Visar du att du uppskattar vänlighet?
VÄNLIGHET är hjärtevärmande. Skaparen har gjort oss sådana att vi skulle önska visa vänlighet, som egentligen är en form av kärlek. Att vi bör ha en sådan önskan framgår klart och tydligt av Jesu ord: ”Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.” — Apg. 20:35, NW.
Fastän det är så, visar folk sällan vänlighet. Detta beror säkert delvis på att vänlighet så sällan uppskattas. Ordspråket säger ju: ”Otack är världens lön.” Och en engelsk skribent sade en gång: ”Djuren har överlåtit åt människan att visa otacksamhet.” Ja, för det mesta är denna gamla värld kall och otacksam och uppskattar inte vänlighet.
Otacksamheten tycks i själva verket tillta i världen. Men det bör inte förvåna oss, när vi tänker på den inspirerade profetiska utsagan om att ”i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara ... otacksamma.” Människorna är i synnerhet otacksamma mot Gud, sin Skapare. De tänker mycket litet, om alls något, på de många uttryck för hans välvilja och vänlighet som de dagligen har gagn av, ty från honom kommer ”idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker”. Hur fjärran ifrån dem är det inte att ”alltid frambära tacksägelser för allt”! Eftersom många föräldrar inte uppskattar Guds välvilja och vänlighet mot dem, är de sena att lära sina barn att uppskatta vänlighet. Fördenskull märker man att en stor del av den yngre generationen växer upp utan att ha någon känsla av att det är deras plikt att visa att de uppskattar vänlighet som de får röna av föräldrarna och av andra. — 2 Tim. 3:1, 2; Jak. 1:17; Ef. 5:20, NW.
Många vänligt inställda människor har förmodligen blivit avskräckta från att visa vänlighet, därför att andra antingen inte alls har uppskattat deras bemödanden att vara vänliga eller också har sökt utnyttja dem på ett själviskt sätt. Detta händer i synnerhet i äktenskapet, där den givmildare av de båda parterna ofta förväntas fortsätta med att ge utan att den andra parten visar någon nämnvärd uppskattning eller tacksamhet. I en sådan situation kan den givmilde tänka på Jesu råd. Han sade att vi bör göra gott utan att hoppas på att få något i gengäld och därmed bevisa oss vara den Högstes barn; ty han är god och vänlig mot de otacksamma. Att Jesus rådde oss att göra gott mot de otacksamma rättfärdigar eller urskuldar naturligtvis inte dem som är otacksamma. — Luk. 6:35.
Om du uppriktigt älskar rättfärdigheten, önskar du tänka på de saker vi skall nämna här. Å ena sidan önskar du visa vänlighet närhelst du har tillfälle till det, och å andra sidan kommer du att visa att du uppskattar vänlighet som du blir föremål för. Den ”gyllene regeln” är tillämplig också i dessa fall, nämligen denna: ”Såsom I viljen, att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.” — Luk. 6:31.
Det kanske allra enklaste sättet att visa sin uppskattning av den vänlighet, som man har fått röna, är att uttala eller då och då skriva några ord till tack. Några ord som vittnar om tacksamhet kostar dig så litet, om alls något, men hur kan de inte glädja den som får höra eller läsa dem! Hur så? Därför att du med dina ord visar att du sätter värde på den vänlighet du fått röna. Den som visade dig vänlighet förstår att det var mödan lönt att vara vänlig mot dig. Man skulle kunna säga att Skaparen kände det så beträffande den välvilja och vänlighet som han visade Adam och Eva. Han väntade sig att de skulle ge något bestämt bevis för att de uppskattade det som han hade gjort för dem, och fördenskull begärde han lydnad av dem i en enda enkel sak: de fick inte äta av frukten på ett visst träd. Genom sin olydnad avslöjade de att de inte uppskattade alla bevisen på Guds vänlighet, och fördenskull kunde de inte längre få njuta av hans många goda gåvor. — 1 Mos. 2:17; 3:19.
Ja, en människa som underlåter att ge uttryck åt uppskattning visar sig i viss mån vara självisk och väcker kanske hos andra en undran om hon verkligen är förtjänt av den vänlighet hon blivit föremål för. Hon visar sig vara av samma sort som nio av de tio spetälska var, vilka Jesus vid ett tillfälle botade och av vilka endast en satte tillräckligt värde på den vänliga handlingen för att genast vända tillbaka och tacka sin välgörare. Denne man ”föll ned på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom”. Detta föranledde Jesus att fråga: ”Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?” De uppskattade inte kärleksfull vänlighet och välvilja. — Luk. 17:14—18.
Tro nu inte att vi menar att en människas uppskattning av andras vänlighet bara kan ta sig uttryck i ord. Så är det visst inte! Det har vi också Skriftens ord på: ”Låt oss älska, varken [eller: inte bara] i ord eller med tungan, utan i gärning och sanning.” (NW) Du kan visa att du sätter värde på vänlighet av olika slag genom själva ditt sätt att ta emot vänlighet och att betjäna dig av andras välvilja. Blygsamhet är en stor hjälp i detta hänseende. — 1 Joh. 3:18.
Vidare kan du visa att du uppskattar vänlighet genom att besvara den på något sätt. Det finns så många enkla tillvägagångssätt, när man vill vara hjälpsam, och om du begagnar dem, kan du visa att du uppskattar den gästfrihet som du är föremål för. Detta innebär att du då och då kan erbjuda dig att bidra till täckandet av utgifterna, och mena då också vad du säger.
En vänlig handling kan ofta bestå i utlåning av en bok, ett trädgårds- eller köksredskap. I sådana fall kan du på många olika sätt visa att du uppskattar det välvilliga bemötandet, t. ex. genom att själv villigt låna ut något som du har och som den andre kan ha bruk för, genom att ta god vård om det som du lånat och lämna tillbaka det punktligt.
Men det kan uppstå förhållanden då din uppskattning av en vänlig handling bjuder dig att vägra att ta emot det erbjudna, t. ex. när dina vänner går till överdrift. Bibeln skildrar en händelse då konung David sade sig längta efter vatten från en viss brunn. Tre av hans vänner, som hörde hans ord, satte sina liv på spel, då de bröt sig igenom fiendelägret för att hämta litet av det efterlängtade vattnet åt honom. Drack David av detta vatten? Nej, det gjorde han inte, ty det hade anskaffats till alltför högt pris. Om han hade druckit av det, skulle det ha varit som om han hade druckit deras blod, och fördenskull offrade David det åt Jehova genom att gjuta ut det såsom ett drickoffer åt honom. Om David druckit av vattnet, hade han inte endast visat brist på vördnad för Guds lag om blodets helgd, utan han skulle också ha avslöjat att han var likgiltig för sina vänners liv, att han ansåg en klunk vatten vara värd den risk de tog. — 1 Krön. 11:17—19.
Det som sagts här utgör bara exempel på hur du kan visa att du uppskattar vänlighet av olika slag, som du får röna. Om du visar uppskattning, gläder du dem som visar vänlighet mot dig, och det blir även till gagn för dig själv, ty det hindrar dig att bli hård och självisk, och detta gäller alla slag av vänlighet, vare sig de kommer från Gud eller från din nästa.