Hur kan man överleva en värld ”utan tacksamhet”
”Men vet detta, att i de yttersta dagarna kritiska tider, svåra att komma till rätta med, skola vara här. Ty människorna skola älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, utan tacksamhet.” - 2 Tim. 3:1, 2, NW.
1. Vem förutsade vilken brist på uppskattning i vår tid?
JEHOVA Gud förutsåg den dödliga farsot, som heter otacksamhet och som sveper fram över jorden i dessa kritiska yttersta dagar före Harmageddon. Han inspirerade aposteln Paulus till att varsko om den för 1900 år sedan, för att människor som hyser uppskattning måtte kunna överleva slutet på en värld utan tacksamhet. ”Men vet detta”, skrev Paulus, ”att i de yttersta dagarna kritiska tider, svåra att komma till rätta med, skola vara här. Ty människorna skola älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, utan tacksamhet, i avsaknad av välvilja, utan naturlig tillgivenhet, omöjliga att komma överens med, bakdantare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, halsstarriga, uppblåsta av självkänsla, nöjesälskande mer än Gudälskande, de skola hava en form av gudaktighet, men bevisa sig falska gentemot dess kraft; och från dessa bör du vända dig bort.” (2 Tim. 3:1—5, NW) Otacksamhet är raka motsatsen till uppskattning. Profetian visar människorna sådana som vi finner dem i denna tid, utan någon benägenhet för att uppskatta Gud, ren tillbedjan, sann kärlek och lydnad för föräldrar och i stället med en tendens att överbetona värdet av det egna jaget, av nöjen och pengar. Hur exakt finner vi inte de nuvarande förhållandena förutsagda i bibelns i förväg gjorda uppteckning av historien! Ärliga människor måste nu vända sig bort från en värld utan tacksamhet för att få överleva dess annalkande slut.
2. a) Vad är uppskattning? b) Vad behöver man för att ge uttryck åt uppskattning?
2 För att kunna vända sig bort från en värld av otacksamma måste man odla uppskattning av allt som är gott, rättrådigt och välbehagligt för Gud. Sann uppskattning är mycket mer än blott och bar tacksamhet. Ordet ”uppskatta” är till sin innebörd besläktat med orden ”taxera” och ”värdera”, som båda betyder att åsätta något ett visst värde. I alla dessa ord ligger tanken på att ”bedöma något med avseende på värde, kvalitet eller kvantitet”, för att delvis återge en definition av motsvarande engelska ord. (Webster’s New International Dictionary, andra upplagan) Att uppskatta är att till fullo vara medveten om och erkänna värdet av någonting; att förnimma en varm känsla av tillfredsställelse och gillande med avseende på det. Uppskattning inbegriper att äga vetskap om en sak genom sinnenas förnimmelse. En väl utvecklad förmåga att förnimma och uppfatta är ofta en betingelse för uppskattning. Vi förstår då bättre vad man menar med att ”uppskatta musik” eller ”uppskatta skön konst”. Vi menar också att när en bank sänder en ”värderingsman” till att ”värdera” en fast egendom, så är det värderingsmannens uppgift att ”uppskatta”, dvs. avgöra, hur högt egendomen skäligen bör värderas i pengar. Av allt detta är det tydligt, att om vi skall kunna visa uppskattning av de högsta tingen som gäller Gud och sann tillbedjan, så måste vi bli skickliga i bedömning av värden. Vi måste ha kunskap, förstånd, erfarenhet men mest av allt sund, biblisk vägledning i fråga om vad som verkligen är värt något. Världen utan tacksamhet håller på att dö av brist på sann uppskattning; dess förmåga att förnimma och uppfatta i fråga om allt som är gudaktigt och gott är nästan död, och snart kommer den själv också att vara död.
3. Vilka viktiga frågor framkallas av Jesu liknelse om fåren och getterna?
3 Kristus Jesus förutsade vår tid och förhållandena nu, som vi läser i Matteus’ tjugofemte kapitel, där han talar om två kategorier av människor som skulle leva nu i tiden för världens ände. På hans högra sida står ”fåren”, som verkligen hyser uppskattning; de älskar Gud och Kristus, den regerande konungen, och uppskattar kvarlevan av konungens bröder, som överallt predikar de goda nyheterna om Guds rike. På konungens vänstra sida står de till undergång dömda ”getterna”, som ingen uppskattning har; de påstår sig älska Gud och Kristus men saknar totalt varje varm känsla av gillande och tillfredsställelse gentemot det arbete som Jesu jordiska bröder utför för att bära fram vittnesbördet om Riket. Getterna inser inte att konungen är närvarande i Rikets makt och att alla nationer kommer inför hans tron för att undergå dom. Var står du i denna kamp mellan uppskattning och otacksamhet? Vilket värde sätter du på Guds ord? På budskapet om Riket som nu predikas? På din tid? På ditt liv? Det kanske kommer att rädda ditt liv, om du undersöker bibelns historia om denna kamp och beslutar dig för att stå bland det fåtal människor, som har visat en uppskattning som tillförsäkrat dem frälsning.
4. Hur var uppskattning något som gällde liv och död på Jesu tid?
4 På Jesu tid hade en högt privilegierad generation den förmånen att få se Guds egen Son utföra stora under till bevis för sitt påstående att han var den länge väntade Messias. Avtrubbad förmåga att förnimma och uppfatta förvillade deras omdöme, så att de inte kunde förstå det rätta värdet av hans kreditivbrev eller fullmakt, om man så får säga, fastän han uppfyllde alla de profetior som var en garanti för hans äkthet. Eftersom medlemmarna av den generationen, vilken blev dömd till undergång, inte insåg sina privilegier, tog de lätt på hans förkunnelse om Riket och försummade att betrakta den såsom värd deras helhjärtade hörsamhet och stöd. Jesus grät över deras brist på urskillning. Inom kortare tid än det tog deras förfäder att fullborda den fyrtioåriga ökenvandringen fick denna otacksamma generation skörda vad den hade sått ut i form av otacksamhetens frön. De romerska härarna stormade fram genom Jerusalem och Judeen år 70 och dränkte landet i blod, alldeles som Jesus hade förutsagt. Otacksamhet gentemot dens närvaro, som var Guds rikes konung, och gentemot deras egna privilegier att tjäna honom ledde till en våldsam död för dessa judar. I överensstämmelse med den varnande underrättelse, som Johannes döparen frambar, han som så klart insåg Kristi värde, att han kände sig ovärdig att lösa upp hans sandal, blev denna generation döpt med eldsglödande tillintetgörelse. Men de män och kvinnor, som ägde uppskattning och som insåg Kristi uppgifts fulla betydelse, fick Guds heliga ande utgjuten över sig med kraft och liv. (Matt. 3:7—12, NW) Deras uppskattning medförde att de fick överleva slutet på den tingens ordning.
5. Vilken liknande situation rådde i Noas dagar?
5 Otacksamhetens sjukdom fanns naturligtvis till före Jesu tid. I Hebréerna 12:16 uppmanade Paulus de första kristna att vara på sin vakt, så att det inte skulle finnas någon ibland dem ”som icke uppskattar heliga ting, liksom Esau, som i utbyte mot en enda måltid gav bort sina rättigheter som förstfödd”. (NW) Men redan före den tiden, då Esau visade sin otacksamhet och Jakob sin uppskattning, hade en hel värld varit hemsökt av otacksamhetens smygande farsot. Det var världen på Noas tid. Noa och hans familj av Jehovas vittnen uppskattade och insåg behovet av att lyda Guds befallningar. De predikade, och de byggde arken, som skulle ge dem trygghet, mitt för ögonen på den tidens oförstående och otacksamma generation. Livets omsorger och kärlek till köttsliga njutningar tillslöt sinnena hos dem som utgjorde världen före floden, så att de inte kunde förstå hur allvarlig deras tid var. Forsande vattenflöden, som skulle komma att täcka över den högsta bergstopp, kom förmodligen en mängd människor att plötsligt ändra sitt omdöme om värdet av Noas varning, men när deras fötter väl hade blivit våta, var det för sent. De otacksamma fick inte leva, så att de kunde rätta sitt misstag. Deras felbedömning dog med dem. Arkeologer, som gräver bland ruinerna från tiden före floden, finner bevis for att Gud hade utplånat en religiös värld. Jehovas vittnen inser orsaken till att han gjorde det: Det var den orätta religionen. Tydligtvis kan falsk religion förlama förmågan att uppskatta och omintetgöra möjligheten att förnimma och förstå vad som är rätt tillbedjan i Guds ögon. — 1 Mos. kap. 6—8; Matt. 15:3.
6. Vem var den förste otacksamme? Vad har hans otacksamhet lett till?
6 Men otacksamhetens historia sträcker sig ännu längre tillbaka än till syndafloden. Den börjar redan i Edens lustgård, där människosläktet i själva sin begynnelse störtades i synd och död genom Adams och Evas brist på uppskattning av Jehova Guds rena tillbedjan och av behovet att vara lojal. Den förste otacksamme var ingen annan än Satan, djävulen, som påverkade det första människoparet till att felaktigt bedöma värdet av Guds ord och befallningar. Jesus uppenbarade vad som utgjorde den ödesdigra svaga punkten i Satans uppskattning. Det var underlåtenhet att sätta högt värde på sanningen. ”Denne var en mandråpare, när han började”, sade Jesus, ”och han stod icke fast i sanningen, ty sanning finnes icke i honom. När han talar” lögnen, talar han enligt sitt eget sinnelag, ty han är en lögnare och lögnens fader.” (Joh. 8:44, NW) Jehova hade inte skapat Satan sådan, ty om Jehova hade gjort det, skulle det i själva verket vara han som vore lögnens fader och lögnaren, men det är omöjligt för Gud att ljuga. Felet låg i Satans brist på uppskattning av sanning och rättfärdighet. Bland Guds andesöner var han högt gynnad. Han kunde ha följt den visa kurs som Guds enfödde Son, Ordet, valde, men han som själv hade gjort sig otacksam förnam ingen tillfredsställelsens och gillandets värme gentemot Jehovas kärleksfulla råd. Inte heller höll Satan det för någonting högt och värdefullt att han fick vara tillsammans med änglar som var Guds lojala andesöner. Otacksamhetens väg ledde till förräderi i himmelen och på jorden, och i detta nu är vi nära kulmen på den långvariga tvisten om Jehovas universella suveränitet, en tvist som snart skall avgöras till Jehovas ära och till välsignelse för alla som hyser uppskattning. Under tiden skulle bristen på uppskattning komma att leda Satan till vad som var alla tiders rekord i fråga om otacksamhet och som kulminerade i att han mördade Jesus på Golgata. Därför att Jehova uppskattade Jesu ostrafflighet, uppväckte han Jesus och upphöjde honom till sin högra sida, där han nu slutligen på denna domens dag har tillträtt sin härliga konungatron. Att betrakta Satans dödsdom och se att den är grundad på hans brist på uppskattning är något som manar till allvarlig eftertanke. Vid Harmageddon kommer Jesus att handla med uppskattning av Jehovas suveränitet och snabbt förgöra de otacksammas upproriske furste.
7. Genom att efterlikna vilka exempel kan vi hoppas på att få överleva världens ände?
7 Den bibliska historien är emellertid inte bara en berättelse om otacksamhet. Den glöder också av exempel på sådana som har älskat rättfärdigheten och varit fyllda av uppskattning. Fastän en värld på mer än två milliarder själar nu snart skall dö, därför att den saknar uppskattning, så kan du få överleva dess slut genom att efterlikna de många människors liv som varit experter i konsten att uppskatta bevisen på Guds godhet och ynnest. Abel var en av dem. Han värderade på rätt sätt Jehova Guds ynnest och insåg att hans tillbedjan av den sanne Guden måste rätta sig efter Guds måttstock och inte efter av människor uppgjorda ritualer, sådana som Kains offer av markens frukt var ett prov på. (1 Mos. 4:2—7) Abel kommer att bli ihågkommen i uppståndelsen, därför att han insåg värdet av att tjäna Gud på det rätta sättet. En annan expert på värdeomdömen var Noa, som vi redan har nämnt för hans uppskattning av Guds föreskrifter. Abraham och Sara hade den rätta synen på privilegiet att lämna sitt hem i Ur för att tjäna Jehova i främmande länder på typiskt missionärsvis. Abraham upprätthöll alltid det av Jehova föreskrivna sättet att leva och vann Guds ynnest såsom ”de troendes fader”. I Jeriko uppskattade kvinnan Rahab visligen sitt nyfunna förhållande till Jehovas teokratiska organisation såsom varande av större värde än några samhälleliga föreningsband med den till undergång dömda staden. Med gott omdöme insåg hon behovet av att ställa sig på Jehovas segerrika härskarors sida och aktivt ådagalägga tro och lydnad gentemot dem. Hennes uppskattning och känsliga förmåga att se och begripa gjorde det möjligt för henne och hennes husfolk att överleva Jerikos fall. — Jos. 6:22—25.
8. a) Nämn andra män och kvinnor, som varit rika på uppskattning. b) Vilket värde satte Mose på sina privilegier?
8 Domarboken i bibeln är en storslagen berättelse om en skara män och kvinnor som nitiskt visade sin uppskattning av Jehovas kallelse till handling till försvar för hans utvalda folk, vilket ofta hade råkat i svårt trångmål på grund av sin brist på uppskattning av sin store, osynlige konung. Jehovas vittnen, sådana som Simson, Gideon, Jehu, Barak, Debora och andra, betraktade det som ett stort privilegium att strida för Jehovas namn, hans sanna tillbedjan och hans folk. Så säkra var de på att deras värdesättning av detta privilegium var riktig, att de vågade livet för att göra bruk av det. Lika högt värderade Jehovas profeter sina privilegier gentemot Gud. Konungar och riken rasade ofta mot sådana män som Mose, Samuel, Daniel, Jeremia, Hesekiel, Mika och många andra. För dessa män, som var fyllda av uppskattning, var privilegiet att vara språkrör för Jehova en skatt utan like. De satte det största värde på kallelsen att kungöra Jehovas profetior, sanningar och domar, vare sig de frambärs till vän eller till fiende. Dessa gudfruktiga profeter var experter på att bedöma värdet av privilegier. Ett typiskt exempel har vi i Mose, om vilken Paulus skriver i Hebréerna 11:24—26: ”Genom tron vägrade Mose, när han hade blivit fullvuxen, att kallas son till Faraos dotter, i det han valde att bliva illa behandlad tillsammans med Guds folk hellre än att till en tid äga syndens njutning — detta därför att han aktade Kristi smälek för en större rikedom [dvs. värderade, uppskattade den som förmer] än Egyptens skatter, ty han blickade oavänt hän emot att belöningen skulle givas.” (NW) I sitt sinne och hjärta nådde Mose fram till ett avgörande, han företog en värdering, vilken tillskrev Jehovas utlovade välsignelser det högsta värde, och hoppet om dessa välsignelser uppvägde mer än väl allt som den egyptiska världen kunde erbjuda i fråga om materialistiska lockelser. Detta hans värdeomdöme medförde under hans livstid många välsignelser och privilegier åt honom såsom medlare mellan Jehova och Israel, och han var därvid en förebild av Kristus Jesus själv i den uppgift denne hade att utföra. Och vad mera är, i Hebréerbrevets elfte kapitel är Mose medtagen i uppräkningen av trogna, av uppskattning fyllda vittnen för Jehova, vilka skall komma tillbaka i uppståndelsen efter Harmageddon. Hade Mose gjort en ovis värdering av sina privilegier, kunde han till en tid ha levat i njutning och hade sedan dött utan hopp.
9. Vem har mest uppskattat Jehovas godhet? Hur har hans öde gestaltat sig i motsats till Satans?
9 Av alla de trogna män och kvinnor som vunnit Guds ynnest och förfäktat hans suveränitet framstår Kristus Jesus såsom den som mest uppskattat och uppskattar gåvorna och privilegierna från Jehova. Han är det fullkomliga exemplet på uppskattning. Hans liv av tacksamhet mot Jehova för det eviga livet och alla dess välsignelser är själva motsatsen till Satans av otacksamhet kännetecknade, olycksdigra levnadslopp. Alltifrån sin skapelse har Guds Son högeligen uppskattat den sanningen, att allt han är och har är en gåva från hans Fader, Jehova. Jesus umgicks aldrig med planer på att otacksamt tillvälla sig Guds plats. Han uppskattade privilegiet att tillhöra Guds universella familj och har alltid med uppskattning verkat för att Jehovas namn skulle bli hävdat och upphöjt, i det han var ”lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle”. (Fil. 2:5—8, NW) Men betrakta kontrasten i tillstånd mellan dessa två, som båda var Guds änglasöner och som en gång hade åtnjutit gemenskap med varandra i Jehovas himmelska familj. Satan, den högmodige otacksamme, har blivit skild från Jehovas organisation och är nu nedslungad till närheten av jorden, där han i vredesmod för krig mot kvarlevan av arvingarna till Riket och vet att hans återstående tid är kort. Kristus Jesus, fylld av ödmjukhet och uppskattning, har blivit upphöjd till en ställning som är högre än den han började med. Odödlighetens gåva har förlänats honom. Han blickar framåt, förbi det kommande Harmageddonkriget, mot en evighet av tjänst för sin Gud och Fader, en tjänst som präglas av tacksamhet och uppskattning. Vem tycker du gjorde den visa värderingen av Jehovas godhet? Vilka steg tar du för att efterlikna Jesu exempel?
10. Hur predikade och ådagalade Jesus uppskattning?
10 Att vi bör efterlikna hans exempel, det försäkrar Paulus oss om, när han skriver: ”Må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betrakta vår tros anförare och fullkomnare, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen [lägg märke till hans värdeomdöme], och har satt sig på Guds trons högra sida. Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni icke må bliva trötta och giva tappt i edra själar.” (Hebr. 12:1—3, NW) När vi oavvänt betraktar Jesu fina uppskattning av det som är värt något, lär vi oss att på rätt sätt beräkna värdet av saker och ting. Vi kan också förakta smälek från släktingar, vänner eller grannar, som är motståndare till den kristna kurs vi följer. Glädjen att tjäna Jehova för evigt kommer att vara det som har värde i ditt liv. Du kommer att efterlikna Jesu exempel och gärna ”sälja” det intresse som du hyser för någonting, vad det vara må, och som skulle kunna hindra dig från att vinna Riket. Jesus gav oss en betydelsefull lektion i hur man bör värdesätta den skatt som tjänsten för Riket utgör, när han framställde följande liknelser: ”Himmelriket är likt en skatt, gömd i åkern, vilken en man fann och gömde; och för den glädje han känner går han och säljer det han har och köper den åkern. Återigen är himmelriket likt en resande köpman, som sökte efter fina pärlor. Sedan han funnit en pärla av högt värde, gick han bort och sålde genast allt vad han hade och köpte den.” (Matt. 13:44-46, NW) Jesus gjorde detta. Han hade uppskattning, förmågan att inse och erkänna det sanna värdet i att tjäna Jehova och ”sälja” alla andra intressen, ja, till och med ge ut sitt jordiska liv för att vinna pärlan av högt värde. Satan satte Jesu uppskattning på prov genom att erbjuda honom politisk och materiell vinning, men ingenting i Satans tingens ordning kunde locka Jesus och påverka honom till att göra en omvärdering av det höga värde som han satte på privilegiet att hävda och rättfärdiga Jehovas namn. Den skatt som hans tjänst för Riket utgjorde förlorade inte i värde med tiden; den fick till och med ökat värde för honom, och utan tvivel får den det allt fortfarande. Detta är det exempel som Paulus uppmanar oss att ta efter.
11. Hur ställde sig apostlarna, när det gällde uppskattning?
11 Under fullkomlig undervisning från Jesus blev alla apostlarna utom en lika sin lärare. (Luk. 6:40) Det enda undantaget felbedömde den materiella vinningens värde och bekände senare att hans dåraktiga värdering var ett misstag, genom att kasta de pengar, som han fått för sitt förräderi, i templet och sedan gå bort för att begå självmord. (Matt. 27:3; Sak. 11:12, 13) De elva andra och Paulus, den som fick Judas’ ledigblivna ämbete, bevisade sig alla vara män med uppskattning i ordets alla bemärkelser. De led mycket för sanningen och för de goda nyheternas skull, men lyckades vedermöda och bedrövelse kväva deras tacksamhet mot Jehova? När den judiska högsta domstolen lät prygla apostlarna och sedan frigav dem med det åläggandet att de skulle sluta upp med att predika, gjorde apostlarna då en omvärdering av sitt privilegium och tillmätte det ett lägre värde? Berättelsen i Apostlagärningarna 5:41, 42 ger svaret: ”Dessa gingo därför ut från Sanhedrin och fröjdade sig, emedan de hade aktats värdiga att bliva skymfligt behandlade för hans namns skull. Och varje dag fortforo de att i templet och från hus till hus utan uppehåll lära och kungöra de goda nyheterna om Kristus, Jesus.” (NW) Apostlarna ägde verklig uppskattning, det är inte att ta miste på. De övervärderade varken sitt eget jag eller pengar eller nöjen och njutningar. De hyste tacksamhet mot Gud, mot Kristus; de var tacksamma för värdet av verklig gudaktighet och bevisade sig sanna gentemot dess kraft. Vi har alltid gagn av att vända oss till dessa exempel, i synnerhet när en nutida värld utan tacksamhet yrkar på att vi skall höra upp med att frambära det slutliga vittnesbörd om Guds rike som nu går ut över världen.
12. Vilket storslaget privilegium förutsades för vår tid, och hur ställs det öppet?
12 När aposteln Johannes för de goda nyheternas skull var i landsflykt på ön Patmos, blev han inspirerad till att förutsäga att män och kvinnor på denna nuvarande domsdag skulle bli erbjudna privilegiet att ta del i vittnandet om Riket, som Jesus sade skulle predikas ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma”. (Matt. 24:14, NW) Så här skrev Johannes om sin inspirerade syn: ”Och jag såg en annan ängel flyga i midhimmelen, och han hade eviga goda nyheter att kungöra såsom ett glatt budskap för dem som bo på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk, i det han sade med hög röst: ’Frukta Gud och giv honom ära, ty stunden är kommen då han skall hålla dom; och tillbed därför den som har gjort himmelen och jorden och havet och vattenkällorna.’ ” (Upp. 14:6, 7, NW) När Jehovas vittnen kommer till din dörr, drivna därtill av Jehova Guds verksamma kraft, så innebär det att detta privilegium att aktivt ge Gud äran såsom ett. av hans vittnen om Riket också står öppet för dig. Det inträffar nu varje timme att män och kvinnor, som hyser uppskattning, inom alla nationer ivrigt tar emot detta privilegium och förnimmer en varm känsla av tillfredsställelse och gillande, när de tar del i det slutliga vittnandet.
13. a) Vad blir klart för oss, när vi ser tillbaka på dem som varit fattiga och dem som varit rika i fråga om uppskattning? b) Vilka frågor angår följaktligen oss nu?
13 När vi tar en överblick över bibelns historia om dem som varit rika på uppskattning, är det inte då uppenbart att uppskattning är mer än vanlig tacksamhet eller blott och bar erkänsla, även om också detta är något som den nuvarande världen är i bedrövlig avsaknad av? Jo, förvisso är den en fråga om liv och död, som berör ditt hjärta, din förmåga att förnimma och uppfatta, ditt förstånd, din själ och din kraft. Du har sett hur andra har handlat; några visligen, andra dåraktigt. Hur kommer nu ditt handlingssätt att bli gentemot Jehovas rike? Kommer det att dikteras av uppskattning eller av otacksamhet? Kommer det hus du bygger att kunna hålla stånd mot Harmageddons virvelvind? Hur kan du odla mer av den uppskattning som gör det möjligt för dig att överleva slutet på denna nuvarande värld utan tacksamhet? Följande artikel är skriven för att du med eftertanke skall ta den i övervägande. Läs den med uppskattning.