntat högt antal homosexuella. En sjukvårdsinspektör sade: ”Jag menar att det beror på att de är mer promiskuösa, har fler tillfälliga kontakter än andra människor.” Att detta förhållande är ett världsvitt problem bekräftas av att i staden New York inträffade 55 procent av fallen av smittosam syfilis under år 1977 bland homosexuella män. Den medicinske frilansskribenten Terry Alan Sandholzer rapporterade: ”Syfilis bland homosexuella män har uppskattats svara för så mycket som 50 procent av de rapporterade fallen i de större städerna och omkring en tredjedel av fallen i hela landet.” Det är verkligen ett högt pris att betala för sexuell ”frigörelse”.

Eftersom homosexualiteten har fått framträda helt öppet, har det förekommit en samstämd ansträngning att försöka ge denna vana en ny framtoning. Ordet ”homosexuell”, med dess betoning på ”sex”, har kommit att betraktas med ogillande. I stället har man fört fram termen ”gay” (på engelska). The Concise Oxford Dictionary anmärker att detta ord, använt på detta sätt, är en förskönande omskrivning, ett milt ord som ersättning för ett kraftfullt eller direkt uttryck.

Om man höll på att hamna i den homosexuella världen, skulle det vara förståndigt att inse fakta beträffande de veneriska sjukdomarna i den världen.

Förkristna skrifter

Kan bibeln hjälpa oss på något sätt? Kan den sättas i samband med det nutida levnadssättet och den förändrade synen på moral? Låt oss begrunda vad den har att säga, eftersom många fortfarande har respekt för dess auktoritet.

Mose lag är otvetydig. Två gånger i 3 Moseboken är förbudet mot homosexualitet (och, i samma omgivande text, incest och tidelag) tydligt fastslaget. I 3 Moseboken 18:22 står det att läsa: ”Du skall icke ligga hos en man, såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse.” I sin parafras av samma vers uttrycker Levande Bibeln det: ”Homosexualitet är absolut förbjudet, för det är en fruktansvärd synd.”

Vilket straff skulle då utdömas för detta brott? Återigen kan vi läsa i Levande Bibeln i parafras: ”Straffet för homosexuella handlingar är döden för båda parter. De har själva dragit det över sig.” (3 Mos. 20:13) I en utveckling av ordet ”styggelse”, som ofta används i en bokstavlig översättning av denna vers, ger oss The Amplified Bible som alternativ ”— pervers, onaturlig, motbjudande och avskyvärd”.

Av dessa två hänvisningar är det uppenbart att homosexualitet var helt känd och utövad för nästan 4.000 år sedan. Och även att Jehova Gud tog en fast ståndpunkt emot den så långt det gäller sann tillbedjan. Det var aldrig ett levnadssätt som godkändes av Gud.

Vittnesbörd i de kristna grekiska skrifterna

Vilken ståndpunkt intog den första kristna församlingen i denna betydelsefulla fråga? Aposteln Paulus var ärlig och uppriktig, då han talade om homosexualitet. Detta är vad han sade, enligt skildringen i 1 Korintierna 6:9—11: ”Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? Bli inte vilseledda. Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften [grekiska: malakos] eller män som ligger med män [grekiska: arsenokoites], eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds rike. Och likväl är detta vad några av er har varit.”

Malakos härleds från grundordet ”lös”. Bildligt betyder det ”omanlig”, och i denna dåliga bemärkelse hänsyftar det på ett utövande av sexuell liderlighet, alldeles som Expository Dictionary of New Testament Words av W. E. Vine utvisar. Intressant nog är malakia nutida grekiska för ”masturbation”.

Arsenokoites används åter av Paulus i hans brev till Timoteus i 1 Timoteus 1:10. Översättningar varierar naturligtvis i att återge orden — ”homosexuella” (Levande Bibeln), ”sodomiter” (Darby) och ”perversa” (The New English Bible), för att nämna några exempel. Det råder inget tvivel om att de första kristna tog sådana avvikelser som homosexualitet och lesbisk kärlek mycket allvarligt. En avslutande hänvisning till Paulus’ brev, denna gång till de kristna i Rom, förklarar varför.

”Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar; deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.” — Rom. 1:26, 27, 1917.

Den engelska kyrkans mycket omdiskuterade rapport Homosexual Relationships ger följande kommentar om detta: ”Vad Paulus menar med ’onaturligt’ är ’onaturligt’ för mänskligheten i Guds skapelsemönster. Allt homosexuellt beteende är en avvikelse från Guds skapelseschema, och, för att använda en skribents ord, ’när man sätter det i förhållande till skapelsen, är alla homosexuella förbindelser onaturliga förbindelser’.”

Rapporten avslutas: ”De bevis som finns tycks klart visa ett fördömande av homosexuellt beteende. Detta kommer att avgöra saken för många. De kommer att framhålla att bibeln så klart visar Guds ogillande av sådant beteende att det måste bli fel under alla omständigheter, och då i synnerhet för kristna, som ser bibeln som en inspirerad samling av brev som ger auktoritativ vägledning för människans uppförande i livet.”

Bibeln är fullständigt klar. Fastän många försöker rättfärdiga det homosexuella levnadssättet, talar bibliska fakta för sig själva. Är det inte logiskt att människans Skapare vet vad som är bäst för henne? Borde vi inte blicka upp till livets källa för att lära oss att leva livet till hans behag?

Under årens lopp har Jehovas vittnen haft privilegiet att hjälpa ett avsevärt antal homosexuella att omfatta ett lyckligare levnadssätt och uppföra sig på ett sätt som Gud godkänner. Denna hjälp står öppen för var och en som vill ta emot den.