Vad överlämnandet åt Gud innebär för mig
”JAG HAR KOMMIT FÖR ATT GÖRA DIN VILJA.” - HEBR. 10:9 NW
1. Varför är det viktigt att studera vad överlämnandet innebär?
INGEN människa, som vill leva i Guds nya värld, kan ignorera eller dra sig undan det gudomliga kravet att hon måste överlämna sig själv åt Jehova Gud. Och ändå finns det i dag — förenade med detta växande nya världens samhälle — många tusen människor som hittills inte har överlämnat sig åt Gud. Millioner av Vakttornets läsare har ännu inte tagit detta synnerligen betydelsefulla steg. Har du någonsin tänkt allvarligt över denna sak? I stort sett kan de som ännu inte har tagit detta steg finna sig tillhöra en av tre huvudgrupper
2. Varför har somliga individer inte överlämnat sig åt Gud, och vad bör de göra åt denna sak?
2 För det första har vi dem som är spädbarn i sanningen och som ännu inte är starka nog och inte har tillräckligt med kunskap för att kunna ta detta allvarliga steg. Dessa bör vara mycket måna om att flitigt studera och lära vad Jehova kräver av dem i detta avseende.
3. Vad hindrar några från att överlämna sig?
3 För det andra har vi en del människor som vet att överlämnande åt Gud är ett gudomligt krav och önskar ta detta steg, men då de är förhållandevis nya i sanningen, har de inte haft tid nog att befria sig från sina orena vanor eller ordna upp sina tilltrasslade äktenskapliga förhållanden. Dessa människor bör ofördröjligen och med största hast reda upp allt sådant och bringa sig själva i harmoni med Jehovas rena krav, så att de kan åtnjuta de välsignade privilegier som endast följer med överlämnandet åt Jehova.
4. Beskriv den farliga ställning som en tredje klass av icke överlämnade människor befinner sig i.
4 I den tredje gruppen av dessa som inte överlämnat sig åt Gud finner vi dem som har tillräckligt med kunskap och som inser vilket ansvar ett överlämnande åt Gud medför, men som av en eller annan anledning försöker kringgå, dra sig undan eller uppskjuta sitt överlämnande åt Gud. Dessa människor tycker också om sanningen. De gläder sig åt budskapet om den nya världen och dess utlovade välsignelser. De tycker om Jehovas vittnen. De går till och med på våra möten. Men ändå intar de en avvaktande hållning i väntan på en lägligare tidpunkt för sitt överlämnande åt Gud. Några av dessa människor vill gärna resonera som så, att det är säkrast att inte överlämna sig åt Gud, för att på så sätt slippa löpa risken att svika det ansvar som de därigenom skulle ha påtagit sig. Andra åter försöker — kanske av affärshänsyn eller för sina bekantskapers skull — undvika att få den skamfläck på sig som den gamla världen anser vidlåda Jehovas vittnen. Och åter andra älskar den gamla världens nöjen och obekymrade levnadssätt. Somliga människor kan till och med vara alltför stolta för att gå från hus till hus och predika, och så tror de att de kan slingra sig undan det ansvaret genom att inte överlämna sig åt Gud och ändå räkna med att på ett eller annat sätt få träda in i den beskyddande ”arken”, innan Harmageddons störtflod brakar lös. Så dåraktiga alla dessa ursäkter och undanflykter är! Ett sådant farligt och falskt resonemang! Var absolut förvissad om en sak: Att ta ställning till frågan om att överlämna sig åt Jehova, det ”triumferande rikets” Gud, betyder nu ett val mellan liv och död som ingen kan kringgå, dra sig undan eller uppskjuta till en obestämd framtid! Och precis lika viktigt som att överlämna sig åt Gud är också att troget hålla fast vid detta överlämnande. Må därför alla, såväl överlämnade som icke överlämnade, ställa sig denna fråga: Vad innebär mitt överlämnande åt Gud för mig?
5. Vad säger Skriften att Jehova kräver av oss alla?
5 Jehova kräver odelad hängivenhet. I de allra första ord som Guds finger nedskrev framhölls med kraft denna stora sanning: ”Jag är Jehova, din Gud. ... Du får aldrig hava några andra gudar gentemot mitt ansikte [eller: några andra gudar i trots mot mig]. Du får icke göra dig en skuren bild eller en gestalt lik någonting. ... Du får icke böja dig ned för dem eller låta förmå dig till att tjäna dem, ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” (2 Mos. 20: 2—5, NW, fotnot; 5 Mos. 9:10) Återigen säger oss denne oförliknelige Gud: ”Du får icke böja dig ned för en annan gud, ty Jehova är odelat hängiven sitt namn. Han är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” (2 Mos. 34:14, NW; F. Fenton) Vid ett tillfälle i Israels nations tidiga historia hade israeliterna blivit utrotade på grund av Jehovas ”krav på odelad hängivenhet”, om inte Pinehas, översteprästen Arons sonson, hade varit så snabb att handla, i det att han inte tålde ”någon som helst konkurrens” gentemot Jehova. (4 Mos. 25:11, NW) Följaktligen, om du inte vill att Jehovas förbittring skall ”flamma emot dig” så att han ”måste förinta dig från jordens yta”, då får du, som 5 Moseboken 6:14, 15 (NW) säger, ”icke vandra efter andra gudar, någon av de folks gudar, som äro runt omkring eder, (ty Jehova, din Gud, mitt ibland dig är en Gud som kräver odelad hängivenhet)”.
6. Vad går människor i den gamla världsordningen upp i, och vad blir följden?
6 Se bara på de gudar som människorna runt omkring oss i den gamla världen tjänar! En del avgudar sig själva. De är stolta, övermodiga och sätter sin egen personliga ära och värdighet och sitt eget anseende högst av allt. Andra gör buken till sin gud, tänker bara på sig själva och söker ständigt njutningar och tillfredsställelse för köttet. Åter andra ägnar sin dyrkan och lovprisning åt andra skapelser eller ting. Pengar, makt och inflytande är de ”allsmäktiga” faktorerna för många männislior, och de vill gärna göra stora uppoffringar för att nå sina mål och vinna dessa ting. Och därför är det som det är i denna gamla värld: människorna går så helt upp i sina personliga intressen, sina affärer, sina yrken, sin karriär, eller också är de så upptagna med sina hobbyer, sina favoritdjur eller sina nycker, att de inte har tid att ägna någon uppmärksamhet åt att sant tillbedja och tjäna den ende levande och sanne Guden, ”som allena bär namnet JEHOVA”. — Ps. 83:19, AV.
7. Vilket råd ger oss 1 Johannes 2:15—17?
7 När en människa kommer ut ur och överger denna gamla tingens ordning, är det endast rimligt att hon också slutar upp med att älska och tjäna dess många falska gudar. Jehova har absolut rätt när han yrkar på att en sådan människa skall ge Honom sin odelade hängivenhet. Aposteln Johannes insåg det rätta och riktiga i detta gudomliga krav, och därför skrev han till de kristna: ”Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom; ty allting i världen — köttets begärelse och ögonens begärelse och det skrytsamma uppvisandet av vad man har av livets goda — det har icke sitt ursprung hos Fadern, utan har sitt ursprung hos världen. Dessutom försvinner världen, och det gör också dess begärelse, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen.” En sådan människa som ”gör Guds vilja” i stället för sin egen vilja överlämnar sig åt Gud just för att göra detta, göra Hans vilja, ty det är vad överlämnandet åt Gud för med sig. — 1 Joh. 2:15—17, NW.
Varför många vägrar att överlämna sig åt Gud
8. Varför är det så farligt att kompromissa, när det gäller hängivenheten för Jehova?
8 När en del människor hör Rikets budskap predikas av Jehovas vittnen, är de mycket nöjda och belåtna med det smakprov de får på den andliga maten från Jehovas rikt dukade bord. Det smakar gott, och de kommer till våra möten för att få mera, men i stället för att äta uteslutande från Jehovas bord försöker de utöka sin föda med smulor från djävulens bord. I det de vägrar att överlämna sig helt och fullt åt den levande Guden, Jehova, försöker de följa en kompromissandets väg. Sedan de plockat åt sig litet vid Jehovas goda bord, Vänder de sig om och brukar sina krafter och sin tid till att tjäna denna gamla världs intressen och njutningar, vilket alltsammans står i strid med de heliga Skrifterna. Men kan vi vara den gamla världens vänner och Guds vänner samtidigt? Nej, det kan vi sannerligen inte, ”ty Jehova, din Gud, är en förtärande eld, en Gud som kräver odelad hängivenhet”. (5 Mos. 4:24, NW) Jesus framhöll med eftertryck: ”Ingen kan vara slav åt två husbönder, ty antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kunna icke vara slavar åt Gud och åt rikedomen.” (Matt. 6:24, NW) Eller såsom den Allsmäktige själv uttrycker det: ”Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som icke tål konkurrens.” (5 Mos. 5:9, NW, fotnot) Dessa gudomliga påbud tillåter absolut inte att en människa som överlämnat sig åt Gud kompromissar.
9. Vilket råd gav Jesus åt dem som oroar sig så för materiella ting, att de underlåter att överlämna sig åt Gud?
9 Vidare kan folk låta omsorger och bekymmer i denna jäktande och starkt konkurrenslystna, krigshotade värld tynga ned dem och hindra dem från att ge sin fulla hängivenhet åt Jehova. Jesu liknelse förutsade att en del människor beredvilligt skulle ta emot sanningsordet liksom marken tar emot såningsmannens utsäde, låter det slå rot och spira upp, men samtidigt skulle de också låta ogräs växa upp, till dess ”denna tingens ordnings bekymmer och rikedomens bedrägliga makt förkväva ordet”, och sådana människor skulle inte bära någon frukt. (Matt. 13:22, NW) Hur mycket bättre skulle det inte vara för dessa betungade människor att lyssna till Jesu råd! Han sade: ”Sluta upp med att bekymra eder för edra själar, med avseende på vad ni skola äta eller vad ni skola dricka, eller för edra kroppar, med avseende på vad ni skola kläda eder med. Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skola vi äta?’ eller: ’Vad skola vi dricka?’ eller: ’Vad skola vi sätta på oss?’ Ty allt detta är det som nationerna ivrigt sträva efter. Ty eder himmelske Fader vet, att ni behöva allt detta. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder.” Att låta Rikets intressen komma i första rummet, inte i andra eller tredje, utan före alla andra omsorger och bekymmer i våra liv, innebär ingenting mindre än ett helt och fullt överlämnande åt Jehova Gud. — Matt. 6:25, 31—33, NW.
10. Hur långt bör man gå i fråga om att älska och tjäna Jehova?
10 Att tillbedja Jehova, det vill säga att vara honom odelat hängiven, innebär att tjäna honom som en villig slav tjänar sin herre. Att tjäna betyder att lyda, och de som lyder Jehova gör det av kärlek till honom. (Joh. 14:23, 24) Kärleken är i själva verket summan och kontentan av hela Guds lag och bud, vilket Kristus Jesus intygade: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din kraft [eller livskraft].” (Mark. 12:30; 5 Mos. 6:5; NW) Här utelämnas tydligen ingenting; och att älska och tjäna Jehova i sådan utsträckning innebär ingenting mindre än ett helt och fullt överlämnande av en själv åt honom.
11. Vilket exempel gav oss Kristus Jesus vad det beträffar att överlämna sig åt Gud?
11 Kristendomens grundare predikade inte bara detta fundamentala bud ur Guds lag för att andra skulle följa det, utan han omsatte det själv i handling i sitt eget liv genom att helhjärtat och odelat överlämna sig åt att göra Jehovas vilja, såsom vi läser: ”Då sade jag [Jesus]: ’Se, jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud ’ ” (Hebr. 10:7, NW; Ps. 40:8, 9) Sedan Jesus en gång för alla, vid trettio års ålder, med hela sitt sinne och sitt hjärta hade gått in för att följa den kurs som hans överlämnande åt Gud krävde att han följde, tvekade eller vacklade han aldrig; aldrig försökte han sätta sin egen vilja framför Guds vilja. ”Jag kan icke göra någonting alls av mitt eget initiativ”, sade Jesus. ”Jag söker icke min egen vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.” ”Jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.” Ja, att göra Guds vilja var faktiskt lika viktigt för Jesus som att äta mat för att hålla sig vid liv. Som han själv sade: ”Min mat är att jag skall göra dens vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” — Joh. 4:34; 5:30; 6:38; NW.
12. Vad fordras då av alla sanna kristna?
12 Kan du föreställa dig Kristus säga att han var alltför upptagen med sitt timmermansarbete för att kunna påtaga sig de plikter som följde med att han överlämnade sig åt att vara en Jehovas förkunnare? Eller kan du tänka dig att Jesus någonsin ansåg att predikoarbetet från hus till hus var under hans värdighet eller att detta krävde för mycket av hans tid och energi? Tvärtom var det profetiskt skrivet om Jesus: ” ’Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.’ Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet [de glada nyheterna om befrielse, RS] i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar.” (Ps. 40:9, 10) De av er som verkligen vill vara kristna skulle givetvis inte tycka om att någon kallade er gudlösa hedningar, eller hur? Men för att vara sanna kristna måste ni följa i Kristi Jesu fotspår, ty Kristus lämnade åt oss det sanna mönstret eller exemplet, även beträffande hans allra första steg att överlämna sig åt att göra sin Faders, Jehovas, vilja. Och även i fråga om detta första betydelsefulla steg, som han tog, bör vi bli hans efterföljare. (1 Petr. 2:21) Du kan inte föreställa dig apostlarna, Paulus och Petrus t. ex., komma med undanflykter och försöka krångla sig ifrån eller uppskjuta att följa i Jesu fotspår, då det gällde att överlämna sig åt Gud, eller hur? Absolut inte! Paulus till och med rekommenderade oss att efterlikna honom, liksom han efterliknade Kristus Jesus. — 1 Kor. 11:1; Fil. 3:17; 2 Tess. 3:7, 9.
Vi måste följa det största exemplet
13. Vad betyder det att ”förneka” sig själv?
13 Att sanna Kristi efterföljare på liknande sätt bör överlämna sig åt att göra Jehovas vilja framgår av Jesu ord: ”Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv.” (Luk. 9:23, NW) En människa som förnekar sig själv förnekar eller avsäger sig äganderätten till sig själv eller sin rätt att på egen hand välja levnadsbana och söker i stället lära känna vad som är Jehovas vilja och uppsåt med hennes framtid och inriktar sedan sitt handlande därefter. Hon slutar upp med att handla efter sin egen vilja, och i stället söker hon alltid samvetsgrant lära känna och göra Guds vilja. Om man alltså avsäger sig rätten att välja levnadsbana eller livsföring för att kunna göra Guds vilja och det medför att man blir förlöjligad, klandrad och utsatt för prövningar och förföljelse av alla slag, kanske till och med får utstå grym tortyr och blir fängslad i något totalitärt arbetsläger, så är detta likväl, enligt bibeln, bara ens rimliga tjänst för Gud, och det är allt Jehova fordrar. ”Jag [bönfaller] eder, bröder”, skrev aposteln Paulus till sina kristna bröder i Rom, ”vid Guds medlidande, om att frambära edra kroppar till ett offer, som är levande, heligt, välbehagligt för Gud, en helig tjänst med eder omdömesförmåga”. — Rom. 12:1, 2, NW.
14. Bör man tveka att överlämna sig åt Gud, därför att några underlåter att hålla de löften de givit då de överlämnade sig?
14 Det är sant att man i och med sitt överlämnande åt Gud ådrar sig en tung börda av ansvar. Och att troget bära denna börda är man förpliktad till! Av denna orsak kanske några av våra läsare, som ännu inte har överlämnat sig åt den store Jehova, tvekar att träda fram och säga, inte till människor, utan till Jehova, som Jesaja sade: ”Se, här är jag, sänd mig.” (Jes. 6:8) Och är det av fruktan för att du skall misslyckas med att uppfylla fordringarna som ställs på dig? Du kanske känner några eller har hört talas om några, som har överlämnat sig åt Gud och sedan misslyckats i att leva i enlighet med sitt överlämnande. Dessa, säger du, är skrymtare, och du vill inte vara någon skrymtare. Nåväl, om du hatar skrymteri (och det bör du göra), så bör du tänka över om du inte egentligen bär dig åt som en skrymtare genom att påstå att du är kristen och samtidigt vägra att överlämna hela ditt liv åt den levande Guden, Jehova, som hans villige tjänare eller slav, liksom Kristus överlämnade sig, i det han gav exemplet för var och en av sina sanna efterföljare? Eller tänker du på dessa exempel på svaga människor som har misslyckats bara för att på detta sätt rättfärdiga dig, när du dröjer med att överlämna dig åt Gud? Om det är så, då kan du visa hän på Judas Iskariot som en annan människa som brast i trohet under prövningen. Och glöm inte att tänka nyktert på Satan, djävulen, som med berått mod avvek från sitt överlämnande åt Jehova och svek sitt ansvar. Satan och Judas och andra otrogna utgör sannerligen varnande exempel på ett levnadssätt som man bör undvika, sky, inte efterlikna.
15. Varför bör vi fördriva feghetens ande ur vårt liv?
15 Du kan också vara svag av naturen, du kan vara sådan att du alltid fruktar för att misslyckas. Av naturen kan du vara en feg stackare. Men om du någonsin hoppas på att få leva i Jehovas nya värld, måste du kasta av dig denna fruktans och feghetens ande. Det råder inget tvivel om detta, ty Jehova själv uppenbarade sin sanna väg, om vilken Johannes skrev: ”Jag såg en ny himmel och en ny jord, ty den förra himmelen och den förra jorden hade försvunnit. ... Vemhelst som vinner seger skall ärva detta, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. Men vad angår de fega och dem som äro utan tro ... och alla lögnarna, så komma de att få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel. Detta betyder den andra döden.” (Upp. 21:1, 7, 8, NW) Om du utövar tro och överlämnar dig helt och fullt åt Jehova, då kommer han att ge dig av sin tapperhetens ande, såsom Paulus skriver, i det han försäkrar: ”Gud har icke givit oss en feghetens ande, utan en ande av kraft och kärlek och sundhet i sinnet. Blygs därför icke för vittnesbördet om vår Herre, icke heller för mig, en fånge för hans skull, utan tag din andel i att lida ont för de goda nyheterna genom Guds kraft.” (2 Tim. 1:7, 8, NW) I stället för att betrakta orätta exempel, som ges av de harhjärtade och fega, är det inte lämpligare, ja, mycket bättre, att fästa sin uppmärksamhet vid den långa rad av trogna segrare som bibeln framhåller för oss?
16. Vilka framträdande exempel har vi — både i det flydda och i nuvarande tid — på oförfärade, åt Jehova överlämnade tjänare?
16 Kristus Jesus var en segrare, inte någon ynkrygg. Alltifrån början och sedan hela tiden han var på jorden trädde han upp och stred emot djävulen och hans demoner som ett verkligt lejon; ja, som ”lejonet av Juda stam”. De första kristna, bland dem Jesu trogna apostlar, var likaså allt annat än ynkryggar. Också män sådana som Abraham, Isak, Jakob och David och kvinnor sådana som Sara, Rahab, Debora och Jael — och de många andra i den långa rad av tappra, löftestrogna vittnen för Jehova som når ända tillbaka till den rättfärdige Abel —, alla var de helt och fullt överlämnade åt Jehova, och de höll stadigt stånd, till och med när de stod öga mot öga med döden för fiendens hand. Led deras liv skeppsbrott? Nej, visst inte, ty de hade ett starkt ankare, nämligen det hopp de hyste till Jehovas suveräna makt och förmåga att till och med uppväcka de döda. I vår tid har på liknande sätt Jehovas trogna, åt honom överlämnade slavar, som nu utgör ett antal av mer än sex hundra tusen, Guds andes kraft och kärlek över sig; och detta gör dem till oförfärade, nitiska, tappra kämpar för sanning och rättfärdighet mot en till synes fruktansvärt överlägsen motståndare. — Hebr. 11:4—39; 12:1, 2.
Ett personligt val
17. Från vilken källa kommer livet, åt vem erbjuds det, och hur förvärvar man det?
17 Alla människor, vi alla inbegripna, är födda syndare, och från födelsen står alla under dödsdomen utan rätt till liv, eftersom den första människan, Adam, överträdde Guds bud. Evigt liv är därför en oförtjänt gåva från livgivaren, Jehova; och han har behagat göra denna gåva tillgänglig för var och en som vill ta emot den, men endast genom Kristus Jesus. (Apg. 3:23; 4:12; Rom. 5:19; 6:23; 1 Kor. 15:22) Enda sättet att vinna detta eviga liv är alltså att ta emot det på de villkor som Gud förbinder med gåvan; det vill säga, man måste tillitsfullt komma till livgivaren, Jehova, genom Kristus, och villigt överlämna sig åt att tjäna honom nu och för alltid. Detta överlämnande åt Gud måste ske glatt och frivilligt. Det är ett personligt val, och ingen kan göra det för någon annan. Det är heller inte ett val som får göras av tvång. Man bör inte överlämna sig åt Gud bara för att bevara friden i familjen eller därför att man är utsatt för påtryckningar i den riktningen. Ingen tvingas att välja den enda väg som leder till liv. Att själv träffa sitt val är varje individs personliga ansvar. Som Mose sade: ”Jag har förelagt dig liv och död, välsignelsen och förbannelsen. Och du måste välja livet, för att du må förbliva vid liv, du och dina avkomlingar.” Och hur väljer man nu livet? Nästa vers ger förklaringen: ”Genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla dig till honom — ty han är ditt liv och dina dagars längd.” Med andra ord, du väljer livet genom att överlämna dig helt och fullt åt Jehova, din Gud, för att lyda honom för evigt. — 5 Mos. 30:19, 20, NW.
18. Vilket val måste varje individ träffa som vet vad det är fråga om?
18 Josua framhöll också särskilt att detta, att man överlämnar sig åt Jehova för att tjäna honom, är ett personligt val, som var och en måste träffa. ”Nåväl, om det för edra ögon tyckes ont att tjäna Jehova, välj då åt eder i dag, vem ni skola tjäna, antingen de gudar som edra förfäder, vilka voro på andra sidan Floden, tjänade eller amoréernas gudar, i vilkas land ni bo. Men vad mig och mitt husfolk beträffar, så skola vi tjäna Jehova.” (Jos. 24:15, NW) Alltså har i denna tid var och en av er, som inte överlämnat sig åt Jehova, samma frihet att välja, och valet gäller liv eller död. Om du med berått mod vägrar att överlämna dig åt Jehova Gud på denna hans domsdag som vi nu upplever, kommer ditt liv att nå sitt slut vid Harmageddon, om inte förr; du kommer att dö som en förtappad syndare, utan rätt till liv och även utan hopp om uppståndelse. Om du, å andra sidan, väljer Jehovas väg, som leder till liv, kommer du villigt och med stor glädje att helt och fullt överlämna ditt hjärta och ditt sinne, din kraft och din egendom åt Jehova Gud och hans triumferande rike.
19. Är överlämnandet åt Jehova värt vad det kostar?
19 Du skall naturligtvis beräkna kostnaden! Tänk över vad detta steg kommer att kräva av dig i denna världen. (Luk. 14:26—33) Jämför emellertid det som du ger med det som du blivit lovad av Jehova. Har du någonting som du inte från början har fått av Jehova, förutom din förmåga till hängivenhet och lovprisning och villig tjänst? Allt det du har överlämnar du därför med glädje åt Gud. Vad du redan har fått av honom, det ger du åt honom för de obeskrivliga privilegier och välsignelser som oupphörligt kommer Guds överlämnade tjänare till del! Han ger dem av sin ande och kraft och bemyndigar dem att kallas med hans namn och tala i hans namn som hans vittnen. Mitt i denna till undergång dömda och döende gamla värld är dessa åt Gud överlämnade tjänare de lyckligaste människor som lever på jorden. Deras hopp om att få överleva Harmageddon, till rättfärdigande av Guds ord och namn, tar bort fruktan för detta annalkande oväder, och med förtröstan förväntar de att få leva för evigt i en ny värld med nya himlar och ett fullkomligt, över hela jorden utbrett paradis. Det är tydligt och klart att mycket beror på att man nu överlämnar sig åt Gud; allt beror på att man troget håller fast vid sitt överlämnande åt Gud. — Luk. 9:59—62.
20. Vilka orsaker gör det i högsta grad angeläget för människor av en god vilja att överlämna sig åt Jehova nu?
20 Under de senast förflutna åren har ett stort antal människor, mer än 50.000 varje år, trätt fram och överlämnat sig åt den levande Guden, Jehova. Gör dig nu denna fråga: ”Vad innebär det för mig att överlämna mig åt Gud?” När vi ser Harmageddon nalkas med hast, är den rätta tiden för frälsning inne nu, inte längre fram. Nu, inte längre fram, bidar Guds långmodighet, så att alla som önskar leva kan söka honom, medan han ännu låter sig finnas. Nu, inte längre fram, är tiden inne att fly till de teokratiska bergen för att komma i säkerhet. Nu är det därför ingen tid att vänta med att överlämna sig åt Jehova Gud till längre fram. Uppskjut därför inte till i morgon vad som bör göras nu, när du inser vad det innebär att överlämna sig och vilka välsignelser det skänker. Om du har verklig tro och verkligt hopp och är en människa av god vilja gentemot Gud och om du har tillräcklig kunskap och insikt om vad det innebär att överlämna sig åt Gud och verkligen uppskattar det resultat som det för med sig och om du moraliskt och skriftenligt sett är ren, så bör du i dag för dig själv i tysthet och i din bön avge ett högtidligt löfte åt Jehova Gud att du hädanefter och för all framtid skall tillbedja och tjäna honom på ett odelat sätt och att du vill göra hans vilja, så som den är uttryckt i hans skrivna ord, bibeln, vad som än må hända. Om du gör detta, varför då inte sedan låta döpa dig? Då kommer Jehova att rikligen välsigna dig!