Ni måste uthärda

”Ni måste uthärda, så att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, må få uppfyllelsen av löftet.” — Hebr. 10:36, NW.

1. a) Varför förväntades det att de år som skulle följa på 1914 skulle bli svåra? b) Nämn några av de svårigheter som var så exakt förutsagda.

DE ÅR som följde på att nation reste sig mot nation och rike mot rike år 1914 har varit svåra år för människosläktet, men man borde inte ha förväntat att de skulle vara annorlunda. Bibelns profetior om den tid vi lever i visade att det skulle bli ”livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena orten efter den andra” och att alla dessa ting bara skulle vara ”en begynnelse till nödens våndor”. (Matt. 24:7, 8, NW) I Uppenbarelseboken 12:12 förutsades det att det skulle bli en tid av ”ve” på jorden, därför att djävulen vet att ”den tid han har kvar är kort”. Aposteln Paulus visade i 2 Timoteus, kapitel 3, varför dessa ”yttersta dagar” skulle vara ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med” (NW), en tid då många människor skulle vara utan tro och ostrafflighet.

2. Vilka prövande förhållanden skulle de kristna behöva uthärda?

² Dessutom var det genom Jesu profetia i Matteus, kapitel 24, förutsagt hur sanna kristna i denna tid skulle bli hatade av alla nationer och att somliga till och med skulle bli förrådda och dödade. Det skulle vara en tid då det skulle finnas falska profeter på jorden, då laglösheten skulle öka, då människors kärlek skulle kallna. Och sedan Jesus beskrivit alla dessa kommande förhållanden, förklarade han: ”Men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bli frälst.” — Matt. 24:13, NW; Upp. 12:17.

3. a) Vad skulle hända med de kristna, enligt parallellskildringen i Lukas, kapitel 21? b) Varför är då uthärdande så viktigt?

³ Att uthärdande är nödvändigt för Guds tjänare i tider som dessa betonas också i parallellskildringen av Jesu profetia, i Lukas, kapitel 21, där de lidanden och förföljelser som skulle drabba trogna kristna vid denna tid omtalas. Jesus uttryckte det på detta sätt: ”Genom uthärdande å er sida skall ni förvärva edra själar.” Frågan om att vinna evigt liv är alltså inbegripen. — Luk. 21:12—19, NW.

4. a) Vilket särskilt arbete måste de kristna utföra trots alla svårigheterna under ”ändens tid”? b) Vad bevisar att det utförs överallt i världen?

⁴ Mitt under detta uthärdande och lidande genom år av svårigheter var det, enligt bibelns profetior, bestämt att de kristna skulle ta del i att predika de goda nyheterna om Riket på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna innan slutet på denna tingens ordning kommer. Jehovas vittnens årsbok för 1973 visar att sådant predikande nu pågår i 208 länder runt om i världen. — Matt. 24:14.

5. Hur är Jesu Kristi exempel till hjälp för oss?

⁵ Vad är det som hjälper de kristna att uthärda i dessa ”yttersta dagar”? Många år har gått sedan 1914, då första världskriget började, och under denna tidrymd har Guds tjänare undergått många provsättningar. Någonting som i hög grad hjälpt dem under dessa prövande förhållanden är Kristi exempel på uthärdande under lidanden. Petrus riktar vår uppmärksamhet på detta: ”Ja, till detta handlingssätt blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren. Han begick ingen synd, inte heller fanns svek i hans mun. När han blev skymfad, gav han sig inte till att skymfa i gengäld. När han led, grep han inte till hotelser, utan fortfor att anförtro sig åt den som dömer rättfärdigt.” (1 Petr. 2:21—23, NW) Vi kommer ihåg hur Jesus Kristus förtröstade på sin Fader och höll i med att bedja till honom. Vi måste också bönfalla Jehova om hjälp att uthärda. — Matt. 26:39, 42, 44.

6. a) Varför måste man ta sig till vara, så att man inte faller? b) Varför kan vi förtrösta på att Jehova skall hjälpa oss, när vi är i frestelse?

⁶ Förutom att vi behöver uthärda lidande, så behöver vi också motstå frestelser. Paulus’ tidigare anförda beskrivning av mänsklighetens onda vandel i de ”yttersta dagarna” visade vilket starkt inflytande till orätt handlingssätt som skulle förekomma på jorden. Därför måste de kristna hela tiden vara mycket aktsamma och ständigt förtrösta på att Jehova skall hjälpa dem i tider av frestelser. I 1 Korintierna, kapitel 10, redogjorde Paulus för några av de frestelser som Jehovas tjänare på den tiden var utsatta för, till exempel avgudadyrkan och otukt, och därpå sade han: ”Därför bör den som tror, att han står fast, ta sig i akt, så att han inte faller. Endast vanliga, mänskliga frestelser har kommit över er. Och Gud är trofast, han skall inte tillåta, att ni blir frestade över förmågan, utan när frestelsen kommer, skall han på samma gång öppna en väg ut ur den, så att ni kan uthärda den.” — 1 Kor. 10:12, 13, Hd.

7. a) Vilka källor till uppmuntran finns det för oss? b) Vilket bevis kan du anföra för att visa att somliga låter det gå så att de blir andligen svaga?

⁷ Jehova hjälper oss att uthärda frestelse och tåla lidande genom att ge oss andlig vägledning och uppmuntran. Jehova har också gett sitt folk en mycket stor ökning i antalet medvittnen överallt i världen, och detta uppmuntrar oss. Eftersom vi har kärlek till varandra, bör det alltid vara så att vi uppmuntrar andra i vår egen familj och i församlingen. Det är tydligt att det är många som behöver få hjälp att bli medvetna om sitt andliga behov, ty somliga som blir upplysta och börjar tjäna Jehova låter det gå så att de blir andligt svaga. De förlorar uppskattningen av Jehovas rättfärdighet och försjunker i overksamhet vad det gäller andliga ting. (Matt. 5:3) De som på detta sätt blivit overksamma i förkunnartjänsten bör vakna upp och på nytt bli verksamma. Detta öppnar därför ett stort arbetsfält för oss som är starka.a — Gal. 6:1.

8. Hur allvarligt är det att bli overksam, och vilka frågor väcker detta?

⁸ Det är sorgligt att se någon som börjat tjäna Jehova efter en tid sakta farten, ty det kan betyda att en sådan person förlorar möjligheten till evigt liv. (Upp. 3:15, 16) Lika allvarlig är deras ställning som dukar under för frestelse och begår allvarliga överträdelser av Guds lag och därför måste avlägsnas ur församlingen. Vad uteslutningar angår, så företas sådana alltid därför att Guds ord ställer upp normen för församlingens medlemmar. (1 Kor. 5:9—13) Frågan är: Hur kan vi förhindra att sådant händer oss själva eller andra som står oss nära? Vad kan vi göra för att stärka vårt uthärdande?

Under första århundradet v.t.

9 a) Vilka förhållanden och omständigheter gjorde att det var så viktigt för de hebreiska kristna under första århundradet att ha uthärdande? b) Vad hjälper oss att förstå det slag av påtryckningar som de hebreiska kristna fick pröva på?

⁹ Ett intressant exempel på hur man kan hjälpa andra att uthärda gäller de hebréer som blev kristna efter pingsten år 33 enligt den vanliga tideräkningen. De hade lämnat bakom sig sedvänjor som utövades under lagförbundet, vilket inbegrep att frambära djuroffer, erkänna prästerskapet och understödja templet. De hade godtagit Guds nya och bättre anordning, som gjorts verksam genom Kristi Jesu lösenoffer. Dessa kristna levde under ”ändens tid” för den judiska ”tingens ordning” och hade uthärdat bittert, fanatiskt motstånd från judiska landsmän i Jerusalem och Judeen. Paulus hade själv fått pröva på samma fanatiska judiska förföljelse, innan han sändes i väg till Rom för att framställa sin vädjan inför kejsaren. (Apostlagärningarna, kapitel 22 och 23) Trots sådana tryckande förhållanden måste de hebreiska kristna bevara ostraffligheten. Dessutom hade de uppfyllelsen av Jesu profetia i Lukas 21:20—24 alldeles inpå sig, och vi vet nu att det var en mycket svår tid för dem. Romerska härar skulle föras in i området på grund av judarnas upproriskhet (66 v.t.), och därpå skulle härarna plötsligt dras tillbaka, så att de som hörsammade Kristi profetia skulle få tillfälle att fly. Det skulle helt visst bli en provsättning för alla som satte stort värde på materiella ting. För att överge hem och ägodelar och fly från Judeen måste de verkligen ha tro. Det blev alltså i själva verket en uppfyllelse i liten skala av Matteus, kapitel 24, och Lukas, kapitel 21, det som får en större uppfyllelse i vår tid. Genom förhållandena i vår tid kan vi i viss utsträckning förstå vad slags påtryckningar som mötte de hebreiska kristna under ett antal år av det första århundradet v.t. — Se Vakttornet för 15 februari 1969.

10. a) Varför skrev Paulus till hebréerna? b) Hur uppmuntrade Paulus dem, och hur kan man genom att se tillbaka på tidigare prov få hjälp att modigt möta nästa prov?

¹⁰ När det föreföll som om ett antal av dem hade börjat svalna i sin hängivenhet, skrev aposteln Paulus ett brev för att uppmuntra dem. (Hebr. 13:22) Genom att lägga märke till vad aposteln Paulus sade kan vi lära oss hur vi skall hjälpa oss själva och uppmuntra andra att också vinna uthärdande. Ett bra sätt att uppmuntra någon är att påminna honom om hur Jehova har uppehållit honom under stora provsättningar. Paulus sade: ”Kom ... alltjämt ihåg de flydda dagar, då ni, sedan ni hade blivit upplysta, uthärdade en svår kamp under lidanden, ibland medan ni blev utsatta såsom på en skådebana både för smädelser och för vedermödor och ibland medan ni tog del med dem som just då genomgick detta. Ty ni både gav uttryck åt medkänsla med dem som var i fängelse och fann er med glädje i att edra tillhörigheter blev plundrade, i det att ni var medvetna om att ni själva har en bättre och förblivande egendom. Kasta därför inte bort er dristighet att tala ut, som skall få en stor belöning sig given. Ty ni måste uthärda, så att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, må få uppfyllelsen av löftet.” (Hebr. 10:32—36, NW) Ja, de hade genomgått några svåra provsättningar och hade förlorat en del av sina ägodelar, men de var fortfarande vid liv och hade kläder, mat och annat som var nödvändigt. Därför kunde de vara tacksamma mot Jehova och fortsätta att tjäna honom. Framför allt hade de utsikten att vinna evigt liv genom uthärdande. Av allt detta borde de förstå att Jehova är i stånd att föra dem igenom många provsättningar i framtiden, så varför skulle de frukta den nästkommande? Sådan uppmuntran var avsedd att hjälpa dessa hebreiska kristna att vara orubbliga i uppskattning av Jehovas ting och den segerlön som kunde vinnas genom att man bevarade ostraffligheten.

11. Vad visar att somliga av hebréerna hade förlorat sin andliga vakenhet, och varför är det farligt att vara i ett sådant tillstånd?

¹¹ Paulus skrev mycket uppriktigt till dessa kristna. De hade blivit ”tröga till att höra”. (Hebr. 5:11) Detta betydde inte att deras öron inte fungerade, nej, i stället var det deras andliga hörsel som var svag och likaså deras vakenhet för andliga ting. De hade visat en viss likgiltighet för Jehovas ord och uppsåt, i det de var vårdslösa i fråga om sina andliga behov. De kanske inte insåg faran i sin ställning. Någon måste göra dem vakna. Därför förklarade Paulus att det de i första hand behövde var någon som från början undervisade dem om de elementära tingen i Guds heliga utsagor.

12. a) Vilket är det bästa sättet att bistå någon som har blivit trög till att höra i andligt avseende? b) Vad sade Paulus för att uppmuntra dem att inte vara tillfredsställda med den elementära samlingen, utan arbeta för att bli återförda?

¹² Detta är receptet för att hjälpa dem som blir overksamma och faller i sömn andligen: att undervisa dem i sanningen om och om igen. Om de blir tröga i fråga om att höra andliga ting, underlåter de att tillägna sig den fasta födan i Guds ord. Andligt sett blir de som barn, som bara lever på mjölk, i det de inte sätter värde på de kraftiga sanningarna i Guds ord. (Hebr. 5:13) Ett barn behöver någon som tar hand om det, eftersom det inte kan ta hand om sig självt. Det kan inte fatta beslut angående rätt eller orätt. De kristna har helt visst inte råd att vara sådana, ty att fatta orätt beslut kan betyda att man förlorar Jehovas ynnest och själva livet. Om de skall uthärda, måste de tillägna sig fast föda, göra bruk av sin uppfattningsförmåga och av Skriften och ha en grundval i fråga om att avgöra vad som är rätt och vad som är orätt. I hebréernas fall manade Paulus dem att förmera sin kunskap om sanningen och att sträva framåt mot mogenhet. (Hebr. 6:1, 2) Paulus jämställde inte dessa kristna med sådana som avfallit och inte kunde bli återförda, utan han sade i stället: ”I ert fall, mina älskade, är vi emellertid övertygade om bättre ting och ting som åtföljs av frälsning, fastän vi talar på detta sätt. Ty Gud är inte orättfärdig, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat för hans namn, i det att ni har tjänat de heliga och fortsätter att tjäna. Men vi önskar att var och en av er skall visa samma flit för att äga hoppets fulla visshet ända fram till slutet, på det att ni inte må bli tröga utan vara deras efterliknare som genom tro och tålamod ärver löftena.” (Hebr. 6:9—12, NW) Paulus’ ord är mycket uppmuntrande också för oss.

Att bygga upp uppskattning

13. Hur började Paulus i det inledande kapitlet i sitt brev till hebréerna att bygga upp uppskattning av det Jehova hade gjort?

¹³ När vi undersöker detta brev som skrivits av aposteln Paulus, ser vi hur viktigt det är att kristna bygger upp uppskattning av andliga ting i sinnet hos andra kristna. Redan i början av sitt brev, i Heb kapitel ett och två, omnämnde aposteln hur Jehova för länge sedan hade talat till sina tjänare genom profeterna (vilka ofta mottog upplysningar från änglarna). (Jämför Galaterna 3:19.) Hebréerna var mycket förtrogna med historia och visste hur Jehova hade använt änglar då han haft med deras förfäder att göra. Detta var underbart. Om en Jehovas ängel skulle tala till någon av oss personligen, skulle vi knappast glömma det så länge vi levde. Men under det första århundradet hade någonting särskilt blivit gjort för de kristna. Någonting långt storslagnare hade inträffat. Gud hade talat genom sin Son, som hade en mycket högre ställning än änglarna. ”Till vilken av änglarna har han [Gud] någonsin sagt: ’Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall’?” — Hebr. 1:13.

14. Varför är det nödvändigt att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi har hört?

¹⁴ Med uppskattning av dessa stora sanningar förstår den tänkande kristne hur viktigt det är att ägna uppmärksamhet åt det som denne Guds Son säger. Därför skriver Paulus därnäst: ”Det är därför som det är nödvändigt för oss att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi har hört, för att vi aldrig må glida bort. Ty om det ord som talades genom änglar bevisade sig vara fast och varje överträdelse och olydnadshandling bestraffades i överensstämmelse med rättvisan, hur skall vi kunna undfly, om vi har ringaktat en så stor frälsning — den började ju omtalas genom vår Herre och berättades för oss av dem som hörde honom?” (Hebr. 2:1—3, NW) Om vi inte är benägna att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi har hört, måste vi helt enkelt glida bort och gå miste om det eviga livet.

15. a) Hur kan vi använda en båt för att illustrera bortglidandet? b) Beskriv hur en kristen kan glida bort från Gud och den kristna församlingen.

¹⁵ Det är mycket intressant att lägga märke till att Paulus använde uttrycket ”aldrig ... glida bort”. Det kan hända att du har sett någon i en liten båt komma till stranden och skynda bort utan att göra fast båten. Om man ger akt på det, ser man att båten till att börja med, beroende på strömmarna och vinden, långsamt rör sig bort från stranden. Men allteftersom tiden går, glider båten längre och längre ut i sjön. Men om man inte hela tiden hade gett akt på det, skulle man kunna få en chock då man efter en stund såg båten mitt ute i sjön. När någonting glider bort, sker det alltså i allmänhet långsamt, och detta är vad som kan hända med kristna, då de upphör att ägna ”mer än den vanliga uppmärksamheten” åt det som de har hört och då de blir ”tröga till att höra”. När förlusten av uppskattningen av andliga ting tilltar, utvecklar personen i fråga gradvis dåliga vanor, underlåter kanske att studera och uteblir sedan från kristna möten. När någon blir oregelbunden i fråga om att förkunna de goda nyheterna för andra, går det inte till som när en snabb motorbåt rusar fram över sjön. Nej, det är en långsam process, som påminner om hur en kanot, tum för tum, glider bort från en säker förtöjningsplats. Det är verkligen vad aposteln Paulus kallar det: ett ringaktande av frälsningen.

16. a) Vilka viktiga sanningar som omnämns i Hebréerna 2:10, 14, 18 bör vi uppskatta? b) Vad bör vi göra när vårt uthärdande blir satt på prov?

¹⁶ Vår fiende, den som orsakar lidande och förlust av frälsning, är Satan, djävulen. Genom att Kristus Jesus kom blev medlet att tillintetgöra djävulen ett säkert faktum. Kristus blev den främste förmedlaren av frälsning och led döden för att förverkliga denna anordning. (Hebr. 2:10, 14) Den kristne bör helt visst se med stor uppskattning på denna underbara anordning för frälsning. Paulus framhöll för sina lidande hebreiska bröder att Kristus Jesus förstår vår situation; han led ju en gång själv som människa. Paulus var mycket uppmuntrande då han riktade uppmärksamheten på detta: ”Ty i det att han själv har lidit, när han har blivit satt på prov, är han i stånd till att komma dem till hjälp, som blir satta på prov.” (Hebr. 2:18, NW; 4:15, 16) Ja, de kristna vet att det finns en levande Kristus i himlarna, vilken är redo att komma till deras hjälp, då de blir satta på prov! Bed alltså om detta gudomliga bistånd nästa gång ditt uthärdande och din ostrafflighet blir svårt prövade.

[Fotnoter]

[Tabell på sidan 244]

(För formaterad text, se publikationen)

ÖKNING AV ANTALET FÖRKUNNARE AV RIKET SEDAN 1920

Jehova har gett sitt folk en stor och världsomfattande ökning i antalet medvittnen. Detta uppmuntrar oss och hjälper oss att uthärda

1920 8.402

1940 74.804

1960 851.378

1972 1.596.442

[Bild på sidan 247]

I gångna tider talade Gud till människor genom änglar, som i fallet med Manoa och hans hustru. Men under första århundradet sände Gud sin enfödde Son till att tala till människor. Vi kan läsa Sonens ord i bibeln.