Grip tag om det hopp som ligger framför dig
1, 2. Varför bör du med allt allvar begrunda frågan som har att göra med att vi skall gripa tag om vårt hopp?
”VI BLIR ju de som har andel i den Smorde, bara om vi intill slutet stadigt håller fast vid den tillförsikt vi hade i början”, skrev aposteln Paulus. (Hebréerna 3:14) Han talade också om att vi behöver ”gripa tag om det hopp som ligger framför oss”. — Hebréerna 6:18.
2 Det kanske inte är så länge sedan du blev ett Jehovas vittne, och du kanske glöder av nit och känner dig fast i din övertygelse. Eller också har du kanske varit ett kristet vittne i flera årtionden och känner dig säker på sanningens väg. Oavsett vilken kategori vi tillhör kan vi alla troligen komma på några vi känner som har slutat att vandra på sanningens väg, något som också hände under det första århundradet. (Filipperna 3:18; Apostlagärningarna 20:30) Några kan undan för undan ha förlorat sin tro, därför att de helt gått upp i materiella intressen eller också därför att de gett efter för frestelse och syndat.
3—5. Hur kan Hebréerbrevet vara till hjälp för oss i fråga om vårt hopp?
3 Hur kan vi hindra att någonting sådant händer oss? Låt oss begrunda de råd och anvisningar som finns i Hebréerbrevet. Vi kommer att förstå hur lämpliga dessa är i vår tid, när vi ser på de många nutida Jehovas vittnen som troget har hållit ut därför att de blivit styrkta av dessa råd och anvisningar.
4 Hebréerbrevet skrevs till kristna som hade ”andel i den himmelska kallelsen”. De var smorda med Guds ande och hade det säkra hoppet att få följa Kristus, förelöparen, in i himmelen. Som du kan förstå var ”detta hopp ... ett själens ankare, både säkert och fast”. Men ändå riktade Paulus uppmärksamheten på att de behövde ”gripa tag om det hopp” som låg framför dem. (Hebréerna 3:1; 6:18—20) Om de behövde göra det, hur mycket mer behöver då inte den smorda kvarlevan och den ”stora skaran”, som förväntar att få överleva den kommande ”stora vedermödan”, göra det nu? — Uppenbarelseboken 7:9, 15.
5 I Hebréerbrevet riktar Jehova vår uppmärksamhet på sådana faror som att ”glida bort”, ”avfalla”, ”bli trög”, ”dra sig undan till fördärv för sig” eller ”be att få slippa ifrån”. (Hebréerna 2:1; 6:6, 12; 10:39; 12:25) Brevet innehåller fina råd och anvisningar som hjälper oss att visa ”flit, så att [vi] ... kan ha hoppets fulla visshet ända till slutet” och att vara av ”det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv”. — Hebréerna 6:11; 10:39.
”Inte av det slag som drar sig undan”
6. Vad hade de hebreiska kristna råkat ut för, men vad måste de ändå ha?
6 Tydligtvis hade många av de hebreiska kristna utsatts för förföljelse. De hade fått utstå ”mycken kamp under lidanden”, exempelvis genom att bli ”utsatta” som på en romersk teater eller genom att sätta sin säkerhet på spel genom att hjälpa dem som satt i fängelse. (Hebréerna 10:32—34) Men trots detta var de tvungna att arbeta på att inte vara av ”det slag som drar sig undan till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv”. — Hebréerna 10:39.
7. a) Hur kan en kristen reagera inför risken att bli utsatt for förföljelse? b) Vad bör du fråga dig själv?
7 Så finns risken att en kristen kan utveckla fruktan för motstånd, en fruktan som kan förmå honom att ”dra sig undan” eller kompromissa. Hur är det med oss? Vi har kanske råkat ut för motstånd i begränsad omfattning, till exempel från skolkamrater eller arbetskamrater. En del kan rentav ha råkat ut för att exempelvis en icke troende äktenskapspartner eller förälder misshandlat dem. Men i många länder är det trots allt ganska ovanligt att Jehovas vittnen blir svårt förföljda på grund av sin tro. Detta kan medföra att vittnena där är dåligt förberedda på intensiv förföljelse och därför är mer benägna att ”dra sig undan”, när förföljelse bryter ut. Vi bör därför fråga oss: ”Skulle jag, sedan jag levt ett tryggt och ombonat liv, känna mig frestad att dra mig undan, om jag blev allvarligt hotad och exempelvis ställdes inför hotet att förlora mitt hem, mitt arbete eller min umgängesrätt med familjen eller att bli satt i fängelse och bli utsatt för fysisk misshandel?”
8. Vilka råd får vi i Hebréerbrevet om hur vi skall klara av förföljelse?
8 I samband med att Paulus talade om att vi skall visa tro då vi utsätts för motgångar, uppmanade han oss att betrakta Jesus och se hur han utstod motgångar. (Hebréerna 12:2, 3) Sedan påminde Paulus oss om att vi, om vi skulle råka ut för svår förföljelse, bör betrakta den som en form av nyttig tuktan. Det är naturligtvis inte Gud som orsakar förföljelsen; han bara tillåter den. Men genom förföljelse kan vi fostras eller få hjälp till att förbättra de kristna egenskaper vi behöver, egenskaper som uthållighet, tålamod, lojalitet och förtröstan på Jehova. — Hebréerna 12:4—11; Jakob 1:2—4.
9. a) Hur vet vi att ofullkomliga människor kan hålla ut trots förföljelse? b) Vad hände några systrar i ett kommunistiskt land på 1960-talet?
9 För att vi inte skall tro att det bara är en fullkomlig människa som kan hålla ut, som Jesus gjorde, riktar Hebréerbrevet uppmärksamheten på att ofullkomliga män och kvinnor, som var som vi, kunde hålla ut genom tro. (Hebréerna 11:35—40; 12:1) ”Skyn av vittnen” som har hållit ut genom tro har utökats i vår tid. I en schweizisk tidskrift, i numret för augusti 1982, fanns en artikel som berättade om vad en kvinna upplevt tillsammans med Jehovas vittnen, då dessa satt i ett arbetsläger för kvinnor i ett kommunistiskt land för ett tjugotal år sedan. Här följer ett sammandrag av det hon sade:
Det är bara de större kyrkorna som har partiell frihet, eftersom de predikar det som staten tillåter. Det är inte så med de mindre trossamfunden som samlas i hem. De som blir mest förföljda är Jehovas vittnen. Många vittnen, i vars hem exemplar av Vakttornet påträffats, har blivit dömda till 10 års fängelse. Man kan därför förstå varför ledningen för lägret blev utom sig av raseri, då vittnena på ett eller annat sätt fortsatte att få tag i litteratur i mängd. Varje fånge hade klätts av inpå bara kroppen och visiterats, och deras kläder undersöktes in i minsta detalj. Dessutom hölls alla fångar som arbetade ute på fälten under uppsikt av väpnade vakter, och de visiterades då de kom tillbaka till grinden. Ändå dök litteraturen upp. Det var som om änglar flög över lägret på natten och släppte ner den. De flesta av vittnena var yngre kvinnor. Första gången de satt inne brukade de få sitta 5 till 7 år, andra gången minst 10 år. Vittnena var de som hade det svårast i lägret. När fler än tre av dem träffades, fick de order om att skingra sig.
10. Vilket fast beslut när det gäller förföljelse kan vi fatta med hjälp av Hebréerbrevet?
10 När det gäller de forntida exemplen på kristna som uthärdat förföljelse i tro, sägs det i Hebréerbrevet att ”världen var dem inte värdig” men att Jehova skall se till att de ”görs fullkomliga” i det jordiska paradiset. Vem kan begära någonting mera? Låt oss därför ta till hjärtat både de forntida och de nutida exemplen vi har på människor som handlat i tro. Vi måste vara fast beslutna att ”ha tro, så att själen bevaras vid liv” och inte dra oss ”undan till fördärv” för oss själva. — Hebréerna 11:38, 40; 10:39.
Låt oss aldrig ”glida bort”
11. Hur kan det finnas risk för att någon, som varit kristen under ganska många år, skall ”glida bort”?
11 Enligt vad Hebréerbrevet visar finns det en annan fara, nämligen risken att ”glida bort”. (Hebréerna 2:1) Vi skall se hur detta kan gå till. Någon — detta skulle kunna gälla vem som helst av oss — blir kristen och fylls på ett beundransvärt sätt med entusiasm. Han tar ivrigt del i tjänsten på fältet, trots att han bara har begränsad kunskap i bibeln. (Apostlagärningarna 3:1—9; 8:39; 13:48, 49) När så några år har gått, bör hans iver och entusiasm ha mognat därhän att han blivit glödande av nit och känner djup hängivenhet. Har det gått så? Ser han då den kristna tjänsten som ett medel att visa Gud sin kärlek och som ett medel att hjälpa andra, alldeles som han själv blev hjälpt? Eller har den bara blivit en rutinsak, någonting alldagligt, för honom? Och om han har barn, uppmanar han dem då regelbundet och entusiastiskt att bli heltidsförkunnare? Eller nämner han pionjärtjänsten bara i förbigående och med mindre övertygelse än när han talar om att de skall skaffa sig högre utbildning, ett välbetalt arbete eller ett flott hem? — Uppenbarelseboken 2:4.
12. a) Vad blir vi i Hebréerbrevet rekommenderade att göra för att inte ”glida bort”? b) Vilka frågor angående vilken uppmärksamhet vi ägnar åt Guds ord kan och bör vi begrunda?
12 En sak vi kan göra för att undvika att ”glida bort” är att ”mer än vanligt ge akt på de ting vi har hört”. (Hebréerna 2:1) Några av de hebreiska kristna underlät att göra det. De lärde känna ”det första av läran om den Smorde”, men skyndade därefter inte ”framåt mot mogenhet”. När de borde ha varit lärare, höll de sig fortfarande till de elementära tingen. (Hebréerna 5:12—6:2) Hur förhåller det sig med oss? Går vi bara på ”tomgång”, eller går vi framåt genom att ägna tid åt personligt studium? Försöker vi dagligen läsa ett avsnitt i bibeln? Studerar vi av verkligt intresse kristna publikationer, och inte bara studerar, utan också samtalar med andra om de nya ting vi har lärt? Hjälper vi våra barn att gå framåt så att de kan ta till sig mer än mjölkmaten i Guds ord? Kan de med hjälp av bibeln förklara sanningen om exempelvis själen, uppståndelsen, treenigheten och den paradisiska jorden? Gör de det i tjänsten på fältet? De står väl inte kvar på förra årets nivå? — 1 Petrus 3:15.
13. Hur var våra systrar i fängelset goda föredömen i fråga om att studera? Vilken tanke väcker detta hos oss?
13 I den nyss nämnda artikeln sägs det vidare om de fängslade vittnena:
Under de korta stunder de var lediga ägnade de sig åt att lära sig olika avsnitt i bibeln utantill. Dessutom strävade de med att lära sig främmande språk, i synnerhet engelska, franska och tyska. Den litteratur de fick tag i var ibland skriven på dessa språk, och de som hade lärt sig dem kunde därför översätta stoffet för andra systrar.
Även om det är få av oss som i likhet med dem tvingas att arbeta många timmar och bara få en begränsad mängd mat, kan vi fråga oss: Är vi lika flitiga i att använda vår lediga tid till att ”mer än vanligt ge akt på de ting vi har hört”?
Låt oss inte avfalla
14. Vad kan hända även dem som varit kristna under en lång tid?
14 Vi blir i Hebréerbrevet först uppmanade att fortsätta att gå framåt och sedan varnade för att de ”som en gång för alla har blivit upplysta” kan avfalla och kanske gå så långt att det inte finns plats för ånger och sinnesändring. (Hebréerna 6:4—8) Ja, kristna som har tjänat Gud under lång tid, även smorda som har ”fått del i helig ande”, kan dras till någonting som är frestande i den nuvarande tingens ordning.
15. Hur har några avfallit i samband med sex och olika former av affärsverksamhet?
15 Flera har avfallit på grund av köttets begär eller längtan efter att bli rik. (1 Johannes 2:16) Naturligtvis är det så att det sexuella begäret är med i spelet, då ungdomar ger sig in på föräktenskapliga sexuella förbindelser. Men det finns även en annan aspekt att beakta i detta sammanhang. Några gifta personer har med tiden tröttnat på sin äktenskapspartner och träffat någon annan som de tycker är mera attraktiv, mera intressant att samtala med eller mera framgångsrik i den här världen. Tyvärr har detta lett till att de tagit ut skilsmässa och ingått ett nytt, men omoraliskt äktenskap. Andra har ”avfallit” genom att ge efter för materiella strävanden. De har dragits in i en affärsverksamhet som är klart oärlig eller som är sådan att man ignorerar de krav som staten ställer upp i fråga om tillstånd och skatter. (Matteus 22:21) Eller också har de ägnat sig åt spekulationsaffärer av typen pyramidförsäljning eller tillgripit andra metoder för att göra ”snabba pengar”, metoder som frestar människor att girigt dra fördel av sina bröder. (Jämför Apostlagärningarna 20:33; 2 Tessalonikerna 3:10, 11.) Förutom att de ofta försummar Rikets intressen har dessa deras strävanden ibland resulterat i hätska attityder och hårda ord, om inte rentav i anklagelser för bedrägeri. Bibelns ord har bevisat sig vara sannfärdiga: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara.” — 1 Timoteus 6:9.
16. Hur var de fängslade systrarna goda föredömen i att motstå frestelser?
16 Om vi är ödmjuka nog att inse att vi inte är så starka att vi inte kan falla, bör vi vara fast beslutna att redan från första stund stå emot frestelse och synd. (Romarna 12:3; 1 Korintierna 10:12) Systrarna i arbetslägret är goda föredömen för oss:
Några av dem fördes — en och en — till en större stad, där det fanns varuhus, biografer, teatrar och annat som kunde roa. Två ur säkerhetspolisen ledde till exempel en syster in i en butik, där massor av matvaror stod framställda. De sade till henne: ”Välj vad du vill ha.” Hon sade att hon inte behövde någonting. Det var grymt att visa hyllor med färskt bröd och goda bakverk för en slutkörd människa som inte fått mycket att äta på flera år. De försökte med liknande frestelser i stora varuhus och på teatrar. Fastän de höll henne kvar i staden i några veckor och lovade att hon skulle bli fri om hon övergav sin tro, lyckades de inte. De lyckades bara bryta ner en enda syster. Efter flera månader kom hon tillbaka till lägret. Hon hade gått upp i vikt och var nu iförd tjusiga kläder. Hon höll en två timmar lång föreläsning för sina forna systrar, som inte ens hälsade på henne. Uppenbarligen trodde säkerhetspolisen att detta är ett mycket genialiskt försök och att systrarna skulle gå på det och avsäga sig sin tro. Men resultatet blev det rakt motsatta.
17. Vilken inställning bör vi ha till de frestelser vi nu ställs inför?
17 Tror du att du skulle ha kunnat stå fast, om du hade ställts inför sådana frestelser? Men hur förhåller det sig när det gäller de frestelser du nu, i verkligheten, ställs inför? Paulus skrev: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig undan från den levande Guden; utan fortsätt att förmana varandra var dag, så länge som det heter ’i dag’, för att ingen av er skall bli förhärdad genom syndens bedrägliga makt.” (Hebréerna 3:12, 13) För att vi inte skall avfalla eller dra oss undan måste vi koncentrera oss på ”i dag”.
Visa tro ”i dag”
18. Varför fick israeliterna inte komma in i Guds vila?
18 Paulus grundade sin kommentar om ”i dag” på ett citat från Psalm 95:7—11. (Hebréerna 3:7—11) Israeliterna hade, som det sägs i detta skriftställe, förhärdat sina hjärtan på Mose tid. Israeliterna visade brist på tro, då de hörde Josuas och Kalebs rapport om det utlovade landet. (4 Moseboken 13:18—14:38) Trots att israeliterna där kunde ha fått åtnjuta frid och välsignelser under Guds pågående vilodag, vägrade de, med sina förhärdade hjärtan och sin bristande tro, att dra in i landet och bosätta sig där. Därför lät Gud dem vandra i öknen i 40 år. — Hebréerna 3:17—19.
19. När och hur kan vi komma in i Jehovas vila?
19 Guds stora sabbatsdag eller vilodag är ännu inte slut. (1 Moseboken 1:31—2:3) Paulus skrev att ”ett löfte står kvar om att komma in i hans vila”. (Hebréerna 4:1, 9) Följaktligen kan vi som kristna nu komma in i eller förbli i denna ”vila”. Hur då? Genom att utöva tro, inte på den forntida Josua, utan på den större Josua, vår ledare Jesus. Vi måste också upphöra med sådana gärningar som präglas av bristande tro, sådana som dem som ådagaläggs av människor som inte i verkligheten tror att en ny tingens ordning någonsin skall komma. Sådana människors liv kretsar kring rekreation eller nöjen. De kanske vill ”vara någonting” och vill därför skaffa sig till exempel en ställning eller en titel. Eller också kanske de följer den filosofin att de skall vara ”trevliga” som människor.
20, 21. a) Vilka gärningar måste vi akta oss för? b) Vilka goda gärningar bör vi ta del i att utföra, i likhet med de fängslade systrarna?
20 Om vi tror på Jesus och på det som nu väntar Guds folk, bör vi visa det genom våra gärningar. Paulus skrev: ”Den som har kommit in i Guds vila, han har också själv fått vila från sina egna verk.” (Hebréerna 4:10) Följaktligen måste vi ha gärningar som återspeglar vår tro och inte ha gärningar som visar brist på tro eller visar att vi försöker rättfärdiga oss själva.
21 Det främsta en kristen måste göra är att tala om Jehova Gud och hans Son. Paulus gav följande uppmaning och tänkte på Jesus: ”Låt oss hålla fast vid vår bekännelse av honom.” (Hebréerna 4:14) Naturligtvis kan och bör vi göra det på kristna möten, då vi kan göra en offentlig bekännelse av vårt hopp. (Hebréerna 10:23—25) Men denna ”offentliga bekännelse” bör inbegripa att vi bekänner vår tro och vårt hopp för människor utanför församlingen. Ja, vi bör i själva verket känna oss manade att frambära ”ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans [Guds] namn”. (Hebréerna 13:15; 1 Korintierna 9:16) Författaren till den nyss nämnda artikeln berättar om ett samtal med en syster:
Jag sade att myndigheterna sätter er alla i fängelse, inte på grund av er tro, utan på grund av att ni predikar för andra. Om ni skulle sitta ensamma hemma och be tyst för er själva, skulle ingen veta något. Hon svarade: ”Det är sant, men vi har den förpliktelsen att vi skall tala med andra och vinna nya bröder och systrar. Vi kan inte bara tänka på oss själva och bara förbereda oss själva för att leva på jorden under tusenårsriket. Alla måste få veta hur livet då kommer att gestalta sig.”
22. Vilken övertygelse, som är grundad på Hebréerbrevet, har du?
22 Du kan se att en huvudtanke i Hebréerbrevet är att vi måste ”göra vårt yttersta för att komma in i den vilan [Guds vila], för att inte någon skall falla” i olydnad. (Hebréerna 4:11) Vi kan känna den djupa tillfredsställelsen att vi får vara i denna vila just nu, men även att vi får ha det säkra hoppet om att få vara kvar i den, då alla som lever på jorden tillber Gud. Det kan inte ifrågasättas att Jehova är villig att välsigna och beskydda dem som genom tro och lydnad kommer in i hans vila nu. Han är ”deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6) Om det kan förekomma något ifrågasättande, något tvivel, gäller det i så fall oss. Men det behöver inte vara så ens med oss. Vi kan genom vår tro och uthållighet, jämte Guds hjälp, ”gripa tag om det hopp som ligger framför oss”. — Hebréerna 6:18.
Vad har du fått ut av studiet?
□ Vilka särskilda råd och anvisningar har du funnit i Hebréerbrevet, och vad har du lärt dig genom detta brev?
□ Hur kan du ha nytta av några fängslade systrars goda exempel?
□ Vad blir du i Hebréerna 2:1 uppmanad att göra för att undvika att glida bort?
□ Hur kan du komma in i Guds vila?
[Infälld text på sidan 18]
Många vittnen, i vars hem exemplar av Vakttornet påträffats, har blivit dömda till 10 års fängelse
[Infälld text på sidan 19]
Vittnena var de som hade det svårast i lägret. När fler än tre av dem träffades, fick de order om att skingra sig
[Bild på sidan 21]
Israeliterna hörde Josuas och Kalebs rapport, men visade brist på tro. Därför kunde de inte få komma in i Guds vila i det utlovade landet