Tro, hopp, kärlek — inte likgiltighet

DE FÖRSTA kristna ansåg inte sin religion vara en bland många andra, en som de personligen av vissa skäl föredrog. Nej, visst inte! De trodde fullt och fast att de ägde sanningen om den allsmäktige Guden och hans uppsåt och att andra behövde vinna denna kunskap, om de skulle bli frälsta. Deras fasta tro och hopp, jämte kärlek till nästan, drev dem till energisk verksamhet. Hur fyllda av nitälskan och entusiasm var de inte! Historieskrivaren Edward Gibbon, som inte var någon vän av kristendomen, medgav att ”de kristna genom sitt verksamma och framgångsrika nit ... hade utspritt sig över alla provinser och över nästan alla städer i [det romerska] riket”.a

Men hur förhåller det sig i våra dagar? Bekänner också du dig vara en kristen? Lägger du i så fall i dagen samma nitälskan och entusiasm för Guds tjänst? Eller har du kommit att betrakta din religion såsom en bland många andra? Har din tjänst bara blivit en formsak, en ritual att genomföra, i stället för att du ivrigt skulle önska dela med dig av nyheter, som betyder liv, åt andra? Är du fylld av nitälskan för Guds tjänst, eller har du blivit likgiltig?

Motgift mot likgiltigheten

Skriften framhåller om och om igen hur viktigt det är med tro, hopp och kärlek såsom motgift mot likgiltigheten. I sitt brev till hebréer, som blivit kristna och som tydligen i någon mån hade prutat av på sin tjänst för Gud, manade Paulus dessa kristna: ”Låt oss nalkas med sanna hjärtan i trons fulla visshet. ... Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla. ... Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar.” Fast och orubblig tro på Gud, icke sviktande förhoppningar beträffande hans löften om evigt liv, sann kärlek och verklig omsorg om andras intressen kommer att väcka oss till liv i Guds tjänst. — Hebr. 10:22—24, NW.

Kommer du ihåg de här orden från bibeln: ”Nu förbliva emellertid tro, hopp, kärlek, dessa tre; men den största av dessa är kärleken”? Utan tvivel gör du det. Lägg märke till hur aposteln Paulus förbinder dessa egenskaper med den verksamhet som de kristna i Tessalonika i första århundradet utövade: ”Oavlåtligen ihågkomma vi inför vår Gud och Fader edra gärningar i tron och edert arbete i kärleken och eder ståndaktighet i hoppet, i vår Herre Jesus Kristus.” Lade du märke till vad det var som eggade dem till dessa gärningar, detta arbete och denna ståndaktighet i Guds tjänst? Ja, det var tron, hoppet och kärleken! Det är uppenbart att det inte rådde någon likgiltighet bland dessa tessaloniker. — 1 Kor. 13:13, NW; 1 Tess. 1:3.

Just dessa tre egenskaper var också orsaken till den nitiska förkunnarverksamhet som kännetecknade de kristna i Kolosse. (Kol. 1:4, 5) Och det är lika betydelsefullt i vår tid att vi överflödar i tron, hoppet och kärleken. Det gäller själva vårt liv! För att understryka detta liknade aposteln Paulus en kristens verksamhet vid en stridsmans, vars liv är utsatt för ständig fara på slagfältet. Han skrev: ”Må vi bevara vår besinning och hava på oss trons och kärlekens bröstharnesk och såsom hjälm frälsningens hopp.” (1 Tess. 5:8, NW) Kroppens livsviktiga organ skyddas av bröstharnesket och hjälmen, vilket framhäver värdet av att vara stark i tron, hoppet och kärleken. Därigenom kan vi slå vakt om vårt liv.

Om du håller i med att vara flitig i Guds tjänst, gör hans vilja med ett rätt motiv, kan du lita på att Gud lägger märke till dig och kommer att belöna dig. ”Ty Gud är icke orättfärdig, så att han glömmer edert arbete och den kärlek ni hava visat för hans namn.” Visa fördenskull ”samma flit för att äga hoppets fulla visshet ända fram till slutet, på det att ni icke må bliva tröga, utan vara deras efterliknare som genom tro och tålamod ärva löftena”. — Hebr. 6:10—12, NW.

Bygg en stark tro

Lägg märke till att vi blir uppmanade att efterlikna dem ”som genom tro” ärver Guds löften. Till dessa trons människor i första århundradet hör Jesu Kristi apostlar, och de predikade oupphörligt budskapet om Guds rike trots fysiska påfrestningar. Kan du tänka dig i deras ställe, tänka dig att Jesus Kristus kom till dig och inbjöd dig att utföra samma verk? Skulle du då säga till honom att du inte hade tid? Skulle du svara att ditt förvärvsarbete inte gav dig någon tid över att ta del i det arbete han ägnade sig åt? Skulle du ursäkta dig, därför att du menade att du saknade kvalifikationer, föredrog att göra något lättare? En sådan inställning skulle förråda att du var svag i tron, vilket i tider av påfrestning kan leda till andligt skeppsbrott. Vidtag fördenskull, innan det är för sent, mått och steg för att stärka din tro. Hur kan det gå till?

Först och främst måste man regelbundet studera Guds ord. Läser du ett visst pensum i bibeln varje dag? Om du inte gör det, så går du miste om en förträfflig möjlighet att stärka din tro. Tänk på att denna Skriftens regel är sann och tillförlitlig: ”Så följer tron vad som man hör.” (Rom. 10:17, NW) Läs fördenskull bibeln; lyssna till råden i den. Gör Guds tankar till dina tankar. Låt inte tankarna flyga i väg utan begrunda det du läser, tänk på hur det är tillämpligt på ditt eget liv. Gör det till en regelbunden vana att läsa bibeln.

Bön är också något mycket viktigt, om man skall bygga en stark tro. Om du talar med Gud om dina problem, känslor och önskningar, dras du närmare honom. Din gemenskap med Gud kommer att bli mera verklig, och din tro på att han finns och har omsorg om dig kommer att stärkas. Ber du regelbundet? När du ber, gör du då detta uppriktigt, av hjärtat, eller sker det bara för formens skull? Om bönen skall kunna vara stärkande för tron, måste man bedja uppriktigt; ditt hjärta måste utgjuta sig för Gud i uppriktig tacksägelse eller vädjan. Och man måste bedja ofta. ”Bed oavlåtligen”, manar bibeln. — 1 Tess. 5:17, NW.

Och för det tredje är det nödvändigt att regelbundet vara med vid den kristna församlingens möten, om man skall kunna bygga en stark tro. Det räcker emellertid inte med att bara vara där bokstavligen; om man skall få fullt utbyte, måste man koncentrera sig på de ord och handlingar av tro som talas och läggs i dagen. Men tron byggs inte bara upp genom att man lyssnar, utan också genom att man tar del i det som dryftas och erbjuder sig att svara på frågor, varigenom andra kan stimuleras till trosgärningar. De som regelbundet svarar vid mötena är i allmänhet inte likgiltiga, utan deras tro är stark nog att driva dem till att vara hängivna predikare av de goda nyheterna om Guds rike i lydnad för Jesu befallning. — Hebr. 10:25.

Hur man bevarar ett lysande hopp

Om du ständigt tänker på hoppet om evigt liv i Guds rättfärdiga nya ordning, blir detta också en sporre för dig till att tjäna Gud. Har du ett sådant klart lysande hopp? Vad är det som dina tankar kretsar omkring? Har du rättat dig efter den princip, som kommer till uttryck i den apostoliska befallningen: ”Håll edert sinne fäst vid det som är ovan, icke vid det som är på jorden”? — Kol. 3:2, NW.

Vad ditt sinne och dina tankar sysselsätter sig med blir vanligen uppenbart genom det som du talar om och genom dina handlingar. Talar du oftare om TV-programmen, filmer och dylikt än om Guds ords sanningar? Finner du den största glädjen i en ny bil, eller härrör den verkliga fröjd du känner från nya bibelstudier, förmedelst vilka andra kan hjälpas att vinna liv? Använder du mer tid till att spela tennis, till bad och annan rekreation än till att besöka dina grannar med livets ord? Har du tillåtit materialistiska omsorger att tära på din tid och dina tankar, så att Guds tankar och hans ”nya tingens ordning” har skjutits i bakgrunden?

Om du tänker efter och finner att förhoppningarna om liv i Guds rättfärdiga nya ordning inte intar första platsen i ditt liv, handla då utan dröjsmål. Se till att du snabbt får på dig ”frälsningens hopp” såsom hjälm. Hur kan du göra detta? Precis på samma sätt som du kan bygga upp din tro — genom att begrunda Guds ord, tala till honom i bön och genom att regelbundet söka vara tillsammans med dem som har sinnet fäst vid ”det som är ovan”.

Uppodla kärlek

Tron och hoppet är betydelsefulla ting, men kärleken är ännu betydelsefullare; ingenting stimulerar till verksamhet såsom kärleken gör. Visst säger flertalet människor att de älskar Gud, och många har utan tvivel varma religiösa känslor för honom. Men är detta nog? Visar det att man verkligen älskar Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus? Lägg märke till vad Jesus sade härom. ”Om ni älska mig”, sade han, ”komma ni att hålla mina bud.” (Joh. 14:15, NW) Det krävs alltså mer än att man säger sig hysa kärlek eller att man har en varm religiös känsla, om man skall kunna ådagalägga sann kärlek. Du måste dessutom lyda Jesu bud och befallningar, också denna som han gav sina efterföljare: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationer ... lärande dem.” — Matt. 28:19, 20, NW; 24:14.

För att understryka att kärleken till Jesus och hans Fader ådagaläggs genom verksamhet ställde Jesus vid ett annat tillfälle tre gånger denna fråga till sin apostel Petrus: Älskar du mig? Och sedan Petrus alla tre gångerna hade svarat ja, sade Jesus till Petrus så att de andra lärjungarna hörde det: ”Föd mina lamm. ... Var en herde för mina små får. ... Föd mina små får.” Ja, genom att hjälpa fårlika människor att växa till i tro och kunskap om Gud och hans Son visar en sann kristen sin kärlek till Jesus. — Joh. 21:15—17, NW.

Tänk om Jesus själv skulle säga till dig: ”Föd mina lamm. ... Var en herde för mina små får.” Skulle du då säga till honom att du hade andra förpliktelser och inte ansåg dig kunna binda dig på det sättet? Skulle du i så fall visa kärlek? Det vore nyttigt för var och en av oss att pröva sig själv med följande frågor: ”Är det så att jag ständigt måste få hjälp och bli uppmuntrad andligen, i stället för att vara den som hjälper andra? Är det mina bröder som alltid får göra sig omak för att hjälpa mig att komma till mötena, eller är det jag som hjälper de svagare att ta sig dit? Måste jag jämt och ständigt uppmanas att ta del i tjänsten på fältet, eller är det jag som kärleksfullt hjälper andra?” Hur är det med din kärlek till Kristus och hans Fader?

Om din kärlek har svalnat i någon mån eller inte har nått mognad, vidta då omedelbart mått och steg för att odla den. Hur skall det gå till? På samma sätt som du stärker tron och hoppet — genom regelbundet enskilt studium av Guds ord, genom uppriktig, allvarlig bön och genom samvaro med dina kristna bröder vid församlingens möten. När vi nu står inför denna onda tingens ordnings tillintetgörelse och Guds rättfärdiga nya ordning skall ta vid, är det oerhört viktigt för envar som har saktat farten att omedelbart vakna upp ur den andliga likgiltigheten, medan det ännu är tid.

[Fotnot]